… att jag var stark och glad ramlade jag ner i en svacka. Jag hörde låten ”Aldrig ska jag sluta älska dig” och det gjorde väldigt ont inom mig. För det var ju så jag resonerade då. Jag skulle alltid älska honom, och om tvivlet av någon anledning hade överrumplat mig, skulle jag ha kämpat för att allt skulle bli bra igen. För jag hade lovat att älska tills döden skilde oss åt.
Nåja… men kanske det ändå är så enkelt att utan svackorna och stunderna av vemod och sorg… utan dem skulle man inte kunna känna glädje och styrka, veta när man är uppe på en topp igen…
Och vad skulle jag göra utan mina vänner – både dem jag träffar IRL och dem jag lärt mig känna på nätet. Ni är MÅNGA som stöttat mig över ett år redan och jag behöver er fortfarande – ja, jag behöver er ALLTID ❤
Av en vän i Sverige fick jag länken till den här låten och även om tårarna rinner när jag hör den så ger låten mig också styrka.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
I över 15 år har jag saknat mitt livs enda passion. Trots annat förhållande och barn. Önskan om att få utbytt längtan och saknad mot ny kärlek i HÄR och NU.
Kämpa på fina Carita ♥
Visst har vi alla en längtan inom oss – vi vill bli älskade sådana som vi är.
Tack för din omtanke ❤
Vackra gula blommor har tillkommit på bloggen! Visst ska man vara ledsen och gråta, att sörja tar sin tid. Det är läkande att gråta och plockar fram endorfiner. Om man har tillbringat många år i ett äktenskap, går det inte att radera ut på ett ögonblick. (Jag vet, var gifft i 13 år och förlovad i 2.). Du går vidare och blir styrkt av det du går igenom.
Så här är det, tack Ulla för att du påminner mig om det det handlar om. Att låta allt ha sin tid, att gråta då det känns att tårarna måste få komma.
Och att man kommer styrkt ur alltsammans.
Den låten ”Aldrig ska jag sluta älska dig…” har jag annan betydelse på. Den kan jag sjunga med och sjunga till min älskade bortgångne man.
Men det är ”Håll ut” som gäller!
❤ kram ❤
Ja, jag tror att jag också på ett annat sätt hade kunnat sjunga ”Aldrig ska jag sluta älska dig” till en avliden. Men med det INTE sagt att jag önskar att ex-maken vore död, för det önskar jag verkligen inte, men det har jag blivit beskylld för att önska – varifrån den befängda tanken kommit vet jag inte.
Samtidigt vet jag inte om jag ens älskar honom mer… det är nog mera tanken på det som VAR, det jag trodde på, den eviga kärleken som inte fanns… som gör mig ledsen.
Men jag kommer igen.
Kram och tack för att du finns i mitt liv G ❤
fin sång, Carita! Du klara det nog.
Tack snälla du! Vi är ju många som gått genom liknande processer.
Visst vet jag att jag klarar mig, jag känner ju det nu efter ett drygt år.
När svackorna kommer låter jag tårarna också komma och sedan går jag vidare – jag gråter ju inte lika hejdlöst och lika länge som för ett år sedan.
Det känns ju naturligt ändå. Livet är ju upp och ner hela tiden. Det är kryddan. Det ger perspektiv också.
Kramar!
Kort och koncist skrivet – precis så här är det. Sorg och glädje är kryddor, och livserfarenheterna ger perspektiv.
Stor kram till dig!
Kram! 🙂
Tack för den ❤
Livet är verkligen ingen dans på rosor ibland. Förstår dig mycket väl. Jag älskade visserligen tills döden skilde oss åt men sorgen och saknaden är enorm. Efter 1½ år nu har jag fortfarande svårt att lyssna på musik. Då rinner tårarna direkt.
Mitt livs kärlek har lämnat mig men livet fortsätter och tar ingen hänsyn till det. Vi får kämpa vidare och hitta små glädjestunder i vardagen, med kameran i handen, i naturen eller vad det nu kan vara.
Ha det så bra som möjligt och tack för ditt besök hos mig!
Vi är så många som upplevt samma sak, en förlust via död genom sjukdom eller olycka eller självmord… eller en skilsmässa som är ett annat slags förlust.
Sorgen ska man igenom hur det än är, och precis som du säger – man får försöka se de små glädjestunderna – ta en minut, en timme, en dag i sänder.
Kameran och därmed även bloggen har gett mig styrka att orka vidare. Då jag delar med mig av sorgen inser jag att jag inte är ensam.
Vill sprida glädje via bloggen också, och tycker jag kunnat göra det bättre den här sommaren än i fjol.
Tack för att du delade med dig av dina tankar om din sorg här. Önskar dig fortsatt styrka, och en livsglädje som dag för dag återvänder. Kram ❤
Tack Carita, önskar dig detsamma! Kram
Vi håller ut. Vi klarar oss på något sätt.
Kram!
Förstår hur du kan känna. Kan också bli ledsen när jag hör musik som påminner om förluster. För min del saknar jag mer det som kunde blivit än det som var.
Hoppas att du kommer att kunna känna glädje och få styrka i den känslan för livet som ligger framför dig.
Kram
Tack för dina ord – de värmer.
Jag blir fortare glad igen nuförtiden, för ett år sedan sörjde jag längre perioder och grät mycket mer över förlusten, ställde mig frågor som jag nu vet att aldrig får svar…
Så jag har gjort framsteg, och jag vet att de där svackorna hör till.
Att skriva om dem lättar, samtidigt som jag får stöd av nära och kära.
Kram!