Varit många fester nu
mousserat
Trevlig Runebergsdag, och mera snö!
Runebergsdagen firas alltså i dag, den femte februari i Finland.
I dag vill jag skriva såsom bloggväggen Lena ofta gör. ”Äntligen bloggdags!” Hon skriver inlägg onsdagar och lördagar, mycket om resor och olika intressanta platser både i Wales och i Spanien, men även i Sverige och andra länder.
Själv försöker jag skriva minst ett inlägg per dag, men om lördagen säger jag Äntligen bloggdags! för att det vanligtvis är den enda dagen då jag också hinner läsa mina vänners bloggar och i viss mån kommentera hos dem.
Alla små rum i Café Favorit är mysiga, personligt inredda med möbler i olika stilar. Ibland hålls här konstutställningar, ni ser två tavlor till vänster om bokhyllan. Den i sin tur är hylla dit vem som helst får sätta böcker som de läst, eller ta med sig hem i bok som lagts in där. En bokbytarhylla!
Alla dessa datum man minns
Det var inte direkt varmt på terrassen vid Skeppsbron i dag. Men vi hade klätt oss varmt och med de här filtarna som extra värmare klarade vi oss bra en dryg timme utomhus.
Datum! Första maj! Vad göra då man har siffer- och datumminne? 😀
Jag sörjer ju inte mer. Men första maj är ändå alltid datumet jag förknippar med dagen då det gick upp för mig att min make, som jag hade varit gift med sexton år, hade en annan kvinna.
Nu har mitt liv gått vidare. Så otroligt mycket har hänt sedan dess. Jag har fått nya vänner, upplevt saker och förverkligat olika drömmar – sådant som kanske inte hade förverkligats om jag inte tvingats in i ett nytt liv som singel.
Men ja… alla dessa datum! Det finns dödsdagar man aldrig glömmer. Likaledes födelsedagar. Datum då man förlovat sig, gift sig, och datum då skilsmässan var ett faktum. Jag har inga barn, men många minns då deras barn föddes, då de började skolan, då de tog studenten, körkortet, då barnen fick barn… och så vidare.
Coronadatumet för mig är den 12 mars 2020. Bara nåt sådant, skulle ju kunna glömmas.
Men nej. Jag har sifferminne, datumminne.
Och väninnan som jag delade den här dagen med har också datum i sitt minne. Under en viss tid känns de här datumen svåra att genomleva. Då som alla minnen är färska, till exempel under det första sorgeåret.
Sedan går livet långsamt vidare.
Vi ser och känner var vi har våra vänner. Vi klarar mer än vi tror att vi ska klara.
Jag tror att jag kommer att leva ensam resten av mitt liv. Det är inte så att att jag VILL göra det.
Men dessvärre har jag slutat hoppas och tro på det där med att ”han dyker upp då du minst anar det”.
Kanske för att jag vet vad jag vill ha i mitt liv. Och då jag lever på en liten ort, i en stad som jag älskar, och då jag är en offentlig person… så… ja, ni förstår. Det är inte många män som klarar av att vara en del av det.
Däremot har jag vänner som vill vara en del av mitt liv.
Nuförtiden är de vännerna också få och utvalda. Det är lite trist att tvingas medge att jag i många fall varit väldigt blåögd och trott gott om alla.
Troligen får jag även i framtiden ta emot käftsmällar, bli besviken på människor jag litat på. Men kanske det ändå är värt allt. Att man lär sig nånting, fram till den dag då man ska lämna jordelivet.
Ett par dagar innan nedstängningen
… gäller det att passa på att gå ut med vänner. Ett glas mousserat redan till lunch och en bit kaka som vi var två om att dela. Vet av erfarenhet hur mäktig den är 🙂
Många andra passade också på att besöka restaurang Kapellet i dag. Men någon trängsel blir det inte då restaurangen är stor och har flera rum man kan välja bland. ”Skonssibrunssin” (sconesbrunsch) har blivit populär. Kunder kommer till Lovisa från närliggande städer. I dag verkade någon också fira studentfest här, eller lät sig i alla fall fotograferas ute på terrassen med sin vita mössa. Vitt mot vitt, för det har kommit mera snö idag…
Om restaurangerna åter får öppna efter den 28 mars ska vi komma hit på nytt. Den dagen äter vi ingen frukost utan ger oss istället tid att sitta här flera timmar för att njuta av både salt och sött.
Miljön är också värd att njuta av i den här gamla byggnaden, och nästan alltid finns här konst på väggarna. Tavlor som är till salu och som byts ut efterhand.
Vad heter ”tuulihatut” på svenska? På franska heter de petit choux. De här små hattarna har läcker chokladfyllning.
Som sagt, vi hoppas restauranger och lunchställen åter får öppna den 29 mars. Tills dess, låt oss understödja dem som har take-away! Kapellet stänger för tre veckor, men många andra har öppet 8–28 mars. Kunderna får inte gå in och stanna där för att äta, men man får köpa mat med sig hem.
Veckans ord, SKÅLA och Skyltsöndag den 7 februari 2021
Jag slår ihop två utmaningar nu då jag dels under veckan glömde Sannas utmaning, dels inte fick det gjort att ta en färsk bild till den.
SKÅLA-bilden är från i somras, då jag träffade min vän Marina och hennes dotter Anne som bor utomlands men som var i Lovisa då. Med respekt för coronan satt vi utomhus och höll avstånd, och det är alltid ett spektakel med karantäntider då någon kommer från annat land till Finland. Och samma spektakel då personen åker tillbaka till sitt andra hemland, karantän även där.
Bidraget till bloggvännen BP:s skyltsöndag ger dagens korta lektion i finska. För några dagar sedan var hissen tillfälligt ur funktion i vår trappa.
Sommarens första
Skumppan är inte sommarens första, men chokladkakan på Café Saltbodan var det i går. Restaurangen har ju inte haft öppet hela sommaren, men nu är man i full gång med god mat och delikata kakor och pajer där.
Underbara sommarkvällar!
Spontana träffar blir ofta väldigt lyckade. Såsom ikväll då Marina (till höger) messade och frågade om jag vill komma över på ett par glas mousserat i hennes trädgård. Till min stora glädje var dottern Anne också där. På grund av corona har vi inte setts på många månader.
Ja, så det var ju liksom lite det här som det handlade om.
Sol, skumpa, choklad! Innan efterrätten hade vi redan mumsat en hel del annat salt och gott ❤
Mannen i sällskapet, Robbe, vilade den här kvällen. Det har varit så pass länge varmt och torrt. Pilar han på varje dag blir gräsmattan ful och brun.
Ville stanna upp och ta en bild av cykelvägen då jag rullade hemåt. Plus tjugo grader. När sommaren är som bäst.
Tack Marina, Anne och Aaro för en fin kväll ❤
Viktigt med vätska i värmen
Således intogs sådan, i form av mousserat och vatten, på Kapellets terrass i dag.
Terrassen är väldigt fin och välkomnande med sina fladdrande gardiner och svalka så här sommartid. Jag har visat bilder härifrån förr, bland annat firade jag här med nära och kära då jag blev chefredaktör i augusti i fjol.
Nu skulle lunchplatsen/cafeterian precis stänga då jag kom in, därför är här folktomt. Men jag serverades ändå. ”Det tar ju ändå tid för oss att städa undan och ställa i ordning innan vi stänger” sa servitören.
Fina planteringar har vi fått på torget också i år. Och bänkar att sitta på. Där kan man äta jordgubbar och glass eller bara språka med en vän.
Valborgsmässoafton
Det var inte precis någon rusning på torget där ballongerna såldes. Men folk kom och gick och många köpte mjöd och munkar.
Maija har sålt munkar på på valborgsmässoafton och på första maj nu några år. Det är mer eller mindre ett måste att köpa dem 🙂
Sedan till Café Favorit som firade ett år. Och ser man på! Då jag var snabb fick jag folk med på fotot! Stället har nu även rätt att sälja mousserat och vin!
Det har blivit kyligare men utlovas sol och hyfsad värme till i morgon. Sedan hotas med något slag av polarkyla… ja, ja… bara att ta det som det kommer igen! Har ett extra duntäcke som jag banne mig nu ska ha på balkongen hela tiden så jag inte behöver släpa mitt sovtäcke dit 😀
Glada vappen!
Hall o vin fest!
Ni kanske har läst det där fyndiga på Facebook där det skrevs att vi minsann ska fira Halloween. Vi ska ha en sådan där ”hall o vin”-fest 😀
Det blev både mousserat och vittvin med en väninna i går. Men vi satt nog inte i hallen och drack 😀
Jag fick också fina små Halloweeninspirerade chokladkulor, tack för dem!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 