Hahaa, det här blev ju lite smygreklam ser jag, för vännen Mias butik! Det var inte meningen, tanken var bara att få mig dokumenterad efter en lång arbetsdag. Foto: Pia Calenius
Jag tog då mina 2900 steg på min jubileumsdag. 150 dagar har jag traskat, minst 2500 steg, ofta många fler. I väder som väder, och nu går vi mot ljusare tider.
Glad måndag också för att arbetet med det tämligen svåra pusslet avancerar 💪 En mycket uppskattad gåva som jag fick till 60-årsdagen av mina vänner ❤
I dag har jag jobbat från 9 till 17. Umgåtts med en väninna, haft två långa samtal på telefon med andra betydelsefulla personer i mitt liv.
Späckat schema på många sätt, men det är ok då det bara ibland blir så här och då jag själv får energi av att finnas till, att prata om viktiga saker med viktiga personer i mitt liv.
Temat hos Elisamatilda är ”Veckan som gått”. Jag har ju i alla fall GÅTT hela veckan 😂 faktiskt närmare 5000 steg i dag!
En allmän illustration från Lovisa, tagen då jag gick hem från massagen i dag. Men nu till Elisamatildas frågor:
Blev det någon semla (i någon form) i veckan? – Nej, faktiskt inte 🙂 Jag har ätit två stycken redan långt innan fastlagstisdagen.
Hur firade du din senaste födelsedag? – Ganska stort faktiskt, då jag fyllde 60 år i maj 2022. Fest på Almska Gården här i stan. Blev ett oförglömligt minne.
Vilken var den senaste listan du gjorde? – Jag gör varje dag kom-ihåg-listor, to-do-listor, över sånt jag behöver komma ihåg såväl i jobbet som privat.
När väntade du senast på en hantverkare? – Minns inte. Har inte direkt haft det behovet den senaste tiden.
Vilken serie eller film har du senast börjat titta på? – Det var Marko och Irma om torsdagar i Sveriges TV4 men serien tog slut. Inget nytt på gång just nu.
Årsdag i dag. Inget att fira förstås, men något vi ändå INTE får glömma. Det är ett år sedan Ryssland startade kriget mot Ukraina. På Nya Östis hedrade vi det igår genom att ha gulblå färg på tidningens namn på sidan ett. Övriga texter och bilder på pärmen har inte med kriget att göra.
Mina nya arbetsrutiner ger mer plats och tid för vänner. Ostbricka i dag på Bistro Kronan. Härligt ❤ Köpte också en fin Lexington handduk och en duschkräm, because I am worth it 🙂
Vi talade en hel del om kriget, såsom vi gjorde för ett knappt år sedan. Då fanns oro för att Putin skulle skicka pansarvagnar också över gränsen till Finland. Vi kunde inte veta vad galningen skulle hitta på. Sedan visade det sig att han hade fullt upp med härjandet i Ukraina… och så kom Nato med i bilden. Oron för vad knäppgöken hittar på försvinner väl aldrig, men han kunde nog inte ana att väst skulle stå enade bakom Ukraina, och hjälpa landet han hade tänkt att han kan förgöra på en kort tid.
… dök upp då jag igår började fundera vilka stjärnor och stjärnbilder det finns på himlen. Jag var på min sena kvällspromenad och såg plötsligt två extra stora stjärnor lysa invid månen. Den ena låg nere till höger om månskäran och den andra uppe till vänster.
När jag var barn stod min syster och jag tillsammans med pappa ute på vår gård i Garnison där vi bodde. Han lärde oss bland annat var Lilla och Stora Karlavagnen fanns.
På den här bilden är det omöjligt att se vad jag menar, men prickarna vid sidan om månskäran var de stora stjärnorna. Jag fick uppgifter om att det kanske var Venus, men är inte Venus en planet? Jag blottar här min fullständiga okunskap, jag var säkert frånvarande från lektionerna i skolan då sånt här behandlades, eller så skyller jag på dåligt minne 🤣
Det första jag igår kom att tänka på var satelliter eller spionballonger, sådana har ju skjutits ner i Kanada och USA. Men de här stjärnorna rörde inte på sig, så mina fantasier om spioner bleknade fort bort.
3198 steg blev det igår och 145:e dagen på raken av promenader 💪
Det är fint i vår gamla stadsdel och bra plogat och sandat var där också. Detsamma gäller inte alla gator och trottoarer men med tanke på hur mycket snö det kom på kort tid tycker jag vi har det riktigt bra i Lovisa. Gäller att vara glad över det som är bra och välja de vägar som är bäst farbara.
Stack ut på promenad redan vid 15-tiden. Hade då suttit sex timmar i ett sträck vid datorn. Köpte focaccia från Café Favorit, stans godaste vågar jag säga och fick med dem i en liten påse som det inte var något besvär att bära längs promenaden.
Totalt 3777 steg blev det, och promenaddag 144.
Efter promenaden tog jag en tur med bilen för att se att den startar och att den blev varm. Vi har minus sex grader nu och nätterna kan bli upp till 15-20 grader kalla 🥶
Nyaste farliga favoriterna i godisväg! Då jag promenerar varje dag äter och dricker jag också med gott samvete allt jag vill ha.
För två dagar sedan var det nästan snöfritt. Sedan fick vi då 30-50 cm snö på två dagar. Här är jag på väg hemifrån till mig syster för att hjälpa henne gräva fram bilen. Där fick vi faktiskt plötslig och oväntad hjälp av en gammal bekant. Tusen tack till honom!
Mammas gård orkade vi inte öppna helt, men så pass att hemvårdens bil kommer in där. Sedan är det en annan sak att det hinner komma lika mycket snö till innan den dagen kommer… vi får i så fall ta nya tag på tisdag eller onsdag.
Traktorn som då och då hjälper mamma hålla gården uppe är trasig. Nya delar är beställda, men när de kommer vet vi inte. Det är strejk inom transportbranschen och Rysslands krig mot Ukraina har också gjort sitt för att leveranser försenas eller att vissa produkter inte alls finns att få.
5000 steg blev det i dag, enbart tack vare snöjobb 💪
Då jag var barn i början av 1960-talet var det här vår underbara lekskola. Efter det har ju termerna för barnens dagvård ändrats otaliga gånger. Kallas visst småbarnspedagogik i dag, och vi talar om daghem, det finns förskoleverksamhet och allt möjligt annat.
Vi talade om att vi gick till ”leckis” – i Sverige talar man kanske ännu om lekis?
Nu leker inga barn längre i Villekulla daghem, inte i den här byggnaden i alla fall. Och inte i byggnaden på gården heller, den som uppfördes gissningsvis på 1970-talet? Fuktskador och annat som måste repareras blir dyrt, och barnen har placerats i baracker i väntan på att ett nytt daghem byggs. Mycket trist, men inte ovanligt i dag och inte bara Lovisa stad som har dessa problem.
Många goda minnen har jag i alla fall från tiden i lekskolan ❤
Bilden tog jag under kvällspromenaden i söndags den 12 februari. Promenaderna har jag fortsatt med, precis alla dagar sedan den första oktober. Jag tänker själv… att jag orkat! Inte för att jag gått långt alla gånger, stegens antal har varierat mellan 2600 och 5000. Men jag började på hösten och det blev bara mörkare och kallare hela tiden.
Nu går vi mot ljusare tider och jag tror att mina promenader också blir längre. Om inte förr så i april. Igår var det så attans halt av växlingarna i temperaturerna att jag gick och spände mig till och med med Ice bugsen 😱
Servicehuset Esplanad vid Drottninggatan kring klockan 18 på söndagskvällen. Min 135:e dag av promenader. Hålls jag frisk får jag fira 150-jubileum måndagen den 27 februari 🙂
Drygt 3000 steg blev det i dag. Mestadels går jag ju ensam. Det är inte alltid så upplyftande, jag försöker få vänner med mig. Men att mina tider alltid skulle passa för dem är ju inte så självklart.
Jag har för länge sedan kommit över tröskeln ”skulle inte orka, vädret är trist, det är för halt, för blåsigt, för kallt”. Det finns inga ursäkter, inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
Så jag kommer ut. Och tänker ofta ”så bra av mig att få det gjort, alla dagar”! Nu går vi dessutom mot ljusare och varmare tider. Idag fantiserade jag om hur det kommer att kännas sedan om det är +30 i skuggan 😀 😎☀ Ska jag promenera tidigare morgnar då eller sena kvällar, då det eventuellt blivit så svalt att jag inte behöver krypa längs väggar och leta efter svalka.
Jag har visat bilder på det här huset förr. Hambergska hemmet har varit ett boende för seniorer. Jag har minnen från åren då jag besökte släktingar och bekanta där.
Hemmet har stått tomt sedan 31.12.2017 då verksamheten flyttade till ett nytt servicehem, Det goda livets hus i Gråberg. Under 2021 var en gästateljé för konstnärer verksam i lokalerna.
Hus som står tomma har en tendens att förfalla ganska fort, och det är så synd i de flesta fall, och i synnerhet i detta.
Gick förbi här igår då jag tog min promenad som blev 2800 steg. Under natten och morgonen hade det fallit snö. Ställvis krasade den isiga snön och sörjan under mina Ice bugs. På andra platser flödade vatten.
Jag hade en tung dag i går och ska nu åter göra allt jag kan för att hålla arbetstider. Inte jobba kvällar och veckoslut. Lättare sagt än gjort för en ensam person som också är ensamföretagare. Men jag har ju faktiskt fyllt sextio år och orkar inte med samma takt som jag hade då jag var trettio.
Hela mitt liv har jag jobbat hårt. Levt för mina jobb, levt genom dem. Haft jobbet som livsstil och mått bra då jag haft en partner som levde på samma sätt. Vi jobbade tillsammans. Nu har jag varit ensam i snart nio år och jobbet har troligen därför blivit min partner. Jag är gift med mitt jobb 😱
Trädens siluetter mot himlen är vackra tycker jag. Börjar tycka som bloggvännen BP, att bilderna tagna med nattfunktion är fina 🙂
Taxistationen till vänster, i bakgrunden i mitten hälsocentralen, till höger busstationen där det även finns en grill i dag och där har också ett taxiföretag etablerat sig.
Kanske det här var lite så där ”i den blå timmen”, strax efter klockan 17 då det började skymma.
3867 steg blev det i dag. Känns superbra att komma ut, i dag firar jag dag 130 med promenader ”alla dagar i ett sträck” sedan den första oktober 2022.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 