Hufvudstadsbladet

Hoppa på tåget, STEN, och diverse annat

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Bloggvännen Lena i Wales brukar skriva på Facebook ”Äntligen onsdag” eller ”Äntligen lördag, bloggdags!”. Lördagen har nu blivit den dagen för mig då jag får blogga i lugn och ro, då jag hinner vara lite mer personlig och då jag framför allt hinner läsa mina bloggvänners bloggar. Ni är väldigt många, och ni blir hela tiden fler. Så ibland läser jag bara, utan att kommentera, men några små spår av mig brukar jag för det mesta lämna ❤

Hos Äventyret i framtiden/Pettasblogg är temat i dag STEN i utmaningen Hoppa på tåget. Där bjuds det på många bilder, av vilka en har samma tema som min, mossiga stenar 🙂 Den här bilden är från gamla kyrkogården i Lovisa, och dess norra ända.

Jag har inte så många planer för idag och bara en tid att passa till kvällen med en väninna som jag inte har träffat på länge. Annars har jag tänkt ägna bloggar ett par timmar, och under dagens lopp läser jag Hufvudstadsbladet. Jag har en prenumeration med papperstidningar över fredag, lördag, söndag. Den berättigar också till läsning av e-tidning alla dagar i veckan och jag kommer åt Hbl:s alla artiklar på nätet.

Det här är ungefär vad jag hinner med. Papperstidningen känns viktigast för mig, men jag hinner inte läsa en sådan sju dagar i veckan. Det här med att hålla i en tidning, känna doften av trycksvärtan, kunna prassla med sidorna. Det kan något digitalt aldrig ersätta 🙂

Lübeck i miniatyr, fanns på ett torg i staden. Minne från NÖ:s läsarresa i maj 2023.

Hoppas hinna återkomma senare i dag och berätta vad annat jag sysslar med.

Annars kunde jag någon gång göra som bloggvännen Ingrid gör ibland. Sammanställa veckan i korta drag. Den senaste tiden har hon skrivit vanliga dagliga inlägg, men då och då skriver hon kort i ett och samma inlägg vad hon gjort under veckan. Då skulle mina gångna fem dagar se ut så här:

Måndag: Jobb med tidningen 9.30–18.
Tisdag: Jobb med tidningen 9.30–16, inkluderade träff med resebyråns chef för planering av eventuell läsarresa 2024. Kl. 17–19.30 NÖ:s styrelsemöte.
Onsdag: Jobb med tidningen klockan 10–18. Elavbrott som störde jobbet ett par timmar, transformatorbrand i närbeläget våningshus, pilade iväg dit.
Torsdag: Jobb med NÖ, 10–16, bland annat arkivering av digitala tidningar från ett halvår tillbaka.
Fredag: Jobb med NÖ, kl. 10–12, handlade till mamma 12.30–14, möte med centralredaktionen via Teams kl. 15–16.30, träff med ny frilansare kl. 17–18.30.

Sådana här uppdateringar tror jag nu, då jag ser dem, att egentligen inte intresserar nån 🤣 men de får stå kvar som ett bevis på att så här inrutade är mina vardagar.

Språkfrågor väcker debatt

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer
Jag har fått otroligt många vänner i Sverige via min blogg. Det är inte er jag vill åt med detta inlägg 😂💕 Det är ändå lätt att hålla med Fredrick Sonck som skrivit en krönika i Hufvudstadsbladet om den här problematiken. Ganska många svenskar vet väldigt lite om Finland och i synnerhet om finlandssvenskar. Somliga tror att språket de gärna kallar Muminspråk är finska, och kan säga ”ja, men finska är ju inte så svårt att förstå”.

Krönikan ligger dessvärre bakom en betalmur, men det som den delvis handlar om är det här. Jag tycker också att det är förfärligt att den som läser in en ljudbok inte kan uttala ortsnamn och andra namn rätt.

Många finnar, alltså personer som talar finska och har det som modersmål, har också svårt med uttal. De säger Bäärsån då de ska säga Persson, och kummipååt då de ska säga gummibåt. De kan alltså uttala alla bokstäver bokstäver men P blir ofta B och B blir P. Ska de säga att något är bannlyst, då blir det pannlyst.

Språk är intressant och språkfrågor väcker nästan alltid debatt. Hoppas att ingen tar illa vid sig av detta. Det finns säkert många saker som jag inte vet om Sverige eller andra länder 🤣 men jag försöker lära mig.

Och då jag bodde i Sverige var jag tvungen att använda de ord som svenskarna använde, gärna även det uttal som där gällde, för att överhuvudtaget blir förstådd. Jag kunde inte köpa en korgbollsställning till min gudson, för killen som sålde sådana behövde veta att jag ville ha en basketställning. Bad jag om en semla fick jag en fettisbulle och inte den macka med ost och skinka som jag ville ha. Broilerpizza hade ingen hört talas om, det hette kyckling (sjykkling) och ”hutta ett papper i roskis” kunde jag inte göra, jag skulle slänga papperet i skräpkorgen 🙂

Ville jag halsa en karl fattade han noll, för i Sverige halsar man bara läsk eller öl. Det var ju en kram jag hade tänkt ge 🙂

Ny hårfärg och ledig fredagskväll med läsning

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Jag har saknat tid för att läsa tillräckligt mycket. Jag har alltid läst mycket, allt från böcker till tidningar och bloggar. De senaste 2,5 åren har jobbet slukat mycket av min tid. Jag läser förvisso i jobbet, för jobbets skull, men det här med böcker har tyvärr nästan fallit bort. Inga deckare på länge, däremot flera böcker med mental vägledning. De kräver inte läsning varje dag för att jag ska hänga med i någon handling.

I dag köpte jag inte Helsingin Sanomat då jag börjat prenumerera på Hufvudstadsbladet, papperstidningen fredag-lördag-söndag. Lönlöst att ha den från måndag till torsdag, hinner inte läsa då. Östnyland har jag haft som digital prenumeration men den avslutade jag då den ingår i ”Hbl tre dagar”. Nu får jag läsa alla KSF Medias tidningar digitalt, så jag tycker jag gjorde ett bra beslut.

Tycker ibland också om att gotta mig åt glassiga magasin, och på framsidan till ”Allt i hemmet” var det rubriken ”Ordning och reda, checklista för hela året” som lockade.

Inpackad för att få slingor i håret.
Slutresultatet och en selfie som jag var nöjd med efter FÖRSTA försöket! Jag har grå inslag i håret men de bäddas fint in här, tycker jag själv.

Återkommer ännu ikväll till Fem en fredag med Elisamatilda, frågor och svar.

Vad jag läser, och om jag fick bestämma

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Frågan i boken ”En fråga om dagen” lyder i dag
Vad läser du just nu?
Mitt svar i dag är Tidningar. Jag har ingen bok på gång men i dag har jag fått finska lokaltidningen Loviisan Sanomat i brevinkastet.

Lite tidigare i veckan fick jag Journalisten. I dag köpte jag Hufvudstadsbladet. Den prenumererar jag inte på längre då jag inte fick något svar av chefredaktören fastän jag skrev två brev till henne, av vilka det ena var uppmuntrande och innehöll tack för en bra förnyelse av tidningen i höstas. Men jag köper papperstidningen ibland, ungefär en gång i månaden.

Regiontidningen Östnyland, som jag tidigare jobbade för själv, har jag digital prenumeration på.

Orsakullans fråga för den fjärde januari lyder så här:
Om du fick bestämma skulle…
Ja, mitt svar blir ”då skulle inga krig finnas, ingen tortyr av fängslade, inget hat, inga barn som far illa, ingen hungersnöd”… ja, ni vet. Listan kan göras oändligt lång.
Men jag kunde också säga. Om jag fick bestämma skulle vårvärmen komma imorgon ❤ Sorry, alla snöälskande skidvänner men för mig får de vita högarna försvinna lika fort som de kom!

Skyltsöndag, den 14 mars 2021

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

Fin reklam för Lovisa i Hufvudstadsbladet. Vi arrangerar bostadsmässa 2023 och marknadsföringen av de havsnära tomterna, även flytande hus, är i full gång.

Jag tycker det är bra att man här har en vinterbild, med snö och is över viken. Sommarbilder finns det gott om, och även tid att visa sådana finns också. Men så här ser det ju ut på vintern.

Länkar till flera bloggare som visar skyltar, texter, affischer och annat intressant hittar du här hos bloggaren BP.

En tankeväckande krönika

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Min förra kollega från KSF Media, Jan-Erik ”Erkki” Andelin, skrev den 8 mars en tankeväckande krönika i Hufvudstadsbladet. Jag har sparat den i en plastficka eftersom jag senare i år kan använda den vid ett tillfälle som jag inte öppet yttrar mig desto mer om just nu.

Jag tar inte heller här på min blogg ställning till sådant som jag vet att river upp himmel och jord hos dem som tycker att NÖ:s linje är fel 😀
De är inte många, men de argumenterar ibland mycket tydligt och starkt för sina åsikter, till exempel i insändarspalter och på sociala medier.

Av mig tar det för mycket tid och kräver energi att svara på argumentationen, och att försöka förklara varför Nya Östis är som den är – det verkar ofta helt lönlöst.

Det som är intressant är att ”Erkki” också skriver ”Å andra sidan är det där med journalisten som ”maktens vakthund” ganska slitet”.

Nya Östis har förändrat medielandskapet i östra Nyland genom att gå helt sin egen väg. Tidningen väcker intresse även nationellt sett på en nivå som jag senare hoppas kunna återkomma till – och då talar jag inte om att någon nämner oss i en krönika, i en insändarspalt eller i sociala medier.

Jag ser på det här som så att mångfald behövs också då det gäller utbudet av lokala tidningar. Alla måste inte vara vakthundar. De som har ekonomiska resurser och journalistiska verktyg för att syssla med sådant gör det. Ibland klarar NÖ av sådana jobb, ibland räcker resurserna inte till.

NÖ:s innehåll är för det mesta helt unikt, människonära och totalt lokalt, och så länge som jag står vid rodret ska det så förbli.
Vi tänker framåt, vi tänker annorlunda.

Här finns hela krönikan på webben, öppen tyvärr endast för prenumeranter eller beställare av digitala innehållet hos Hufvudstadsbladet.

Jag är bara jag

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Bara en symbolbild. Jag vill inte vara som en frusen och spretig buske, inte ens fastän den är vacker. Jag vill vara full av liv och mitt ärliga jag.

Läste nyligen en intressant intervju i Kyrkpressen. Där berättar Hufvudstadsbladets sportchef Filip Saxén om sin närkamp med sig själv. Han har blivit sexuellt utnyttjad som barn, och i dag är han också mycket känd för att stå upp för en jämställd sportjournalistik. Att han lyfter fram och försvarar idrottande kvinnor har han fått utstå en del spott och spe för.

I intervjun säger han att han varit jättebra på att utåt se ut att må bra. ”Om jag överdriver en aning så har jag skapat den professionella bilden av mig själv, som är annorlunda än den jag är privat. – – – Samtidigt går de sidorna av mig mer och mer ihop, mer nu än tidigare”.

Jag får också från och till höra att jag måste skilja på privata Carita och på Carita som är chefredaktör. De som sagt eller skrivit så till mig känner förstås igen sig nu, men jag skulle inte komma på tanken att lämna ut deras namn i något enda skede.

Somliga anser att detta är min privata blogg och där borde jag inte skriva om sådant som jag upplever i jobbet. I alla fall inte de gånger jag känner mig felbehandlad, mobbad eller kränkt på något sätt.

De här sakerna har jag svårt att förstå. Jag pekar ju inte ut någon av mina kritiker med bild och namn. De bara känner igen sig, och ibland känner sig fel personer träffade.

Egentligen är det ju mig själv jag blottar mest. Och de som följt min blogg genom de snart tolv år som den har funnits, vet att jag överlag är mycket positiv här.

Jag förstår inte heller varför jag måste vara två olika personer. En privatperson, och sedan spela en roll som chefredaktör. Det låter helt absurt i mina öron. Jag är ju bara jag. Carita är bara en person.

Sedan är det en annan sak att jag som offentlig person lite bör tänka efter vilken ton jag slår an i debatter, för att ta ett exempel. Men jag känner att jag inte heller där behöver vara annorlunda än jag är. Jag har alltid försökt tänka efter vad jag skriver och säger, jag försöker vara empatisk.

Lite mer har jag börjat säga ifrån nu då jag snart fyller 60. Jag är inte längre snälla lilla Carita som vill vara alla till lags och som därför är ett tacksamt mobbningsoffer. Det har i sin tur lett till att jag upplevs som en krånglig kärring 😀

”Ibland måste man bara våga vara modig” säger Filip Saxén. Och det är det jag försöker vara, helt modigt mig själv. Även under de stunder då det verkligen kostar på.

Kvinnan som har svårt att säga nej

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… gav efter i en svag sekund och gick med på att ställa upp i Hufvudstadsbladets Duellen. Det är en tävling med fem frågor i fem olika kategorier. Svarar man fel på första frågan som ger fem poäng får man gissa vidare på fyrapoängaren och ända ner till en poäng. Kan man inte svaret blir det noll poäng.

Ju närmare utfrågningsdags vi kom, desto nervösare blev jag. Varför i hela fridens namn gick jag med på det här? Jag är INTE allmänbildad… det enda jag tror mig veta ALLT om är frågor relaterade till James Bond 😀

Nu är jag ändå stolt och glad för att jag vågade mig med och för att jag fick 10 poäng av 25 möjliga. Frågorna ÄR svåra vill jag påstå. Jag har testat Duellen många söndagar under flera års tid i Husis, och sällan fått mer än 7 poäng. Men då har jag också utgått från att om jag gissat fel på första försöket får jag noll istället för fem, eftersom jag läst svaret! Och det är ju inte riktigt detsamma som att delta på riktigt i tävlingen.

Kollegan Peter Sjöholm från Yle vann med 16 poäng. Jag gratulerar! Hade jag vunnit hade det blivit en omgång till och den vet jag inte om jag hade klarat lika bra. Tänk att få noll poäng och skämma ut hela Lovisa och Nya Östis 😀

Tidningar är fulla av fyndigheter

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Som om jag inte redan hade tillräckligt många kategorier i min blogg? Så skapar jag en till. ”Citerat, klippt, kopierat, lånat” 🙂 (vilken jag sedan strök den 19.8.2022 och håller allt under Tänkvärt – citat)

I går fick jag syn på ett roligt citat i Hufvudstadsbladet.

Bruce Oreck var USA:s ambassadör i Finland 2009–2015. Jag träffade honom en gång i samband med Lovisa Historiska Hus, och han har skaffat bin från våra trakter för att ha dem uppe på hustak i Helsingfors. Han bor fortfarande i Helsingfors och har olika projekt på gång där.
I intervjun i tidningen berättar han om sitt förhållande till finska språket 😀

Finska ortskollegan Loviisan Sanomat skriver om dagens väder.

Att skriva om väder i en tidning som trycks på en måndagskväll och kommer ut på tisdag kan vara lite vanskligt. Tänään: Aurinko paistaa ja lämpöa parhaillaan +23 C = I dag: Solen lyser och värme har vi i bästa fall +23 grader.

Tja… det har varit mulet och regnat hela dagen. Temperaturen har ändå varit +22 så där slog det inte fel.

Huomenna: Sadekuuroja ja viilenevää = I morgon: Regnskurar och svalare väder.

Ja, man är väl gammal då :-)

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Hufvudstadsbladet hade i dag en intressant artikel om gamla ordspråk. Tidningen skriver att många unga inte längre förstår var ”hänga ihop som ler och långhalm” betyder, eller att man ”inte får en syl i vädret”

Många uttryck är hämtade från Bibeln, ”gå från klarhet till klarhet”, ”i elfte timmen” och ”intet nytt under solen”.

Alla de här uttrycken och många till, sådana som ”ha en hållhake på någon”, ”leva i kappsäck”, ”se genom fingrarna” och ”det kom som ett brev på posten” är sånt jag både använder och förstår.

Det sistnämnda låter ju ändå lite knäppt i dag då posten är långsam och ibland inte funkar alls – men ja, jag är ju snart sextio år gammal så det förklarar en del 😀