Den här bilden är tagen intill Kaisaniemiparken i Helsingfors. Lämnar man elsparkcyklarna var som helst? Tänk när det blir mörkt till natten om någon snubblar på dem eller kör på dem med cykel.
Hur galet som helst, del 74
Författare: Carita Liljendahl
Glad måndag! 17-05-2021
Jag övernattade inte där, varken på toan eller hotellet.
Men jag gillar handfaten! Hemma skulle jag inte ha gröna väggar av kakel med blommigt mönstrad tapet ovanför. Men det här är inte hemma, och allt som är lite annorlunda är ju kul 🙂
Helsingfors, efter en paus på femton månader
När tanten väl kommer i gång med sitt omkringresande är det ingen hejd på henne 🙂 Borgå i går, Helsingfors i dag. Vår huvudstad besökte jag senast i februari 2020, det vill säga för femton månader sedan. Frivillig paus på grund av covid-19-pandemin.
Nu då allt fler har låtit vaccinera sig vågar jag röra på mig. Jag använder fortfarande ansiktsskydd och så gör även många andra, också utomhus. I telefonen har jag appen Coronablinkern och enligt den hade jag inte utsatts för exponering av smitta. Men det kan förstås gå folk omkring, var som helst, även i lilla Lovisa, som bär på smittan utan att de vet om det.
Som ni ser växer ett träd genom restaurangens tak. Det trädet ska bevaras.
Om två år tror Airi & Co att renoveringen ska vara så gott som klar. Familjen gör en kulturgärning av stora mått!
I hotellets allmänna utrymme, där vem som helst kunde sitta vare sig man bodde på hotellet eller inte, hittade jag detta vackra schackspel.
Skyltsöndag, den 16 maj 2021 och Veckans ord MISSA
Den här var svår att MISSA då den fanns på väggen till en bar som låg intill P-platsen där vi lämnade bilen.
Skönt att ingen klocka ringer för att väcka mig till arbetsdag. Däremot ringer kyrkklockorna 8.45 och 9.45. Då jag sover med öppet fönster vaknar jag ibland av dem, men det kan ju vara helt dags att stiga upp då 😀
Frukosten består av Pågens lingonlimpa och så hade jag nästan glömt att det finns något så gott som kall mjölk med Oboy. Jag som för det mesta dricker vatten.
Det blir eventuellt en utfärd i dag på eftermiddagen. Få se! Skönt att ta stunden som den kommer.
Skyltsöndag är en av många roliga utmaningar som man inte vill MISSA i bloggemenskapen.
Det är bloggaren BP som håller i Skyltsöndag. Veckans ord leds av Mrs Susanne med Gemsweeklyphotochallenge.
Jag kan vänja mig vid det här
… att få vara ledig. Göra vad jag vill. Hoppa i bilen med syrran och åka till grannstaden.
Det var sol över våra huvuden när vi lämnade Lovisa. Sedan kom vi till Gammelby, Pernå, och då började det regna. Framme i Borgå regnade det också lite. Men så fort som vi steg ut ur bilen och hade knappat in alla nödvändiga data för Easy Park (applikation för att betala parkering, som kostar i Borgå… hej, alla turister, i LOVISA parkerar man gratis överallt!)… så ja… då började solen lysa även över Lovisaborna
Här några vyer från grannstaden. Det är inte så dött där som det ser ut på bilderna.
Jag vill säga att det funkade bra med avstånd och hänsyn till andra. Inomhus används ansiktsskydd och alla håller avstånd i affärerna. Tummen upp för det!
Och vad shoppade jag? En blus. Klistermärken. Två pussel. Ett dagbokshäfte med Muminmotiv. En scarf med leopardmönster 🙂
Fredagsnjutningar
Tidig eftermiddag hade jag shindobehandling. Den här gången gick den extra på djupet och rörde mig till tårar i ett visst skede. Varma befriande tårar och ingen hysterisk ledsen gråt. Mycket skönt.
Sedan mat, vin och efterrätt tillsammans med två väninnor på restaurang Locale.
Restriktionerna är ännu stränga vad gäller servering av alkohol. Den slutar klockan 18. Men det är ju inte bara för vinets skull man går ut och äter. Vi började klockan 16 och gick hem halv sju. Vem säger att man måste äta senare än så och sitta hela natten och uggla 😀
Fem en fredag – ÖVERFLÖD
Vad har du för mycket av hemma?
– Kommer inte på något sådant. Kanske färdigt lagda pussel just nu, innan jag ger bort dem 🙂
Vad skulle gärna få fyllas på automatiskt i din kyl?
– Automatiskt? Vin och goda ostar kanske?
Vad är det mest onödiga i världen?
– Krig, ilska, våld och hat. Men om vi tänker på prylar så finns det ju allehanda rackerier som inte behövs.
Vad är något du alltid har att ge till andra?
– Planerad tid för träffar, empati vid behov. Saker eller plagg som jag inte själv längre använder ger jag gärna bort gratis.
Vad kan du göra hur många gånger som helst utan att tröttna?
– Äta gott med vänner ute på restaurang. Hemma, lägga pussel.
Fler som antagit den här utmaningen hittar du hos Elisamatilda.
Kärt återseende
Både då det gäller vännen Marina och robotgräsklipparen Robbe 🙂
Det är nästan ett år sedan vi träffades senast med Marina, ute i trädgården, sommaren 2020. Och Robbe? Undrar om jag inte skrev en artikel om honom sommaren 2019?
Med goda vänner gör det inget fastän man inte träffats fysiskt på tio månader. Man hittar den röda tråden till samtal i alla fall. Vissa saker får man uppdatera lite mer ingående än andra, men i det stora hela kan man återuppta snacket där det slutade senast. För visst har vi haft kontakt via Messenger och andra kanaler.
Ritualer kring hur man beter sig för att undvika smittrisk ledde till en hel del skratt. Först hade jag tänkt fota Marina på femtio meters avstånd och skriva i bildtexten ”det där rödvitrandiga som ni ser vid uthusets knut, det är Marina” 😀 ”Vi håller avstånd!” Men sedan blev det den här bilden i alla fall. Och avstånd höll vi också utomhus, två meter minst och vi var inte fler än två personer på plats.
Ljudmässigt kan det har verkat som om vi var minst fyra eller fem ibland, dock 😀
Då jag undrade varför han surrade runt ganska planlöst tyckte jag mig höra honom svara ”du ska vara tyst och glad för att det är jag som klipper gräset, annars får du klippa själv!”
Lite ovant med inga måsten
Vitsippor ger försommarglädje. Sedan kommer liljekonvaljen som är en av mina favoritblommor.
I dag hade jag sovmorgon och långsam frukost efter duschen. Det känns ovant att inte direkt behöva sätta sig vid datorn för att sortera mejl och svara på dem. Tidningen för 20 maj är ganska långt planerad, men jag behöver inte nu på en dryg vecka befatta mig med resten av produktionen. Det är skönt att vi kommit så långt nu att vi börjar ha vikarier för nästan alla poster då det gäller tidningsutgivningen.
Ska ta en cykeltur i dag. Låset fixades, jag fick TRE nycklar till det nya 🙂
Ska träffa en vän som jag inte har träffat IRL sedan förra sommaren.
Solen skiner, det är +23 grader.
Lediga dagar – wohoo!
Nu har det mesta ute i naturen exploderat i blom. Trädens grenar har fått mössöron och andra skott, och snart spricker löven ut. I går hade vi +20, ställvis varmare, i dag har vi haft +25.
Jag lovar mig själv alla år att jag inte ska pinas av värmen, inte sucka då jag kliver in i en stekhet bil 😀
Men nu ska jag ha några lediga dagar! Jag har knappt vågat säga ordet högt tidigare, för vad som helst kan hända i dessa covid-tider. I en liten organisation, då en understödsförening ger ut en tidning, betyder det att jag i sista hand har stort ansvar och blir någon sjuk, eller blir deras barn sjuka… ja, då avbryter jag min ledighet.
Men jag vågar hoppas att jag i det stora hela ska kunna koppla av nästan tio dagar! En så lång period har jag som privatföretagare inte varit ledig på fem år.
Kalendern har börjat fyllas med träffar av olika slag. Jag är glad och tacksam för det. För att jag har nära och kära och vänner i mitt liv ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 