Ordets_gåva

En gåva jag njutit länge av

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

För tre år sedan fick jag ett gåvokort till bokhandeln av en vän. Köpte då boken med Tove Jansson-citat, ”Ordets gåva”.

Den har varit en källa till glädje alla dessa år och då jag läser bara några sidor då och då, har jag ännu halva boken oläst. En härligt tung tegelsten som känns bra i handen.

För mig gäller det att aktivt leta efter källor till glädje. Ikväll går jag med en väninna på en konsert. Det är samtidigt ett jobb för mig, så jag förenar nytta med nöje.

Då vädret är trist, bara +12 grader, mulet eller regn… ja, då får jag verkligen anstränga mig för att må någorlunda. Jag har lätt för att bli deppad då det är mörkt och ruggigt. Ibland tänker jag redan nu… hur ska jag klara nästa vinter?

Det har ju forskats i det här med ensamhet. En människa mår inte bra av att vara ensam länge. Jag har ju nu levt utan en kumpan över elva år, det har nog mer än tydligt framkommit här i bloggen 😀
Vänner har jag, och jag försöker värna om dem. Jag vet också att jag själv måste bege mig ut, ibland nästan tvinga mig att göra saker så att jag inte ska deppa ihop.

Sol och värme stärker mig mycket och ger livsglädje. Hoppas innerligen att sommarvärmen kommer snart 🙏☀💕

Glad måndag, del två, myspys

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Bilden togs igår kväll då jag för första gången eldade här hemma. Sotaren kommer imorgon så därför eldar jag inte ikväll. Jag tog idag också bort den aska som där blev efter eldandet igår.

Väldigt mysigt är det att elda, men ganska mycket att tänka på och vara försiktig med. Torr, bra björkved har jag. Eldar inget skräp som förorenar luften eller luktar i grannskapet. Låta glöden falna ut innan spjällen stängs, osv.

Inomhus har jag nu +18. Ute är det just nu +14 men på natten var det bara runt +4.

Fördelen med sval bostad?
Vattnet i glaset hålls alltid kallt. Än har det inte spruckit av isbildning 🤣
En vinflaska som står på golvet håller sig sval, skulle säga rentav perfekt temperatur.
Choklad på bordet smälter inte.

Stickade strumpor och ett par tröjor håller mig varm. Eftermiddagssolen värmer ännu västra delen av huset.

Jag kanske mot slutet av veckan kan visa en bild där jag står utanför mitt hem, så att också huset syns. En del vänner, både IRL och på bloggen, har efterlyst foton av huset. Någon har frågat ”eller är det hemligt?”
Nå nej, jag är inte känd för att vara speciellt hemlig av mig. Däremot finns här sju andra hushåll vars invånare jag har försökt ta lite hänsyn till.

I boken ”Ordets gåva” med citat från Tove Janssons böcker hittade jag detta:
”Det är inte många som vet hur de ska ha det och klarar sig på egen hand” (ur boken Sent i november)

Hoppa på tåget, svar och citat

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Temat för Hoppa-på-tåget-utmaningen är pusselbitar/bitar. Jag som lagt massor av pussel de senaste fem åren hade lätt att hitta en bild. Jag lägger pussel vanligtvis från hösten, över vintern och en bit in på våren, men på sommaren har jag paus.

Jag har fortsatt fylla i boken En fråga om dagen, som jag började med den första januari 2022. Jag lägger alltid handen över fjolårets svar medan jag skriver in årets så att jag inte påverkas av det jag skrev ett år tidigare. Intressant sedan att kolla hur jag svarade på samma fråga ett år innan.

Orsakullans fråga, eller mening vi ska fylla i, berätta något mer om, är i dag ”Under solen, en varm sommardag”. Jag svarar: Tycker om sol, men ligger inte längre och solar mig. En varm dag njuter jag i skuggan eller är vid havet där det ofta blåser lite.

Och så en allmän bild av folkmassan på öppningsdagen av bostadsmässan den sjunde juli. Då var de som köpt VIP-biljetter och inbjudna på plats under mässans tre första timmar.
Endast ryggar – jag vet 😀 Men jag har ändå lyckats få MÅNGA människor på bild. Och de står alla och lyssnar på dem som talar på scenen där borta.

Jag har läst ganska mycket den här sommaren. Sommarboken av Tove Jansson är klar. Ordets Gåva med citat från Tove Janssons produktioner har jag hållit på med sedan maj 2022. Jag tar några sidor i taget, läser med eftertanke. Läser också väninnan Päivi Melamies bok ”Kotona Loviisassa” (Hemma i Lovisa) och ett kapitel då och då i Olof Röhlanders ”Bli din egen bästa vän – konsten att odla mod och skörda drömmar”. Vissa böcker har texter som behöver tid för att mogna, jag vill ta dem till mig och låta allt sjunka in.

Och slutligen ett citat från Ordets Gåva, kapitlet Ensamhet och utanförskap:
”Ser du, det är så mycket som inte får rum om sommarn och hösten och våren, sa hon. Allting som är lite skyggt och lite märkvärdigt. Somliga slags nattdjur och folk som aldrig passar in nånstans och som ingen tror på. De håller sig undan hela året. Och sen när det är lugnt och vitt och nätterna blir långa och alla andra har gått i ide – då kommer de fram.”
Ur boken Trollvinter

Grattis Tove Jansson!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Hinner ännu i sena kvällen med en hälsning till Tove Jansson vars födelsedag det är i dag. Hon föddes den 9 augusti 1914.

Det här är en sida ur boken ”Ordets gåva” som jag köpte till mig själv då jag fyllde 60 år, för ett presentkort jag fick av en god vän.

Kapitlet är ”Självständighet”, det syns bara suddigt i nedre kanten.
Men just i dagens läge har orden ”Det är gott att vara ensam, oberoende” stor betydelse på många sätt.
Jag bor ensam sedan åtta år tillbaka. Jag trivs för mig själv, för det mesta. Inte alltid genomgående med att vara ensam, men ett visst oberoende är ganska skönt. Ekonomiskt oberoende, tillsvidare har jag klarat mig ensam helt bra.

Självständigheten för landet jag bor i är guld värd. Men helt ensamma ska vi inte vara. Oberoende på vårt sätt, ja. Men samarbete med andra länder behövs, och nu är det här med försvarsalliansen Nato väldigt aktuellt. Samarbete. Stark tro på demokrati och på en fortsatt fred, som våra förfäder har kämpat för. På samma sätt som Ukraina nu kämpar för sin frihet, sitt oberoende.

Tove Jansson, och boken jag läser långsamt, har stor betydelse för mig och ger mig innehåll i livet. Saker och ting att reflektera över. Sådant jag gärna då och då skulle dela med någon annan.

Det är gott att vara ensam, då vi så önskar och vill, då vi själva valt det.
Oberoende likaså, men för min del betyder det inte att jag jag aldrig behöver någon annan människa.

Varmt grattis Tove Jansson där som du finns nånstans i dag. Och tack för allt du skapat ❤ 🙏

Jag känner igen mig, i Mumin!

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Mumin och jag. Vi kan ta varandra i handen och vandra mot solnedgången tillsammans ❤
Känner SÅ igen mig i den här seriestrippen som finns i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”, där olika korta texter, men även tecknade serier, från hennes produktion finns samlade.

”Men ni uppmuntrade ju mig…?” Ja, så har jag också upplevt det ibland. Någon som låtit mig förstå att han är intresserad av mig.

Där ligger sedan Mumin och jag med våra blomsterbuketter på marken. Vi har avslöjat att vi varit eller är förälskade, förtjusta, kära. Men föremålet för vår beundran rider vidare, mot nya äventyr, och förstår inte vad de går miste om 😂

Ja, det är ju både med ironi och egensinnig humor som jag skriver det här. Men här finns också det där lilla unset av sanning, och en besvikelse om uppstått mer än en gång de senaste åtta åren.

Mumin och jag, vi får trösta varandra ❤ Och Lilla My, hon får gärna komma med sin syn på saken 🙂

Min arbetsvy i dag. Klockan var 16.25 och jag satt och väntade på en person jag skulle intervjua och äta tillsammans med. Det hade regnat hela förmiddagen men efter klockan fyra blev det sol och hur fint som helst.

Bättre att blomma ut än att vara utblommad

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Jag känner ganska ofta nu att jag börjar blomma ut på olika sätt. Vad det innebär i praktiken kan jag inte precisera. Det är ju en ordlek också. Bättre att blomma ut än att vara utblommad?

Och handlar det enbart om kvinnlighet då någon blommar ut? Nej, inte för mig. Att blomma ut handlar för mig om att våga vara mig själv. Stå för det jag tycker och tänker, säga det rakt ut om det så behövs.
Kanske jag då upplevs som en brännässla av någon? Eller en ros med taggar?
Mest hoppas jag att någon ska se mig som den unika varelse jag är. Ibland sprallig, ibland allvarlig. Älskvärd ❤

Från Tove Janssons ”Ordets gåva” väljer jag i dag ett citat från hennes roman Stenåkern (1984). Det är publicerat under temat ”Familj och släkt”.
Vad sängöverkast beträffar är världen full av dem och full av kvinnor som virkar dem, syr dem, knypplar dem, tvättar och stryker dem och så vidare och så vidare. Och de gör utfärder. På en liten familjeutfärd vågar ingen jävel vara otrevlig.

Jag måtte då själv vara en unik kvinna. För jag virkar inte, jag syr inte, jag knypplar inte, jag tvättar det som tvättas ska men stryker sällan nåt. Och sängöverkast? Har inte haft på över åtta år!

Trees on Tuesdays, härliga sommar!

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer
Också en bild från söndagens Öppna trädgårdar. En spaljé, ingången till eller utgången från Villa Ekholm. Och åsens ståtliga träd där i bakgrunden!

Ett citat från kapitlet Ålderdom och åldrande i Tove Janssons ”Ordets gåva”.
”Klok som hon var insåg hon att trotsåldern kan skjutas upp tills man är åttiofem och beslöt passa på sig själv”. (Sommarboken)

Härligt, inte sant? Så vill jag också leva. I lite sådan där lagom trotsålder. Ni vet, att sparka på en sten och muttra något för sig själv. Inte så att jag lägger mig raklång på golvet i en affär och bankar knytnävarna mot golvet och skriker ”jag vill ha godis!”… för jag tror inte det skulle ha samma effekt som om jag sparkade på en sten. En liten sten. Som inte flög in genom något fönster och krossade det. Sånt kallas vandalism.

Tove väcker tankar inom mig, och det är väl meningen med hennes citat.

Bilder, och testar inställningar

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Jag har inte blivit helt du med ”nya” WordPress ännu heller, fastän jag hållit på med den säkert ett drygt år (tiden går ju fort, jag minns inte när den kom).

Har många bilder på lager nu och skulle vilja sätta en del i kolumner, som mosaik, i mindre grupper osv. Men då jag kollar förhandsgranskningen, blir det inte alltid som jag vill.

Jag har börjat köpa rätt många klänningar via Dress Like Marie, som är ett inhemskt företag. Bra kvalitet, generösa storlekar. Ordleken på kortet som kom med gillar jag också ❤

På bilden uppe till vänster syns en bastukvast som jag fick av en kollega i lite försenad födelsedagsgåva. Till höger, också en gåva av en kollega som bor på Pellinge. En alkoholfri bubbeldryck 🙂

När jag skulle logga in här i dag dröjde det länge innan jag fick min verifieringskod från WordPress. Tvåstegsverifieringen är ju en säkerhetsåtgärd, men vad göra om koden aldrig kommer? Om WP har tekniskt strul? Jag kollade att jag tillsvidare kan blogga via min telefon utan säkerhetskoder, och det känns ju bra.

40-års studentfest i dag. Kanske kan visa nån bild därifrån imorgon.

Avslutar den här gången med att citera Onkelskruttet från ”Sent i november” i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”.
Jag är på semester, sa Onkelskruttet trumpet. Jag får glömma vad jag vill. Det är fint att glömma. Jag tänker glömma allting utom några små trevliga saker som är viktiga.

Sorg och glädje och längtan kan gå hand i hand

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
I kapitlet om Minnen och glömska i Tove Janssons bok ”Ordets gåva” står det bland annat så här:

Jo, jag vet; minnet går baklänges om natten och gnager sig igenom allt utan att skona minsta lilla detalj – att man inte vågade, att man valde fel, var taktlös, känslolös, brottsligt ouppmärksam – och dessa kalamiteter, dessa blamager, irreparabla idiotiska uttalanden som alla utom man själv har glömt för längesen! Är det inte orättvist att så här sent på dan bli begåvad med ett blixtklart minne, men baklänges?
(Citat från Brev från Klara)

Ja, så kan jag tänka då jag inte får sömn en sen kväll.
Eller då jag vaknar halv fem på morgonen och inte kan somna om.
Vilket jag gjorde i morse, vaknade och låg vaken två timmar. I gengäld fick jag sedan en underbar dröm som jag levde lycklig i fram till nio då det var dags att stiga upp.

Det blev också tydligt i dag att det mitt i en sorg kan finnas något som ger hopp.
Jag lever, jag känner. Olika känslor kan gå hand i hand.

När jag står på balkongen och beundrar mina grödor, vattnar dem, har jag en längtan om att en dag kunna dela växtglädjen med någon stor och stark som står bakom mig. En kropp mot min, en hand på min axel, en kyss i ett solvarmt hår. ”Va fint det blev” skulle han säga. ”Ska vi inte gå in och ta ett glas vin” 😍

Det är något särskilt med tunga böcker och olästa sidor

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Jag har inte på länge läst deckare eller ens andra spännande skildringar i bokform. Det har mest blivit böcker som ger mentalt stöd, ord på vägen så att säga. Kanske för att jag inte har den tid som behövs för att läsa något som kräver lite mera tid för att man ska hänga med i handlingen. Eller något man blir så ”hooked” av att man inte kan lägga boken ifrån sig.

Jag fick ett presentkort till bokhandeln av en god vän. Hen vet vem hen är och jag hoppas att hen läser det här och förstår att jag hittade en fin gåva till mig själv. För jag ville ju med presentkortet köpa något jag kan ha glädje av länge. Jag ville inte sätta pengarna på klistermärken, häften och pennor som jag ofta köper då jag är där.

Den här boken är tung och tjock. Den är underbar att hålla i händerna och att långsamt bläddra i, stryka med handflatan över sidorna.

Den innehåller citat från Tove Janssons Muminböcker och de är uppdelade i 46 kapitel som börjar med Tidens gång och slutar med Lycka och tillförsikt. Däremellan får allt möjligt annat plats. Kapitel med citat om minnen och glömska, vänskap, kärlek och passion, uppbrott och avsked, rädsla och mod, vardag, drömmar och målsättningar.
I kapitlet om Avslut, förlust och död man kan läsa detta citat från boken Trollvinter.

När jag ser alla citaten i den här boken tänker jag hur lite jag vet om alla Muminböcker. Jag har inte läst dem. Jag vill minnas att jag försökte då jag var barn, men böckerna tedde sig svåra och konstiga. Förstås var det så, för de riktar sig ju inte alls tills barn. Senare blev det här med Muminfamiljen så mycket annat, med alla prylar och med de tecknade filmerna.

Tack min vän för presentkortet! Jag är väldigt förtjust i den här boken.