Någon månad efter att covid-19 bröt ut i mars 2020 insåg jag att vi inte kan fortsätta jobba såsom vi gjort då vi gjorde layouten för Nya Östis. Vi gör jobbet i ett litet rum där vi också höll våra redaktionsmöten innan pandemin bröt ut.
Men då rummet är litet blev det praktiskt omöjligt att få hjälplayouten att fungera då bara en person kunde vistas där. Vi ville till varje pris undvika smittorisk då vi har medarbetare som av olika anledningar tillhör riskgrupper. Många är dessutom egenföretagare och redaktionen är sårbar om många insjuknar.
Efter diskussioner ansvariga emellan i vårt team beslöt vi att jag tar den ena layoutdatorn hem till mig. Jag tänkte ju inte då att pandemin skulle bli särskilt långvarig. Huvudsaken var att vi kunde sköta våra jobb smidigt.
Denna stora layoutdator landade då på mitt stora bord i vardagsrummet.
I dag fick jag hjälp med att flytta layoutdatorn. Skärmen väger en hel del och det gör även centralenheten.
Äntligen fick jag tillbaka mitt stora bord i vardagsrummet. Där sitter jag och pusslar, men pusslet syns inte på bilden för det ligger längst till höger. Här kan jag nu också jobba vid min bärbara dator. Utöver den har jag en arbetsdator i sovrummet som i min lilla tvåa också är arbetsrum.
Så ni kan förstå att Nya Östis och mitt jobb som privat medieföretagare är en livsstil 😀
Alla saker har ännu inte hittat sin rätta plats men det håller på att arta sig! Efter det här, nån gång längre fram på våren, ska möblerna också byta plats. HAR man inte projekt så GÖR man tydligen sådana åt sig 😀
Det bästa med de tre lediga dagar jag snart har haft är att jag kunnat och fått sova som en tonåring till 11 eller 12 på dagen. Och att jag dessutom har haft tid att röja här hemma och sortera papper. Det ger mig sinnesfrid.
