Kanske det blir varmare väder nu då jag tog fram pusslet! Man måste ju vara slug. Hade inte tänkt pussla i maj, kanske vänta till slutet av sommaren. Men eftersom det blåser friskt ute och bara är +9 grader så åkte pusslet fram NU!
Jag ska dessutom försöka ha ledigt tre dagar. Jag skriver ”försöka” för det finns vissa områden jag inte helt kan styra. Jag har två telefoner, arbetstelefonen är avstängd.
Men så har vi en Facebookgrupp där människor ställer frågor, och det kommer frågor även via Messenger, mejl och sms. Alla kan ju inte veta att jag har semester.
Jag svarar för det mesta att vi återkommer på söndag eller måndag, men jag tycker att jag måste svara kort i alla fall.
På mejlen har jag autosvar, så det hjälper mycket.
Svarta taket låg över centrum sen eftermiddag. Sedan regnade det rejält en stund och kändes som höst.Men lite senare såg det ut så här…Stadsfullmäktige hade elektroniskt möte och jag följde det på distans…Utsikten från arbetsbordet blev bara bättre längs med kvällen.Tomatplantor och andra växter fick äntligen lite sol.Och sedan blev det ytterligare en fin solnedgång.
Jag publicerade tidigare i dag ett inlägg om biets dag.
För mig blev det också våfflans dag! Jag beundrar verkligen Musa som i dag hade kiosken vid stranden öppen. Snålblåst och inte mer än +13 grader, senare sjönk temperaturen till +8. Inte en själ som vill ta sig ett dopp och ingen solbadar. Nästan hela maj har gått och människor behöver dunjackor och mössor.
Helt klart att man måste understöda denna företagare! Våfflan med hallonsylt och glass var god, igen en gång! Take away för den som vill ha våfflor hem, jag åt min i bilen.
Det var också osteopat-dag i dag. Eftersom läkarcentralen där han jobbade förr gick i konkurs tar han nu emot i Strömfors. Lånade bil och rattade dit, fram och tillbaka cirka tre mil.
Och så är det köp-blomster-till-dig-själv-dag!
Nu är det bara värmen som fattas på balkongen som blivit en liten djungel 🙂
Det börjar bli tomt i bildarkivet nu också. Men några överlopps ”när-ska-jag-använda-de-här”-bilder finns kvar
På en utflykt till Strömfors för nån vecka sedan tog jag en bild av det här konstverket som smederna i bruksmiljön gjort.
Det ser lite ut som ett kors. Eller som en människa som sträcker ut händerna för att omfamna någon. Eller som är uppgiven över coronasituationen.
Såg ett program på tv i dag. Det där som berättar om par som letar efter sina drömhem utomlands, i Spanien, i Frankrike, i Italien.
I dagens program, som förstås inte är pinfärskt, sade kvinnan i familjen att det inte känns som ett problem att flytta bort från Wales. Hennes döttrar med familjer och vänner kan ju när som helst flyga ner och hälsa på.
Så lite vi visste då, om hur fort allting kan bli annorlunda.
Sommarplågor. Så brukar en del låtar kallas.
Aftonbladet listade sina för 2019 här.
Min sommarplåga kanske utgörs av Bilderna från Balkongen!
Där sitter hon i sin coronakarantän och blickar ut över himlen.
Ja, man kunde ju ha det sämre?
Och panorama-valet via mobilen var ju inte heller så illa? 😀
Åter ett molntak över city och ljus mot horisonten 🙂 Jag tar det inte särskilt bildligt, tycker det är fint!
Det blir många bilder av utsikten från mitt fönster eller från min balkong.
Är ju mest ensam hemma, men vill understryka att jag inte sörjer det.
På något sätt känns det som att allt som hände 2014 och efter det, med skilsmässa och det faktum att jag sade upp mig från fast anställning och startade eget företag – att det var BRA och en förberedelse för detta som komma skulle.
Jag klarar isoleringen, ensamheten, det så kallade tråkiga, den sociala distanseringen… helt galant.
Ibland saknar jag middagar och träffar med vänner. Men månne inte den tiden kommer då det åter låter sig arrangeras.
Läste i dag en intressant essä av filosofen Åsa Slotte i Hufvudstadsbladet. Den handlade om melankoli, förmågan att ha långtråkigt och om social distansering. Hennes text går över två uppslag så jag tar bara med en kort snutt av allt här. Sådant jag känner igen mig i.
”Generellt verkar långtråkighet vara en av nutidsmänniskans mera obekväma existentiella tillstånd, ett konkret livsproblem. Såväl under coronakrisen som innan har ett snabbt livstempo och en jovial natur definierat det normala. Men då många människor kämpar sig igenom våren med zoommöten och hangoutkontakter i kvava rum, så finns det en stor grupp människor, som inte har samma behov av ständiga sociala möten. Jag har tidvis känt mig som en främling då den rätt endimensionella bilden av allas umgängestörst vuxit fram, eftersom jag direkt visste att jag inte skulle ha några problem med att vara hemma utan dagliga sociala kontakter.”
Så känner jag det också rätt ofta. Jag klarar mig bra utan möten i kvava rum.
Jag kan leda jobbet på distans och accepterar att vi är många nu som inte vill ha fysiska möten.
Men detta om detta helt kort, annars tenderar det här också bli en essä på 14.000 tecken 😉
Som en liten droppa i havet, eller droppen som urholkar allt. Foto taget med mobilkameran faktiskt. En nyss duschad tomatplanta.
Gulfbaren i Svenskby skrev jag om för ett tag sedan. Ni som sett den finska regissören Aki Kaurismäkis filmer kanske förstår då jag säger att det här fönstret, och omgivningen samt interiör där, påminner om platser i hans filmer. Den minimalistiska stilen och det genuint finska, speciellt på landsbygden.
Den finska texten på skylten blir dagens lektion. Låt inte cykeln luta mot fönstren eller mot blomlådorna!!!
Dessa utropstecken och versaler 😀 Som om man inte förstod med mindre. Men det är säkert någon som fått nog och inser att vänliga tillsägelser och förmaningar inte hjälper.
Fler skyltar och skyltare hittar du hos bloggaren BP!
Ena stunden har vi sol, men den varar bara någon minut. Sedan tornar mörka moln upp sig vid horisonten, det börjar blåsa. Jag har kutat in och ut med tomatplantorna, men kanske måste ge mig och bara lita på att de klarar det kyliga vädret då jag ändå har inglasad balkong.
En liten gnutta sol, en kort stund, över mina kära tomatplantor.
Den här märkliga covid-19-våren har fått mig att tänka på allt möjligt. Det är tråkigt att restaurangerna inte har fått ha öppet i maj, men från och med första juni borde de få öppna. Ser man till vädret skulle uterestaurangerna ändå inte ha haft många kunder i en liten stad då vädret varit kallt och nyckfullt.
Jag har haft nästan ledig dag i dag. Skrivit ett par artiklar, räknat arvoden för två tidningar, gett ut ett par texter.
Och så har jag gett mitt stöd till denna kampanj. Man kan inte hjälpa alla man skulle vilja hjälpa i en kris, men alla kan hjälpa någon.
Utsikten från min balkong mot nordost, samtidigt som den andra bilden med de mörkare molnen togs.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 