snö

Jag traskar på

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Servicehuset Esplanad vid Drottninggatan kring klockan 18 på söndagskvällen. Min 135:e dag av promenader. Hålls jag frisk får jag fira 150-jubileum måndagen den 27 februari 🙂

Drygt 3000 steg blev det i dag. Mestadels går jag ju ensam. Det är inte alltid så upplyftande, jag försöker få vänner med mig. Men att mina tider alltid skulle passa för dem är ju inte så självklart.

Jag har för länge sedan kommit över tröskeln ”skulle inte orka, vädret är trist, det är för halt, för blåsigt, för kallt”.
Det finns inga ursäkter, inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Så jag kommer ut. Och tänker ofta ”så bra av mig att få det gjort, alla dagar”! Nu går vi dessutom mot ljusare och varmare tider.
Idag fantiserade jag om hur det kommer att kännas sedan om det är +30 i skuggan 😀 😎☀ Ska jag promenera tidigare morgnar då eller sena kvällar, då det eventuellt blivit så svalt att jag inte behöver krypa längs väggar och leta efter svalka.

Blandade bilder från vardagen

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Ibland tycker jag att jag inte har något att berätta, inga intressanta bilder att visa.
Vet inte hur intressanta dom här är heller, men tömmer lite från lagret ändå 🙂 Mest fotar jag ju då jag tar mina korta promenader.

Fotot taget igår kväll på sen promenad. Vi har två apotek i Lovisa. Det ena i centrum, det andra utanför centrum i samma byggnad som S-kedjans livsmedelsaffär.
Ena dagen snö, andra dagen regn – då blir det så här. Alexandersgatan igår vid 21-tiden. I går blev det 3288 steg, i dag 3500.
I dag var det min 111:e promenaddag ❤

Torsdagen den 19 januari. Åter tio centimeter blötsnö på bilen. Behövde spade för att få bort snön, gick inte med bara borste 🙄😄 Spade behövdes också för att få bort snön som låg framför bilen, så att jag kunde köra iväg. Ser det inte ut som socker?

Vackert färgad himmel i dag sen eftermiddag. Märks att dagarna blivit lite längre och solen visar sig korta stunder. Östra Tullgatan är det här.

Östra Tullgatan också här, sedd från andra hållet. Äntligen har gatan öppnats för trafik. Tror att den var stängd nästan ett år på grund av arbeten med vatten- och avloppsrör (rättelse kl. 20.40; en läsare meddelade att det torde ha varit i början av juli som gatan stängdes.)
Nu fortsätter jobbet norrut längs Drottninggatan och Kapellparken.

Gårdagens tidning, men jag kallar det lyxläsning då jag har tid att långsamt bläddra i en tidning och fördjupa mig i artiklarna och samtidigt hålla min finska vid liv.

Efter ”Marko och Irma” på Sveriges TV4 ikväll blir det god natt. Hoppas jag får skratta lika mycket som förra veckans torsdag 🙂

Mandelmanns och min vår

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Som ni ser har min Muminfamilj framför teven och jag laddat oss för Mandelmanns gård och våren som snart är i antågande där. Klockan är 21 finsk tid och 20 i Sverige då programmet börjar. Det här var alltså vad jag kopplade av med igår kväll.

Alla gillar inte Mandelmanns, eller kanske specifikt inte Gustav Mandelmann. Anses han för fjompig?
Samma gäller Ernst, alla gillar inte honom heller. En man som syr och handarbetar, ibland.

Ofta tänker jag att mitt liv är så enahanda och mina blogginlägg så trista att VEM orkar läsa dem? Jag jobbar en hel massa, det är tidningen hit och tidningen dit. Jag pusslar ibland och jag promenerar varje dag. Och inte var det ens meningen att mina promenad-inlägg skulle bli klagovisor! Men ibland känns de som sådana. Pust och stånk och stön. Snön vräker ner, det är mörkt och kallt och jag knatar på… Who cares?

Samtidigt är jag ju stolt för att jag orkat kämpa så många dagar. Fått rumpan upp från soffan, kommit ut.
Och jag lär ska ha inspirerat en eller annan till att göra nåt liknande. Inte sätta ribban för högt, men hundra steg är bättre än inga alls.

Och när jag skriver det här, ett förhandsinställt inlägg för onsdagen den 11 januari, hör jag hur regnet slår mot rutan. Det gör mig glad. Fastän snömängderna blir tunga. Men det låter som det gör på sommaren. Regn. Ett tryggt ljud.

Bilder från min vardag

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
En amaryllis blommar ännu fint och har två knoppar kvar. Hade två kollegor på besök i dag, och vi jobbade alla med Nya Östis på varsitt håll. Jag har ju tre datorer, och nu var jobbet inte ensamt hela dagen 🙂
Det här är jag.
Plumsa framåt.
Sibeliusgatan. Det ser kanske hyfsat plogat ut men på trottoarerna var det ganska mycket lössnö som gav extra motion och utmaningar för balansen. 2875 steg.

Dagen har gått fort i arbetets tecken. Sedan putsa snö från bilen för den hade stått orörd två dygn nu då det inte varit svinkallt. Och mera snö kommer hela tiden, men såg på tv att de i norra Sverige hade 95 cm, så vi kanske ligger efter lite där och det ska bli plusgrader nu några dagar.

Men, jag är glad för att jag får jobba hemifrån och i det stora hela vara helt min egen chef.
Några resor vågar jag nu också se fram emot. En kort på fem mil, en medellång till Sverige och en lite längre, eventuellt i början av sommaren, men inte utanför Europa 🙂

Blå himmel och dag för dag lite ljusare

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Det har varit roligt att fortsätta svara på frågorna i boken ”En fråga om dagen” och läsa vilka svar jag skrivit där för exakt ett år sedan. Jag ska fortsätta med Orsakullans januarifrågor också, försöka komma ihåg dem åtminstone ibland.

Igår lydde utmaningen ”Punktskriftens dag, kan du läsa punktskrift?” Svar: Nej, inte ett enda tecken känner jag till där.

I dag lyder den ”Om du frågar så…” – ja, den som frågar borde få ett svar. Så om du frågar mig nåt får du svar 🙂

Det var -13 grader i morse, men vackert i alla fall med blå himmel och sol. På dagen gick temperaturen upp till -8 så det var inte så farligt, men nu är den åter nere i -11 och mörkt har det hunnit bli då klockan är 16.18. Och några nätter framöver ska vi ha -20… brrr 🥶

Men, dagsljuset blir lite längre för var dag som går ❤

Torsdagen börjar vanligtvis med att tidningen för nästa vecka förbereds. En lista på kommande artiklar och lediga jobb mejlas ut till de mest aktiva medarbetarna.

Sedan hade jag frissa, promenad dit och hem. Alltid lika skönt att få frisyren fixad. Plock av ögonbrynen också, auts, inte lika skönt 🤣 men ibland ett måste.
Efter det köra bilen varm, och som ni ser, nu hade jag is också på insidan av fönstret.
Veckotidningar till mamma så att hon får lösa korsord, och bära in ved till henne.

Dagen avslutas med en liten bit mat och samvaro med två väninnor. Imorgon är det helg, trettondag, sovmorgon, skönt!

Vid den blå timmen på gården

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
På väg hem från affären, med ryggsäcken full av mat och andra förnödenheter, stannar jag upp.
Det är vackert på gården där jag bor ❤
Mycket snö, -10 grader kallt, men vackert.

Det ska bli varmare om några dagar, plusgrader till och med. Så det kommer att se annorlunda ut efter det, bli slask och plask.
Därför ska vi njuta av det vackra nu 🙂

I dag togs också den tjugo meter långa och tre meter breda snöhögen från gatan utanför mitt hem bort. Så jag har hopp om att kunna ta bilen tillbaka hem före jul. Om det inte kommer mycket snö till.

En rejäl dos hälsosteg 💪

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
6638 steg i dag.

Ärenden på stan och efter det till mamma till fots. Sedan skotta snö en halvtimme på hennes gård och promenad hem. Eftersom jag ställt bilen undan har det blivit många steg trots ställvis oplogade trottoarer, eller obefintliga trottoarer. Ibland får man vara ”damen som går på gatan” 🤣

Gången till fågelbordet fixad, hela gården skottad. Nu kommer det mera snö, så jobbet syns troligen inte imorgon. Men efter det lovas lite uppehåll, vi får lita på det!

Lucka 14, jag ska lära mig älska snön

~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer
Bäst att lära sig acceptera det som sker, det jag inte kan förändra.
Och då gäller det i nuläget att lära sig älska snön, och att göra det bästa av varje dag jag har kvar på denna jord.

Då jag kom ut från kyrkan efter luciakröningen igår frågade jag av en man som råkade komma ut samtidigt: ”Är det du som har beställt det här ovädret”. Vi stannade upp på översta trappavsatsen, utanför dörren och han sa ”Ja, men är det inte vackert?”

Jag kunde inte protestera. Det ÄR vackert.

Bild tagen tidigare på dagen igår. Vit snö. Inte brun eller grå.
Vackert? Ja, egentligen.

Nu får det vara slut på gnället och förbannelserna kring snömängderna.
Jag tar dagen som den kommer.

Vill ni ser mera snö, eller nåt annat?

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Här jag på väg till idrottshallen där Lovisa Tor mötte grannstaden Borgås PSS i dag. Det blev tyvärr förlust, igen.
Men jag fick ihop nästan 5000 steg och noterade att det i dag var 71:a promenaddagen på raken sedan den första oktober. Heja mig!

Vy mot Degerbygatan. Vet inte om ni är så intresserade av att se våra snömängder 🙄😂 Men nåt slags dokumentation för framtiden blir det ju ändå för mig själv. Minnet sviker ju ofta och det är lätt att glömma när första snön kom, i vilka mängder och hur vintrar – eller somrar likaväl för den delen – ter sig från år till år.

Ahaa! Det är inte mannen som ska in i målet. Det är BOLLEN som ska dit. Okay.

LITE tunga var stegen hemåt i ensamheten efter innebandyförlusten.
Men efter en timme hade besvikelsen lagt sig och jag började pyssla med julkort.

Lucka 10, får vila från snöarbetet

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Bilden är tagen under Lovisa Jul, öppna julhem, i Konungsdammens försäljningsbod.

Hade mycket trevlig julfest igår på Degerby Gille tillsammans med sjutton kolleger. Det fria umgänget, prat förstås om jobb också, men kryddat med mycket skratt – oj, så välgörande sådant är då och då ❤

I dag förde jag bilen till ägarens gård. Jag behöver den inte på två eller tre dagar och får således vila från snöarbetet och hoppas att snöröjarna får högar bort från gatorna så att jag hittar en p-plats i början av nästa vecka. Vi har minus en grad, så lyckligtvis var de tio centimeter med snö som jag putsade bort i dag från bilen väldigt lätt sådan.

Bilden togs igår då jag promenerade hem från julfesten vid 23-tiden.
Idag borde det bli en promenad till och från idrottshallen.