Ett minne från Lovisa Historiska Hus-dagarna. En fontän på gården Vackerbacka. När jag tittade på bilden då jag hade tagit fram den på stora datorskärmen ser jag ett ansikte. Liknar en glad apa 🙂
Kanske du ser något helt annat i vattnet och växterna?

Efter semesterresan har jag allt mer börjat tänka på hur viktigt det är att jag omger mig med människor som tycker om mig precis sådan som jag är. Likasinnade människor, människor som tycker om att diskutera allt mellan himmel och jord, människor som ger och tar, som bjuder på sig själva och inte bryr sig om vad andra tycker. Människor som jag kan skapa dialog med, så att inte bara en av oss pratar.
Jag vill undvika energitjuvar i den mån det är möjligt. Det kommer alltid att finnas människor som inte gillar mig, såsom en person en gång sa ”tro inte du har några vänner, många skrattar bakom din rygg”. De människorna behöver jag inte i mitt liv, det är ju elaka personer som säger så där.
Jag vill omge mig med människor som uppmuntrar mig, som ser mina potential. Och jag vill också finnas till på samma sätt. Behandla andra såsom jag själv vill bli behandlad.
I går träffade jag en vän på Happy Hour på en krog, och andra hemma-hos på kvällen. I kväll ska jag äta pizza med en väninna jag inte träffat och tjattrat med på länge. Det är SÅ jag vill ha det. För det är klart att jag inte tror på personen som sa att jag inte har några vänner 🙂
Verkligen. Det är nästan lite skrämmande med den drömmande pöjken.
Ja, man kan se allt möjligt här!
Jag ser ”apan” men han ser väl ledsen ut? Bra inställning! Håll dig borta från energitjuvarn
Lite frågande och kanske även ledsen ser han ut, ja.
Bilden visar en babian, helt klart;-)
Ja, vi ser samma sak 😀
Märkligt. Jag skrev ju en kommentar om den pojken som tittar lite blygt på oss. Men kommentaren försvann. Kanske glömde jag klicka på skickaknappen.
Jag har kommentarsgranskning på, därför syns de inte innan jag manuellt godkänt dem, och det hann jag göra först i dag, söndag morgon 🙂
Men du hade inte kommentatorskoll på den nu ett bra tag. Så jag glömde bort den möjligheten.
Jag har haft kommentarskoll många över två år 🙂
Men inte alltid. Jag ser typ alltid min kommentar direkt på din sida.
Jag tror det är så att skribenten själv kan se sin kommentar direkt, eftersom jag alltid godkänt dina – däremot ser inte andra den innan jag manuellt godkänt den.
Jag har upplevt samma fenomen hos andra WordPressare.
Tack. Bra att förstå det. 😀
Kram!
Ja, jag ser också ett ansikte. Helt rätt vad du skriver och visst är det tur att man kan välja sina vänner. Kram!
Ja, vännerna kan man välja 🙂
Sedan är ju bara så att i vissa andra miljöer måste man ha att göra med personer som man inte själv valt ut.
Hej Carita du är bland dom få som har kommentasgranskning det kan vara en nackdel för det är du som tolkar kommentaren där tycker jag att du gör fel samma med tidningen du vill vara den som bestämmer när du är moderator där det är väl det som folk inte gillar hos dig att du är så bestämmande och blir svårt att leva med att du skall alltid ha sista ordet men jag väntar inte på något svar
Kommentarsgranskningen har jag på för att jag själv är den som ansvarar även för det som andra skriver här.
Om påhoppen bara berör mig själv kan jag publicera dem, men om någon skriver elakt om en tredje person här publicerar jag det inte.
Här har namngivits människor (alltså andra än jag) så att de verkligen känner igen sig. Trollen har skrivit väldigt nedlåtande om dem.
Sådant tar jag inte ansvar för.
Det är ändå väldigt sällan elaka saker om tredje part skrivs här, nu har det inte hänt på månader, men jag tänker alltid hålla kommentarsgranskningen på.