vardag

Att hitta den där pusselbiten som fattas

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Det här pusslet har 1500 bitar. Det är 90 centimeter brett och 60 centimeter högt.

Bästa avkopplingen, har jag konstaterat tidigare, och det säger jag fortfarande. Vi brukar fråga oss, hur klarade vi oss innan mobiltelefonerna kom?

Jag kan fråga mig – vad gjorde jag innan pusslen kom in i mitt liv? Eller hur kopplade jag av?

Missförstå mig rätt. Även om jag inte varit sambo på sex och ett halvt år har jag ett liv utanför pusselvärlden. Dels via jobbet, dels via otaliga vänner.

Ibland tänker jag förstås att så KUL det skulle vara om jag träffade en man som också gillade att pussla. Då kunde man tillsammans ta sig an 2000 eller 3000 bitar. Men att leta efter honom, och även finna honom, är troligen som ett leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter EN specifik bit i ett 1500 bitar stort pussel 😀

Mina vardagskvällar förgylls ofta av pusslen. Då jag går till bordet med pusslet kommer jag bort från datorn som annars alltid pockar på min uppmärksamhet och skapar ett jobb som aldrig tar slut.

I söndags fick jag ramen klar. I går vid 19-tiden såg pusslet ut som på bilden. Jag tror att jag avancerade lite till fram till 21-tiden, men jag gjorde det här som ett förhandsinställt inlägg, då jag vet att tisdagen blir full av jobb igen från arla till särla.

 

Vardagen här hemma

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Jag har inte varit så bra på att dokumentera min vardag här på bloggen. Alltså vardagen hemmavid 😀

Kanske för att jag tycker att den inte är / varit särskilt intressant.

Följer tv-nyheterna varje eftermiddag, mot kvällen även Sveriges TV.

Nu finns det inte så många alternativ till bilder fotograferade utanför hemmet. Jag är inte 70+ så jag får gå ut, men jag undviker kontakt med andra människor en tid framöver.

Fem timmar har gått vid datorn till att planera kommande tidningar. Allt på distans. Massor av mejl en del telefonsamtal.

Mot eftermiddagen öppnar jag teven för att följa med senaste nytt på finländska coronafronten.

Finska lokaltidningen läste jag  i morse, Hufvudstadsbladet lite senare. Har allt oftare börjat sitta vid mitt stora bord med tidningar och dagbok.

Här jobbar jag med Nya Östis. Mestadels via mejl och så redigerar jag texter. Ska så småningom börja räkna arvoden. Månaden lider mot sitt slut! Vi har bara en tidning kvar i mars.

Min osminkade vardag

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Jag brukar sällan ställa till rätta allt innan jag tar bilder. Beror förstås lite på vad som fotograferas och varför, men på bloggen låter jag också ”små katastrofer” komma med.

Osminkad vardag stämmer också på mig själv som kvinna. Jag använder numera nästan aldrig något annat än fuktighetskräm, och det är ju ingen make-up. Mina ögon tål inte längre vilken mascara som helst, har aldrig varit bra på att använda vare sig ögonskugga eller eyeliner 😀 Läppstift även väldigt sällan.

Jag får duga som jag är helt enkelt, naturell 🙂

Så här ser min säng ut på vardagarna. Inte nattetid förstås. Den ligger på lagom avstånd snett bakom min kontorsstol, så här läggs alla papper på hög som behöver åtgärdas under dagen. Här finns också mina två telefoner och fjärrkontrollen till radion.

Vid månadsskiftet är det mycket administrativt jobb som har med tidningen att göra. Men även annars uppdaterar vi nästan dagligen listor på artiklar och annat som ska göras.

Jag ser positivt på det hela. Bra att det finns jobb! Fint att just jag får vara en del av allt det här. Bara jag ännu lär mig säga NEJ ibland och även att bara skjuta vissa oviktiga saker åt sidan, inte vara den där duktiga-flickan – då blir allt bra 😀

Vardag är vardag

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Ett arkivfoto. Taget hos en väninna. Stora fönster utan gardiner, med utsikt över havet. Tänk att sitta och spela piano där, om man kunde klinka nåt annat än Idas sommarvisa 🙂

… det kom vi fram till efter mitt förra inlägg.
Då någon jobbar så mycket som jag finns det inte mycket spännande att skriva om 😀
Vardagen är vardag, som får enstaka avbrott om man reser bort eller går på en fest.

Sedan kan det också inträffa olyckor, man kan bli sjuk, få hjärtesorger att skriva om. Gärna skulle jag skriva om lycka och kärlek, om en sådan kom in i mitt liv. Tänk att åter någon gång få uppleva pirr i magen, hur det är att vara kär ❤

Men jag sitter mycket hemma vid datorn och ger ut texter. Jag har skrivit min första ledare som chefredaktör för Nya Östis, den som är tänkt att komma ut den första augusti.

Jag planerar kommande tidningar, har kontakt med kollegor som också jobbar hemifrån och mejlar med frilansare. Det är nog inte riktigt det ultimata läget för att hitta drömprinsen 😀

 

Vårt dagliga bröd

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

… kan vara fullt av hål. Eller luft. Hur vi nu vill se det.

Detta är en bild i serien från min icke glamourösa vardag 🙂
Men en vardag jag är nöjd med ändå.

Ibland är vissa vardagar stressigare än andra. Det har varit full fräs under många dagar nu, så jag måste ta mig egentid fredag, lördag, söndag för att orka.

Skulle finnas mycket att skriva om sjukvården i Finland. Övervägande positivt, men en del frågor och ovisshet och oro uppstår också. Är man inte själv aktiv som anhörig kan man inte räkna med att hela tiden hållas uppdaterad. Sjukskötarna och läkarna gör ett fantastiskt jobb, deras tidtabell är troligen ofta pressad.

Tänker på de sjuka äldre personer som inte har anhöriga med möjlighet att göra sjukhusbesök varje dag 😦

Aj jo, min vardag!

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Så här Företagardagen till ära har ensamföretagaren Carita jobbat hårt för sitt medieföretag ända sedan i morse. När hon blev hungrig tog hon några plättar till lunch. Vet inte om det här är det som man i Sverige kallar pannkaka? Men pannkaka hos oss är en annan sak.

Precis när jag hade ätit upp nästan alla kom jag i håg – vardagsfotografera!
Och sylten har lagom formen av ett ❤

Den här dagen känns bra då vi fick höra att mamma får komma tillbaka till Lovisa sjukhus. Hon har varit piggare, till och med löst korsord. Men det är fortfarande bara en dag i taget, bara två veckor efter den stora operationen.

Tacksamhetslista

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Då jag gick i terapi efter skilsmässan för fyra år sedan avslutades den med att jag skulle skriva en tacksamhetslista. Fanns det något jag var tacksam för? Vad hade de sexton gemensamma åren gett mig?

Ja. Det fanns massor som jag var tacksam för då och sådant som jag är tacksam för än i denna dag.
Listan blev lång. Jag tror att jag kom på sjutton punkter. Det var befriande att snörvla och gråta sig genom den då jag skulle läsa upp den högt för dåvarande make och terapeut.

Också i dag känner jag tacksamhet för mycket. Varje dag tänker jag på det jag har att vara tacksam för, i stort och i smått.

Solen kan åter lysa över Bond!

Tacksam för
– att jag åter kan låta solen skina in i bostaden utan att storkna för att det blir för varmt 🙂
– att jag bor i ett hus där jag känner mig trygg, men fina grannar och ett lugn som inte finns överallt i våningshus

Solen kan äntligen lysa in genom köksfönstret också utan att det betyder att temperaturen stiger till +32.

Jag är tacksam för
– att jag har en fin syster att dela allt med
– att jag har härliga vänner som kommer med spontana kramar och frågar hur jag mår
– att jag har ett jobb som ger mer än det tar

Tacksam för att
– jag i vardagen kan göra vad jag vill, titta på Finnkampen och dricka vin utan att nån har synpunkter och tycker jag borde göra något nyttigare

Jag har bott här ett år nu och tycker vi kan skåla för det!
Tack och kram till alla som läser min blogg, vare sig ni kommenterar eller inte 😉

Men mest tacksam är jag för att mamma just den här dagen var piggare än på länge ❤ Då man sett henne supertrött, så att hon knappt orkat prata – samtidigt som man förstår att det tar tid för en äldre person att återhämta sig från en stor operation – betyder det SÅ mycket att hon just i dag orkade pladdra på, till och med skämta och skratta.

Om morgondagen vet vi inget. Fånga den stund du lever i!

Min dag

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Nu ska jag för en gångs skull i ett slags dagboksform berätta vad jag gjort i dag. Jag nöjer mig med franska streck.

– Steg upp! Fantastiskt! Först klockan 10 efter att ha sovit tio timmar. Sömn behövs. Jag som jobbar mer eller mindre alla dagar har insett det. Men nu styr jag också mina dagar själv.

En brutalt ärlig vardagsbild.
En brutalt ärlig vardagsbild. Den gröna flaskan på sekretären är mitt såpbubblevatten 🙂 Och jag ser ofta på SVT:s barnkanal då det inte kommer andra bra program, eller sådant som är för våldsamt. Och jepp, dvd:n har jag inte fått kopplat än – jag har ju bara bott här fem månader 😀

– Skrivit klar en text som ska ingå i en bilaga för en större tidning.
– Svarat på mejl, de flesta har med olika jobb att göra.
– Kommit fram till vilka arvoden är bra och vilka jobb som det lönar sig att tacka ja till. Gör fortfarande ändå en del nästan goodwillgrejer för att de är roliga.
– Diskat, dammsugit, tillrett en köttfärslimpa.

Tycker att jag kan ropa hurraaaa åt mig själv, det gör jag rätt ofta nuförtiden.
Blir säkert lite jobb till vid datorn ännu, men nu är klockan snart fem och jag ska börja varva ner.

Det är så fint då det är nästan ljust ännu efter halv fem. Våren är i antågande!

 

Något jag har svårt för

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

… är skattedeklarationer. Jag fattar inte ett dyft av allt som ska fyllas i. Tidigare, då jag inte hade mitt företag, var det ganska simpelt. Jag hade min inkomst och ägde en lägenhet, allt det där höll andra utifrån reda på. Det var liksom bara att skriva under.
Men nu har jag hyresintäkter och ett företag och jag har inte en blekblå aning om i vilken ända jag ska börja. Drar mig till och med för att öppna kuvertet.

Ska vara gjort senast den 10 maj...
Ska vara gjort senast den 10 maj…

Har varit väldigt trött några dagar och känner mig frusen så vem vet vad som är på gång. Är lite nere så där allmänt sett också, men så brukar det ju vara i livet. Det går upp och det går ner.

Försöker glädja mig åt solen som skiner i dag, fåglarna som kvittrar och brummet av motorcyklar som är verkliga vårtecken.
Dessutom hör jag barns skratt och fötter som trummar mot golven i någon av lägenheterna nära min. Det var länge sedan! Här har varit väldigt tyst, vilket också är skönt. Man vill ju inte ha värsta röjgänget som granne. Men LITE ljud från normalt vardagsliv ska det finnas.

Hoppas på en bättre dag med mer ork i morgon. Jag är ledig från jobbet och hade tänkt dokumentera min dag med vardagsbilder här på bloggen.

Personligt

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Att skriva dagbok är personligt. Så jag gläntar bara lite på sidorna i min.

Handskrivet, över hundra häften sedan 1976.
Handskrivet, över hundra häften sedan 1976. Med klisterbilder på sidorna, så klart 🙂

Många av mina bloggvänner berättar om sin vardag. Det vill jag också göra.
Men så tänker jag… äh, vem skulle orka läsa om den? 😀

Man stiger upp, har sina morgonrutiner, går eller åker till jobbet.
Där är vardagen verkligen inte enahanda, men den får ni tal del av på min
arbetsblogg.

Sedan kommer jag hem och då vill jag gärna ta det lugnt. Jag läser tidningar och böcker. Jag spelar Wordfeud och skriver dagbok. Jag ser på tv, håller kontakt med vänner via bloggar, på telefon och på Facebook. Jag kör en tvättmaskin och hänger kläder på tork, jag städar, jag diskar, jag pysslar om mina krukväxter.
Vem tusan vill läsa om sånt?

Wordfeud, ett fint tidsfördriv.
Wordfeud, ett fint tidsfördriv.

Ändå är det här precis det jag älskar att göra i min vardag.

Kanske jag borde börja skriva om mina drömmar.
För sådana finns.
Jag vill åka långt bort. Jag vill jobba som volontär. Jag vill finnas till för människor som har det svårt. Jag vill göra något som gör ännu större skillnad än alla texter jag skrivit de senaste trettio åren.