Mera Mumin – pusslandet avancerar

Flera figurer har redan börjat forma sig i pusslet. Muminfamiljens hus likaså.

I dag har jag bara varit ute med skräp, lagt tidningar i pappersinsamlingen och papp i lådan för kartong. Jag vill ta mitt ansvar, isolera mig så mycket jag kan. Även om jag inte hör till riskgruppen som 70-plussare, och inte röker jag heller.

Följer med nyheterna på tv alla dagar, en del via webben också men dosen från tv brukar räcka. Både vad gäller nyheter från Sverige och från Finland.

Jag vill inte rikta pekpinnar mot Sverige, men… kan inte hjälpa att vissa tankar uppstår ändå. Inte så hårda restriktioner i västra grannlandet. Men inte heller min sak att avgöra vad som borde göras för att hindra smittospridning där.

Små ting ger glädje i vardagen. Jag går till affären en eller två gånger i veckan. Köpte nejlikor häromdagen.

En dag i taget. Vi vet nu att vi inte kan och ska planera så mycket. Många sommarevenemang har redan nu ställts in.

Såsom tidigare sagts i många sammanhang. Naturen torde tacka. Mindre trafik, mindre utsläpp. Och vi kan lära oss göra en hel massa på distans.

Inget ont som inte för NÅT gott med sig.

Månadsbilden i april

Det känns nästan som om den som valde den här bilden till kalendern för april månad kände till coronakrisen!

Lilla My småler eller grimaserar nog åt något, men hon är ju också känd för att vara full i bilder 😀

De två mumintrollen ser däremot såväl fundersamma som arga ut. Något har hänt med huset? Solen tittar fram, blommorna blommar – precis såsom de gör nu också hur mycket corona än härjar. Men ändå… färgerna och mycket annat får mig att tänka på att vi nog får kämpa mot corona ännu hela april och kanske längre än så.

Fick det här postcrossing-kortet i dag. Det hör inte till vanligheterna att den som ber om en adress får en i sitt eget hemland dit kortet ska postas. Av cirka 110 kort som jag har fått tror jag att tre kommit från Finland. Själv har jag av över hundra postade fått skicka ett till mitt hemland.

Det här var såtillvida intressant att Postcrossingen skulle ha haft en av sina Meetups i Rovaniemi nu i mars, men det blev förstås inte av. De som hade tänkt åka dit höll istället ett videomöte skriver Seija som skickade mig detta kort 🙂

Restriktionerna fortsätter…

… men det finns små saker att glädja sig ändå. Då grannen bakar små memmakakor och skriver på Messenger att jag ska kolla utanför min dörr, där finns ett paket ❤

Erkänner! Jag åt några direkt!

Blev en timmes utevistelse i dag i samband med några uppdrag för tidningen. Solen sken då men det blåste rätt snålt. Folk verkar nu äntligen ha insett att vi gör klokast i att stanna hemma. Det är mycket lugnt ute på stan. Sorgligt för alla affärer, men som tidigare sagt – många har börjat med näthandel och hemleveranser.

Nyland stängt till 19.4. Skolorna stängda troligen till halva maj eller hela terminen ut, distansundervisning pågår. Restauranger stängda till sista maj, biblioteket är stängt.

Så här års är det rätt lugnt på Skeppsbron och som ni ser håller de tre personerna rätt distans till varandra där de står och pratar.
Men som om det inte var nog med Café Saltbodans brand i augusti så vet vi inte om det blir någon sommar alls att fira på det här området om coronaviruset fortsätter härja också i juni och juli 😦

Tack för solen!

Flera dagar efter varandra har vi haft soligt väder. Tack Gubben Gud för det!
Lite småkyligt är det, men det hör årstiden till.
Tacksam bara för att vi inte haft lonkero-grått väder och ihållande regn nu under tiden med corona-restriktioner.

Man får njuta av det lilla. Att det är ljust ute ännu vid 20-tiden och att solen bit för bit hittar sin väg in på min balkong. Om isoleringen pågår länge är ju balkongen hur som helst ändå en oas.
Nya tomatplantor är på gång. Jag hade först tänkt att jag inte tar mig an ett nytt tomatprojekt den här sommaren. Men sedan tänkte jag om.

Väninnan Pia driver upp plantorna,  med perfekt plats på ett stort fönsterbräde med sol flera timmar om dagen.

Tack för det ❤

Glad måndag! 30-03-2020

Ibland känns det nästan lite krystat för att inte skriva hånfullt… att ha glad-måndag-budskap i dessa tider.

Men lika fort som jag tänkt den tanken slut, tänker jag att det är just nu som vi behöver MÅNGA glad-måndag-bidrag, så att vi tillsammans klarar av den här coronakrisen.

Kapellby skola, Lappträsk. Detaljstudie av en vägg som elever fått pryda med konstverk i keramik eller lera.

När vi inte får resa…

… kan vi titta på naturprogram på TV. Som detta från Tanzania.
Blir mindre utsläpp då. Naturen tackar.

I dag gick vi över till sommartid. Jag råkade vara vaken på natten efter ett toabesök och såg då klockan / siffrorna på mobilen hoppade från 3.00 till 4.00. Magiskt 😀

Bilden hade kunnat vara med i Veckans ord – damm! Men det är bara pusseldamm, sådant som bitarna lämnar ifrån sig.

Jag pusslar samtidigt som jag ser på teve. Mest nyheter om corona, men som sagt – nu under helgen även andra program. Kvällens höjdpunkt är Bingolotto, där en person sitter ensam på läktaren med skylten ”Applåder!” då publik saknas.

När pusslet är klart, och om coronarestriktionerna fortsätter – vilket jag tror att de gör över halva sommaren…. och då jag har städat balkongen och alla lådor och skåp – då har jag ett projekt att ta itu med.

För femton-tjugo år sedan slutade jag numrera sidorna i mina handskrivna dagböcker… Tror jag var uppe i 11 000 –13 000 då, bör kollas. Som statistikälskande person vill jag gärna veta hur många sidor jag skrivit efter det.

Så stäng in mig här hemma bara. Jag hittar nog på saker att göra.
#fightingthecoronavirus#

Skyltsöndag, den 29 mars 2020

Sista söndagen i mars. I dag har vi också övergått till sommartid och snart är vi inne i april månad.
Men allt känns ju så konstigt nu då man knappt kan gå ut. Inga evenemang, begränsat umgänge, stängda gränser.

Bidrar i dag med två skyltar, och fler hittar du hos Skyltsöndags förvaltare BP.

För två veckor sedan arrangerades ett pressinfo i hälsovårdscentralen och då fick jag gå runt och ta bilder. Sedan dess har inga pressinfon arrangerats face to face, men flera hålls nu på nätet.

Detta blir också en liten lektion i finska, om ni klarar av att läsa texten bakom den ”rutiga” glasdörren. ”Flunssa” skulle jag kalla influensa, och så skulle jag inte heller ha lagt tre utropstecken efter väntrum. Det blir så aggressivt 🙂

Som motvikt till det sorgliga med coronaviruset bjuder jag också på en gladare skylt.

I Lappträsk kommun har man rävarna som symbol. Skyltarna fick dock såvitt jag vet inte vara ifred vid infarterna så de har placerats ut på andra, lugnare platser inom kommunen.
En lektion i finska även här, varsågoda!

Put your teddy out

Det här med att sätta ut nallar i fönstren så att barn har något att leta efter då de är ute, det är en fin idé. Men hos mig som bor på tredje våningen funkar det inte riktigt. Vill inte att barnen ska få nackspärr… 😀

Så mitt bidrag går ut via bloggen och länkas via Facebook i stället.

Nyheterna handlar förstås nästan genomgående om coronaviruset. Gränserna till länet jag bor i, Nyland, är nu stängda. Hade jag bott i ett annat län hade jag inte fått komma in för att hälsa på nära och kära, men nog för att jobba om jag fått ett intyg av arbetsgivaren. Nu är inget sådant här aktuellt för mig. Jag stannar hemma, jobbar hemifrån.

I går var jag ute på en liten tur i det fina vårvädret och bjuder på ett par bilder från den färden.

Tittar du riktigt noga efter kan du se en insekt inne i en av blommorna längst till höger.
Många kyrkogårdar är omgärdade av fina stenmurar i våra trakter, så också i Lappträsk.

 

I Muminljusets sken

Mumin ger tröst på många sätt
nu då vardagen för många ej känns så lätt.
På sekretären står ljuset och sprider
lite trygghet i oroliga tider.
Med ett öga jag på nyheter tittar,
medan jag nya pusselbitar hittar.
Muminmotiv på bordet även där,
min vardag är sådan, precis nu och här.

Veckans ord – DAMM

Barndomstrakter, här åkte jag skridsko som barn.

Nog finns det damm i hörnen här hos mig, och dammtussar här och där 😀

Men jag deltar i Mrs Susannes utmaning med den här bilden i stället. En damm som ligger bara på ett par hundra meters avstånd från mitt barndomshem. Här åkte vi skridsko då jag var barn. Det var ofta snörika och kalla vintrar då för snart femtio år sedan.

Till vänster på bilden, lite längre bort, fanns en sluttning och där hade vi en pulkabacke. Då jag var ett litet barn upplevde jag den som jättestor och brant 🙂