Jag gillar kontraster

Mörka moln har hopat sig vid horisonten åt olika håll flera gånger i dag. Jag tycker om kontrasten som solen skapar. Då solen väl gått bakom moln själv ser det inte lika dramatiskt ut. Nu har jag solen mot väst, bakom min rygg. Mot öst ser det hotfullt ut.

Något regn har ändå inte kommit. Hörde på nyheterna i går att Sverige skulle drabbas av oväder.

Fick undan en del tidningsjobb på förmiddagen. Samma dag som Nya Östis kommer ut börjar jobbet med följande veckas tidning. Sedan hade jag min varannan-vecka-massagedag och ikväll ska jag ännu ge ut lite texter, planera de två kommande tidningarna och även ett nästan dagslångt möte som vi har i morgon.

Min massör är en underbar kvinna och en ”gammal” vän från skoltiden. Hon lär mig knep och ger mig verktyg för att hantera olika situationer i vardagen och i livet överlag.

Jag vill bli mera öppen, skaka av mig det pansar jag av någon anledning bär på. Ett skyddspansar som mycket väl kan finnas kvar även från tidigare liv, om man såsom jag väljer att tro på att vi haft sådana.

Olika motgångar i livet, till exempel då jag blivit övergiven – och då handlar det inte bara om före detta förhållanden – har också bidragit till att jag skapat detta pansar, så att jag inte ska kunna såras och skadas hur lätt och hur ofta som helst.

Nu återstår det att se om verktygen jag fick leder till något intressant 🥰

10 reaktioner på ”Jag gillar kontraster

  1. Tycker om bilden med mörka moln och solen som lyser. Hoppas du kan få hjälp att låsa upp ditt pansar för det är inte roligt att leve med.
    Kramar från oss

    1. Jag upplever mig själv som en öppen person, jag vågar tala om det mesta.
      Men då det gäller att släppa in nya personer i mitt liv, till mitt hjärta, är det lite svårare.
      Jag har under långa tider upplevt mig som en udda fågel, annorlunda i mångt och mycket.
      Men jag vill alltid vara mig själv, kan ju inte vara nån annan 🙂
      Kram!

  2. Ungefär så såg det ut hos oss också. Men här ösregnade det hela natten och hela dagen. Ja, det blåste också, men inget direkt oväder i mina trakter som tur är. Det är aningen gulare hos dig i Lovisa.
    Lycka till med ditt ”projekt”. Men har man levt med en pansar i hela sitt liv, är det kanske inte så lätt att börja med något nytt. Har du levt med pansar så länge är den troligen som en vän för dig…

    1. Jag vet inte om jag haft pansar hela livet – jag har funderat mycket på det.
      Med åren har jag blivit sviken och besviken, men även många gånger glad och överraskad, har också haft förmånen att känna mig älskad.
      Pansarskyddet kan vara såväl vän som fiende, beror lite på hur jag ser på saken 🙂

  3. Det gläder mig att du fått kunskaper och insikter om ditt liv och hur du ska handskas med funderingar och frågor. Våra liv är en resa och vi måste ta hand om oss själva och skapa ett eget rum.
    God torsdagskväll!

    1. Livet är en resa, som du säger. Man lär sig något varje dag, och jag vill lära mig hur jag på ett bra sätt kan skaka av mig mitt skyddspansar.
      Ett visst skydd behövs ju alltid, hur blåögd och godtrogen som helst ska vi människor inte vara – det är den där balansgången igen 🙂

  4. Intressant, det där du skriver om skyddspansar. Jag tror att vi alla har en skyddsvägg, som dock inte är samma sak som ett pansar. Väggen är inte lika ogenomtränglig och skottsäker som pansaret. Och jag tror att vi behöver denna vägg, men den får förstås inte bli ett bekymmer.
    Likaså tror jag att vi alla har åtminstone ett par personligheter: den vi använder på jobbet och den vi släpper fram när vi slappnar av. Följdfråga: Kan man inte slappna av på jobbet och vara sig själv? Nej, det tror jag inte. Det är knappast heller ”meningen”, det är inte det man får lön för. Men det här får förstås inte heller bli ett bekymmer.
    Själv har jag lufsat fram genom livet (länge!) och på något sätt lyckats kombinera bl.a. arbetarbakgrund med akademisk utbildning, det var inte alldeles lätt. Den exploderande feminismen för flera årtionden sedan svepte mig med sig och föranledde en del korkade beslut, men senare lyckades jag på något sätt kombinera feminism och pragmatism/realism. Inte lätt, det heller.
    Fint att du har den här ”gamla” vännen som du kan prata med! Fint att du tycker så mycket om ditt jobb, det är viktigt här i livet, och jag har också haft förmånen att gilla mitt jobb. Alla har inte det!
    Nu slutar jag att skriva långa filosoferande inlägg, tack för att du orkade läsa. Må väl!

    1. Intressant också att läsa din definition på pansar. Det är som du säger, att en pansar behövs i vissa fall, men den får inte bli ogenomtränglig för allt.
      Att vi har två personligheter, eller fler, håller jag också med om.
      På jobbet slappnar jag ju för det mesta av, för jag jobbar så pass mycket ensam hemifrån.
      Ibland känner jag press utifrån, förväntningar som jag inte klarar av att infria.
      Då brukar jag tänka och även ibland säga högt, ”vi gör så gott vi kan” på redaktionen till exempel, eller ”jag har gjort mitt bästa, det räcker”.
      Att du kombinerat dina bakgrunder är bra! Om vissa beslut var korkade kan man säkert ha olika åsikt om, jag menar – du kan tycka nåt du gjorde var korkat, medan nån annan kanske säger ”va bra att du gjorde så där” 😀
      Att ha gilla sitt jobb, även då det är krävande och stressigt, det är viktigt. Annars kan man lika väl sluta och börja göra nåt annat.
      Tack för att du skrev – jag har inget emot längre inlägg 🙂
      Ha det gott!

Lämna ett svar till Carita Liljendahl Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.