… för att han blev sjuk efter vaccinering, kollade jag med en väninna och hon hade tid att träffas.
Delade på en pizza och på en chokladefterrätt med klick av mascarpone. Ett par glas vin och givande diskussioner blev det igår kväll. Miljön i restaurang Locale är också så hemtrevlig och restaurangen ligger bara ett stenkast från mitt hem.
Det var tryckande hett på Locales terrass där Barbro och jag delade på en pizza. Även i skuggan under parasollen. Stämningen var, också med musiken som kom ur högtalaren, som från en terrass i Grekland under högsommaren där. Då och så svepte en barmhärtig sval vind över borden.
Men sedan kom då ett förlösande regn och åska med hårda vindbyar och hagel. Ovädret höll på över en halvtimme och mulet har det varit flera timmar sedan dess. Temperaturen gick ner till +27 🙂 Hahaaa – det ni! Svalare än +32!
Tidig eftermiddag hade jag shindobehandling. Den här gången gick den extra på djupet och rörde mig till tårar i ett visst skede. Varma befriande tårar och ingen hysterisk ledsen gråt. Mycket skönt.
Sedan mat, vin och efterrätt tillsammans med två väninnor på restaurang Locale.
Restriktionerna är ännu stränga vad gäller servering av alkohol. Den slutar klockan 18. Men det är ju inte bara för vinets skull man går ut och äter. Vi började klockan 16 och gick hem halv sju. Vem säger att man måste äta senare än så och sitta hela natten och uggla 😀
Nu ska den nya WordPress-layouten testas. Ingen aning om hur det kommer att se ut i slutändan då jag är klar med detta inlägg, men skam den som ger sig när nymodigheter kastas i fejset på en utan att man bett om sånt. Kanske dom tror att gumman slutar blogga bara dom moderniserar tillräckligt mycket. Tji ska dom få!
Vardagslyckan bestod av en kort promenad med stavar, 300 meter i en riktning och knäet höll! Nu ska jag gå oftare med mina stav-vänner.
Här köpte jag veckans lövbiff med bearnaisesås och pommes frites. Fick också sallad, bröd och en chokladbit.
Portionen ser kanske inte så läcker ut efter att ha skumpat i en take away-låda i min ryggsäck då jag gick hem. Men det är smaken som räknas och det att jag gärna understöder våra lokala restauranger i dessa tuffa tider.
Ja, överlag har jag långt tålamod och jag vill vara vän med alla. Försöker jobba konstruktivt och vara inkluderande. Men ibland måste jag som chef fatta otrevliga beslut. Jag kan inte fråga alla ”tycker du att det här är okay”, för då avancerar ingenting.
Mitt gummiband är alltså tänjbart och segt, men det kan brista. Och jag kan bli arg, fastän de som känner mig bra, sällan eller så gott som aldrig får se den sidan.
Senast som jag blev arg var då diskussioner gick helt överstyr i en grupp som jag modererar på Facebook. Folk tror att de har rätt att skriva vad som helst i yttrandefrihetens heliga namn. Men så enkelt är det inte. I den grupp som jag talar om skulle julefrid få råda, och snälla mot varandra ska vi vara året om.
Jag fick då bland annat frågan ”Får man inte vara av olika åsikt här?”. Klart att man får vara det! Men frågan är hur man uttrycker sig då man är av olika åsikt. Säger man till andra som inte tycker lika att de är imbecilla idioter, eller svarar man ”jag respekterar din åsikt, men tycker själv att…” osv.
Kvällens tanke:
Det finns dagar då jag säger ”nu orkar jag inte ta mer skit”. Och sedan går jag vidare.
Ska fresta här nu med en del efterrätter och börjar med denna.
Det var inte jag som beställde just den här, jag tog en glass den kvällen. Men väninnan valde pannacotta med vit choklad och pistagenötter då vi var på Locale för en dryg vecka sedan.
Här finns en lista på andra som är med i den prestigefria utmaningen Glad Måndag. Om länken till din blogg saknas, det vill säga om du då och då med i Glad måndag, låt mig veta det så kommer du med på listan 🙂
Firade på fredagskvällen väninnan Pias födelsedag LITE i förskott på Locale.
Upp till bevis. Här ses fyra mogna tomater och ett antal omogna och en tämligen mogen tomatodlare!
Här får alla som har gett sitt stöd åt Save Salttis-projektet hämta sina kassar och t-shirts. Men här säljs också annan somrig rekvisita.
Dagens höjdpunkt. Efter en tämligen grå och regnig morgon klarnade det upp. I skärgården är det vanligtvis alltid soligare än i stan. Så det blev den perfekt dag för att tvätta mattor och grilla korv ❤
Jag älskar havet!
… hur underbart det är att då och då äta på restaurang. Att sitta med en god vän och prata, äta och dricka gott, i fyra timmar.
Vi hade inte träffats på ett halvt år. Olika förhinder dök upp efter julen då vi skulle ses. Sedan kom covid-19 i mitten av mars. Det dröjde nästan tre månader innan vi kunde gå ut och äta. Restaurangerna i Finland fick öppna den första juni.
Så den gåva jag skulle ge till jul åt Dimi, ett paket med hemgjord choklad smaksatt med mandel och salt – fick hon först nu. Tur att chokladen har hållbarhet till juli 🙂 På kortet hon fick med gåvan skrev jag God jul 2019, glad påsk och trevlig midsommar 2021!
Trevligt med besök av vänner och vänners vänner 🙂
Min väninna Pia har två hundar och Vanya är en av dem.
De kom på besök i dag och hjälpte mig fixa en låda i köket som hade gått sönder. Samtidigt fick jag brandvarnaren på plats igen. Jag hade ensam fått ner den, men inte utan stök…
Har sällan, för att inte säga aldrig, ätit en så god inre filé i rödvinssås som jag åt i kväll på Locale i Lovisa.
Väninnan AB och jag valde samma rätter och vi var bägge överväldigade av smakerna ❤
Efterrätten… en chokladmousse– kanske inte ser så smaklig ut på bild, men den var otroligt lättsmält och god.
Det är inte lätt att be om hjälp. Att medge svagheter, och att man är beroende av andra. Men precis så har det varit för mig de senaste veckorna under de dagar då jag inte klarat av att gå längre än 100–200 meter. Och att även inse att tiden för den sträckan kan kräva minst tjugo minuter.
Så i dag beslöt jag mig för att be om hjälp. Jag kunde inte rulla ner för backen med cykel till frissan fastän vägen dit bara är cirka 700 meter. Det hade snöat under natten och vägen kändes inte trygg.
Vännen Marina agerade taxi till frissan. Och inte nog med det. Hon hade två nybakade bullar, som ännu var varma i sitt paket, som uppmuntran till mig ❤
På förmiddagen hade vi ett bra styrelsemöte med Nya Östis. Att efter det få sitta två och en halv timme hos frissan var också guld värt. Där kan man ju verkligen prata av sig, och sedan känna sig fin då man går ut.
Min syster agerade kusk från frissan hem och som kronan på verket fick jag tillbringa ett par timmar med god mat på lokala Locale tillsammans med ytterligare en väninna.
Undersökningarna som har med det onda i benet / ljumsken att göra fortsätter. Men jag klarar mig. Jag kan ju sitta och ligga, jag kan sova bra. Det finns många som har det mycket värre – har jag sagt förr.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 