Äntligen – krokusar!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det har varit en fin och solig dag utan lika våldsam blåst som i går.
Jag cyklade till min mor, som är 80+ och hör till riskgruppen, och därför får vi inte träffas. Vi talar varje dag på telefon, men då vi levererar något till henne lämnar vi sakerna på trappan eller i postlådan. I dag levererade jag några tidningar och ett par chokladstänger, som överraskning, till henne.

Livet går vidare, med eller utan coronahot kommer dessa upp ur marken ❤

På väg hemåt igen fick jag äntligen syn på några krokusar. Som jag jagat dem 😀

Annars är det en dag i taget som gäller. Följer nyheterna så mycket jag orkar. Gränserna till Nylands län där jag bor stänger inom kort. Det blir allt fler restriktioner och begränsningar, men jag tycker tillsvidare att det är bra med sådana. Däremot är det otroligt tufft för många företagare… Lyckligtvis kan en del av dem, lunchställen till exempel, erbjuda take-away och hemleveranser.

Ramen till pusslet blev klar i går kväll. En bit fattas… så nu när jag hittat krokusarna är det pusselbiten som jag jagar 😀

Här flyger tanken fritt

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
Grovsortering av bitarna inleddes i går.

Jag tror att krisen som coronaviruset innebär också kommer att föra med sig en del gott. Det här med jobb på distans kanske äntligen börjar få spridning och uppskattning. Vi kan också inse att allt inte måste ske genast. Många möten och evenemang har skjutits upp. Det måste inte hela tiden hända en massa i vår omgivning och vi måste inte konsumera hejvilt.

Vi måste inte vara superaktiva och direkt då den första snön faller kasta oss ut i skidspåret. Det finns inte så väldigt många måsten överlag, om vi tänker efter.

Pussel. Det är färger och former. Kantbitar som hittas först.

Och så sitter jag där och tänker. Jag har varit ensam snart sex år, alltså inte levt i ett förhållande. Men ensam är jag ju ändå inte. Jag har fått många nya vänner, som jag inte skulle ha träffat om jag varit kvar i förra tvåsamheten.

Många tårar har jag fällt, jag har känt missmod och rädsla i många situationer och jag kommer att gråta även i framtiden – men jag gråter inte längre för att jag blev övergiven då den där våren 2014. Jag har sagt upp mig från en fast anställning, bildat ett företag och på något sätt klarat mig från dag till dag. Litat på att livet bär.

Det vill jag lita på att det gör även nu under coronakrisen.
Isolering och distansjobb skrämmer inte mig.
Det finns en mening med allt och jag kanske fick min förberedande chock redan i maj 2014. Den långa resan som jag har gjort efter det bidrar till att jag känner att jag klarar nästan vad som helst i livet ❤

För två år sedan…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

trodde jag att jag hade cancer. Jag minns att jag nog i alla fall i viss mån redan planerade min begravning. Vi reagerar alla olika på besked vi får. Nu kan det hända att jag får samma besked efter mammografin i år, men då vet jag tågordningen med ultraljudsundersökning och eventuellt även stereotaktisk biopsi.

Beskedet på våren 2018 var att jag inte hade cancertumör.

I dag var det åter dags för granskning. I dessa virustider stod vi utanför vagnen och väntade. Bra att solen sken, annars hade vi fått sitta och huka i regnskydd under trappan. Nu kunde vi hålla två meters avstånd till varandra. Samma avstånd respekterades också till min stora glädje i livsmedelsaffärens kassa.

Skulle inte… men…

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

… köpte ett pussel ändå 😀
Bara tusen bitar för att jag ska ha plats för sortering och även att läsa tidningar vid mitt stora bord.

Hade inte tänkt påbörja ett pussel denna vår. Snart är ju våren och sommaren här, tänkte jag.

Men… vem vet hur länge vi behöver leva isolerade. Tre veckor till kanske inte räcker?

Dessutom vill jag understödja lokala företag, köpte pusslet från vår bokhandel. Det var rätt tomt och stilla där och överlag i vårt lilla köpcenter där även läkarstationen ligger.

Jag hade en behandling där, hos osteopaten. Den ville jag inte missa.
Vi pratar mycket om olika knep människan kan ta till för att må bra. Jag går inte här in på dem eftersom jag vet att det finns många som tycker att ”gurkmeja och annat alternativt” är humbug.

Jag skötte således tre ärenden samtidigt i samma byggnad. Osteopat, bokhandel, lyfta kontanter. Sedan cyklade jag till hälsokostaffären och köpte mer gurkmeja. Annars har jag bara varit hemma, och som vanligt jobbat på distans.

Vi får se om det blir ännu striktare regler i vårt land. Ett visst utegångsförbud kan bli aktuellt inom några dagar.

Glad måndag! 23-03-2020

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Påskhelgen stundar om ett par veckor, men små påskliljor vill man ju ha hemma ändå, redan nu.

Ja, man önskar ju att man kunde skriva om något annat än coronaviruset. Men våra liv påverkas just nu av det i så pass hög grad att det inte alltid går att undvika.

Vi kan säkert lära oss något av krisen. Nu värnar vi mer om varandra, håller kontakt via sociala medier, ringer varandra och hjälper med bland annat livsmedelsinköp.

Vi blir också innovativa. Näthandel är inget nytt, men den blomstrar nu för många. Hemleveranser av allehanda varor har också blivit vanligare.

Glad måndag till alla mina vänner där ute!

Trapporna på åsen, del 2

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Min syster ville se trapporna på åsen så vi var där i går. Det var en ganska bitande kall vind, men klarblå himmel och fin utsikt över Lovisaviken.

Trevligt att se vissa hus från annat håll, till exempel gårdssidor, oftast är det ju fasaden man ser då man går på gatan förbi ett hus.

Utsikt över en del av gamla stan och Lovisaviken.
Förbi och genom sådan här terräng har trapporna byggts. Fascinerande med dessa stora mossbelupna bumlingar.

Liten fototour

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Lite frisk luft behövs varje dag. Solen skiner, vi har plus två grader och en kall vind. Men skönt att komma ut från bostaden en stund, helt isolerad är det inte bra att vara hur länge som helst. Vi åkte med min syster till badstranden och så besökte vi trapporna på åsen och sedan var vi en sväng i mataffären.

Badstrandens badhytter.

Lite ny målning och några nya bräder här och där, speciellt på den bortre hyttens dörr, skulle behövas. Hoppas staden fixar det här senast i sommar.

 

Fem en fredag – VÄNTAN

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer
Kvällssolen har nått min balkong men den värmer inte ännu där. Jag går i väntan på vår och sommar.

Tänkte ännu i sena kvällstimmen hinna med att delta i Elisamatildas utmaning.

Vad väntade du senast på?
– Ofta väntar jag på att få svar på mejl som har med jobbet att göra. Men väntan handlar också om vårens och sommarens ankomst. En regnig dag väntar man att solen ska komma fram. Och nu väntar jag på att alla restriktioner som har med coronaviruset att göra ska släppa – men det lär dröja ett tag.

Är du den som får vänta eller blir väntad på?
– Mig behöver man absolut inte vänta på i normala fall. Jag är alltid i tid, eller fem minuter innan jag måste vara på plats. Blir jag försenad till ett möte meddelar jag den andra parten. Vill inte missbruka någon annan persons tid.

Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
– Väntar tills det blir grönt.

Låter du folk gå före dig i en kö?
– Ja, om de har bara en vara eller två i handen.

Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?
– Så där… inget vidare. Beror på vilket ärende jag måste få skött. Kostar det att vänta, då väntar jag inte länge, annars kan jag hänga på ett tag.