Fem en fredag – antal

Veckans utmaning hos Elisamatilda är frågor som gäller antal.

Vilka fem platser har du besökt i sommar?
– Grannstäderna Borgå och Kotka, Lovisa skärgård, Strömfors bruk och tänkte nästa vecka hinna med en LITE längre utfärd mot västra Finland.

Vilka fyra saker har du alltid med dig?
– Mobiltelefon, hemnycklar, plånbok och läsglasögon.

Vilka tre maträtter går på repeat hemma hos dig?
– Kyckling, tacos, köttfärslimpa.

Vilka två saker skulle du ta med till en öde ö?
– En rejäl båt och dricksvatten.

Vad är en favoritsak i ditt hem?
– Tv:n håller mig ofta sällskap.

Lovisa skärgård.

Pusselflugan härjar året om

Pusselflugan som bet mig gjorde att jag greps av lusten att pussla året om 😀 Och jag som hade trott att jag bara skulle pussa höst, vinter och vår då det är mörkt och kallt.

Första sorteringen pågår, kantbitarna plockas ut.

Visst har coronan också sitt finger med i spelet. Då man är mer eller mindre tvungen att isolera sig från och till. Då är det fint att
a) ha ett trevligt jobb jag kan sköta hemifrån
b) ha en blogg att skriva och vänners bloggar att läsa
c) ha en dagbok, tidningar och böcker
d) gilla att pussla

Fick många saker skötta på stan i dag tillsammans med Pia som står för skjutsen. Dels en massa som har med tidningen att göra, dels privata ärenden.
Behövde ett nytt tangentbord, och säger nu NOTE TO MYSELF… köp inte ett billigt sådant för 30 euro. Det var INTE bra… Jag som skriver mycket behöver ett stadigt och framförallt ergonomiskt fulländat tangentbord. Inte något lätt av plast vars tangenter låter KLONK-KLONK då jag skriver…

Skuggspel och tankar om företagsamhet

Dagarna mörknar minut för minut… skuggorna blir längre.
Jag gillar skuggformationer, under alla årstider som jag ser dem här hemma.

Eftermiddag och kväll i arbetsrummet, väggen ovanför datorn.

Jag jobbar oftast helt och hållet hemifrån om onsdagar då tidningen ska ut följande dag. Därför blir det ofta arkivbilder en sådan här dag.

I går kväll var väggen så här vacker i mitt vardagsrum.

Nu väntar några dagar av planering för nästa veckas tidning. Men på lördag börjar jag varva ner. Jag ska faktiskt försöka ha en hel vecka ledigt. Det är LYX för en privatföretagare och för en chefredaktör som har ansvaret för att en tidning kommer ut en gång i veckan, året om.

Då andra skriver på finlandssvenska/östnyländska på Facebook ”de sku liksom va loma nu” (loma är finska och betyder semester)… brukar jag ärligt sagt känna ett litet sting av avundsjuka. Jag minns ju hur det var en gång, för ett antal år sedan.

Många har fyra, fem eller sex veckor betald semester. Och lärare, dom har hela sommarlovet ledigt 😀

Ironiskt kan jag därför ibland ställa frågan ”Semester, är det nåt man kan äta?”… men jag ställer den inte på FB. Jag är inte missunnsam och jag har själv valt att bli företagare.

Jag ångrar inte valet jag gjorde sommaren 2016, fastän jag sedan dess inte har haft någon semester att tala om. Inga längre lediga perioder än en vecka och ingen betald semester.

Men frågar någon mig om jag vill ha det, och samtidigt börja lyda under någon annan. Någon som bestämmer vad jag ska skriva om i en tidning, någon som säger när jag ska börja jobba och håller kolla på när jag slutar… så svarar jag ”Nej, tack! Jag vill vara min egen chef.”

Brukar inte bränna propparna…

… men kanske jag lite kan skylla på att jag stod i en kö en halvtimme i dag och fick ont i ryggen. Mera om de brända propparna lite senare…

Utanför ingången till Suurkirppis, som har både lopptorg och en mängd andra varor, finns två så här ståtliga pelargoner. Har ni sett på maken? Och så är det hundvänligt med vattenskål för fyrbenta vänner också.

I den här affären kan du köpa allt från begagnade möbler till både nya och återanvändbara kläder. Dessutom kan du låta göra nycklar här, hämta Matkahuoltos paket, fylla på busskort och ja Herren vet vad allt man får här.

Därför tyckte jag i dag synd om tjejen i kassan. Hon var ensam och kön blev bara längre och längre. Svårt då att hålla de avstånd som rekommenderas med tanke på corona…

När det sedan äntligen blev min tur radade jag sakerna på disken och ställde sedan inköpskorgen ifrån mig. För att göra det var jag tvungen att lämna platsen i kassakön för tre sekunder. Vips kom ett gäng med unga flickor och lade sina saker på disken.

Kassatjejen sa vänligt att vi inte var klara med min betalning och flickan som hade hastat fram tog ett steg bakåt. Hon var fortfarande nästan fast i min rygg och det var då som Adrian flög i mig – eller kanske var det en gammal grinig tant som visade sitt plyte genom mig…

Jag pekade på strecket som fanns på golvet, ett gult streck… som visar att man ska hålla avstånd. Jag sa nog också nåt om att kan ni hålla distans…

Tja, det var kanske inte så farligt men jag skämdes när jag gick ut. Jag är inte van vid att tillrättavisa andra. Men på något sätt blir jag allt oftare nu irriterad då det här med hålla distans inte tycks gå hem hos alla.

Förlåt tjejer, om ni läser det här… jag ville inte låta brysk.
Coronasmittan är ändå inget att leka med och den kan lura var som helst.

Det var de här varorna jag var ute efter i Suurkirppis. Ett visir och engångsansiktsskydd.

En riktigt varm dag med jazz

… och med god mat och sällskap av en god vän ❤

Personen på bilden tillhör inte mitt sällskap – det här är bara en allmän bild tagen över terrassen.

Jazzeftermiddagen skulle börja klockan 14. När jag kom hit halv två fanns bara ett bord ledigt. Enstaka platser nedanför terrassen fanns, men att sätta sig i okända sällskap i dessa tider känns lite så där…

Det var en riktigt varm dag, +27 i skuggan minst. En svalkande bris letade sig då och då in på terrassen. Vi tänkte att vi vill njuta nu. Tids nog är det mörkt och kallt igen, men regn som piskar i vågrätt läge…

Jag kom inte ihåg att ta bild av maten innan jag hade ätit upp den 🙂 Pankopanerad kycklingfilé.

Bra musik, toppen umgänge – kort sagt precis det jag behöver då jag har en halv ledig dag.

Sedan hann vi hem innan regnet kom. Ett regn och lite åska som förlöste oss från den tryckande hettan, och som senare blev vackert solregn.

Den kom och den funkar

En liten men effektiv fläkt.

Jag brukar vara försiktig med att beställa varor via nätet. I synnerhet via annonser på Facebook. Men hela kedjan från början till slut med beställning, betalning, bekräftelse och spårningskoder verkade seriöst. Så jag slog till.

När jag fick spårningskoden visade sig att den inte funkade. Mitt paket hittades inte. Dessutom skulle en skatt på ett par euro betalas, men hur det skulle gå till visste jag inte. En dam på tullverket sa att summan ska betalas då jag tar ut paketet, men på posten behövde jag inte betala något. Måste ännu kolla upp det där.

Det dröjde över en månad från beställningsdatum till leverans. Jag hann därför redan bli förvissad om att jag hade råkat ut för bedrägeri och jag var redo att anmäla saken till polisen.

Min oro blev inte mindre då en del personer skrev på Facebook att den här annonsen och många andra liknande inte är annat än bedrägeri. ”Dit for era pengar, produkten kommer ni aldrig att se”.

Men till Polaires försvar vill jag nu säga att paketet faktiskt kom och att produkten motsvarar mina förväntningar. En liten bordsfläkt som funkar så att man fyller en vattenbehållare och sätter i gång fläkten. Inga avancerade system med vatten som måste ledas bort på något sätt. Ett filter behöver bytas, ungefär en eller två gånger i året, beroende på hur mycket fläkten är i användning.

Morgonens tomatskörd

Fyra små glada tomater.

Visst är det en ynnest att kunna plocka tomater från plantor på egen balkong. Och väluppfostrade är de – med förstånd att mogna i lagom takt och inte alla på en gång 😀

Favoritfrukosten, såsom jag skrev i fredagssvaren i går, är macka och vatten. I dag extra gott med lokalt bakat bröd från Hardoms Bröd, köpte i går. Mättande, inte bara luft. Salladen är från Robbes Lilla Trädgård i Lindkoski, så det här är så närproducerat som det kan bli – bortsett från medwursten då 🙂

Det fanns en tid då jag inte tyckte om tomater, men så kom jag på att jag kryddar dem med svartpeppar – som för övrigt är hälsosamt – och nu slinker tomaterna ner hur lätt som helst 😀

Vackrare bäribulla har man kanske sett

… men detta är den första jag gjort i mitt 58-åriga liv. Har aldrig förr ens gjort en bulldeg! Bröd är jag bra på att baka, men vet ännu inte vad bäribullan smakar.

Vi finlandssvenskar kallar ju det här bäribulla (bulldeg och bär). Bärpaj är något helt annat.

Jag skickade en bild av bäribullan till min syster och i samma veva skrev hon ”ambulanser och brandbilar tjuter”. Det fick mig att svara ”det är inte mitt fel, ingen har ännu ätit av min bäribulla”… ”och inte är det hos mig det brinner heller såvitt jag vet” 😀

 

Fem en fredag och pusslet klart!

I går blev pusslet äntligen klart – har inte haft någon brådska med det.

Och så är det åter fredag. Hos Elisamatilda ställs följande frågor:

Vilken tid skulle du helst vilja vakna varje morgon?
– Halv nio är ganska bra. På helgerna sover jag ibland längre. Jag börjar jobba 9.30 om vardagar, om jag inte valt kvällstur.

Vad skulle du äta för frukost varje dag om det gick?
– Jag har möjlighet att äta vad jag vill varje dag. Helst äter jag en macka eller två och dricker vatten.

Om du enbart fick utföra en träningsform vilken skulle det vara?
– Promenader.

Vilken bok skulle du äga om du bara fick äga en?
– Svår fråga. Har Bibeln på nattduksbordet, men läser den sällan då jag tycker texterna är svårtydda. Så det skulle nog bli en bok med tänkvärda och uppmuntrande citat.

Om det bara fanns en högtid om året att fira, vilken skulle du välja?
– Påsken. Firar egentligen inga högtider på något riktigt speciellt sätt, men påsken infaller på våren och då är den älskade sommaren i antågande.