Har vaknat upp till en ny dag.
I går lästes min blogg 1361 gånger så visst kan man säga att livsöden intresserar folk. Alla kommenterar inte, så jag vet inte alls vad de anser. Det är risken jag får ta då jag nu öppnat mig om min sorg.
Å andra sidan fick jag massor av kommentarer och peppande tillrop på Facebook där jag länkar mina inlägg. Många kontaktade mig också privat där.
Vad jag fort lärde mig är att jag inte är ensam om min upplevelse. Människor jag aldrig hade kunnat tro att har varit i samma situation, lågt nere i ett träsk där självömkan och känslor av total tomhet och meningslöshet råder, hör av sig.
Försöker göra det bästa av den här dagen, vara snäll mot alla jag möter, mot dem som är snälla mot mig.
Annars tror jag att den överdrivet hänsynsfulla, tysta och snälla Carita ska ta en liten paus nu. Hon ska säga rakt ut vad hon tycker, också om obekväma saker, men helst på ett respektfullt sätt.
I dag ska jag
– äta frukost och njuta av prasslet från papperstidningarna
– göra några ärenden på stan
– åka till kiosken och jobba där så att maken får några lediga timmar (ja, vi har den tillsammans och jag hoppas jag för alltid kan vara hans bästa vän)
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
God morgon! 😀
Tyvärr är väl detta med skilsmässa ett tråkigt med engagerande ämne. Finns dock underbara medsystrar som stöttar! Skilsmässostatistiken ökar, jag har läst en siffra om att ett av två äktenskap kraschar.
Du måste repa humör nu och inte bli överdrivet det du skrev, samtidigt som ingen tjänar på att bråka. Så du gör rätt i att behålla din värdighet och godhet.
Jag sänder dig ljus och kärlek och en önskan om en fin midsommar! Kram Gerd ♥
Kommer nog att gå ner i många vågdalar än, där jag gråter och tycker livet är meningslöst, det är ändå mitt livs stora kärlek – som jag delat allt med i sjutton år – som valde en annan kvinna.
Så bloggen får bli mitt andningshål – skriver ändå inte riktigt ALLT här, har en pappersdagbok där jag skriver för hand om mina känslor, allt sedan 1976 🙂
Kram och trevlig midsommar!
Många kramar till dig!
Tack för dem, de behövs, – jag som varit van vid att krama maken varje dag, flera gånger, saknar nu den närheten enormt.
Jo du Carita, vi är nog så gamla nu att man kan säga vad man egentligen vill och tycker! Och så ska vi också lära oss att säga nej! En skön midsommar till dej! Kram, Anu
Du har så rätt kära vän. Men tänk att det ska ta 52 år att komma på det! 🙂
Kramar och ha en fin midsommarhelg du med!
Du är alldeles för snäll. Det är verkligen dags att du ”bättrar” dig
Det är strongt att försöka förbli vänner, även om jag inte förstår det för fem öre. Har man vuxit ifrån varandra är det väl ok, men om man har blivit sviken… som sagt starkt!
Min livsfilosofi är att man måste kunna förlåta för att kunna gå vidare. Vi har haft nästan sjutton fina år, jag kan inte vända honom ryggen. Däremot tror jag det dröjer lite längre innan jag kan respektera hans nya kvinna och tycka att hon är en empatisk, god person som jag vill vara vän med.
Kram och energi!
Tack, behövs, känner mig från o till fruktansvärt värdelös.
Skickar dig all kraft jag bara kan. Men jag anar att du har sisu nog att klara av detta. Strongt att försöka förbli vänner, det är en bra, men svår lösning. Om ni får det att fungera och kommer ner till det vänskapliga planet kan ni faktiskt vara bra för varandra. Jag lyckades förbli vän med min exman, men han fick ingen tröst när han klagade på sin nya.
Fortsätt med positiva tankar om framtiden – då blir det bra.
Kram
Jag vill vara vän med honom men tiden får utvisa om han klarar av att vara vän med mig. Kramar!
Jag förstår dej så bra. Har upplevt samma. Sköt om dej! Det blir många vågdalar, men till all tur också höjder. Man lär sej vem som är ens vänner! Njut av de lyckliga o bra stunderna!
Jag var stark igår kväll o i morse men nyss kom en vågdal igen. Känner mig utbytt, det finns en ny som är så mycket bättre. Kramar!
Det blir garanterat en skumpig väg att vandra ett tag. Men du är en klok kvinna, det kan man läsa mellan raderna, så jag är övertygad om att du tar dig igenom detta. Tårarna måste få finnas där och nu när det är så färskt så kan de till viss del göra nytta i det inre tomrummet. Så fungerar i alla all jag.
Så länge man inte fastnar där förstås.
Men tårar och lite självömkan i de värsta stunderna är rätt så skönt tycker jag, så länge det leder till att spänningar släpper och man kan resa sig igen en aning lugnare inombords …
Och man får aldrig, ALDRIG, mota bort glädjen i tillvaron. Gråt dina tårar, töm dig en stund … och öppna sedan upp ditt hjärta för allt det som gör livet värt att leva. Ta full hänsyn till den person som är du …
Följ den där inre rösten, inte den ledsna utan den där som bryr sig om ditt välmående. När du skriver att du tänker säga vad du tycker i fortsättningen, så visar du att du redan är inne i din egen självläkning …
Kämpa på … 🙂
Och min av 36 lästes. Nåt fel gör jag 😦
Menar du antal läsare? Vanligtvis har jag drygt hundra i snitt men nu blev det tio ggr mer.
Vad ledsamt att läsa om det som har hänt i din familj….Jag tänker på dig, fast vi inte känner varandra.
Stor kram!
För min make går livet vidare, för mig stannade allt upp och jag sopar upp spillrorna, men så småningom, efter några år hoppas jag må bättre. Tack för dina sympatier.
Sedan jag läste vad du skrev om det som nu hänt har tankarna ständigt återkommit till dig. Jag har inte varit i din situation, även om jag varit gift och är skild sedan 25 år. Mitt äktenskap var hemskt, en katastrof och jag har ofta undrat hur det skulle kännas att leva lycklig med någon, om sånt ens existerar. Nu förstår jag att det finns och jag är så ledsen för din skull. Din önskan om att fortsätta vara vänner tror jag är väldigt bra. Att kunna förlåta mår man själv bättre av. En del människor som levt i ett förhållande och träffat en annan, säger att de inte haft en sådan tanke innan men att de drabbat dem som en naturkatastrof. Vad vet jag, kanske är det så och då finns det stor smärta även hos den personen. Jag önskar att du får kraft just nu och att du får stunder när du känner glädje. Att du får många kramar av dina vänner. Jag har valt att leva ensam och det enda jag saknar är kramar.
Tack för ditt stöd! Ja, vi kramades dagligen med min make o den närheten saknar jag. Förstod aldrig att nåt var fel… Blev en total chock för mig.
I dag har jag fått två kramar, gläds åt dem!
Vet ännu ingenting hur det är att vara gift men vet hurudant he***e det är när man är i ett förhållande och den andra partern som en blixt från klar himmel meddelar att den har en ny/vill inte mera vara ihop med den nuvarande.
Har själv kunskap om att vara den tredje partnern i ett förhållande med en upptagen person (pritvatdetaljer lägger jag inte ut), i början funderade man faktiskt nog att vad gör man nu riktigt med i sista hand, men är lycklig nu fast man nog fått höra mycket om att vara upptagen nu.
Hoppas ni kan vara ändå från nuvarande situation bra vänner, ni har ju ändå en bra och lång historia bakom er, hoppas det ger en spark åt er att fortsätta som vänner.
I början svider det MYCKET att lämna en när och kär person som man har blivit van med att del allting, både positiva samt negativa saker. Men med tiden lättar det.
STYRCKEKRAMAR CARITA!! 🙂 🙂 Jag vet, du klarar dig över detta och hittar med tiden en ny åt dig. Ge den tid nu åt dig själv som situationen kräver.
Tack för dina fina ord, klokt skrivet!
Jag vill tänka positivt och vet att jag måste ha tålamod innan jag är hel o vågar lita på nån. Men den dagen ska väl nog komma… Kanske om ett år eller två.
Det tar den tid som det kräver, blir inte bättre med att knäppä på fingrarna och säga att nu är det bra. Samt det är inte bra att hålla allt i sig, du har nånga nära och kära, var med dem och prata igenom situationen. 🙂
Du har rätt, jag pratar och gråter mycket just nu.
Låt allt komma ut, du har det själv då också bättre att vara. 🙂