Skogen, underbar och många gånger trolsk. Mossa på stenar och berg. Gamla ståtliga träd. Kan det bli finare? Inte mycket, om du frågar mig. Igår var jag på en längre runda som senare mynnar ut i ett reportage. Skogsmiljö och skärgårdsmiljö om vartannat. Naturen när den är som vackrast och bäst en solig vårdag. Det fina vädret ska vi ha hos oss ännu i dag. Sedan vänder det och blir kallt igen.
Då bloggkompisen BP efter tio aktiva år som förvaltare av Skyltsöndag lade av slutade kanske en del att visa skyltar, medan andra fortfarande fotograferar sådana och bloggar om dem. Jag har för avsikt att göra lite både och. Hittar jag fina skyltar fotar jag dem, men jag gör det här också på ett annat sätt.
Mina finska texter har uppskattats av många och här kommer nu många ord, men jag översätter inte alla, det blir för långt. Här kommer ett plock från sommarens evenemang, en lista jag fotade då jag var på ett jobb för en dryg vecka sedan.
Päivä/päivät = dag/dagar. Således förstår ni att det handlar om Liljendaldagarna, Lovisadagen, Itämeri (Östersjö-dagen) osv. Avoimet puutarhat = öppna trädgårdar. Taiteiden yö = Konstens natt. Ravit = trav.
Jag borde ha tagit foton i går när vi besökte Sjundeå. I Sjundeå Arena finns en underbar unisex-toalett. Stämningen där är ofta lättsam, lite sådär förvånad i början kanske när män och kvinnor möts. Men det var lätt att börja prata med främmande personer där. Kanske sjundeåborna överlag är pratsamma och trevliga? Jag träffade i alla fall flera som jag gärna hade talat mycket mer med än vad vi nu hann 😀
Ja och matchen då? Den slutade 2-6 till oss, vilket betyder att vi går vidare i kvalet för att försöka avancera från Finlandsserien till Divarin.
Arbetsvyn i dag, då jag var med på ett möte via Teams. Inte med mörk skärm förstås men här vid soffbordet brukar jag sitta.
Jag tror att jag lärde mig något nytt idag. Vi var två personer som delade skärm på mötet och två gånger brast vi ut i skratt för oss själva. Mikrofonen var avstängd, men kameran var på. Så alla andra som deltog i mötet såg ju att vi fnissade.
Så här efteråt kan jag tänka att det kanske var ett etikettsbrott. De andra kan ju inte veta vad vi skrattar åt. Kanske någon rentav trodde att vi skrattade åt någon annan mötesdeltagare 😱
Första gången vi inte kunde hålla oss för skratt var vi som två små barn med prutthumor 😂 Det blev tal om ett medel som ges åt kor för att de inte ska rapa och släppa ut metangaser. Vi började tänka på kornas och människors och andra varelsers ”utsläpp” av olika slag, och brast då ut i fniss. Det är alltså farligt att ha en kompis i samma rum, med på samma möte. I synnerhet då man råkar ha samma humor.
Andra gången vi skrattade var då vi såg bilden av oss själva på skärmen. Jag hade valt så kallad blurrad bakgrund och ibland blev vi själva blurrade och förvrängda.
Men jag tänker mig nog för nästa gång då det är ett möte via en plattform på nätet. Det är så mycket som kan missförstås. De andra deltagarna kan ju inte veta vad man fnissar åt.
Är det inte självaste unga Jean Sibelius som pappgubbe här? Jag hade ett fotouppdrag på den här platsen och tänkte att det är länge sedan jag fotograferat en arbetsvy.
Egentligen är det ju inte så ofta som jag kommer bort hemifrån då jag jobbar. Därför är arbetsvyerna dagligen desamma, mina datorer här hemma. Men jag ska försöka komma ihåg att ta foton de gånger jag är borta hemifrån på jobbuppdrag.
Minus åtta grader i dag. Runda med bilen, ved in till mamma, sortering av mejl, utgivning av texter och så då fotouppdraget och i samband med det trevlig samvaro med vänner och kolleger.
Om jag är frisk fortfarande i morgon blir det min 100:e promenad-dag, och jag ska se hur jag kan fira den! Totalt 22 498 steg på årets sju första dygn. Sex av sju dagar har jag kommit över 3000, endast i dag blev det precis 2500 som är mitt dagliga mål.
Mumin och jag. Vi kan ta varandra i handen och vandra mot solnedgången tillsammans ❤ Känner SÅ igen mig i den här seriestrippen som finns i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”, där olika korta texter, men även tecknade serier, från hennes produktion finns samlade.
”Men ni uppmuntrade ju mig…?” Ja, så har jag också upplevt det ibland. Någon som låtit mig förstå att han är intresserad av mig.
Där ligger sedan Mumin och jag med våra blomsterbuketter på marken. Vi har avslöjat att vi varit eller är förälskade, förtjusta, kära. Men föremålet för vår beundran rider vidare, mot nya äventyr, och förstår inte vad de går miste om 😂
Ja, det är ju både med ironi och egensinnig humor som jag skriver det här. Men här finns också det där lilla unset av sanning, och en besvikelse om uppstått mer än en gång de senaste åtta åren.
Mumin och jag, vi får trösta varandra ❤ Och Lilla My, hon får gärna komma med sin syn på saken 🙂
Min arbetsvy i dag. Klockan var 16.25 och jag satt och väntade på en person jag skulle intervjua och äta tillsammans med. Det hade regnat hela förmiddagen men efter klockan fyra blev det sol och hur fint som helst.
Det är ett tag sedan jag visade bilder från ett jobbuppdrag 🙂 Det har i och för sig inte varit så många sådana på grund av corona heller. Mycket sköts på distans, via telefon osv.
Men idag arrangerades en pressträff då fyra företagare vill berätta om sina satsningar på te-dryckens dag som infaller lördagen den 6 februari här i Finland. Föreningen Teen Ystävät (Teets vänner) grundade dagen 2016.
Salta godbitar till teserveringen.
Det är inte ofta sådant här händer nuförtiden och det har inte bara med coronapandemin att göra. Det kom en tid då mycket sådant här klassades som mutor. Man fick inte bjuda journalister på nånting och förvänta sig att de skulle skriva nåt bra om en.
Lyckligtvis ges Nya Östis ut av en understödsförening och jag har som chefredaktör stor frihet att bestämma vad vi skriver om. En av tidningens uppgift är att skapa en känsla av gemenskap i bygden. Vi vill lyfta fram och peka på allt det positiva som finns.
Således skriver vi ibland om företag, både nya och etablerade. Personintervjuer, många namn och bilder på såväl vuxna som barn är viktigt. Läsarbilder, läsartexter och sportresultat från såväl knattetävlingar som från vuxenidrott. Allt som är riktigt lokalt och nära den lilla människan är innehåll vi prioriterar. Inget är för litet för att komma över vår nyhetströskel 🙂
I väntan på att de som ska fotograferas på riktigt ska komma poserar jag framför kameran. På skylten står det ”Vi köper blåbär och lingon”.
Idyllisk sommargrönska och en plats där man köper in bär, nu i första hand blåbär, av personer som vill plocka och sälja.
Pia hade i uppdrag att fotografera här och jag bad om att få komma på bild själv. Då jag inte har bil är det fiffigt att kombinera hennes uppdrag med mina uppdrag. Två flugor i en smäll.
Då jag vanligtvis sitter mycket inomhus vid datorn, läser texter och sätter in dem i redaktionella systemet, planerar kommande tidningar och så vidare, då känns det guld värt att komma ut på en liten bilfärd. Kombinera nytta med nöje.
Gör ofta intervjuer på ett café som ligger nära mitt hem. Nu på sommaren är det underbart att sitta i trädgården där. En gång störtregnade det, då var vi inne, men bilden med killen och paraplyet utomhus blev bra.
Nu var det jättefint väder och lagom skönt i skuggan under körsbärs- och äppelträden.
Intervjuobjektet hade också kameran med sig. Glaset med mousserat är mitt, hon körde bil 🙂
Har nu lite oftare börjat komma ihåg att ta bilder från de platser jag besöker i jobbet, utan att för den skull ha samma bild som kommer i tidningen. Här på soliga men rätt blåsiga Skeppsbron gjorde jag en intervju i måndags. Mycket härligt att kunna vara utomhus ändå, +19 är lagom tycker jag.
I går mitt på dagen hade jag ett fotouppdrag här. Tog bild av den kommande värden, restaurangdrivaren, för torsdagens Nya Östis.
Tisdag kväll, härligt soligt väder, rätt blåsigt men frågar ni mig så är det skönt väder! Bilden togs strax innan en vernissage för ett nytt konstgalleri, Art Gallery Loviisa, som jag också skriver om i Nya Östis.
… och så öser regnet ner och det blåser upp till storm som på hösten.
Ja, då får man bara säga ”det är finländsk sommar det”.
Snabb test av kamerainställningar i regnet.
När jag tog mig till intervjun lyckades jag hålla paraplyet så att det inte vände sig ut och in. Men vattenmassorna forsade över fötterna och in i skorna…
Eftersom intervjun bokades förra veckan då det var soligt och varmt hade jag sett framför mig hur jag skulle fotografera killen som jag intervjuade. Det skulle finnas gott om tid att pröva sig fram, ta en massa olika bilder med teleobjektivet.
Men Moder Natur ville något annat. Det hade i och för sig nästan slutat regna då intervjun var över och fotograferingen skulle börja. Men det duggade fortfarande och droppade massor av vatten från träden 😀
Finsk sommar. Och ett intervjuobjekt som varit med om allehanda olika väder i sitt eget jobb på radio och tv. Så visst gick det bra ändå. Visar bilden sedan då artikeln har varit i tidningen.