Tillbringade med min syster några timmar hos mamma i hennes trädgård. Gick sedan en liten väg längs Ehrensvärdsstigen då vi skulle hemåt igen. Bilderna är tagna längs den, av Lovisa-ån.
Men jag måste ju också få presentera min första blivande tomat! Ampeltomaterna tycks komma lite tidigare än busktomaten. Men även busktomaten börjar nu få blommor. Pollineraren Carita har varje dag trevlig sysselsättning på balkongen, också med att vattna och gödsla 🥰
Hur spenderar du midsommar i år?
– Både hemma i bostaden och tillsammans med vänner. Ute och åt med Merja igår och sedan senare på kvällen såg jag midsommarstången resas tillsammans med min syster. Jobbade några timmar igår, kanske en timme i dag och åter några timmar imorgon, men är nu under midsommarhelgens dagar mer ledig än jag brukar vara då vi tänker på tidningsjobbet.
Vad kommer finnas på ditt lunchbord?
– Hemma gör jag inget annat än sedvanliga frukostmackor, i dag mörkt bröd och tomater. Annars äter jag ute, igår kycklingkorg. Brukar inte då jag är ensam bli kokt potatis (gillar inte), sill eller nubbe (dem gillar jag men inmundigar dem inte ensam).
Kommer du dansa runt en midsommarstång?
– Den seden har vi inte i södra Finland. Kanske de dansar i Österbotten? Små grodorna sjunger vi inte heller här, så nej – ingen dans runt en stång dessvärre.
Har du någon midsommartradition?
– Ett par år efter varandra hade jag en blomkrans på huvet, i år hann jag inte med det. Annars handlar traditionen mest om att ta det lugnt och vila.
Vad gör du denna midsommar du inte gjorde förra året?
– Är mera ute bland andra människor, för att vädret är så fint och för att oron över att få corona har släppt en aning.
Vädret fortsätter vara varmt och vackert. Finlands flagga hänger mestadels slak mot stången, det blåser inte mycket. Solen skiner, det är +25 grader redan klockan 11 på förmiddagen. På granngården sitter några damer i skuggan i bersån och umgås. Kanske livet har övergått i fasen ”det nya normala”.
Låt oss bjuda på oss själva och inte ta livet så allvarligt alla gånger.
Glad midsommar!
Igår och i dag har det varit lagom varmt, runt +22 grader. Härligt. Bilden tog jag då jag varvade ner på balkongen i går med tidningar och böcker, dagbok och Wordfeud.
Tomatplantorna är inga bebisar längre 🍅❤ Det ska mycket vatten till för att de ska må bra. Lite snack och gödsel också 😍
Morgondagens tidning klar. 40 sidor midsommarläsning. Imorgon börjar vi på ny kula med nästa tidning. Men lite ska jag kanske hinna koppla av. Har inga speciella planer för helgen. Bor ensam och midsommaren är på något sätt en familjehögtid, en tid då släkt och vänner samlas. Min släkt är minimal och inte har jag fått inbjudan till någon fest heller. Men att vara med sig själv är inte helt fy skam. Att bara ta de lugnt, kanske åka iväg på en cykeltur. Ta dagen som den kommer.
Då vi kom in till denna gård, via en stig från Konungsdammens trädgård, sade en besökare på finska: ”Det här kan inte vara en privat gård!” Jo då, det är det. Engströms trädgård är en privat gård men den kallas också en engelsk park för den är gigantiskt stor och kräver otroligt mycket skötsel.
I dag hade jag möjlighet att vara med på en pressträff och där fick vi smaka på den ganska nya Lovisabakelsen.
Dagens fråga hos Orsakullan är ”Sommarsolståndet, hur känns det?”
– Riktigt bra, det är som ljusast och finast nu. Jag älskar våren och sommaren. Hösten går an, men mörker och kyla har jag svårt för. Sedan är det ju en annan sak att många, som jag kallar realister eller pessimister, nu börjar säga ”ja, nu vänder det, nu blir det bara mörkare och mörkare kvällar”.
Ett citat från kapitlet Ålderdom och åldrande i Tove Janssons ”Ordets gåva”.
”Klok som hon var insåg hon att trotsåldern kan skjutas upp tills man är åttiofem och beslöt passa på sig själv”. (Sommarboken)
Härligt, inte sant? Så vill jag också leva. I lite sådan där lagom trotsålder. Ni vet, att sparka på en sten och muttra något för sig själv. Inte så att jag lägger mig raklång på golvet i en affär och bankar knytnävarna mot golvet och skriker ”jag vill ha godis!”… för jag tror inte det skulle ha samma effekt som om jag sparkade på en sten. En liten sten. Som inte flög in genom något fönster och krossade det. Sånt kallas vandalism.
Tove väcker tankar inom mig, och det är väl meningen med hennes citat.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 