Under en kort paus i jobbet fick jag skjuts till en av de lokala supermarketarna för att fylla på förrådet av mat och annat nödvändigt.
I dag var det slutspurt med en 44 sidor tjock tidning som är ett så kallat storspridningsnummer. Det går ut till även sådana hushåll som inte prenumererar på tidningen. En sådan här drive gör många tidningshus en gång i månaden. Nya Östis har kapacitet att göra det ungefär två gånger per år.
Det kräver stora insatser av många personer, allt från planering av artiklar till förverkligande av dem – att man skriver och fotograferar. Sedan ska texterna läsas och stiliseras, och efter det placeras ut på sidorna av layoutaren och färdiga sidor ska korrekturläsas. Utöver detta är annonsförsäljningen och den grafiska framställningen av dem viktig. Och detta är bara en del av en stor helhet som då det gäller produktion av en tidning.
I dag blir arbetsdagen ungefär tio, elva timmar lång då jag ännu ska följa kvällens fullmäktigemöte på distans. Lyckligtvis är det så här fullspäckade och krävande dagar bara en gång per månad.
I serien aldrig-fotat-förr-och-jag-hinner-inte-fotografera-annat-då-jag-bara-jobbar… Här kan man tanka bilen vid S-Market.
Den här formen av frestelse måste man inte motstå.
Varning för att detta kan bli ett lite längre inlägg än vanligt 😀
Jag har läst en sida per dag sedan årets början ur Henri Nouwens bok ”Ovillkorligt älskad”. Där fann jag nyligen ett citat som satt som ett smäck!
När vi krossas som druvor kan vi inte se framför oss det vin vi en dag kommer att bli.
Nej. Jag såg inte i maj 2014 vilket vin jag kunde bli efter skilsmässan. Men det var inte enda gången jag kände mig krossad i livet. Jag krossades då min pappa gick bort när jag bara var femton år gammal. Jag krossades även många gånger efter det, i olika sammanhang.
Men idag har jag förvandlats till ett vin som jag hoppas mina vänner kan njuta av ❤
Jag såg en annons någonstans om denna underbara chokladask.
Direkt dök denna tanke upp: ”Du ska inte var för sträng mot dig själv, ät vad du vill, när du vill. Njut av livet” Jag tror att jag hörde det på TV igår i programmet ”Efter Nio” där en kvinna som haft anorexi och bulimi uttalade sig. ”Detta eviga bantande… varför?”
Finsk choklad är ett kapitel för sig. Svårt att hitta nåt bättre. Svenska Marabou och Cloetta (om de nu är svenska numera?) – är också goda jättar.
Men Lindt, från Schweiz… jag säger bara LLLLL, då jag inte kan säga MMMM som i Marabou.
Kvällssysselsättning.
Den här veckan gör vi en extra tjock tidning, troligtvis 44 sidor. Vi kallar den storspridning då den går ut till 10 000 hushåll. Många får Nya Östis gratis och det här gör vi ett par gånger per år i hopp om att få nya prenumeranter och annonsörer.
Varje torsdag är det skönt då tidningen kommer ut. Då blir det ett par dagar i lite lugnare takt. På söndag börjar jobbet med följande tidning. Och så här är det varje vecka, året om.
Men jag tycker om mitt jobb. Och så här i coronatider, och speciellt då jag levt ensam nu över sex år, ger jobbet livet innehåll.
Jag har jobbat som journalist sedan 1987, så egentligen vill jag säga att mitt jobb är en livsstil.
Dessutom handlar mycket nu om att acceptera läget.
Jag lever rätt isolerat.
Jag använder ansiktsskydd då jag går till affärer.
Jag tvättar händerna ofta.
Jag tänker inte delta i några julfester eller andra sammankomster och tror knappt att sådana arrangeras här som jag bor heller.
Jag reser inte utomlands, ytterst sällan utanför Lovisas gränser.
Som sagt. Jag har accepterat att mitt liv kommer att vara begränsat på detta sätt åtminstone till sommaren 2021. Kanske längre än så.
När man accepterar något blir det ofta lättare att andas och gå vidare.
Ett tag sedan jag gjorde ett inlägg i den här serien. Det är Photo by Susansom en gång började med den här utmaningen. Jag länkar till ett av hennes somriga inlägg.
Själv tog jag de här bilderna i höstas. Först på avstånd från trädet, senare en bild då jag kommit mycket närmare. Den där jag står under trädet tycker jag blev lite mer spännande.
Pussel gör mig lugn och glad, i motsats till vad en del bloggvänner skrivit – det vill säga att de skulle bli frustrerade och kanske rentav arga och tappa nerverna med pussel 😀
Brödbilen i Paris var den första som började forma sig. Har också fått ihop ett par luftballonger 🙂
Glad måndag hoppas jag att det blir också för bloggvännen Geddfish. Det är nämligen hon som vann Lilla My-reflexbrickan i månadens utlottning.
I dag är det väldigt grått och regnigt ute, så reflex behövs!
Jag har ett sådant här trevligt ”spionverktyg” på insidan av min dörr.
Det sitter över titthålet och förstorar utsikten över trapphuset. Jag ser när någon kommer till mig, vem det är och när jag kan öppna dörren utan att de ringer på.
I vanliga fall har besökaren meddelat sin ankomst via summern nere vid ingången på gårdsnivå. Men ibland händer det ju att dörren där står öppen eller att en besökare slinker in då nån annan går ut.
I dag behövde batterier bytas i kameran. Det var då Adrian nästan tappade nerverna.
– Det skulle behövas en bomb för att få upp det här, sa han. Eller kanske det ändå skulle vara bäst med en bomb under baken på den som låter tillverka sånt här skit.
Den här bloggen förmedlar inte vidare hans svordomar. Men jag håller med honom om att det är snudd på kriminellt att använda sådan hårdplast som man lätt skär sig på då man försöker klippa upp den.
Och till alla som ännu inte vet vem Adrian är.
Tyvärr – jag har inte en ny man i mitt liv.
Adrian finns inne i mitt huvud. Där lever han sitt eget roliga liv.
Ni vet. De flesta kreativa barn har en låtsaskompis 😀
Adrian är min ❤
Det här är ingen regelrätt skylt, men friheten är ju stor i Skyltsöndag att lägga ut även planscher, dekaler, tejpningar på bilar osv. Eller en annons som varit i tidningar, sådana som den här.
Ett brinnande aktuellt ämne. Tycker att den som har skapat annonsen har lyckats mycket bra med budskapet.
Smittor sprids snabbt om vi inte är försiktiga.
Fler skyltar och bloggare som är med i utmaningen hittar du hos BP som har bloggen Konst eller konstigt.
Hartwall kör med en reklamom att den andra lördagen i november är årets gråaste dag. Jag vet inte kom reklamen kan ses i Sverige, men språket som talas är engelska. Här får vi veta varför vi inte har några färgsprakande helger i Finland den här tiden på året. Vi bort helt enkelt i ett helgrått land 🙂
I början av reklamen frågas det om den som tittar fyllt arton år. För att bekräfta det väljer du KYLLÄ som betyder JA. Men är du inte arton år får du inte se reklamen, var vänlig följ lagen.
Vuoden harmain päivä – Årets gråaste dag. Den 14 november.
Så i dag är det dags! Höj en skål för vårt fantastiska gråväder!
När behövde du senast hjälp med något?
– Såsom bilden visar. Jag behövde hjälp med att kolla om det var fel på ett uttag i väggen och på ett i taket. Sedan var en sladd till en lampa lite lös och då hade jag samma elektriker att hjälpa mig.
Inom vilket område är du den som hjälper andra?
– Jag hjälper gärna över så brett området jag kan. Ofta gäller det formuleringar, olika texter, översättningar och sånt.
Vad skulle gå bättre om du inte gjorde det själv?
– Jag är inte bra på att baka olika bakverk. Om jag flyttar möbler eller planterar om blommor helt ensam slutar det ofta med frustration 🙂
Hjälp med städning tar jag också då och då.
Brukar du ta hjälp av dina grannar?
– Väldigt sällan, här bort mest äldre personer som jag inte vill besvära. Jag frågar vänner eller min syster först.
Vad hjälpte du oftast till med hemma som liten?
– En tid hade vi ett schema med vems tur det var att diska och städa. Minns inget specifikt som jag alltid skulle ha gjort. Mamma var hemmafru så jag antar att jag blev bortskämd med allt möjligt eller att jag inte fick hjälpa till. Jag har ett minne av att jag ville hjälpa mamma baka. Jag tjatade om att få smaka på ingredienserna. Mamma sa att det inte var en bra idé att stoppa en matsked mjöl i munnen. Jag gjorde det förstås ändå… och reaktionen är något jag inte glömmer i första taget 😀
Det är Elisamatildasom håller i trådarna för Fem en fredag, en rolig utmaning som jag deltar i så ofta som jag hinner och minns.
I dag kunde jag ta ett litet syrestuds vid havet 🙂 Jag har själv översatt ordet från finskans happihyppely, det vill säga då man är ute en kort stund för att insupa frisk luft 🙂
En del båtar ligger kvar vid bryggorna fortfarande, fastän de inte syns på min bild. Vi har haft några få nätter med minusgrader, men det behövs ju ihållande kallt väder för att isen ska lägga sig. I dag hade vi +7 grader då det var som varmast.
En båt modell nyare till vänster och sedan paketjakten Österstjernan, som faktiskt nu ligger i ett paket inför vinterns servicearbeten.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 