Det ska firas, men utan tårta

För det första har jag inga färska bilder från vardagen att sätta ut på bloggen. Så jag tog en bild av en mattidning där jag försökte hitta inspiration.

Det är det här med foton till bloggen jag avser ibland då jag säger att det känns trögt och att jag undrar vem som kan vara intresserad av att läsa det jag skriver. Det oaktat har jag dagligen mellan 200 och 300 läsare, så ett stort tack till er som tittar in här och ett särskilt tack till alla som lämnar kommentarer ❤

Den här veckan fyller Nya Östis sju år, närmare bestämt torsdagen den 28 april. De första åren bjöd tidningen på kaffe och kaka, till exempel vid en cafébuss på torget. Sedan kom pandemin, så fem- och sexårsdagen firades inte alls.

Nu firas inte sjuårsdagen heller mer än i arbetets tecken. Somliga medarbetare skålar kanske hemma och läsare likaså. Men vi hoppas kunna fira våra sju år med en läsarfest i början av juli. Sådana har vi inte heller kunnat ha, inte en enda gång under min tid som chefredaktör, på grund av pandemin.

Själv ska jag faktiskt fylla 60 år den här våren, och om inte något virus på ett eller annat sätt sätter stopp för det, ska jag ha en fest. Efter det får det vara slut med större fester, om jag skulle råka leva tills jag fyller 70, 80 och mer 😀

Som sagt, födelsedagen ska firas, men inte med kaffe och tårta.

I dag är det svårt att förutspå framtiden, ens så mycket att jag skulle våga lita på att en fest kan arrangeras. Jag kan ju bli sjuk. Och då man ser vad som hände i Ukraina… så vem vet hur livet här ser ut om några veckor?

Men jag väljer att känna tillit, det har jag lärt mig genom Natthikos bok ”Jag kan ha fel”. Jag försöker också leva med en öppen hand i stället för med knuten näve, och jag släpper allt jag kan släppa, för att finnas så mycket som möjligt i nuet.

Detta ”nuet” har bestått av hårt arbete för NÖ:s storspridningsnummer som kommer ut på torsdag. Ett jobb som fortfarande ger mer än det tar. Men vad vet vi om morgondagen? Ingenting. Så låt oss leva i nuet så mycket vi kan.

Att leva i nuet betyder ändå inte att man ingenting planerar. Såsom någon hade sagt till Björn Natthiko, ”barn ska till skolan, vi ska ha mat på bordet, ska vi iväg får vi inte missa bussen”. Och ja, tidningen gör att jag måste planera massor och hålla deadlines. Men mitt i allt detta måste jag också känna tillit, våga släppa oro och frågor som tumlar runt i huvet.

Glad måndag! 25-04-2022

Jag tror att många av mina växter tycker att det blir en GLAD dag, måndag eller inte, bara jag kommer till skott med att plantera om dem 🙂 En del växter nöjer sig med att få ny jord uppe på ytan i krukan.
En kotte i solskenet kan också göra en glad. Bilden tog jag förra veckan.
I dag har det regnat och varit mulet och det är +9 grader. Innedag med mycket jobb för tidningen, men tids nog kommer jag väl ut igen 🙂

Från tomatfröna syns ännu inget grönt men jag rapporterar direkt om där händer något.
Ekplantan på balkongen tycks ha överlevt. Väntar också på att den ska få skott snart som blir nya blad för nu finns bara en kal stam.

Byggnader, i all hast

Det känns lite som att jag inte hinner med, om jag tänker att jag skulle vilja dokumentera min vardag och berätta vad allt jag gör. I och för sig är ju även detta dokumentation. Då jag suttit i bilen på torget och genom vindrutan tagit två foton. Under tiden som jag väntade på att en fotograf för Nya Östis sprang runt och tog andra bilder 😀

Pankki – Bank står det fortfarande ovanför ingången till huset. Men någon bank har här inte funnits på många år. Till vänster om ingången ligger en lunchrestaurang i dag.
Här ser man att bilden är tagen genom bilfönstret, smutsen från vindrutetorkarna avslöjar det 🤣
Gamla apoteksbyggnaden är det här, numera finns här bostad i övre våningen och försäkringsbolag i första våningen.

Men visst har vi ståtliga byggnader som omringar vårt torg?

Jag har jobbat en stor del av dagen. Med layoutdirektiv för vårt kommande storspridningsnummer och utgivning av texter. Men lite Bingolotto ska det också bli.

Har ibland tänkt i samma banor som min bloggvän Johanna, Från andra sidan Potten… Finns det någon som orkar läsa mina vardagliga inlägg? Mer eller mindre trista är de ju. Inget händer.

Men jag har inte tänkt sluta skriva, inte lägga ner bloggen. Det känns fortfarande roligt att leverera ett inlägg per dag eller två. Så länge som det känns så, och så länge som jag har 150-250 läsare per dag håller jag på.

Skyltsöndag, den 24 april 2022

Tiden går verkligen fort när man har roligt, sägs det ju. Det här är sista söndagen i april månad och den ska firas med en rejäl och riktig skylt. Ibland drar jag till med andra slags texter, sådana som finns på planscher eller texter på trottoarer. Tröskeln att vara med i denna utmaning är låg. Den förvaltas av bloggaren BP med bloggen Konst eller Konstigt, och är en av många roliga utmaningar som finns i Blogglandia.

För att lugnet ska bibehållas på ett avsnitt av Brandensteinsgatan får alla inte kör här under sena kvällstimmar och på natten.

Första kvällen på balkongen

Städat och fint, och första kvällen jag kunde sitta ett par timmar och läsa på balkongen.

I morse regnade det, välkommet även det. Sedan blev det sol och klarblå himmel, som bäst runt +13 grader, nu vid åttatiden är det +9.

Har varit med mamma i affären i dag och köpte hennes favoritmat som take away från ett matställe, wienerschnitzel med pommes frites som hon äter två dagar.

Annars har jag mest tagit det lugnt. Läst tidningar och böcker, sett på tv. Ägnat en timme åt en större artikelhelhet för Nya Östis. Imorgon fortsätter jobbet med det. Men jag är nöjd med mig själv och hur jag nuförtiden prioriterar jobb och fritid.

Du härliga vår. Som jag älskar dig ❤ Att ha allting framför sig.

Vacker vägg, del 140

Har säkert fotograferat solljus och skuggor på min vägg här hemma förr, men ingen bild blir den andra lik så jag visar gärna denna från igår kväll.

I dag regnar det men tycks vara +10 grader ändå. Regnet behövs, det binder sanden och dammet som ännu finns på gatorna. En del av gatan där jag bor putsades på förmiddagen.

Ska ta mamma till affären i dag och mot kvällen jobba ett par timmar med en större artikelhelhet.

Vi vill ha kvar den goda servicen!

Palvelumestari palvelee arkisin klo 10–18 betyder att Servicemästaren står till din tjänst om vardagar klockan 10–18 om du så vill. Du får bilen tankad, vindrutetorkare bytta, vattenbehållaren till vindrutans spolingssystem påfylld och annat smått och gott.

Nu är den här stationen nedläggningshotad, eller ja – det är bestämt att ST1 stänger den efter den sista maj. Många är ledsna och besvikna eftersom servicen här alltid är god. Bra service får man på andra stationer också, men mig veterligen finns det inga servicemästare som likt Johnny här på bilden kommer pilande med ett glatt leende på läpparna.

Det finns ett upprop på adressit.com som kan undertecknas av alla dem som vill ha den här stationen och dess människonära service kvar.

Så till en helt annan sak. Balkongen städades igår och den är nu redo att ta emot tomatplantorna, sedan om fröna vi sådde igår blir plantor. Just nu står krukorna i köket där de får mest sol och värme. Senare i dag flyttas de ut till balkongen, då solen når den. Och sedan till kvällen in igen så att det inte blir för kallt och dragigt.

Fullt upp har jag. Hoppas det blir en stor tomatfamilj ❤ 🍅

Lovisabyggnader, och svar på frågor

Lite blandade bilder får det bli i dag. Lovisa Gymnasium, en ståtlig byggnad från 1909, den gula äldre delen. Den gråvita till vänster är något nyare, och särskilt ny är hisskonstruktionen.

Här tog jag studenten 1982, så vi har 40-års jubileum i år.

Församlingsgården fanns här tidigare. Sedan blev det inneluftsproblem, som det tycks bli lite här och där, inte bara i byggnaderna i min hemstad.

För riktigt länge sedan fanns det i bortre ändan en klädaffär.

Elisamatilda ställer i dag frågor om ljud.

När blev du senast störd av ljud?
– Det är rätt tyst här som jag bor, och ljuden utifrån tycker jag om. Men borrar någon i huset är det ett förfärligt ljud. Badrumsrenoveringarna är lyckligtvis nu förbi.

När senast höll du något hemligt?
– Kan panta på nyheter ibland och håller just nu en sådan hemlig ett tag. Vissa saker, som jag lovat någon vän att inte berätta åt någon, håller jag hemliga så länge vännen så önskar.

Vad är den längsta period du inte pratat?
– Det kan gå flera timmar att jag inte säger något högt då jag bor ensam. Ja, det kanske till och med kan bli över ett dygn. Men jag brukar prata lite högt med mig själv då jag inte träffar andra 🤣

När är du som mest högljudd?
– Jag är en ganska lågmäld mumlare, generellt sett 😀 Men på Tors innebandymatcher kan jag skrika så att jag blir hes.

Vilket ljud ger dig mest obehag?
– Ibland får jag obehag av helikopterljud, vet inte varför, blivit skrämd som barn? Obehagligt också att höra någon skrika av rädsla, i panik, någon som blir misshandlad till exempel.

Tomater, kanske på kommande?

För mig är det a och o att ha en trädgårdsmästare då det gäller att komma igång med eventuell tomatodling. Själv gillar jag inte att ”kludda” med mylla 🤣 Väninnan Pia är bättre på sånt.
För att komma ihåg vilka frön som har såtts i vilka krukor. Ordning och reda!
Och sedan sist men inte minst. Tomat-mamma Carita springer ut och in med sina blivande plantor. Tillsvidare enbart frön i mylla. Sol på balkongen? Ja, där ska ni får vara! Kallt på balkongen? Klart att ni ska få komma in! Fönsterbrädet i köket ger mycket sol och värme. Och några av er får mysa under en lampa i vardagsrummet.

Somliga har hundar som de går ut med och andra djur som de värnar om. Matar och ger vatten.
Nu har jag min tomatfamilj ❤

Vacker vägg, del 139

En av väggarna i toaletten i Heinola ABC, en servicestation och ett lunchställe.

Sommarstämningen infinner sig här också nu då det är +13 grader varmt och fåglarnas kvitter, och måsarnas skri, påminner redan om sommarens karaktäristiska ljud. Det är bara vindens sus i trädkronorna som saknas tillsvidare.

Nu är det snart frissadags! Sedan plantering av tomatplantor, bland annat.