Nöjd med telefonens kamera!

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Jag har inte hunnit testa alla funktioner på nya telefonens kamera, men de bilder jag tagit hittills har blivit bra. De här två är tagna från en mörk och inglasad balkong. Inställningen heter ”Natt” och kameran bad mig vara stadig på handen under ungefär tre sekunder.

Jag blev nästan lite förskräckt när jag ser en person avspegla sig i glasen, men jag tror att det är min pappfigur Bond 😀
Ljuset tände jag efter att jag tog den första bilden.

I morse kände jag för första gången i livet rytmstörningar i hjärtat. Det var obehagligt, men jag har hört att det är tämligen ofarligt om det inte håller på över tre dagar. När jag sedan pratade om saken med en kollega kände hon många andra som upplevt samma. Stress och för lite sömn (vaknar till snöröjningsbuller tidigt alla morgnar) är ofta bakomliggande orsaker. Jag röker ju inte.

Men då Matti Nykänen dog natten innan hade jag nog många funderingar. Ska jag bara bli 56 år gammal…

Ett par timmar senare kändes allt normalt igen, men vissa saker sög under dagen krafter. Allt negativt går inte att komma undan, vissa konflikter måste man ta sig genom…

Pustar ut med pussel

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det har åter varit en hektisk dag. Dels beror det på nya telefonen.
Även om jag fick hjälp med de mest tidskrävande inställningarna och överföringen av material från gamla telefonen behövde jag göra en del inställningar själv. Det är bara bra, man ska ju veta hur manicken funkar.

Lite mysko ändå att det under samtalen jag ringer ut eller får in hörs konstiga ljud. Som om min kollega prasslade med en godispåse eller en tidning hela tiden. Han hävdade att han inte gjorde det.
Och då jag ringde upp en annan person hördes konstiga ”sjuuuu”-ljud.
Avlyssnad?

Må vara hur som helst med det, orkar inte bekymra mig just nu. Ger mig hän åt pusslet och sorteringen har gått ner på en mycket disciplinerad nivå 😀

Glad måndag! 04-02-2019

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Jag var utan telefon tre timmar i dag då den gamla behövdes parallellt för att den nya skulle kunna köras upp, få samma appar etc. Jag bad killarna i affären där jag köpte telefonen sköta jobbet, mot betalning förstås. Det är så mycket man måste tänka på och vara insatt i med de nya smarttelefonerna.

Bilden kanske inte säger så mycket, men telefonen är lite större än den jag hade tidigare och kamerafunktionerna har fått beröm.

Började med att ställa in språk för textmeddelanden, Whatsapp osv. Valde ringsignaler för de två olika nummer jag har här. En ska bli arbetsnummer, den andra privat.

Det kändes märkligt att inte ha en telefon fastän det bara handlade om tre timmar. Flera gånger kom jag på mig själv då jag tänkte ”nu ska jag sända ett sms eller WA-meddelande till den och den” – men det gick ju inte 😀 Messenger och mejl via datorn var mina kontaktytor till jobbet, och det gick bra det också. Eftersom vi alla jobbar hemifrån, vi har ingen redaktion, så är kommunikationskanalerna jag nämnde viktiga.

Första bilden tagen med nya telefonen, i all hast utan att kolla inställningar, då jag var på väg ut från köpcentret.

Skyltsöndag, den 3 februari 2019

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer

Lektionerna i finska fortsätter! I morse lärde ni er vad ”fil” är på finska, och lite annat också.

I väntan på min mat på restaurang Jari-Pekka under en innebandyresa.

Den som kan engelska vet att här står ”placera spåraren på bordet”.

I anslutning till restaurangen där vi åt fanns denna mataffär = ruokakauppa.

Fler skyltar och skyltare hittas hos bloggaren BP som förvaltar denna fotoutmaning.
Till kännedom för BP och andra som har bloggspot och blogger-verktyg. I dag ser jag inte era bilder och att kommentera lyckas stundvis inte alls. Vet inte om mina kommentarer gick fram, kanske felet ligger i min bläddrare?

Veckans ord – FIL

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Ute i sista sekund igen 🙂 Hade svårt med det här ordet. Nagelfil? Fil som går att äta, men som jag aldrig äter själv och därmed inte köper. En körfil, alltså en körbana för bilar.

Det blev ett litet fuskverk med en bild via iPaden. Men samtidigt en lektion i finska 😀

Så lätt är finskan ändå inte att man sätter ett ”i” efter svenska ord, typ kiosk – kioski (det heter kioski på finska), eller fil – fiili, nej nu heter de viili. Suomesta = från Finland.

Flera bilder i veckans fotoutmaning finns på Sannas blogg.
Lisää kuvia viikon kuvahaasteessa löytyy Sannan blogista (samma på finska för att visa att det är med ”i” inte stämmer) 😀 😀

 

450 euro fattigare…

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer
Snål blåst över årets februarimarknad.

… men kanske världen blir rikare på sitt sätt ändå? Köpte i dag en ny telefon (inte från marknaden på torget dock), nya pantalonger (hahaa – älskar det ordet)… alltså två par leggings, ett stort kom-ihåg-häfte (jag förbrukar sådana i rekordfart), klistermärken (vad vore livet och dagboken utan dem), kort inför Alla hjärtans dag, en ny attiralj till dammsugaren som gör att jag kommer åt skrymslen, fyllde på förrådet av dammsugarpåsar (äh, lite praktiskt bör ju också köpas)…

Telefonen är nu på uppladdning och installering. Det blev en Huawei. Så nu kan kineserna spionera på mig om de tycker att mitt liv är intressant!

Får telefonen på måndag, då blir den gamla telefonen en reservtelefon. Jag är krismedveten. Vad händer om jag bara har EN telefon och den går sönder eller blir stulen? Min tredje gamla mobiltelefon har redan pensionerats och utgör min väckarklocka 😀

Här köpte jag pantalongerna 😀

Månadsbilden, februari

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Februarimånads bild i min väggkalender.

Man kan undra vad det är som bekymrar Mumintrollet där han sitter i trappan. Har han vårdepression? Solen lyser men tvivlar han på att den orkar smälta snömassorna? Lilla My ser också fundersam ut.
Jag hoppas att Mumintrollet inte har tandvärk eller att han inte vågar äta av läckerheterna på bordet av oro för att gå upp i vikt 🙂
MUMIN – jag vill trösta dig ❤

Efter att ha haft en liten paus i postcrossingen har jag i år åter sänt fyra kort. Fick ett från Storbritannien i går och i dag fick jag det här från Paris 🙂

Stenläggningen nästan klar

~ Carita Liljendahl ~ 39 kommentarer

En månad har det tagit att få bryggan och stenläggningen nästan klar. Svettigt värre 😀 Några hus har jag byggt här och där, en fyr och ett par båtar är också nästan klara. men mycket återstår. Bland annat att skapa himmel och hav 😀

Ett utomordentligt sätt att koppla bort jobb och andra ”måsten”. Den här dagen har jag varit extra känslig och blivit ledsen ett par gånger.
Att vara en high sensitive person har sina sidor. Men det har också sina fördelar om man lär sig hantera HSP på rätt sätt.

Det var ett tag sedan jag grät, men i kväll föll några trötta ledsna tårar.
Jag tränger inte tillbaka dem, förnekar inget, försöker bli bättre på att förstå mig själv varje dag.

Tacksam för mycket

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Ett trevligt avbrott i vardagen i går. Ett möte med en förening där jag inte längre är sekreterare, så det är inte betungande utan mer berikande med umgänget. Antalet möten är också bara sex, sju per år.

I går hade mötesvärdinnan Barbro dukat upp så fint. Hon serverade pajer hon själv bakat, en med svamp och en med skinka.

En stor bukett med tulpaner prydde bordet och levande ljus förhöjde stämningen.
Den läckra pajen med trattkantareller från närbelägen skog.

Tacksam för vänner, bekanta, umgänge. Tacksam för jobbet som, trots att det är hektiskt och krävande ibland, ger mig så mycket. Jag har producerat och hanterat texter så länge jag kan minnas, och att nu få jobba med en superlokal tidning är berikande. Att dessutom få göra det hemifrån gör inte saken sämre.

Vissa dagar är jag helt för mig själv, men jag behöver ensamheten och friheten som den ger. Frihet att loda runt i nattsärken och okammat hår om jag vill.
Andra dagar träffar jag folk på möten, på evenemang, på intervjuer, på matcher och kontakt håller redaktionen nästan dagligen via mejl och telefon.

Tacksam är dagens ord ❤

Dagens vintriga Lovisavyer

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Begav mig ut i snålblåsten och snöyran (det kommer inte just nu mer snö, men den yr omkring) då jag skulle fotografera ett hus till en artikel i Nya Östis.

På väg dit och på väg därifrån tog jag i all hast två fotografier.

Brandkårshuset, där även ortodoxa kyrkan och staden har utrymmen, och ortodoxa klockstapeln i korsningen av Östra Tullgatan och Degerbygatan.
En byggnad i korsningen av Degerbygatan och Öhmansgatan. Erkänner att jag inte längre kan hålla reda på vem alla som har verksamhet här 🙂

Har nu skrivit om flera kommunala beslut. Inte så sprittande, men information åt läsarna om vad som är på gång i Lovisa.

I kväll ett möte med en förening. Ser fram emot det nu då jag sluppit sekreterarsysslorna. Då vi har mötet hemma hos en av styrelsemedlemmarna blir det genast mer gemytligt 🙂