På vingården Vodopic Vina hos Ivo Vodopic och hans fru som bor på vinområdet Konavle i Kroatien finns den här skylten. Och vi kan ju inte göra annat än hålla med. Eller hur, BP som förvaltar Skyltsöndag, och alla ni andra som är med ofta eller då och då 🥂
I dag är jag trött, för att inte säga utmattad. Vädret är en orsak. Storm, snöfall, minusgrader.
Utöver det sade min internetuppkoppling upp kontraktet i morse. Från att ha fungerat normalt igår kväll funkade inget i morse, inte skrivaren heller. Allt hänger ihop med allt då det är trådlöst som gäller. I det skedet visste jag inte att tv-kanalerna inte heller hade visat sig om jag knäppt på den.
Sex timmar utan internet. Det kan väl inte vara så svårt att överleva? Nej, visst överlevde jag. Men sex timmar jobb blev ogjort och ska nu fördelas på lördag och söndag istället. På tal om hur sårbara vi är utan tekniken. En teknik som vi överlag nog annars hyllar och tackar.
Tacka vet jag ändå glad, god och snabb service från lokala telefonandelslaget. Jag var inte tvungen att vänta till nästa vecka!
Skål på den saken! Att allt ordnade sig. Med ett vackert MINNE från gårdagen då vännen Marina och jag tillbringade några trevliga timmar på restaurang Fylla.
MINNEN är också temat hos Elisamatilda i dag.
Kycklingmacka på salladsbädd, det var gott! Gillar också picklad rödlök speciellt mycket.
Aftonen avslutades med ett litet glas Jägermeister för Marina och en Minttu för mig. Vi tappade inte MINNET för det 🙂
Så till veckans frågor och svar.
Vad är något du kommer ihåg hur man gör från ditt första jobb?
– Mitt första jobb. Hmm, var det då jag var badvakt på stranden? På den tiden, för över fyrtio år sedan, krävdes ingen utbildning för jobbet… Sedan var jag springflicka på Lovisa stad och lärde mig använda telefonväxeln och hur man svarade i den.
Vad kommer du ihåg från din första resa utomlands?
– Månne det var Mallorca på 1980-talet? Att jag lärde mig några ord spanska tillsammans med några barn i poolen.
Vad kommer du ihåg från ditt första skolår?
– Det var 1969. Minns nog inte så mycket från den tiden. Vägen till skolan, skolbyggnaden, gården, parken intill och en del kompisar förstås.
Vad kommer du ihåg från när du flyttade hemifrån?
– Tror att jag flyttade till mormor, bodde i hennes övre våning. Minns möblerna där och utsikten från fönstret.
Vilken kommer du ihåg var den första maträtten du kunde laga?
– Oj! Inga minnen kring det. Kanske stekta plättar? Blev aldrig en virtuos i köket.
… för att han blev sjuk efter vaccinering, kollade jag med en väninna och hon hade tid att träffas.
Delade på en pizza och på en chokladefterrätt med klick av mascarpone. Ett par glas vin och givande diskussioner blev det igår kväll. Miljön i restaurang Locale är också så hemtrevlig och restaurangen ligger bara ett stenkast från mitt hem.
… och +30 i skuggan i dag då jag tog mamma till affären. Skulle sedan hämta mat från Skeppsbron, i hopp om att få take away. Men det fanns ingen P-plats för bilen på ett avstånd som hade känts okay att promenera med två matportioner i famnen.
Bilden tog jag i går, också på Skeppsbro-området, där jag var med Barbro och Nina på några glas vin. Ännu vid tiotiden på kvällen var det +26 grader varmt.
Det enda som oroar lite är att smittspridningen av corona och deltavarianten ökar, mest bland unga personer… men inte går ju vi äldre säkra heller. Folk firar semester på hemmaplan, det är massor av människor i rörelse i Lovisa. Bra så, med tanke på företagens överlevnad. Men som sagt, lite oroande också med många fester och evenemang.
I regionen där jag bor har vi övergått till epidemins accelerationsfas. Risk finns för att det blir begränsningar för sammankomster igen.
Firade ändå midsommarkväll på tumanhand under bar himmel på gården med en av grannarna, Ann-Louise. Vi drack vin och pratade tills solen nästan gick ner. Eller i alla fall försvann den vid halvelvatiden bakom ett av husen 🙂 En otroligt skön kväll och inga myggor.
Jag skulle gärna göra helt andra saker, men då och då måste jag följa med diskussionen där och svara på frågor. Eller rätta till missförstånd och uppgifter/antaganden som inte är sanna.
Önskar er alla en glad och lagom varm midsommardag ❤
… det är inte alltid lätt. Jag har många gånger skrivit här att jag är blåögd och godtrogen och så tänker jag i det stora hela förbli. Jag har berättat om besvikelser och käftsmällar som jag mött och gått på under levnadsåren.
Vad vore jag utan alla motgångar? Inte den jag är i dag.
Jag är inte gjord av teflon, men nuförtiden måste jag låta många hårda ord, antydningar och anklagelser rinna av mig.
Det går tyvärr inte att ”vara alla till lags”, hur gärna jag än vill det. ”Jag vill vara vän med alla” må vara min devis, men om svaret på ett ungefär blir ”ja, men jag vill inte vara din vän”, då får jag ta och acceptera det.
Eller om jag skriver något i förtroende till någon, och nästa dag inser jag att det jag skrev spreds vidare. Då får jag skylla mig själv. För den som jag skrev till hade ju inte bett om att få mitt förtroende. Shit happens.
En härlig dag har jag ändå haft. Sovmorgon till 9.15. Sedan förberedelser inför en träff med en väninna. Fyra timmar satt vi och pratade, delade på en flaska vin, åt ostar och kex.
Hon hade läst bara två av de tre böcker jag skrivit. Då kom jag på att jag hade två exemplar kvar i lagret av den jag gav ut 2012. Ett av dem fick hon förstås 🙂
Rubriken syftar till vad jag skulle vilja ha tid för på min blogg. Men med min arbetstakt finns sällan tid att reflektera.
Jag skriver snabbt, så egentligen tar det inte många minuter att knacka ner ett inlägg, inte ens om det är ett längre sådant, som det här nu blir.
Men då jag skriver om något djupare vill jag gärna ha tid att formulera mig, ens med LITE eftertanke.
Häromdagen tänkte jag att jag inte har gråtit på länge.
Ja, men det är väl bra, kan någon säga. Bra att ingen gjort Carita ledsen.
Javisst, jag har inte gråtit av sorg eller ilska. Men visst har jag varit ledsen från och till. Känt medkänsla då andra haft det svårt. Och tårar har jag fällt, men då har det varit för att jag sett något känslosamt på teve eller på bioduken.
Ofta funderar jag också djupt på det faktum att jag inte har träffat en ny livskamrat. Jag har varit ensam sex och ett halvt år.
Ibland uppstår tanken att det är något fel på mig eller mitt utseende. Men i nästa sekund tänker jag att jag vill duga som jag är. Jag ska inte behöva ändra mig för att passa in i någon annans liv.
Jag tänker också att det nog inte i mina hemtrakter finns tillräckligt starka män som klarar av en vara tillsammans med en offentlig person som dessutom jobbar minst 40 timmar i veckan. En kvinna som skriver blogg och som inte är beredd att sluta med den och gå in i ett skal.
Jag har aldrig sagt att jag utan tillstånd skulle lägga ut bilder och uppgifter om en ny man här, eller ens kräva av honom att få göra det.
Men visst skulle jag hoppas att han var stark nog att klara av det, att han kan ge blanka f-n i vad andra tycker och att han skulle vara stolt över mig och det jag gör.
Många säger till mig att denna man nog finns. Han dyker upp då jag minst anar det.
Nu har jag ju faktiskt inte jagat nån man 😀 När skulle jag ha tid med sånt?
De gånger jag kommit män nära under de senaste sex åren har de alla velat ha just det… SEX 🙂 Ganska omgående ska det ske.
Jag är inte ointresserad av sex, men jag tycker att ett förhållande ska börja på ett helt annat plan. Vi ska kunna umgås över en bit god mat, några glas vin, kanske pussla tillsammans och om ni läste PUSSAS, så även det.
Vi ska kunna prata om allt mellan himmel och jord och sedan när vi känner varandra bra, har skapat förtroende och allt sånt som utgör de viktigaste byggstenarna i ett förhållande – DÅ kan vi bli intima. Då sker en sådan sak helt naturligt.
Äh, jag får nog bara vänta och se…
Förutsättningarna att snubbla över någon i dessa restriktiva covid-19-tider är ju inte så goda, men… skam den som ger sig!
Firade på fredagskvällen väninnan Pias födelsedag LITE i förskott på Locale.
Upp till bevis. Här ses fyra mogna tomater och ett antal omogna och en tämligen mogen tomatodlare!
Här får alla som har gett sitt stöd åt Save Salttis-projektet hämta sina kassar och t-shirts. Men här säljs också annan somrig rekvisita.
Dagens höjdpunkt. Efter en tämligen grå och regnig morgon klarnade det upp. I skärgården är det vanligtvis alltid soligare än i stan. Så det blev den perfekt dag för att tvätta mattor och grilla korv ❤
Jag älskar havet!
I går hade jag glädjen att få använda ett presentkort som jag hade fått av två vänner som gåva på min fest tidigare i somras, då jag firade mitt nya jobb.
Vi började med ett glas champagne hos mig. Tyvärr glömde jag föreviga väninnorna med Daniel Craig och övrigt James Bond-inspirerat. Vi hade så mycket att prata om 🙂
Sedan gick vi till Locale. Restaurangen ligger bara ett lite längre stenkast från mitt hem.
Locale bjuder på en miljö som är både hemtrevlig och elegant. Där har jag hittills aldrig blivit besviken. Maten är superb, vinet gott och den vänliga men samtidigt lagom diskreta betjäningen får också högt betyg.
En helkvälls samvaro känns alltid lika värdefull. Vi kom överens om att det här måste ske lite oftare.
Kvällen avslutades med en drink på Degeri, den tämligen nya sportbaren.
… med ost och vin!
Historiskt! Våra hockeydamer tog sig till VM-final för första gången någonsin. Vi besegrade Canada med 4–2 i dag!
Glad är jag också för att vi äntligen fått ett större ostsortiment i K-affären i Lovisa. Det hände förr att jag under mina en-gång-i-månaden-besök-i-grannstaden-Borgå köpte brieost i K-Tarmola där eftersom lika god ost inte fanns i Lovisa. Men nu finns den även här!
Små burkar med marmelad finns också. Fint för en singel att inte tvingas köpa en megastor burk!
Jag väntar ännu på en delikatess med ananas i osten (fanns en gång i Lidl men hittar ingenstans i Lovisa mer)… anyway… SÅ kul att vår lokala K-affär renoveras och att sortimentet förnyas över brett fält.
Allt blir mer överskådligt och diskarna är energisparande!
Skål för det och skål för Finlands hockeydamer 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 