Nu finns vår bostad utlagd på oikotie.fi. Är du intresserad av att köpa bostaden eller bara nyfiken på att se hur det ser ut hos oss, så hittar du fler bilder HÄR.
I sovrummet brukade vi aldrig ha ett sängtäcke, jag tycker det som finns på bilden inte är särskilt vackert. Men vi ansåg ändå att vi var tvungna att lägga något på lakanen, speciellt som den ena sidan av sängen helt saknade sådana…
I dag har jag för övrigt fått höra att jag borde börja blicka framåt, kanske gå till en ny frissa, plocka ögonbrynen, se över garderoben och så vidare. Inte så mycket för andras skull men för min egen.
Jag kan förstå att människor menar väl men JAG själv tycker så här:
– det har inte ens gått TRE månader sedan jag fick veta att min man hade lurat mig under flera månaders tid, så jag har inte kommit genom alla faser av sorg, ilska och besvikelse ännu, JAG vill låta den här processen ta den tid den kräver
– jag ser inte enbart bakåt, jag har en viss framtidstro och jag har gjort framsteg sedan den där katastrofala dagen första maj
– sorgen är MIN och ingen annans, ingen utomstående ska komma och säga när det är dags att bli glad och gaska upp sig och bara se framåt, inte bakåt, att tänka på gamla minnen och att vårda dem är inte fel
– om jag inte duger sådan som jag är så har jag inget annat att tillägga till de människor som tycker jag borde göra något åt mitt utseende än ”det är inte mig du vill ha då, varsågod och leta efter nån som motsvarar dina ideal”!
Dessutom är det här MIN blogg. Här skriver jag precis vad jag vill, inte vad någon utomstående anser att jag ska skriva. Den som inte gillar det jag skriver behöver inte läsa. Punkt och slut.
Till alla er som stöder mig och som tycker om min blogg vill jag säga:
Tack snälla ni för att ni kommenterar, stöder mig, ger mig kramar både på riktigt och virtuellt. Den här månaden ser det ut som om jag får lika många läsare som ifjol under hela året, över 30 000.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Precis! I sin egen blogg får man skriva vad man vill… och jag var deppig ett helt år. det gjorde ont… ingen tröst om jag berättar det…. och vi hade levt ihop ”bara” åtta år. Men jag har samlat mina gamla kärlekar i facebook, man behöver inte vara ovänner ♥
Jag vill också vara vän med min make, som kanske blir min ex om några månader officiellt… Men han är inte med på Facebook 🙂
I dag hjälper jag honom t ex med två jobb – det bär inte alls emot, hur illa han än gjort mig. Jag tror det kallas kärlek ❤ fastän nån säkert också skulle kalla mig idiot 🙂
Påminner om Johan Cullbergs faser i en kris: chockfas, reaktionsfas, bearbetningsfas, nyorienteringsfas, Du är i bearbetningsfasen. Man kan behöva små puffar för att komma från trean till fyran, men att gå igång med den av enbart yttre orsaker (som du nämner här) är inte att rekommendera. 6 månader är ett bra ”mål”. Signatur ex-psykologiläraren.
Tack kära du! Visst läste jag om det här i psykologin men det var så länge sedan 🙂 Själv tror jag att jag är mellan reaktions- och bearbetningsfasen för jag är ganska arg just nu. Arg på att dom lurade mig så länge, tänker hur kunde dom? Eller närmast kanske – hur kunde HAN?
Och en reaktion är ju också att jag är ledsen för att jag var så blåögd och förälskad efter sjutton år tillsammans att jag inte insåg vad som höll på att hända.
Man ska inte ta något för givet – nej. Och något lär jag mig säkert av allt det här – och det får ta den tid det tar.
En blogg är just till för att just jag/du skall skriva om det vill vill oavsett vad andra tycker, man gör det inte för att passa andra så gör som du alltid gjort skriv av dig om det du vill önskar dig en skön dag kramen
Tack snälla du! De här positiva puffarna behöver jag.
De som tycker det jag skriver är skit kan ju låta bli att läsa.
Kramar!
God morgon! Det är din dagbok och du skriver vad du vill 😉
Jag har tyvärr den egenheten att jag får tankar i huvudet när jag läser och applicerar dem gärna på mitt eget liv, vilket inte har intresse för andra.
Nu såg jag en likhet igen, när jag kollade den fina lägenheten till salu 😉
Jag tycker du skriver rakt och bra, verkligheten här och nu!
STOR kram ❤
Jag värdesätter dina åsikter högt – du har så mycket livsvisdom och du är en empatisk människa.
Så fortsätt kommentera i din stil!
Stor kram tillbaka och ha en finfin dag!
”Sten på väg”!!! 🙂
kram
Jag hoppas att du håller fast vid att skriva precis vad du vill i din blogg utan att snegla på vad andra tycker och tänker.
Och inte fasen hjälper det att noppa ögonbrynen när man är mitt uppe i ett sorgearbete, för det är ju precis det du går igenom nu. Tar dig samman och går vidare med ditt liv gör du när du själv känner dig stark igen, inte när någon hurtig besserwisser säger till.
Varm kram, Ingrid
Precis så är det. Mitt förnuft säger att jag blir lite starkare för varje dag, men det yttre ska inte få spela någon roll.
Kramar!
Bra sagt. De som inte tycker om innehållet kan hålla sig borta. Svårare är inte. 🙂
Man skulle ju tycka det var så 🙂
En stor onsdagskram till dig, vännen!
Tack tack, men är det inte tisdag i dag? Kram!
Geddfish har uppenbarligen lyckats med att hitta din lägenhet på sajten. Det har jag misslyckats med. Kan bero på att jag sitter på jobbet, min finska är obefintlig medan Geddfish är pensionär och har all tid i världen;-) Direktlänk kanske…
Har ju sagt det förut – det är din blogg och där skriver du precis det du känner för.
Dessutom är det ju så att livsöden drar fler besökare än andra bloggtyper. Å då får du ta att läsarna har åsikter och olika förslag. Sedan är det ju upp till dig att plocka russinen ur allas kommentarer.
Ja, alla får säga sin åsikt. Redigerar bara om någon skriver nåt riktigt fult men sådant har inte förekommit på länge nu.
Direktlänken på sajten borde föra dig till bilderna.
Det är precis som du säger….Om du inte duger som du är får de gå någon annanstans. Och jag tycker det är bra om man kan skriva av sig i sin blogg hur man känner sig. Du är fin som du är, glöm inte det 🙂
Kram!
Jag vill känna mig fin och värdefull, för var dag går det bättre.
Kramar till dig!
Det är ju därför man skriver blogg för att kunna skriva som man vill. Jag tycker som du ingen ska säga vad du ska skriva eller inte skriva. Ett år brukar den ta att komma över, sorgen över en förlorad vän. Alla högtider och årstider ska genomlevas och upplevas på nytt. Som tröst kan jag säga: Det blir bra, för eller senare.
Varje dag, eller rättare sagt kväll då allt känns värst, brukar jag tänka att jag bara MÅSTE vidare på något sätt, en timme i taget. De två senaste kvällarna har jag gråtit mycket och att tänka ett år framåt, och fundera på att livet KANSKE är lättare då, känns tungt… men som sagt… en timme i taget.
Japp, man ska inte blogga på jobbet. Man ska ta sig tid. Å självklart hittade jag länken nu och aktiverade översättningsfunktionen. Å kolla vad ni har i badrummet enligt Google translate:
Badrumsinredning: Mikrovågsugn, Tvättmaskin Ready, separat toalett, även i badrummet wc-stolen.
Asgarvade. Vilket fint hus/lägenhet och vilket bra pris!
I småstäder får man fyrarummare under 100 000 euro men i Helsingfors centrum kan man tvingas betala 200 000 för en etta, för samma pris får man ett mindre egnahem här.
Ja visst blir översättingar med Google eller Bing helknasiga ibland 🙂
Hej Carita. Ojojoj vilken pärs du går igenom.
Dubbeltack för att du tog dig tid att gilla och kommentera hos mig mitt i din sorg. Jag hoppas kunna skriva och kommentera lite bättre när jag kommer hem till min bärbara. (Just nu är det bara Instagram som gäller). Till dess vill jag bara säga att du verkar vara både en vacker (såg bilden ;), klok, intelligent och välformulerad kvinna. Förmodligen älskar din man dig ännu. Det är nämligen så konstigt ordnat att det är möjligt att drabbas av den galenskap en förälskelse innebär, trots att man djupt älskar en annan. Känslor är inte logiska, ej heller människor. Lycka till med försäljningen. Kram Marianne (bild finns på Insta 😉
Tack för dina fina ord! Visst har han känslor kvar för mig, det säger han ofta. Men det handlar väl med om vänskap och något slag av omsorg då han vet att han gjort mig så illa. Jag tror han vill ha passion och glöd, det räckte inte med den djupa vänskap vi hade – den där galenskapen som förälskelsen ger var nog bara vad han behövde just nu.
Kramar till dig!