
Det blev en del klättrande på söndagspromenaden i dag, men upp i vattentornet tog jag mig ändå inte 🙂 Det rivs förmodligen snart eftersom det är i dåligt skick.



Följande klätterprojekt blev att ta sig upp till utsiktstornet Kuckustenen. Tornet uppfördes i gjutjärn 1906 på stenen som mig veterligen redan innan hade det roliga namnet.





Det var åter en härlig höstsöndag, som varmast kring fjorton plusgrader! Sjätte oktober, helt otroligt!
Vilket läckert torn!!!!
Ja, det är fint och lagom litet/stort att bestiga. Den som har lite höjdrädsla klarar det, tror jag. Och utsikten är jättefin!
Spännande läsning.
Och coolt torn!
Kram
Stoffe
Jo, utsiktstornet är fint – jag försöker se det fina i min näromgivning 🙂
Kram!
Oj, det där tornet är ju jättefint, både i stil och färg. Ser ut som en fin plats 🙂
Fint i all enkelhet, visst!
Jag trodde Kuckustenen var stenen du klättrade upp på. Tornet har jag aldrig sett eller hört om. Vad mycket jag har att upptäcka.
Ja då, i Lovisa finns det mycket att se – och man hinner ju med mycket också för att staden är så liten. Är det länge sedan du var i Lovisa senast?
En blixtvisit 2006, när vi åkte runt med mamma.
Ja, men då är det ju nog dags för ett nytt besök snart igen. Nästa sommar kanske!