Friskluftsförgiftning

Jag minns att ett av mina ex inte tyckte om det ordet. Han tyckte kanske att det var negativt laddat. Jag tycker ordet är ganska kul. För mig betyder det att jag är utomhus så länge eller så pass mycket att jag får nästan för mycket frisk luft och blir trött, samtidigt som jag mår bra!

Men efter en förgiftning mår man ju vanligtvis inte bra. Fråga bara Alexei Navalny.

En glad hund, Bella, njuter i vattnet.

I dag var jag med väninnan Pia och hennes hundar Vanya och Bella ute på Sågudden. +15 grader, sol och ganska varm vind. Perfekt väder! Jag är tacksam för att jag har vänner, och även min syster, som då och då tar med mig på bilturer både till affärer och för att få naturupplevelser en bit bort från hemmet i centrum.

Vy mot söder.
Motsols. Alla har inte tagit upp båtarna men den här har dragits upp på stranden.

Liten utfärd i fint höstväder

Hade några ärenden på stan, dels för Nya Östis, dels privata. Min väninna Pia hade också diverse ärenden och ställde därför upp som kusk. Hon föreslog att vi också skulle åka ut till Sågudden, som är en fin rekreationsplats. En udde där det förr fanns ett sågverk, men som nu står tomt. Lyckligtvis kommer folk ändå hit både med bil och cykel och till fots. Rätt ofta ser man husbilar stå här en natt eller två.

Läget vid Lovisaviken är ju bästa tänkbara. En dag som denna då havet låg lugnt, solen sken och det var ungefär +13 grader.

Här har jag stått och metat nån gång för länge sedan.
Också här finns en brygga för båtar och många har ännu sina flytetyg på böljan.
Där långt borta vid horisonten syns Varvssundet och hamnen med sädessilon.

Sedan tyckte Pia att vi skulle stanna vid Plagens kiosk och äta en våffla. Jag var av samma åsikt. Då en företagare kämpar på ännu fastän badsäsongen är över vill man absolut understödja honom.

Då vi väntade på att våfflorna skulle bli klara hade vi den här utsikten.
Sedan kom våfflan. Mums!

I den här kiosken jobbade jag med mitt min före detta make från 1999 till 2014.  Sedan några somrar tillbaka är här en helt annan företagare.

Men första sommaren då jag inte längre fick vara en del av kiosken, alltså 2015, var jobbig på många sätt. Platsen var så full av minnen och många av dem gjorde ont, fastän de var vackra.

Sedan sommaren 2016 har jag inte haft några problem med att komma hit. Så där väldigt ofta har det inte blivit, för jag badar ogärna på platser där det finns många andra badgäster. Men då och då äter jag en våffla här eller går ner till stranden för att ta bilder, också på våren och på sen höst.

 

Frisk havsluft på Sågudden

… hade jag tänkt att jag skulle få. Och i det stora hela blev det så. Men där var också något slags mudderverk, eller nån annan maskin och några gubbar som jobbade vid stranden och i vattnet. Stundvis luktade det kloak… men tror att det var gyttja som stank 😀

Här fanns för länge sedan ett sågverk ute på udden, därav namnet.

I dag är udden inte bebyggd, men storstilade planer har funnits. Allt från stora badhotell till mindre semesterbyar har planerats. Även båttrafik skulle arrangeras över till Estland, för det behövdes en terminal.

Men i dag är udden ”bara” ett enda stort rekreationsområde, och bra så. En brygga för båtar finns här och fiskare som vill meta eller använda kastspö trivs här. Enstaka husbilsägare likaså. Udden är inte som en campingplats med allehanda service, men man kan bra stanna här och njuta ändå.

Sågudden, Lovisa

Det finns stora planer för den här udden. Och det har funnits stora planer så länge jag kan minnas. Men ännu har inget byggts, bland annat eftersom marken måste saneras för att här har funnits en sågindustri. Dessutom måste den pålas om man ska bygga våningshus och hotell här.
Området har i alla fall sålts till ett företag som kanske i framtiden bygger hus här.

Bakom träddungen och till höger på bilden ligger Lovisaviken, nu under is.
Bakom träddungen och till höger på bilden ligger Lovisaviken, nu under is.

Läget är i alla fall perfekt, namnet beskriver precis vad det är frågan om. En udde där det funnits en såg.
Vissa människor vill att udden ska bevaras som rekreationsområde. För mig får man gärna bygga här bara man ser till att vissa strandområden lämnas fria så att vem som helst kan njuta av miljön.
Udden är också omtyckt av fiskare, både sommar- och vintertid åker man ut härifrån.

Utsikten från udden söderut mot Kråkholmen.
Utsikten från udden söderut mot Kråkholmen.

Gamla nyheter

Tidning från 3 november 1984.
Tidning från 3 november 1984.

I går när jag var hos min väninna Hanna visade hon en tidning hon hade hittat i en gårdsbyggnad.

En Östra Nyland daterad 3.11.1984.

På paradsidan fanns en rubrik om stora planer för Sågudden. På insidorna kan vi läsa om hotell, båthamnar, camping med mera.

Ja, så skrev man för trettio år sedan.
I dag är situationen nästan densamma. Stora planer för Sågudden finns. Ryska investerare, hotellkomplex, bostäder.

Vad skriver tidningarna måhända om området 2044? 😀

Ute på tur med Saga + Lovisavyer

Cyklade ut på Sågudden för att kolla isläget. Har ingen aning om hur tjock den är men det finns inga öppningar i den, förutom en ränna som gjorts för en båt till Såguddsbron (syns inte på bilden).
Cyklade ut på Sågudden för att kolla isläget. Har ingen aning om hur tjock den är men hela inre viken verkar ännu vara istäckt.
Renoveringen av Bastion Rosen har påbörjats men nu verkar arbetet ha stått still några år.
Renoveringen av Bastion Rosen har påbörjats men nu verkar arbetet ha stått still några år.

Min andra cykeltur med Saga blev ungefär nio kilometer lång. Här har jag stannat för att kolla renoveringen av Bastion Rosens mur. I mars 2011 skrev Östra Nyland så här om arbetena där – men förmodligen tog pengarna slut.

Här har förr funnits en brännvinsfabrik. I dag bor här en konstnär.
Här har förr funnits en brännvinsfabrik. I dag bor här en konstnär.

Det här är mina barndomskvarter. Före detta brännvinstornet på Klapphusgatan byggdes 1876. Den delen av huset ligger bakom tornet, som byggdes 1886. I nedre våningen, där man ser en vit dörr, bodde min barndomskompis med sin mamma och pappa i två små rum. Vi var 3-4 år då vi träffades. Jag gick in och frågade Eivors mamma om hon fick komma och leka med mig. Eivor och jag är goda vänner ännu i dag, men hon bor inte kvar i Lovisa.

Min mamma säger att moln som ser ut som fjädrar betyder ändringar i väderleken, i det här fallet att vi skulle få regn efter en hel vecka med härlig vårsol.
Min mamma säger att moln som ser ut som fjädrar betyder ändringar i väderleken, i det här fallet att vi skulle få regn efter en hel vecka med sol.
På sommaren brukar det inte finnas så här mycket vatten i Lovisaån. Då ser den också lite vackrare ut med grönska kring sig.
På sommaren brukar det inte finnas så här mycket vatten i Lovisaån. Den här bilden är tagen i Garnison, nära idrottsplanen, och den finns där endast som gång- och cykelbro.

Polisen på Sugudden

Polisbilen på Sugudden.
Polisbilen på Sugudden.
Kanske polisen har läst min blogg och insett att här finns något att undersöka!
Kanske polisen har läst min blogg och insett att här finns något att undersöka!

Men okay – jag vill inte lura mina läsare.

Så här gick det till i verkligheten.
Polisen råkade göra en tur till Sågudden i går då jag var där. Och Sugudden är ju namnet jag använder så att läsarna ska förstå att det jag skriver bara är fantasier.

Men en gång hände det faktiskt på riktigt att polisen kom till SÅGudden då maken och jag smög där i buskarna.
Nej, nej – vi var inte där för att pussas. Vi gjorde ett reportage om vad som händer i Lovisa sena kvällar och nätter. Bland annat hade vi hört om ungdomar som brukade busköra där.

Just den kvällen fick vi inte syn på några unga som körde för fort. I stället kom polisbilen. Och när vi hukade i gräset föll strålkastarna från deras bil på oss. Vilket ledde till att de körde fram till den plats där vi gömde oss och frågade vad vi höll på med.

Lyckligtvis trodde de på oss – i småstaden känner ju alla varandra.
Och den här storyn är sann.

Kokainlager på Sugudden

Min fantasi började skena då jag såg de här containrarna på Sågudden.
Min fantasi började skena då jag såg de här containrarna på Sågudden.

Adrian påstår att jag läst för många deckare. Ska han säga, som är orsaken till att jag skriver böcker.

Jag föreställde mig att de här lådorna innehöll knark, för det är precis på ett sådant här ställe man ska förvara sådant. Sedan ska så mycket som möjligt av den skumma businessen försiggå mitt på ljusa dagen, inte i skydd av nattens mörker.

Vid en stor brygga, som sett sina bästa dagar, ligger ett litet fartyg som också sett sina bästa dagar.
Vid en stor brygga, som sett sina bästa dagar, ligger ett litet fartyg som också sett sina bästa dagar.

Sågudden är en vacker plats i Lovisa, ett rekreationsställe som många vill bevara som sådant. Andra vill bygga hotell och casinon här.

På udden fanns ett sågverk för cirka femtio år sedan, därav namnet.

Men att jag skrev Sugudden i rubriken har med ett minne från jobbet att göra. Vår förre redaktionssekreterare var snabb på tangentbordet men skrev därmed också lite fel ibland. Sågudden blev Sugudden och ett kaolinlager i hamnen höll på att bli ett kokainlager. Det felet upptäcktes innan tidningen gick i tryck, men jag vill minnas att det stått Sugudden i tidningen någon gång.

Den här stugan längst ute på udden har också sett sina bästa dagar. Men den används av föreningsfolk, bland annat fiskare.
Den här stugan längst ute på udden har också sett sina bästa dagar. Men den används av föreningsfolk, bland annat fiskare.
Udden i sin helhet har inte alltid funnits här. Området fylldes ut då sågen byggdes.
Udden i sin helhet har inte alltid funnits här. Området fylldes ut då sågen byggdes. Till höger ses en del av Lovisaviken.
Utsikten från västra halvan av udden söderut. Långt borta syns sädessilona i Valkom hamn.
Utsikten från västra halvan av udden söderut.
Fastän jag bor bara en halv kilometer från udden tänker jag sällan  stor den är. Och att här finns ett par lummiga träddungar som liknar små alléer upptäckte jag skam att säga först i dag.
Fastän jag bor bara en halv kilometer från udden tänker jag sällan på hur stor den är.
Och att här finns ett par lummiga dungar som liknar små alléer upptäckte jag, skam att säga, först i dag.
Från östra stranden leder den här allén till mitten av udden. Där finns en väg längs vilken fordon kan ta sig till och från udden.
Från östra stranden leder den här allén till mitten av udden. Där finns en väg längs vilken fordon kan ta sig till och från udden. Vackert, eller hur?