Det blåste upp till liten storm

Eller om det inte var storm, så blåste det ändå väldigt friskt i dag. Det är skönt då det fortfarande är ganska varmt, runt arton grader. Det var nästan så att jag ute på Sågudden kunde luta mig bakåt utan att ramla, så att vinden höll mig upprätt. Men bara nästan 🙂

Det är svårt att fånga blåsten på bild eller att kunna visa hur höga vågorna var. Båtarna slängdes i alla fall friskt omkring, så till den grad att det såg ut som att några av de öppna båtarna i något skede kan riskera att ta in vatten om det blir högre vågor och mera blåst.
Lite höststämning. Men jag litar på att värmen kommer tillbaka, att vi får sommarkänslan tillbaka och flera varma dagar.

I går regnade det och var jämngrått då jag tog min promenad. I Sibeliusparken och i parken intill har föreningen Hakeva i samarbete med Lovisa stad placerat ut plattor med dikter på bänkarna.

Jag kom efteråt på att det här kunde passa i Orsakullans utmaning som för den 18:e augusti är ”I höstens tecken” 🙂

Naturbilder från Lovisa

I dag har det varit en sval dag med temperaturer mellan +15 och +17. Det känns ganska bra. Idealet är lätt blåst, +22 och sol. Men en molnig dag som den här är helt okay. De där veckorna med värmebölja och ständigt över +30 och inget regn tärde på mina krafter.

Det får bli två arkivbilder nu. Mest har jag suttit och jobbat med tidningen vid datorn här hemma i dag.

Vackra strån vid stranden på Sågudden, ett rekreationsområde i Lovisa.
Rosenparkens rastplats som vi besöker ibland. Här kan man sitta och äta och dricka något då här finns bänkar och stenar. Vill det sig väl blåser det från söder och då är det riktigt skönt.

Trees on Tuesdays

Jag har lite saknat den utmaningen. Det var Photo by Susan som inspirerade oss andra att delta, men nu har hon inte skrivit något sedan sommaren 2020, och jag vet inte om hon bara slutat blogga eller om något annat hänt henne.

Som sagt – jag gillade den utmaningen, och hur det än är med Susan tror jag hon tycker det är både kul och okay om vi andra fortsätter med bilder i serien. Samma som Flowers on Fridays.

Hörde på tv i dag att Åland har haft +14 grader. Inte en fin egenskap att vara avundsjuk, men LITE avis blev jag allt, för vi har fortfarande ganska mycket snö kvar. Hade väl som mest +5 i dag men blåsten gör att det ibland känns som minusgrader.

I dag är jag ändå glad för varje dag som jag vaknar frisk och så länge som nära och kära klarar sig utan covid-19.

Förlängda restriktioner är att vänta. Tycker nu redan mycket synd om företagarna speciellt inom restaurangbranschen. Man ska inte behöva hänga på varandra på barer i fyllan och villan, skrika och sjunga… Men i en liten stad, där smittspridningen är under kontroll, borde man få gå ut och äta. Med vett och etikett i bagaget, så att våra små företag överlever.

Man kunde hålla restaurangerna i de större städerna (läs Helsingfors och Åbo) stängda, för där är smittspridningen stor nu.

Ett par dagar mycket jobb kvar för att få ut våra 44 sidor i storspridningen av Nya Östis.
I dag fick jag också Teams installerat och klart för användning så att vi kan börja hålla regelbundna redaktionsmöten på distans. Vi har absolut känt till möjligheten tidigare, vi är inte bakom flötet 😀 Men vi har klarat oss med telefonsamtal och mejl och Messenger.

Nu känns det ändå som att coronapandemin inte får något fort slut och inte restriktionerna om möten/träffar heller, så nu ska vi börja ha digitala träffar 🙂

Jag är ännu inte riktigt du med nya WordPress. Det är tråkigt – det förtar min lust att blogga.
Men jag har inte tänkt ge upp ändå, inte låta WP:s ändringar slå ner mig.

Friskluftsförgiftning

Jag minns att ett av mina ex inte tyckte om det ordet. Han tyckte kanske att det var negativt laddat. Jag tycker ordet är ganska kul. För mig betyder det att jag är utomhus så länge eller så pass mycket att jag får nästan för mycket frisk luft och blir trött, samtidigt som jag mår bra!

Men efter en förgiftning mår man ju vanligtvis inte bra. Fråga bara Alexei Navalny.

En glad hund, Bella, njuter i vattnet.

I dag var jag med väninnan Pia och hennes hundar Vanya och Bella ute på Sågudden. +15 grader, sol och ganska varm vind. Perfekt väder! Jag är tacksam för att jag har vänner, och även min syster, som då och då tar med mig på bilturer både till affärer och för att få naturupplevelser en bit bort från hemmet i centrum.

Vy mot söder.

Motsols. Alla har inte tagit upp båtarna men den här har dragits upp på stranden.

Liten utfärd i fint höstväder

Hade några ärenden på stan, dels för Nya Östis, dels privata. Min väninna Pia hade också diverse ärenden och ställde därför upp som kusk. Hon föreslog att vi också skulle åka ut till Sågudden, som är en fin rekreationsplats. En udde där det förr fanns ett sågverk, men som nu står tomt. Lyckligtvis kommer folk ändå hit både med bil och cykel och till fots. Rätt ofta ser man husbilar stå här en natt eller två.

Läget vid Lovisaviken är ju bästa tänkbara. En dag som denna då havet låg lugnt, solen sken och det var ungefär +13 grader.

Här har jag stått och metat nån gång för länge sedan.

Också här finns en brygga för båtar och många har ännu sina flytetyg på böljan.

Där långt borta vid horisonten syns Varvssundet och hamnen med sädessilon.

Sedan tyckte Pia att vi skulle stanna vid Plagens kiosk och äta en våffla. Jag var av samma åsikt. Då en företagare kämpar på ännu fastän badsäsongen är över vill man absolut understödja honom.

Då vi väntade på att våfflorna skulle bli klara hade vi den här utsikten.

Sedan kom våfflan. Mums!

I den här kiosken jobbade jag med mitt min före detta make från 1999 till 2014.  Sedan några somrar tillbaka är här en helt annan företagare.

Men första sommaren då jag inte längre fick vara en del av kiosken, alltså 2015, var jobbig på många sätt. Platsen var så full av minnen och många av dem gjorde ont, fastän de var vackra.

Sedan sommaren 2016 har jag inte haft några problem med att komma hit. Så där väldigt ofta har det inte blivit, för jag badar ogärna på platser där det finns många andra badgäster. Men då och då äter jag en våffla här eller går ner till stranden för att ta bilder, också på våren och på sen höst.

 

Frisk havsluft på Sågudden

… hade jag tänkt att jag skulle få. Och i det stora hela blev det så. Men där var också något slags mudderverk, eller nån annan maskin och några gubbar som jobbade vid stranden och i vattnet. Stundvis luktade det kloak… men tror att det var gyttja som stank 😀

Här fanns för länge sedan ett sågverk ute på udden, därav namnet.

I dag är udden inte bebyggd, men storstilade planer har funnits. Allt från stora badhotell till mindre semesterbyar har planerats. Även båttrafik skulle arrangeras över till Estland, för det behövdes en terminal.

Men i dag är udden ”bara” ett enda stort rekreationsområde, och bra så. En brygga för båtar finns här och fiskare som vill meta eller använda kastspö trivs här. Enstaka husbilsägare likaså. Udden är inte som en campingplats med allehanda service, men man kan bra stanna här och njuta ändå.

Sågudden, Lovisa

Det finns stora planer för den här udden. Och det har funnits stora planer så länge jag kan minnas. Men ännu har inget byggts, bland annat eftersom marken måste saneras för att här har funnits en sågindustri. Dessutom måste den pålas om man ska bygga våningshus och hotell här.
Området har i alla fall sålts till ett företag som kanske i framtiden bygger hus här.

Bakom träddungen och till höger på bilden ligger Lovisaviken, nu under is.
Bakom träddungen och till höger på bilden ligger Lovisaviken, nu under is.

Läget är i alla fall perfekt, namnet beskriver precis vad det är frågan om. En udde där det funnits en såg.
Vissa människor vill att udden ska bevaras som rekreationsområde. För mig får man gärna bygga här bara man ser till att vissa strandområden lämnas fria så att vem som helst kan njuta av miljön.
Udden är också omtyckt av fiskare, både sommar- och vintertid åker man ut härifrån.

Utsikten från udden söderut mot Kråkholmen.
Utsikten från udden söderut mot Kråkholmen.

Gamla nyheter

Tidning från 3 november 1984.
Tidning från 3 november 1984.

I går när jag var hos min väninna Hanna visade hon en tidning hon hade hittat i en gårdsbyggnad.

En Östra Nyland daterad 3.11.1984.

På paradsidan fanns en rubrik om stora planer för Sågudden. På insidorna kan vi läsa om hotell, båthamnar, camping med mera.

Ja, så skrev man för trettio år sedan.
I dag är situationen nästan densamma. Stora planer för Sågudden finns. Ryska investerare, hotellkomplex, bostäder.

Vad skriver tidningarna måhända om området 2044? 😀