vår

Glad påsk! Låååång fredag!

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

När jag var barn fick man inte göra något extra alls på långfredagen. Man skulle vara stilla och tyst, kanske helst inomhus – minns inte i detalj hur det var. Men viktigt var att inga grannar såg att man rumlade runt på något sätt och hade roligt. Ville man spela kort fick man väl göra det bakom fördragna gardiner?

Jag har nu på äldre dar lite satt mig in i de kristna traditionerna kring påsken och fastan, men jag lever inte fullt ut enligt dem. Jag har försökt avstå från vissa saker under korta perioder. Enligt devisen: Var inte för sträng mot dig själv. Du är älskad sådan som du är.

Fick ett påskkort och en liten påskfigur av min syster – varmt tack ❤ !
Arrangemanget köpte jag till mig själv från affären Kaivokukka. En del av affärens utbud syns på nedre bilden.
Har tagit bort en barrväxt som torkat på balkongen. Snart är det dags att köpa lite nya blommor och inreda på nytt där. Men jag väntar tills det blir lite varmare.

Har läst tidningar och lagt pussel. Lite senare i dag tar jag en promenad med ryggsäck på ryggen. Det är LYX med en ledig dag, utan mejl och arbetsrelaterade samtal. Jag tror att många vill varva ner denna helg, samla krafter efter en lång och på många sätt kall, mörk och tung vinter.

Våren och sommaren är SÅ välkomna!

Vårens ljus ger mig energi

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Jag låg vaken i natt mellan fyra och sex, för att regnet smattrade så hårt mot rutan.
Tänkte, det gör inget… det är ett tryggt ljud. Jag ligger här och vilar ändå. Det finns många som inte kan göra det. Som inte känner trygghet av olika orsaker, inte ens i sitt eget hem. Som är sjuka, ensamma, oroliga, fattiga, slagna…

Tänker jag så blir mina ”problem” kring det där med att inte genast somna om mycket mindre.

Mina snart utblommade hyacinter i motljus gör mig glad. Alltid då vårsolen kommer in i min bostad blir jag lycklig som ett litet barn och vill fotografera allt jag ser. Ska i något skede försöka få ner lökarna i jord hos någon som vill ha dem, och så blir det spännande att de om de kommer upp hyacinter nästa år.

Vårkänslor får man också tillsammans med ”Karl Fredrik på Österlen”, som visades på TV i går. Det är ett av mina favoritprogram nu. Han är ju precis en sådan person som man antingen gillar eller ogillar 😀
”För mycket av allt” säger nån säkert, men jag tycker att programmet är underbart. Jag väcks till liv nu på våren och även om jag sov lite sämre i natt får jag ork och lust av vårens ljus, solen som kommer in i bostaden och de allt ljusare kvällarna ❤

Tydliga vårtecken i Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Dagen började hektiskt. Blev ingen rast, ingen ro. Mina två telefoner ringde stup i kvarten. Klockan 13 stängde jag av den ena eftersom jag då hade ett möte på distans via Teams.

Vid 16.30-tiden insåg jag att jobbet tar aldrig slut. Lämnar jag inte datorn, mejlen, Messenger och alla andra kanaler så slukar de mig totalt. Jag tog mina stavar och gick ut.

Mitt knä har känts bra de tre senaste dagarna och jag njuter av att åter kunna promenera i normal takt.

Man ser knappast här att det är en pöl i gräset och att det droppar från taket.

Men ljudet av dripp och dropp kombinerat med fåglars kvitter och värmen av solens strålar ger löften om en ny vår.

Ett annat tydligt vårtecken i Lovisa är glasskiosken invid torget. När jag publicerade bilden i Nya Östis Facebook-grupp fick en flera hundra reaktioner. Majoriteten av dem är positiva.

Kiosken är kanske inte den estetiskt sett mest vackra. Men i dag ska allt fungera så att alla hygieniska krav uppfylls. Och hur gör man det med en mobil kiosk? Den kan ju inte se ut som om den var byggd på 1800-talet?

Soliga dagar, iskalla nätter

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Det är väl så som mars månad är. Solen har börjat värma, det är dripp och dropp här och där. Men natten mot onsdag ska bli kall, enligt väderapplikationen på telefonen minus arton grader! I går hade vi kring minus sju på dagen, men som sagt – solen värmde mycket.

Istappar är fina, och här finns den inte på ett högt eller farligt ställe.

April månad kan också vara nyckfull, men vintern brukar få ge sig där mot slutet av mars. En varm vår har förutspåtts, det skulle vara underbart om det blev så.

Den här bilden knäppte jag av misstag i går på mammas gård då vi var där bland annat för att bära in ved till henne.

Vårens varmaste dag

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Vore det inte för alla flaskor med handsprit i affärerna och alla märken på golven som uppmanar oss hålla avstånd… då kunde man för en kort stund tro att coronaviruset inte fanns. Att det bara var en ond dröm.

Förberedande arbeten med paketjakten Österstjernan vid Skeppsbron.

Det har varit omkring +13 grader i dag och hittade man en plats där det inte blåste alls fick man garanterat uppleva plus 20 grader minst.

Men för många känns den kommande sommarsäsongen osäkert. Flera av de evenemang och utfärder som tidigare arrangerats kanske inte kan arrangeras i år.

I går var solnedgången jag kunde beundra från balkongen så här fin. Få se hurudan den är ikväll.

Jag var inte ensam i går om att dela bilder på bland annat Facebook av den fina solnedgången.

 

Fem en fredag – VÄNTAN

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Kvällssolen har nått min balkong men den värmer inte ännu där. Jag går i väntan på vår och sommar.

Tänkte ännu i sena kvällstimmen hinna med att delta i Elisamatildas utmaning.

Vad väntade du senast på?
– Ofta väntar jag på att få svar på mejl som har med jobbet att göra. Men väntan handlar också om vårens och sommarens ankomst. En regnig dag väntar man att solen ska komma fram. Och nu väntar jag på att alla restriktioner som har med coronaviruset att göra ska släppa – men det lär dröja ett tag.

Är du den som får vänta eller blir väntad på?
– Mig behöver man absolut inte vänta på i normala fall. Jag är alltid i tid, eller fem minuter innan jag måste vara på plats. Blir jag försenad till ett möte meddelar jag den andra parten. Vill inte missbruka någon annan persons tid.

Vad gör du vid ett tomt övergångsställe när det är rött?
– Väntar tills det blir grönt.

Låter du folk gå före dig i en kö?
– Ja, om de har bara en vara eller två i handen.

Hur är ditt tålamod gällande telefonköer?
– Så där… inget vidare. Beror på vilket ärende jag måste få skött. Kostar det att vänta, då väntar jag inte länge, annars kan jag hänga på ett tag.

Våren flyttar långsamt in

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Än är det mörkt ute om kvällarna. Jag tänder fortfarande levande ljus.
Men köpte i dag ljus i vårens färger. Grönt och gult!

Ja, alltså man måste ju hela tiden köpa nya ljus. Då de förra brann upp, eller brann ner. Så egentligen kan man säga ”Köp inte ljus från den och den butiken! De brinner upp! Du tvingas köpa nya!”
Hahaaa. Min humor 😀

Förstamajtradition hålls vid liv!

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Här var det ännu sommarvärme klockan 16 i dag när Carita och Marina skålade in våren och sommaren. Foto: Veronica

Sedan våren 2015 är det en extra viktig tradition att möta upp på Saltbodan då restaurangen öppnar för säsongen. Här rådde riktig sommarvärme vid 16-tiden då bilden togs.

Det blev betydligt kallare två timmar senare. Jag hade själv vinterstövlar och vinterkappa (kände mig fånig då jag anlände) men de kom väl till pass då vindarna vände. Då vaknade också mannen Adrian i mig och jag kutade direkt efter en filt till Marina som inte hade vinterkläder med sig 😀

Maj = 31 dagar, juni = 30 dagar, juli = 31 dagar, augusti = 31 dagar. 123 dagar minst har vi på oss att besöka Skeppsbro-området, restaurangerna, butikerna och museet där.
Låt oss göra det!

SKÅL! Våren är här och sommaren snart likaså!

Det blir bara mer och mer morjens…

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… såsom finlandssvensken säger. Tillvaron på balkongen alltså! Bästa tiden på året är nu ❤ Bästa platsen för avkoppling efter en hektisk arbetsdag är just här ❤ På balkongen. Med världens vackraste solnedgång, om ni frågar mig 😀 En ny upplevelse varje sen eftermiddag och kväll.

Så här såg det ut strax före halv nio i kväll.

Sedan var det en annan sak att jag kämpade som en vettvilling för att få upp fönstret på min inglasade balkong. Något i mekanismen har gått sönder. Och en dag som denna, med +18 ännu sen kväll, går det inte att sitta bakom glasen. Jag behöver syre!

Lyckades efter många om och men få upp fönstret, men nu vågar jag inte stänga det innan jag får hit nån som kan fixa mekanismen…

När man bor mitt i city hör man mopedknatter, bilar som brummar, traktorer likaså, fyrhjulingar och sedan folk som piskar mattor, barn och måsar som skriker. Men det är ju livet! Och då det blir tyst för en stund hör jag fåglarna som inte bara kvittrar, de sjunger högt av glädje så här års i bästa parningstider 🙂

Jag älskar denna stol ❤ Med rätta dynor ger den mig inte elektriska stötar mer. Jag älskar det svala golvet och avställningsytorna, påskgräset som jag värnar om varje dag och pelargonen som jag fått nya skötselråd för.

Jag tror att jag ska sitta här i väder som väder. Vad gör det om det regnar eller är kallt? Det finns ju filtar att svepa in sig i och levande ljus att tända ❤

Ett semesterminne

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

En natt drömde jag att vi befann oss en bit in i augusti månad. Då tänkte jag åter en gång ”vart tog sommaren vägen?” … ”hur gick tiden så fort?”

Tiden rusar faktiskt och jag försöker ta in allt som sker i naturen just nu. Vi har +20 grader varmt och vissa träd har fått knoppar där löven snart spricker ut. Det kanske ändå krävs lite regn för att lövsprickningen ska komma igång på allvar, och då den sker, då går det fort!

Jag tycker ändå att det inte finns så mycket att fotografera i omgivningen. Här och där ligger snöfläckar (täckta av sand) kvar, och bruna fjolårslöv virvlar runt.

Därför får det bli ett semesterminne istället!

Där hänger Jesus på korset. Bilden är tagen i Sevilla, Spanien, i oktober 2018.

Jesu lidande på korset är över. Han har uppstått och jag hörde på andakten i radion i morse att vi ska glädjas den här veckan, och att vi ska fortsätta vattna påskgräset och äta chokladägg 😀

Jag har mest jobbat hela påsken. På långfredagen höll jag helt ledigt, men efter det har det blivit nån timme här och nån timme där. Tidningen ska ut varje vecka året om så det går inte att slå dank. Håller på att lära en tjej en del av mitt jobb för med tanke på tidningens framtid behövs inhoppare och lite nya krafter.