Övrigt

Fin höst med blå himmel och sol

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Ledaren för nästa veckas tidning i huvudsak skriven. Arvoden för den gångna veckan räknade. Fakturor för tidningens del betalda.

Ute blåser det friskt. Solen lyser från en klarblå himmel och det är +8 grader. Bilderna jag visar i dag tog jag i går då jag väntade på min syster som skulle hämta mig med bil då vi hade ärenden att uträtta.

Nästan alla löv har blåst bort från träden såsom av bilderna synes.

Vad mera ska jag göra i dag? Fortsätta med pusslet, som är lite mer än halvklart. Följer Tors hemmamatch på distans eftersom jag dessvärre inte hade tid att gå till hallen och titta på den i dag. Behöver komma ikapp med de jobb som blev att släpa efter under min hektiska arbetsperiod tre veckor härförinnan. Tor leder efter 32 minuters spel med siffrorna 4–1.

Ska lägga mig tidigt i dag. Igår började jag titta på filmen ”Bohemian Rhapsody” om Queen i Sveriges TV4. Den slutade finländsk tid först nån gång efter ett på natten och att vaka är inte bra för mig har jag märkt. En gång då och då under någon helg kan det gå an och filmen var bra!

Elisamatildas frågor om PLANERING

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

I går glömde jag bort Fem en fredag hos Elisamatilda. Därför är det bra att man kan delta hos henne fram till och med söndag!

I går var det också fullt upp från sju på morgonen då jag gjorde de sista förberedelserna inför Zoom-mötet med Tampereen University. Jag följde sedan föreläsningarna hela dagen och klockan ett var det min och Ann-Britts tur.

Illustrerar dagens inlägg med en höstlig vy från Karlskronabulevarden i fina Lovisa ❤

Vad står på agendan idag?
– Dagen har ju redan övergått i sen eftermiddag. Jobbade två timmar i morse, känns bäst för sinnesfriden så. Sedan var jag och handlade med min mor och resten av dagen ska jag ta det lugnt med pussel, tidningar, bloggar och eventuellt nåt annat här hemma.

Vad har du fått boka om i veckan?
– Tillsvidare ingenting. Mitt schema är ofta strikt och planerat. Just den här veckan har allt gått ungefär som det skulle.

Vad vill du stryka i helgen?
– Vi talar inte om att stryka kläder? 😂 För det gör jag aldrig. Minns inte när mitt stryklod skulle ha varit framme…
Men om vi talar om att stryka nåt ur kalendern, så vet jag inte vad det blir. Något av det som är löst inskrivet på söndag stryks förmodligen.

Vad har du på planeringsstadiet?
– Följande vecka och innehållet i Nya Östis för torsdagen den 21 oktober. Ett redaktionsmöte och lite annat som mer eller mindre direkt har med NÖ att göra.

Hur planerad är du vanligtvis?
– För att jobbet och vardagen ska funka har jag alltid ett schema och tider som jag vill hålla, och tider jag förväntar mig att andra håller. Jag försöker ha luft mellan allt som skrivs in i kalendern, så att överraskningar och ändringar i tidtabellerna inte påverkar och stör mig för mycket.

Äntligen! Tacksam, glad, stolt!

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Nyheten som jag pantat på över ett år 🤣
Någon kanske tänker – äh, var det bara det där? Höh.

För mig och för tidningen som jag leder kändes det ändå väldigt stort att ett universitet, Tampereen yliopisto (Tampereen University, TAU) kontaktade Nya Östis för ett drygt år sedan. Först fick jag ett textmeddelande av en forskare där och ni må tro att jag tänkte att det här är nåt lurt, värsta spammet!

Men det visade sig vara seriöst och tanken var att vi kanske skulle ha kunnat åka till Tammerfors på våren och hålla vår föreläsning face to face med alla intresserade forskare, journalistikstuderande och personer som skriver doktorsavhandlingar. Men coronapandemin bidrog till att allt blev framskjutet och sedan fattades beslutet om att det här genomförs på distans via Zoom.

Nya Östis sätt att jobba är unikt. Det väcker olika frågor, beundran men också skepticism. Kan en understödsförening ge ut en tidning? Ger vi avkall på journalistiska värderingar? Vi har inga anställda, hur går det ihop?

Men något kanske NÖ gör rätt i alla fall då tidningen kommit ut under 6,5 års tid?
Det kanske finns andra sätt att producera journalistik, eller att ge ut en tidning om man inte vill kalla det traditionell journalistik?

Skriver mer om det här till torsdagens tidning, den 21 oktober.
I dag är jag bara stolt, glad, tacksam och trött ❤
Och ett stort tack går till styrelsemedlemmen Ann-Britt, på bilden till höger, som stöttat mig hela vägen och som hjälpte till vid presentationen!

No time to cry

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Jag har bestämt att Daniel Craig är skyldig att göra en specialuppföljning som James Bond, tillägnad bara och endast mig. Filmen ska heta No time to cry.

Jag vill inte avslöja något om handlingen i No time to die här.
Det ska man ju inte göra i recensioner av filmer heller. Och det här är definitivt ingen filmrecension.

Men jag gav mig själv lite ledighet igår på eftermiddagen. Jag trodde jag skulle få sitta ensam i salongen, för vem kommer och tittar på en film klockan 15 en måndagseftermiddag i lilla Lovisa? Men tji fick jag. Tvingades dela Daniel med minst femtio andra personer! Filmen har redan gått långt över en vecka här men fulla och halvfulla salonger tycks den dra ändå. Fint!

Ja, vad ska jag skriva? Två och en halv timme lång är filmen. Stundvis brutal och med mycket action. Jag hoppade högt i bänken flera gånger. Jag blir alltid lika skrämd då det varit tyst en stund och sedan smäller det 🤣

Sorgligt och vemodigt var det också, inte minst för att det var Craigs sista rulle som James Bond. Men här fanns allt som ska finnas i en Bond-film. Spänning och kärlek, och faktiskt också flera fantastiska manicker som räddade Bond ur kinkiga situationer. Biljakter, motorcyklar, helikoptrar. Korta on-liners, den fina och torra brittiska humorn som jag älskar. Att Bond sa så mycket mer än i många tidigare Bond-filmer sammanlagt och så mycket om sina känslor – kan någon som jag älska något mer än det ❤ ?

Kort sagt, en ruskigt bra film med många bra skådespelare!

Spännande dagar

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Den här bilden tog jag i torsdags i närheten av kärnkraftverket i Lovisa då vi hade en liten fotosession för Nya Östis där. Det är en holme som inte ligger långt från kraftverket. Jag gillar kontrasterna, solen som inte direkt syns på bilden, molnen, och den kalla blåsten som är svår att förmedla i ett foto.

Bilden får symbolisera de spännande dagar jag har framför mig.

Över ett och ett halvt år har jag försökt hålla ett stundande projekt helt för mig själv. Jag har vågat involvera endast några få personer i skeendena och idag ska de sista förberedelserna göras.

Jag är nu så pass nära målet att jag vågar säga att jag efter den 15 oktober här på bloggen kan berätta vad det handlar om. Det är något jag känner stor stolthet över.

Varför detta hemlighetsmakeri?

Jo… för att jag genom åren lärt mig att sådant jag ser fram emot, ofta ivrigt som ett litet barn – kan sabbas av utomstående som inte delar min entusiasm.

Aj lööv löv!

~ Carita Liljendahl ~ 35 kommentarer

I love leaves! Jag älskar löv 🍁🍂 Stora färggranna mattor av löv som prasslar under fötterna. Helst av alla skulle jag vilja slänga mig raklång på marken och sprattla runt. Eller som i barndomen, hoppa i stora lövhögar.

Men hade jag lagt mig här i parken skulle kanske någon ha ringt efter personer i vita rockar. Och sagt att chefredaktören har flippat ur helt 🤣

Ljung hör hösten till

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Ska snart städa lite på balkongen, jag hoppas jag har tid och ork för det på söndag. I dag kom nämligen den stora tröttheten över mig. Inte konstigt alls då jag jobbat nästan två veckor i ett sträck, utan någon längre ledighet.

Luktärterna har snart gjort sitt så de åker ut. Men pelargonerna är ännu otroligt fina och en gräsväxt likaså. Eken Lukas blad börjar gulna, men det är ju naturligt till hösten så han får stå kvar och så ser vi om han återhämtar sig på våren ❤

Ljung hör hösten till, så igår köpte jag den växt som syns på bilden.

Snart väntar nittio minuters massage. Behöver den och även annars massören Bettans omsorg.

Och bilen den VAR svart!

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer
Pias bil, även Hiivatti kallad, står på P-platsen under träd från vilka det droppar ner klidd och kladd. Nu på hösten var det äntligen dags för en dusch. Frågar vi Hiivatti var det i grevens tid. Hen hade ju stått där och skämts en aning, oduschad under flera veckor, med andra bilar på parkeringen.
– Hur skulle det kännas för er själva om ni inte fick gå i duschen på tre månader, frågade Hiivatti.

Ja, hmmm… det vet vi precis. Kul hade det inte varit.

Bilen som hade sett närmast grå eller gråbrun ut visade sig vara svart! Och den sken i kapp med solen som visade sig mitt på dagen.

För mig var det nästan en märklig känsla att kunna gå till affärer efter att under en veckas tid ha varit låst till två jobb. De senaste sju dagarna har jag vaknat, ätit frukost, duschat, börjat jobba… jobbat och jobbat och jobbat… kommit hem, pusslat lite, sett på tv. Inte hunnit med att sköta varken eget utseende eller med att till exempel städa hemma.

Riktigt lika smutsig som Hiivatti var har jag inte varit, men om ni tyckt att ni sett ett troll ute i Lovisa kan det mycket väl ha varit jag 😱🤣

Strålande fin höstdag

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

Tillbringade jag mest inomhus dock, på grund av jobbet. Men på väg dit hann jag njuta av sol och blåst och hög klar luft och även lite värmande solstrålar för vi hade +13 grader 🙂

Så här tomt är torget i Lovisa förstås inte alla dagar. Men på söndag är här lugnt.
Klarblå himmel, vackert färgade träd!

Efter avklarad layout i dag bläddrade vi i gamla Nya Östis-tidningar från 2015, året då NÖ föddes. Det var kul att se hur mycket som hänt sedan dess. Vad gänget skrev om då och hur layouten utvecklats, bland annat med indrag i texterna, nya vinjetter, lite tydligare struktur på allt och kanske ibland även lite bättre foton än då 🙂

NÖ:s redaktion har alltid gjort så gott den kan, inom ramarna för de resurser som finns.
Så gjordes 2015 och så görs nu, och alltid strävar vi till att bli lite bättre. Att utvecklas på olika sätt. Men viktigast av allt är att vi är en totalt lokal tidning, en svensk röst för Lovisanejden. Och att vi har en tröskel som är väldigt låg då det gäller material som vi tar emot och publicerar.

Skön höstkväll, vägen hemåt

~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

Det har varit +12 grader varmt och ännu nu vid halv tio på kvällen är det +10. Ingen blåst, inget regn. Mycket skönt.

På grund av layoutjobbet har jag tagit sovmorgnar och sedan jobbat med tidningssidorna mot eftermiddag och kväll.

Här är jag på väg hemåt från kontoret där tidningen layas. Jag leder cykeln längs trottoarer och grusgångar då jag ännu saknar lampa bak på cykeln. Löven prasslar så fint under fötterna och det känns tryggt att gå genom mitt kära Lovisa ❤ Så borde alla få känna det.

Tänker ofta på oroligheter som drabbar världen och olika länders invånare. Våld, tortyr, översvämningar, bränder, jordbävningar och vulkanutbrott. Bilar sätts i brand, människor skjuts på öppen gata och våningshus drabbas av explosioner – mycket sånt i kära grannlandet Sverige nu 😢

Jag tar genvägen bakom Hesburgers lilla kioskrestaurang, över rådhusets bakgård, hemåt.