Övrigt

Skön höstkväll, vägen hemåt

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Det har varit +12 grader varmt och ännu nu vid halv tio på kvällen är det +10. Ingen blåst, inget regn. Mycket skönt.

På grund av layoutjobbet har jag tagit sovmorgnar och sedan jobbat med tidningssidorna mot eftermiddag och kväll.

Här är jag på väg hemåt från kontoret där tidningen layas. Jag leder cykeln längs trottoarer och grusgångar då jag ännu saknar lampa bak på cykeln. Löven prasslar så fint under fötterna och det känns tryggt att gå genom mitt kära Lovisa ❤ Så borde alla få känna det.

Tänker ofta på oroligheter som drabbar världen och olika länders invånare. Våld, tortyr, översvämningar, bränder, jordbävningar och vulkanutbrott. Bilar sätts i brand, människor skjuts på öppen gata och våningshus drabbas av explosioner – mycket sånt i kära grannlandet Sverige nu 😢

Jag tar genvägen bakom Hesburgers lilla kioskrestaurang, över rådhusets bakgård, hemåt.

Fem en fredag, UPPTÄCKTER

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Fredagens utmaning hos Elisamatilda är frågor som berör UPPTÄCKTER.

När hittade du senast rikedom?
– Rikedom är för mig mycket av det vi kan ta för givet i vardagen. Hälsa, vänskap, ett jobb att tycka om. Rikedom kan utgöras av lugnet i naturen vid en hyrd stugan, något jag upplevde för ett par veckor sedan. Att få sova länge om morgnarna är också en rikedom. Allt handlar alltså inte om guld och pengar.

Vad tappade du senast bort och fick tillbaka?
– Har tappat allt möjligt, och nu tydligen närminnet, så jag minns bara sånt jag tappade för länge sedan. Inget jag tappat alldeles nyss och fått tillbaka.

Vad är något du nyligen upptäckt om dig själv?
– Att jag klarar mer än jag tror. Alltid lika överraskande. Till exempel att layoutkunskaperna inte rostat helt. Jag har kunnat laya under mer än tjugo år, först med QuarkXPress, sedan med InDesign. Still going strong.

Vad fick du senast omslaget?
– Ett paket? En gåva från någon? Eller något jag köpte från köttdisken i affären? Svåra frågor här.

Vad har du kvar att upptäcka?
– Hur mycket som helst. Olika länder och städer, men också en massa smått, men därmed inte mindre viktigt, på hemmaplan.

Nagelbitare, men vi vann!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
Är inte helt ringrostig då det gäller att ta foton på innebandymatcher. Beror på vilken plats jag får på läktaren. Sitter man nere vid sargen är det ju alltid lättare att få hyfsade bilder. Här är det Lovisa Tors Ronny Blomqvist i blå blus som har bollen.

Det blev en riktig nagelbitare, eller ska vi säga rysare, då Tor tog sig an Sudet i Kouvola i torsdags. Tor ledde med siffrorna 1–6, men sedan lade Sudet i en ny växel och knappade på kort tid in försprånget. Hemmalaget kom till och med i kapp till 6–6! Sedan fick Tor lyckligtvis ordning i sina led och kunde göra tre mål och vinna matchen 6–9.

Det där med att heja, skrika och applådera har ju också varit lagt på undantag under pandemin. Lite ont i armarna blev det stundvis 🤣 och klockan på handleden registrerade en fantastisk aktivitet av allt applåderande. Blev knappast av med många kalorier, men skojigt är det att åter då och då komma iväg på matcher. Ganska många använder ännu ansiktsskydd då sådana rekommenderas, och det tycker jag är bra.

Pusselläget och Bonde söker FRÖ

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer
Pusselläget onsdagen den 29 september och på TV går Bonde söker Fru, ett favoritprogram som jag också kallar Bonde söker FRÖ 😂 för visst kan kärleken vara ett frö som låter sig gro och sedan kanske det till och med blir en bebis för några deltagare?

Instundande vecka blir annorlunda i jobbet för mig då jag är huvudansvarig för layouten av tidningen som ska ut den sjunde oktober.
Känns nervöst, har inte layat en hel tidning på två år på grund av pandemin. Hemma har jag varje vecka layat något smått då och då, så hantverket med layoutprogrammet InDesign sitter som det ska.

Det är bara det att hantverket utgör endast en bråkdel av det PUSSEL som även tidningen utgör. På alla sidor finns det artiklar, notiser, vinjetter, bilder och olika grafiska element som ska sitta rätt.

Wish me luck!

Pusselramen klar, nu tar jag helg!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Nya Östis strategidag var mycket givande. Även om jag efter flera timmar långa möten ofta känner mig som en urblåst ballong behövs möten av det här slaget absolut. Framtidsfrågor diskuteras. Idéer kläcks. Alla måste inte förverkligas direkt, mycket tål funderas över en tid, saker behöver få smälta in i hjärnan.

På en strategidag diskuteras ofta framtida utmaningar eller sådant som kan upplevas som hot. Ofta riktas blickarna fem, tio eller rentav tjugo år fram i tiden. Ingen kan förutspå vad som kommer att hända. Överlever papperstidningen? Är det ett måste att även skapa en digital tidning och har en understödsförening resurser att göra det?

Jag tror att så länge en tidning har ett intressant och mycket lokalt innehåll att erbjuda läsarna, så länge har vi också prenumeranter. De vill läsa om det som hänt i lilla Lovisa med omnejd och även på förhand få veta vad som ska hända i regionen.

I går kväll fick jag ramen till pusslet klart. I dag ska jag fortsätta pussla.

Jag gillar kontraster

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
Mörka moln har hopat sig vid horisonten åt olika håll flera gånger i dag. Jag tycker om kontrasten som solen skapar. Då solen väl gått bakom moln själv ser det inte lika dramatiskt ut. Nu har jag solen mot väst, bakom min rygg. Mot öst ser det hotfullt ut.

Något regn har ändå inte kommit. Hörde på nyheterna i går att Sverige skulle drabbas av oväder.

Fick undan en del tidningsjobb på förmiddagen. Samma dag som Nya Östis kommer ut börjar jobbet med följande veckas tidning. Sedan hade jag min varannan-vecka-massagedag och ikväll ska jag ännu ge ut lite texter, planera de två kommande tidningarna och även ett nästan dagslångt möte som vi har i morgon.

Min massör är en underbar kvinna och en ”gammal” vän från skoltiden. Hon lär mig knep och ger mig verktyg för att hantera olika situationer i vardagen och i livet överlag.

Jag vill bli mera öppen, skaka av mig det pansar jag av någon anledning bär på. Ett skyddspansar som mycket väl kan finnas kvar även från tidigare liv, om man såsom jag väljer att tro på att vi haft sådana.

Olika motgångar i livet, till exempel då jag blivit övergiven – och då handlar det inte bara om före detta förhållanden – har också bidragit till att jag skapat detta pansar, så att jag inte ska kunna såras och skadas hur lätt och hur ofta som helst.

Nu återstår det att se om verktygen jag fick leder till något intressant 🥰

Taket över våra avfallskärl

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

… är så här vackert.
Efter att jag lämnat skräppåsen här gick jag till bokföringsbyrån på andra sidan gatan i Nya Östis ärenden.

Sedan var tanken att jag skulle fotografera när jag bar in ved till min mamma, men det glömde jag. Därförinnan postade jag tre brev, ett av dem går till bloggvännen BP i Sverige, för att hon gissade nästan rätt i tävlingen om ekplantans höjd 🙂

Slutspurten med morgondagens tidning håller på just nu och en bit in på kvällen. I kväll sitter jag också på ett möte. Så här går dagarna.

Fick en fråga av en bekant häromdan, om jag ännu inte hittat nån karl, gubbe, man eller vad han kunde kallas. Svaret är nix, vet inte var sådana kan hittas 🤣 Mest sitter jag hemma vid datorn och jobbar för att få ut 52 tidningar i året, så jag hinner inte gå ut och leta efter nån gubbe. Och inte har nån gubbe kommit hit och ropat ”oj, det är HÄR som du gudomliga varelse finns”!

Är jag realist tror jag inte att det finns gubbar som uppskattar min livsstil. Jag jobbar mycket och hinner inte passa upp någon, tillreder sällan mat, går hellre ut och äter.

Men om någon tycker om en gumma som kan skriva, både artiklar och romaner, och som vet det mesta om tidningsproduktion, då finns det en sådan gumma ledig. En gumma som gillar att pussla och läsa, att gå ut och äta, som inte säger nej tack till gott vin, som kan ta en cykeltur ibland, som gärna kör runt i nejden i en Saab och besöker loppisar eller små intressanta affärer och marknader…

Här finns en gumma att hålla i handen, att kramas med, att gråta och skratta tillsammans med. En gumma som vill prata om allt mellan himmel och jord.

Nu behöver jag lugn och ro

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… ja, alltså resten av sena eftermiddagen och kvällen. Rubriken kanske kan upplevas som makaber då den är från en grav. Det är inte riktigt det lugnet och den ron jag ännu är ute efter. Å andra sidan vet vi aldrig när våra timmar är räknade.

Har haft en extremt intensiv dag med massor av mejl och annan konversation som har med jobbet på tidningen att göra. Om jag inte hade jobbat sex timmar i går vet jag inte hur jag skulle ha rott i land den här dagen.

Min paus för att komma bort från datorn i dag och för att få en nypa frisk luft var ett besök på kyrkogården. Där planterade min syster ljung och jag lade ner en krans med ett ljus och en ängladekoration.

Se så fint tagetesen blommar fortfarande!

Det är ingen speciell minnesdag i dag. Vi har varit rätt ofta till pappas grav den här sommaren och hösten. Tidigare i somras behövde vi vattna där ofta då det var så varmt. Nu har vi gått dit för att se att allt är skick och bytt ut en del växter.

Kanske snart dags att plocka fram ett nytt pussel? Då kan jag varva ner.