… det har bara krävt tre veckor 😀
Men jag har äntligen hittat alla. Och fastän det inte ser ut som om jag kommit särskilt långt så känner jag nu att det här pusslet klarar jag, med tid och tålamod. Om det blir klart först till påsk så gör det inget. Men det går bättre undan hela tiden och jag har lärt mig se nyansskillnaderna i bitarna som ska bilda himmel, hav och solnedgång.
Alla lådor och brickor som är fyllda av sorterade bitar syns inte ens här 😀
Glad ännu i dag för de fem poäng som Tor krafsade ihop under veckoslutets matcher.
Men de här ugglorna, som fanns på bokhandeln Akademens vägg på mässan i Tammerfors i höstas, gör mig också glad 🙂
… då Tor bjuder på så mycket spänning att jag tror att jag har hjärtat i halsgropen. Men det är förmodligen bara pulsen som slår extra hårt där… Hur hälsovådligt det är att leva med i en match såsom jag och många andra gör vet jag inte. Dör man så dör man, på en plats bland massor av vänner, likasinnade och med ett lag som man älskar ❤
Vi hade en ledning på bortaplan i dag med 3–5, men plötsligt var läget 5–5 och 6–5… tills vi kvitterade till 6–6 och sedan vann i förlängningen. PUUUST!
En del av mina bilder blev hyfsade, andra blev mindre bra. Men i kväll var Tors spel ibland huvudlöst och ibland hann inte fötterna med och passningar slogs fel. Så bilden är lite symbolisk ändå 😀
Fler skyltar och länkar till bloggare som skyltar hittar du hos Konst eller Konstigt som förvaltar Skyltsöndag!
Satsade i dag på att ha en ledig dag. I morgon måste jag jobba några timmar igen, men det är i morgon det. Fick skjuts med en väninna till affärer utanför centrum där jag bland annat köpte toalettpapper i en större förpackning.
Ett par timmar innan Tors match började åt en annan väninna och jag nachos med köttfärs hemma hos mig, drack skumpa och pratade om allt möjligt mellan himmel och jord. Världen förbättrades åter och en rolig match hade vi också då Tor besegrade Josba med siffrorna 9–4 och nu ligger etta i tabellen.
Det är skojigt att nån gång få vara ”bara” supporter, det vill säga att inte behöva vara på jobb och skriva om alla matcher.
När laget man hejar på gör mål i numerärt underläge känns det extra toppen. Likaså då gästerna gör självmål i tom bur då de spelar med sex av sina utespelare mot fyra av våra… Kan erkänna att jag då rentav tyckte synd om motståndarna.
Restaurang Kapellet och Kapellparken i vinterskrud, minus tio grader och sol. Vackert, tycker jag, fastän jag längtar till våren och sommaren.
Varje dag går jag förbi det här lilla trädet med snötäckta grenar som står invid ett av våningshusen på min väg från hemmet till affären. Varför har jag inte fotograferat det förr? 😀
Dagen började med textrespons till en prao-elev. Hon jobbade på distans såsom nästan alla andra på Nya Östis gör. Bra gick det och jag gav henne gott omdöme, och en text av henne finns i nästa tidning.
På kvällen nepalesisk mat, som jag fått smak på, tillsammans med två väninnor. I morgon har jag tänkt sova länge och hålla ledigt från det redaktionella. På söndag väntar åter både översättningar och sportreferat.
Men jag är tacksam. Fortfarande. För att jag får styra mitt jobb själv. Och för att jag haft och har många inspirerande uppdrag.
Vaknade tidigt i morse av plogbilarna som är tidigt i farten här i centrum.
Lyckades somna om, men en timme låg jag nog vaken av skramlet. Tänkte då, åter tacksamt, vad bra att jag inte behöver stiga upp klockan 7! Då hade det grämt med ofrivillig väckning före sex.
Det har kommit mycket snö, men det blev inte sådant oväder som förutspåddes, åtminstone inte över Lovisa. Men många har uppdaterat på Facebook med bilder från snöskottning, hur många kalorier de gjort av med under timmarna av skottning och hur många steg de tagit.
Jag tog väl också ett par tusen steg i dag, men snö har jag inte behövt skotta. Egentligen gillar jag att göra det, IBLAND. Men fattar inte hur jag skulle hinna om jag bodde i ett egnahemshus, därför är det bra att jag bor som jag bor 🙂
I går kom det många bra program på tv. Då jag har en del av Sveriges kanaler blir det ofta svårt att välja, och många bra program kommer rätt sent på grund av tidsskillnaden.
Då jag jobbade som anställd och skulle köra till Borgå hade jag ofta väckning kring sju eller tidigare på morgonen för att hinna till 8.30 till redaktionen. Nu känner jag mig lyckligt lottad som ganska långt kan styra mina tider själv (övning inför pensionsåren?) och följa min naturliga dygnsrytm.
Mandelmanns gård som visas på TV4 tycks också dela tittarskarorna. Antingen gillar man paret på gården eller så gör man det inte. Gustav är lite som tv-profilen Ernst, han säger roliga saker som ”huller om bladder” eller ”nykläckta lamm” 😀
Jag tycker det är bra att alla de problem som vi människor onekligen har i vardagslivet inte ältas här. Mandelmanns gård har hög mysfaktor. Ändå är allt inte bara vackra princesstårtor på födelsedagen utan även ett hårt liv på en gård där djur ibland dör 😦
Och sedan valde jag programmet med 106-åriga Dagny framom Veckans Brott. Hon är så härlig. Nyfiken på allt. Sätter man sig ner så dör man, säger hon.
Jag stod en stund och funderade vid hyllan i affären. Ska jag köpa en fettisdagsbulle eller inte? Dessutom kunde jag inte bara köpa en, de fanns i tvåpack.
En minut senare låg ett paket med två bullar i min köpkorg och snart ska jag mumsa i mig den ena.
Med mandelmassa, förstås 🙂 Och utan hetvägg.
Hahaa! Nu är jag inte ute i sista minuten med bidraget till Sannas bildutmaning, Gemsweeklyphotochallenge. Jag känner inte så ofta att jag har några genomtänkta motiv, men vem som helst får vara med i utmaningen och det bästa är att inte känna någon press.
Roligt är det också att titta på andra bloggares bidrag, hur det tolkat ordet.
Det här stora ljuset har jag ute på balkongen. Det har snart brunnit slut men då finns ett skal kvar och jag kan ställa små värmeljus in i det.
När jag sitter inne och tittar på ljusen på balkongen känns det mysigt och ombonat. Ljus ger VÄRME på många sätt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 