Kameran med, om inte systemkameran, så alltid mobiltelefonens kamera. Så försöker jag tänka nu, och dessutom även komma ihåg att ta bilder där jag rör mig! Blir kanske inte så stor variation, men jag kan ju inte bara fota blommor här hemma heller 😂
Så kära medmänniskor. Köp och använd massor av reflexbrickor eller -band ❤
Det var jämngrått i går och lika grått är det i dag. Blött också, plus fem grader. Regnet smattrar mot fönstret.
Jag har suttit tre timmar vid datorn och förberett tidningen för den 25 november. En lista på planerade artiklar och lediga jobb har gått ut till medarbetarna. Jag har också skrivit om kulturstöd som välfärdsnämnden beviljat olika föreningar.
I går fick jag pusslet klart och nu får jag se när jag river upp det och börjar på ett nytt som jag köpte för några veckor sedan 🙂
I dag skulle jag ha en träff med en man, en kollega som också jobbar med tidningar, men han blev sjuk av influensavaccinet, så träffen skjuts fram.
Min amaryllis har bara en gång fått vatten på över en vecka. Det står att den ska ha vatten var fjärde dag men jag vill inte skynda på blomningen. Nu är den ju redan på gång!
Då man jobbar som journalist på en tidning, eller specifikt som chefredaktör, är det inte ovanligt att utomstående försöker påverka tidningens innehåll.
Häromdagen blev jag uppringd av en person som jag direkt kände att hade ställt sig på en piedestal och bokstavligen tittade ner på mig. Jag var nog en sådan som hen inte hade velat röra vid ens med en tång. Sättet hen uttryckte sig på gjorde mig egentligen mållös. Varför var det så svårt för hen att uttrycka sig sakligt och vänligt?
En halvtimme efter samtalet kunde jag skratta gott åt alltsammans. I dag berättade jag om händelsen för en kollega och vi konstaterade att det är bäst att bara skratta bort den här sortens påhopp.
Men nu valde jag istället att glädja mig över de blommor som ännu levde och var förhållandevis fina 🙂 Den vissna rosen slängde jag bort.
Men snacket med kollegan jag nyss nämnde gjorde mig glad. Tänk så lite det behövs 🙏 Att man råkar på en positiv person då man som mest behöver det. Alla triviala vardagsbekymmer försvann som om jag slagit med ett trollspö i luften 😎
I går regnade och blåste det. I kombination med +3–+4 grader var det riktigt kallt. Jag borde ha haft vantar då jag cyklade till massagen.
Har haft telefonen på stör-ej över ett dygn. Mycket skönt att slippa alla pling. Autosvar på mejlen har jag också och lovar där att jag återkommer på söndag då jag jobbar igen.
Var hos Pia och grillade i hennes kakelugn i går. I dag kanske jag börjar på ett nytt pussel.
Det har blåst mycket, stormat rentav och havsnivån steg ungefär 150 centimeter. I Nya Östis Facebook-grupp visas massor av bilder av översvämningar. Vi har mycket bra interaktion med våra läsare där och kan publicera en del av deras bilder också i papperstidningen.
I dag kanske jag påbörjar ett nytt pussel. Förstås ett med comic-motiv av Jan van Haasteren!
… och med god mat och sällskap av en god vän ❤
Jazzeftermiddagen skulle börja klockan 14. När jag kom hit halv två fanns bara ett bord ledigt. Enstaka platser nedanför terrassen fanns, men att sätta sig i okända sällskap i dessa tider känns lite så där…
Det var en riktigt varm dag, +27 i skuggan minst. En svalkande bris letade sig då och då in på terrassen. Vi tänkte att vi vill njuta nu. Tids nog är det mörkt och kallt igen, men regn som piskar i vågrätt läge…
Bra musik, toppen umgänge – kort sagt precis det jag behöver då jag har en halv ledig dag.
Sedan hann vi hem innan regnet kom. Ett regn och lite åska som förlöste oss från den tryckande hettan, och som senare blev vackert solregn.
Hade tänkt spara den här bilden till torsdag, då intervjun med Strömsös nya programledare kommer ut i Nya Östis. Men så visade det sig att han själv valde den som profilbild, åtminstone för ett tag, på sin Facebooksida. Blev jag imponerad av det? Klart jag blev – hahaa!
Och här kan ni läsa en del av artikeln på Nya Östis webbplats.
… och så öser regnet ner och det blåser upp till storm som på hösten.
Ja, då får man bara säga ”det är finländsk sommar det”.
När jag tog mig till intervjun lyckades jag hålla paraplyet så att det inte vände sig ut och in. Men vattenmassorna forsade över fötterna och in i skorna…
Eftersom intervjun bokades förra veckan då det var soligt och varmt hade jag sett framför mig hur jag skulle fotografera killen som jag intervjuade. Det skulle finnas gott om tid att pröva sig fram, ta en massa olika bilder med teleobjektivet.
Men Moder Natur ville något annat. Det hade i och för sig nästan slutat regna då intervjun var över och fotograferingen skulle börja. Men det duggade fortfarande och droppade massor av vatten från träden 😀
Finsk sommar. Och ett intervjuobjekt som varit med om allehanda olika väder i sitt eget jobb på radio och tv. Så visst gick det bra ändå. Visar bilden sedan då artikeln har varit i tidningen.
Den här dagen har påmint om hösten. Det är plus två grader. Regnar och blåser. Himlen är jämngrå.
Det är lätt att bli deppad, hur gott man än försöker tänka att man har det mycket bättre än många andra i världen.
Isoleringen förutspås fortsätta länge till. Nylands gränser kanske öppnas den 19 april. Men jag tänker närmast på att vi inte på hela sommaren får gå ut och äta på restaurang och inte träffa våra 70-plussare.
På tisdag kanske vi blir lite klokare. Får höra vad statsrådet säger då.
Pusslet avancerar och ger lite tröst.
Det är tillåtet att vara deppad ibland. Även om jag samtidigt tänker att jag har det bra med tak över huvet, mat på bordet och ett jobb.
Ute är det jämngrått, fortsättningsvis. Det regnar och det blåser, vattennivån stiger.
Tor förlorade en viktig match i Åbo i går. Det gör mig också ledsen fastän idrott inte är hela livet.
Laget gjorde en fin upphämtning från 6–3 underläge till 6–5, men det räckte inte riktigt till.
Kanske viktigast ändå att sätta fokus på hur roligt vi har på våra supporterresor. Jag hoppas de fortsätter i någon mån även om det skulle gå så illa att vårt lag faller till division två 😦 …
… och jag vet inte varför det känns tryggt.
Jag gillar snöyra också. Men jag klarar mig också väldigt bra utan meterhöga drivor och minus tjugo grader. Väldigt bra, tack.
Överlag gillar jag VÄDER.
Det får storma då jag sitter inne i min bostad. Helst inte då jag sitter på en Sverigebåt. Vilket jag tänkte göra om några veckor 😀
Jag tycker om ljud. Då jag hör att stormen river i trädkronor eller ylar runt knuten. Då jag hör postbilen komma, hissen gå i huset och ibland hör jag då tidningen dimper ner på hallgolvet.
Men jag tycker också om tystnaden, så länge den inte blir hotfullt kompakt.
I ett våningshus hörs alltid ljud. En tvättmaskin snurrar på nånstans. En dörr öppnas och stängs. Bilar kör in på eller bort från gården.
Trygga vardagsljud.
Jag har bott i hus där man hört skrik som dämpats. Någon har blivit slagen, någon annan har mått dåligt. Missbrukare har ränt fram och tillbaka i trapporna, skrikit ut sin vånda, tänt belysningen, smällt i dörrar.
Det fanns en tid då jag själv blev rädd varje gång jag hörde att en nyckel sattes i låset. Det var mycket länge sedan, men jag minns den tiden väl.
Uppskattar lugnet, alla fina grannar och tryggheten i huset jag nu bor i ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 