I tre dagar har tårarna trillat. Inte så att jag skulle ha gråtit i timmar, nej – nu för tiden blir det en skvätt då och då.
Jag har försökt förstå varför jag gråter just nu. Fastän man alla gånger inte får svar på frågan ”varför” – vilket jag lärt mig i terapin under skilsmässoprocessen.
Men just nu tror jag att jag gråter för att jag inte längre är en del av Plagens kiosk. Å andra sidan är det rätt skönt att vara ledig hela sommaren.Nu kan jag verkligen göra precis vad jag vill.
Men platsen förknippas också med så många fina minnen och människomöten.
Sexton somrar. Varje midsommar firade vi med sill, nypotatis och köttbullar. För flera år sedan sov vi också över där, inte för att det var bekvämt utan för att det var spännande.
Den blev som en liten sommarstuga och vi pratade med kiosken, sa godmorgon då vi kom och hej, vi ses i morgon då vi gick.
Så jag inser nu att det är allt det här jag sörjer.
Det finns mycket att sörja då man mister en person. Till exempel att inte på samma sätt vara delaktig av hans barnbarns uppväxt.
Och all den här sorgen måste få ta sin tid. Det går inte att skynda förbi den, hoppa över den, knuffa den åt sidan eller försöka gräva sig en tunnel under den. Sorgen måste konfronteras.
Då jag talar om det här och sätter orden på pränt förstår jag bättre vad det handlar om. Jag får gensvar av människor som förstår och kanske nån sur kommentar av nån enstaka som tycker det kunde få vara nog om skilsmässopladdret nu. Till de människor som saknar all empati kan jag bara säga Sluta läsa min blogg – men om ni ändå kommenterar här, räkna med att era kommentarer faktiskt publiceras 🙂
I kväll eller i morgon ska jag skriva ett dejtinginlägg – inte för att jag varit så aktiv där, men det finns något jag inte förstår med anonymiteten där 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Sorgen kan slå till när an minst anar det. En doft, något man ser i ögonvrån och så dyker minnena upp fast man kanske inte ens går omkring och är ledsen längre. Jag hoppas att det är normalt för det drabbar mig med.
Ja Maria, jag tror det är normalt.
Men vi vet ju också att det inte är farligt att gråta, eller att dela med sig av sin sorg. Så många har hållit tyst om sina öden, bara bitit ihop. Det har jag fått höra här. Och jag vill inte vara den som sopar sorgen under mattan, för jag tror jag kan hjälpa många genom att vara öppen. Kram!
Vissa dagar är bättre, andra ett rent helvete, det tar sin tid. Fina minnen kommer säkert att locka fram tårar ännu långt i framtiden, som tur är verkar det som om de mindre bra minnena är de första som raderas ut. Ibland blir det bara för mycket, men det jämnar ut sig med tiden. May the force be with you.
Så här är det. Fler helvetiska dagar då i början, nu går det lite lättare. Och mänskans minne fungerar väl just så där, det sorterar, behåller det fina.
Tack för din kommentar och medkänsla!
Det tar tid och det är så mycket som blir annorlunda vid en skilsmässa.
Ibland kan man även förlora vänner också om man valde umgås med mannens vänner.
Efter ett tag, två tre år så har man skapat sig ett nytt liv och finner djupaste glädje i detta.
Allt enligt mig med två skilsmässor bakom mig.
Gråt ut!
Stor kram ❤
Tack för dina råd och medkänslan. Den som gått igenom samma sak själv, det vill säga en smärtsam och ofrivillig skilsmässa, kan förstå vad det handlar om. Nu är jag en vit på väg och förstår mycket väl att det stämmer det du skriver, om att skapa ett nytt liv och finna glädje i det. Men vägen dit är varken kort eller lätt – därför gråter jag och skriver av mig. Kram ❤
Godkväll i tjället ❤ fina vän!
Nog för att jag förstår att du fäller tårar ibland. Du har ju blivit grymt besviken och att se sin käraste visa sin lycka mot en annan människa, det svider rejält.
Det går inte "över" – det finns där, den gnagande känslan, även om du skapat de flesta dagar som sköna och goa 😉 Du är fantastisk!
Kram ❤
Nä, det kanske inte går över – men jag hoppas att känslan av det som svider värst lindras med tiden. Människor som rakt ut sagt att det är rätt åt mig att det gått så här – klart man blir ledsen 😦
Jag slutar aldrig be och tro och hoppas att jag ska få uppleva kärleken på nytt. Någon där ute måste ju älska mig sådan som jag är?
Kram ❤
Om någon ogillar vad du skriver är det bara att sluta att läsa. Vi är så olika när det gäller att bearbeta känslor. En del håller allt inom sig medan andra behöver få ut dit i ord eller pränt. Ingen kan säga att det ena är rätt eller fel!
Så är det, alla vill inte sjunga ut. Jag tror på att vara öppen och att bearbeta sorger, men alla tänker inte lika och det respekterar jag.
Den som upplevt samma som du förstår dej. De som lever i sina invanda vanor har inte alltid föreståelse. Vi får hoppas att de inte behöver uppleva en skilsmässa för att få en vidare syn på livet. Tänk vad mycket du upplevt o så många nya bekantskaper du fått under året som gått. ”Räkna de lyckliga stunderna blott” heter det ju i sången.
Kloka ord, du har så rätt. Jag har ju börjat se det nu, att jag fått nya upplevelser och nya vänner.
Och jag hoppas samma som du, att människor inte ska behöva uppleva stora förluster för att få en vidare syn på livet.
Kram!
kramar!
Tack för kramen!
Tror att det är ganska normalt att det kommer flashbacks som typ plagen. Går inte att undvika men försök se det som en detalj. Den stora saken tycker jag är att du har fått ordning på livet och blivit en starkare person än nånsin. Du har ju på ett år lyckats med att få ordning både på det privata planet och på yrkes-sidan. Har ju varit lite turbulent på båda sidor så lyfter verkligen på hatten😀 Ingen lätt sak👍👌😀
Turbulent var det rätta ordet 🙂 Och jag tackar för dina kloka ord. Det behövs synpunkter utifrån ibland, eftersom det är svårt att se på sig själv utifrån och hur man eventuellt lyckats. Kanske ett år är en kort tid ändå då det handlar om ett svek av den kaliber jag utsattes för… Alla vill vi ju ha någon att stå nära, någon som älskar oss för dem vi är. Nå, fastän ingen man gör det just nu har jag ju vänner 🙂
Carita, jag skickar dig massor med energi över vattnet!
LÅT DET TA TID- vad gör det om du gråter! Och folk som skriver dumheter- låt dom göra det- det visar bara på deras litenhet och försök att inte bry dig.
kram
Jag vet att du har rätt – när jag är som starkast kan jag bortse från dumheterna, när jag är svag gråter jag.
Men det där med att kunna låta tårarna komma och att våga skriva vad man känner är ju också tecken på styrka.
Tack för all energi du ger mig ❤
kram till bästa du!!! 🙂
Tack – kramen kom i rätt tid, fick åter en liten käftsmäll för en stund sedan men jag koncentrerar mig på goda tankar och kärlek, då blir allt bra ❤
Carita, håll huvudet högt!!!!
DU VET ATT DET GÅR ÖVER!
Dessutom det allra bästa: DU HAR INTE GJORT NÅGOT FEL!!! Du går som en vinnare ur allting!
Känn på stenen och du får ännu mer styrka!
storstyrkekram
Tack! Jag undrar bara när förföljelsen ska sluta – det hände åter i dag sådant som får mig att förstå att några enstaka personer vill hålla mig på mattan, visa sin makt.
Riktigt sorgligt.
Men tack för att du finns och ja, stenen ger mig krafter!
Stay strong!
kram
Kraaaam!