Glad måndag, del 2

Glad över mina pelargoner på inglasade balkongen. De har blommat hela sommaren och det kommer ännu knoppar på den rosa.

Läste häromdagen gamla blogginlägg från sommaren och hösten 2014. Det var ju mycket som handlade om skilsmässan och flytten till en annan bostad då. Jag hade en stor sorg, men ibland skrev jag en del glada och hoppfulla inlägg också.

Bloggen var en livlina då, jag ville berätta hur det kändes.

I dag har min blogg inte alls samma ”skvallervärde”. Jag har 200–300 besökare per dag, men då för sju år sedan var det inte ovanligt med 500–1000 per dygn. Troligen var många nyfikna då. Bara en bråkdel skrev kommentarer och gav sig på det sättet till känna. En del troll härjade med mig också. De har helt försvunnit nu.

I dag jobbar jag så mycket att allt annat ställts åt sidan. Jag har inte helt gett upp hoppet att träffa någon jag då och då kunde umgås med. Men… det dyker alltid upp det där ordet ”men”…

Det är ju ett faktum att jag har varit ensam en bra bit över sju år nu.

Friheten att få göra vad jag vill, när jag vill… den betyder mycket. Att ta hänsyn till andra klarar jag av.
Men att passa upp någon? Eller att dela en liten tvåa med någon?

Nej, den här bloggen kommer knappast att bjuda på något så mycket mer spännande framöver än vad jag gör på jobbet, vilka blommor jag har, vilka pussel jag lägger – och om jag lever ännu en dryg vecka blir det lite bilder från stugsemestern.

19 reaktioner på ”Glad måndag, del 2

  1. Så fina pelargoner. De håller sig verkligen väl. Min granne har ju bara rosa pelargoner, Ifjol var dom fräscha och fina till 3 december. Rosa pelargoner verkar hålla längre än röda och vita…

    Inte ska du satsa på att dela din tvåa med en partner. Det finns nåt som heter särbo, det är det du ska satsa på. Du vill ju inte tappa hela din frihet – aldrig i livet;-)

  2. Jag har levt hela mitt liv själv. Och vill inte det på annat sätt. Så fort jag träffade nån så började snacket om barn, när jag inte ens visste att jag ville ha karln. Men jag alltid visste att jag inte ville ha barn. Och det kallar jag idag 100 procent miljötänkande.
    Jag vill inte kompromissa, jag vill inte göra saker jag inte vill göra, och framförallt vill jag inte bråka.
    Jag mår bra. Och det är mycket.

    1. Tack Antonia för dina tankar här ❤
      Jag tycker om barn och ville ha barn för kanske tjugo år sedan. Fick inga, och accepterade det. Sörjer inget kring det.
      I dag som 59 år gammal vill jag inte heller kompromissa allt för mycket, och nej… inte bråka heller.
      Att må bra med sig själv är värdefullt.

  3. Jadu, tiden går. Så det är sju år sen. Nio för mig. Och jag blir nog ensamlevande, vill inte längre, är glad för mig själv.
    Glad måndag och fina pelargoner!

  4. Vi får väl ändå hoppas att du klarar dig ett tag till så att vi får ta del av din stugsemester, det skulle ju vara för bedrövligt annars.
    Glad måndagskram!

  5. Låter som du är helt tillfreds med ditt liv, allt rullar på och du gläds över helt vanliga saker. Inte behöver det hända så himla mycket hela tiden, man blir bara trött. Och hoppet om att hitta en man att umgås med behöver man ju inte ge upp och inte heller har det tagit över allt annat. Du klarar dej fint!

    1. Tack för att du tittade in och kommenterade 🙂
      Egentligen ska vi glädjas då saker rullar på, då vi har normal vardag.
      Sedan om den tar slut, om vi drabbas av sorger och sjukdomar… då saknar vi ju vardags”tristessen”.
      Kram!

Glad för varje liten kommentar – ha en fin dag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.