Vädret har ju inte precis gynnat företagarna i turismbranschen. Speciellt tufft är det för den som driver en kiosk vid badstranden. Havsvattnet har inte varit mer än +16 de senaste dagarna, och en dag som inte börjar med värme och sol blir inte någon stranddag 😦
Så här fin är ändå utsikten från kiosken där jag jobbade ännu i fjol. Utmanar alla som inte varit där på kaffe och glass i år att ge sig tid för åtminstone ETT besök i sommar.
Själv har jag besökt kiosken fyra, fem gånger den här sommaren. Alltid tillsammans med släktingar eller vänner. Vill inte att någon ens i misstag ska tro att jag är ute för att trakassera den som jobbar där 🙂
Jag önskar företagaren all framgång och tycker att inredningen och andra små förnyelser som gjorts är riktigt lyckade.
Har funderat rätt mycket på det där hotet jag utsattes för i torsdags för en dryg vecka sedan. Slutar du inte skriva om ex-maken på bloggen, så...
Vad är det som driver en person att säga så? Lyckligtvis hade jag goda vänner med mig den där kvällen, som såg och hörde påhoppet.
Och OBS åter en gång- så att inga missförstånd uppstår. Det var INTE min förra mans nuvarande som hotade.
Jag skriver sannerligen inget elakt om honom, och jag nämner honom inte varje dag. Jag har ett nytt liv som jag är nöjd med. Men faktum att han var en del av mitt liv i nästan sjutton år kommer vi inte ifrån. Jag kan ju liksom inte bara låtsas som om han inte fanns, som om jag inte varit med om en smärtsam skilsmässa. Till den återkommer jag då och då, men inte alls lika ofta som i fjol somras.
Eller vad tycker ni som följer min blogg? Har jag inte skrivit en hel massa annat än om skilsmässan på senaste tiden? Och har jag måhända inte rätt att skriva om både glädje och sorg här? Om det som är MITT liv.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Fy fasen vad bra att du skriver just så: att din ex-man var en del av ditt liv i 17 år OCH att det INTE går att komma ifrån. Själv har jag fått höra att jag inte ska nämna mina män alls. VA FALLS??? Har haft tre män under de senaste nästan 30 åren… Som om de inte varit på det viset. Gör mig så arg.
Dessa snubbar har ingått i mitt liv och jag själv bestämmer i min blogg om de skall vara med eller inte. KRAM till dig fr sö Dalsland.
Exakt så här är det. Männen har varit en del av ditt liv, varför ska man sopa saker under mattan, lägga locket på?
Så länge man inte skriver något elakt, hotar, trakasserar, mobbar osv. måste man ju få skriva om sitt liv, sina känslor. Jag vet ju att jag har hjälpt många genom att vara öppen.
Jag ansvarar för de kommentarer som läggs ut här men har inte behövt stryka mer än cirka sju på ett år, och därför att de var elaka mot ex-maken och hans nya…
Stor kram till dig!
http://thejeanettishway.blogspot.se/2015/07/det-hardaste-blogginlagget-nansin.html
NU är dina bägge böcker inköpta från adlibris till bibblan här i Färgelanda 🙂
KRAM!
Tusen tack, vad kul! Kram!
Ser ut som ett trevligt fikaställe. Du kan väl skriva vad du vill på bloggen så länge du inte gör nån illa. Det stämmer bra att du skriver om annat också. Det är väl en ganska vanlig process i en kris att man efterhand funderar mindre och mer sällan på sorgen.
Dom inlägg du har skrivit om din exmake som jag har läst innehåller väldigt lite klagande på honom. Jag tycker nästan att du har varit väl mycket förstående ibland.
Keep on blogging!
Tack för din respons! Jag vill inte honom något ont, terapin har hjälpt mig mycket.
Klart att det finns människor som kan tycka att bloggen gör dem illa, men det betyder inte att jag SKRIVER illa om någon – jag berättar bara hur förlusten av en kär person känts för mig och vad jag gör för att klara mig ur krisen.
Kram!
Usch fy för hotet du blivit utsatt för! Det är klart att du ska skriva öppet om dina känslor. Håller fullständigt med dig att så långe du inte skriver något elakt osv. så skriver du ju endast om ditt egna liv. Ett förhållande oberoende längden på det påverkar alltid en person (en del mer o andra mindre) o då kan man bara inte sopa det under mattan o glömma det…
Tack Annina för ditt stöd!
Jag skriver ju öppet också för att jag vet att jag hjälper andra som är eller varit i samma situation. Människor som inte vågar eller av olika orsaker kan vara lika öppna. Som håller fasaderna.
Kram!
Vilka dumheter! Man suddar inte ut människor från minnet bara så där. Det är en annan sak att baktala människor oavbrutet men jag tycker att du nästan har en ofattbar förståelse för exet och det är bra. Det lönar sig för att lika hålen i själen i längden.
Den ilska jag känt har jag ju inte låtit pysa ut här. Nog har jag slängt dynor och bankat näven i väggen 🙂 … men det sura spyr jag inte ut här. Däremot sticker jag inte under stol med att skilsmässan ännu efter ett år och två månader smärtar då och då. Jag var så blåögd, fattade inget, blev lurad så länge. Men det är historia nu och jag gör vad jag kan för att komma vidare i livet.
Kram!
Precis så! Allt behöver man inte skriva om 😊
Det finns så många märkliga människor i världen. Som inte drar sig för något och man undrar hela tiden vad är det för fel på dem. Vad ger de rätt att vara hotfulla oavsett om du skriver mycket eller litet om ditt liv före och efter skilsmässan.
Men världen verkar vara fulla av obehagligs typer oavsett om man bor i ett litet samhälle eller om det är i stora staden.
Jag blir alltid lika beklämd när jag läser om hot och trakasseri vad den än det gäller. Sen undrar vi varför är det krig just överallt.
Undrar vad det ger dessa människor rätt att yttra sig.
Jag tycker att du har skrivit väldigt balanserat om ditt sorgearbete, och kanske är det just det som retar vissa individer. Att du inte var ondsint att du kunde bemästra demoner som andra inte kan bemästra. Jag ser upp till dig och hoppas att ska kunna hantera situation lika bra som du har gjort.
Den där kiosken ligger extremt fint oavsett om det är mycket folk där eller inte. Men som företagare förstår jag att man vill att köerna ska ringla långt. 🙂
Kram!
Tack snälla du för allt stöd du gett mig och fortsätter ge. Jag VILL vara en god människa, och sätta mig över de där trakasserierna, inte sjunka till samma nivå. Men visst gråter jag inombords många gånger.
Jag vill också skriva både balanserat och nyanserat, men samtidigt uppriktigt från hjärtat. Då jag är riktigt arg eller ledsen skriver jag inte, för då finns risk för att jag skulle bräka ur mig nåt sånt som personen förra veckan bräkte ur sig…
Kram ❤
Mycket klokt att inte skriva i affekt. Det är sånt som man ångrar senare.
Kram!
Hållet helt med Gunnardeckare!
Tack också för ditt stöd!
Ytterligare en bild som inte visar en enda mässiska så långt ögat når. Alltså om jag vore 80+ och längtar efter lugn och ro ska jag ha Lovisa i åtanke. Å stranden är visserligen stendöd, men väldigt fin liksom kioskdäcket!
Synd att vädret förstör så mycket…
Jo, vädret förstör… Soliga dagar är där fullpackat!
HOH HEIJAA och ett patetiskt skratt medföljt med huvudskakning,vad kan man annat konstatera än ”vad trevligt att denne person finner ett intresse för att följa så intesivt med på bloggen om bara dom sakerna du någongång skriver om ex-maken…” mycket mycket sällan nuförtiden reagerar jag på att det skulle komma ett inlägg som enbart skulle handla om ex-maken,visst finns han ju med på olika hörn nu och då,men SÅKLART! 17 år och hela faderullan,inget konstigt med det och verkligen inget som går att radera.
Jag skänker en tanke till mina föredetta pojkvänner ibland,mest då vi sitter med kompisar och småpratar om vår historia från ”förr” och klart att det skulle förekomma på bloggen också om dom hade varit en del av den då jag började den skriva…
Bara att fortsätta leva livet så som det känns rätt,om andra har problem med det är det deras energi som får gå till spillo inte din.
HUGS!
Tack för ditt stöd, orkar åter framåt tack vare vänner här.
Blev utskälld offentligt också idag på Saltbodan… Hann inte försvara mig… Skulle inte få skriva ett ord om före detta maken… Fattar inte var skon klämmer, skriver ju inget elakt.
Varm kram!
Ja fan…en del ”lägger i sig” som ungarna på kneget skulle uttrycka det.
Läser ju inte varje dag hos dig men av det jag läst tycker jag väl inte att du passerar nån gräns…det tycker jag faktiskt inte.
Har sett folk på fb som skriver nåt hiskeligt om sina respektive och före detta…där snackar vi om passering av ”gränser”.
Sådant har jag inte funnit här…överhuvud taget.
Ha de bäst nu och trevlig helg.
Tack! Jag trakasseras ofta nuförtiden, senast idag offentligt på en av sommarkrogarna… Ändå är jag bara mig själv, skriver om min vardag, mina känslor o helt snällt om att jag accepterat det som hände för ett år sedan…
Kram o tack för ditt stöd!