Cafe_Favorit

Och jag rullade iväg…

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Förr i tiden rullade jag iväg hur som helst, när som helst och åkte nästan vart som helst. Nu gällde det att tänka efter, vilken rutt passar bäst då jag inte kan trampa hela vägen. Gällde att vara strategisk också med tanke på farliga korsningar med mycket trafik 😂 för sådana finns minsann också i småstaden.

Turen blev kanske 500 meter lång och det löpte bra nästan hela vägen fram till syrran där jag hämtade bilen. Här har jag hoppat av för att ta ett foto i Kapellparken. Det blåser en hel del men vi har faktiskt nu +20 grader!

Jag ville ut en sväng med bilen. Den friheten som cykeln i viss mån ger och som bilen ger fullt ut, gör mig faktiskt nästan tårögd. Det är alltså glädjetårar som trillar om de trillar.

Körde runt i stan, tittade mig omkring på ett sätt som är omöjligt utan bil, eller då jag inte kan gå långa sträckor. Blev sugen på en glass. Men enda kiosken som nu var öppen sålde en sådan sorts glass som jag inte ville ha i dag.

Tokmannis parkering var fullsatt och sommarblommorna har kommit ut, så där fanns ingen P-plats nära dörren. En närliggande bensinstation, samma sak, fullt med bilar på P-platsen och för lång väg att gå utan stav eller andra stöd.

Men sedan hittade jag en parkeringsplats nära Café Favorit och lyckan var stor då jag kunde ta mig in där och även ut till bilen för att avnjuta en gräddvaniljglass ur en pappmugg 🥰

Långsam lördag och Hoppa på tåget

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Örtscones från Café Favorit, hämtade hem igår. Marmelad som ska avnjutas på Fazers croissanter.

Jag ska försöka ha en långsam lördag i dag. Eventuellt se om jag kan cykla några hundra meter, så att jag kan hämta bilen från syrran och ta en tur då det har lovats mycket fint väder till eftermiddagen.

Men allt är bara lösa planer tillsvidare. Beror helt på hur mitt knä känns. Två dagar har det varit bra. I dag känner jag av att jag gick och stod över en timme då vi handlade igår.

Temat för Hoppa på tåget hos Åke är Vårblomma. En typisk vårblomma för mig är krokusen.

Dagen började med frukost och några sidor i Hufvudstadsbladet som hade en intressant artikel om Saab i Sverige och ett säkerhetssystem för övervakning, GlobalEye, som utvecklas där i samarbete med Finland.

Det var tyst och skönt. Jag sätter sällan på teven på morgonen.
Lite senare började det bullra i luftrummet. Helikoptrar och andra flygfarkoster for omkring, men jag såg dem inte från mina fönster. I dessa tider, med vår granne i öst som fortfarande anfaller Europa, känns det som att vi aldrig vet vad som kan hända. Samtidigt litar jag på vårt försvar, och Nato övar då och då, så ljuden av plan och helikoptrar känns både spännande och trygga.

Flera F och allmän glädje!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Igår firade jag av tacksamhet och glädje för att mitt ben hade varit ”friskt” två dagar. Så skönt att kunna gå nästan normalt. Har en stav ibland men visst har det skett framsteg på sju veckor ❤

Det regnade och var kallt igår men det hindrade mig inte från att känna glädje. Efter frissan, som återskapade både fluff och stadga i håret och även lockade till det lite, körde jag till Cafe Favorit och köpte denna minipavlova. Maräng, grädde, färska smakrika frukter och bär och med en fyllning av lemon curd. Något av det godaste jag ätit på länge! Missa inte om du har vägarna förbi och om detta råkar finnas i vitrinen.

Bilden går in under temat Färgsprakande fredag som LillaSyster håller igång.

Sedan brukar vi ju också ha Fem en fredag med Elisamatilda, men hon är på välförtjänt semester just nu så utmaningen pausar.

Flera bokstäver F som är aktuella: fakturor, både egna och tidningens och så är det dags att räkna arvoden igen. Månaderna går otroligt fort!

Dessutom har de första små tomatplantorna börjat visa sig i min odling. Ett F blir det ju för den saken också. Fantastiskt!

Tålamodet tryter just nu, men…

~ Carita Liljendahl ~ 28 kommentarer

… det finns de som har det värre. Så försöker jag tänka de dagar jag knappt kan gå på benet. Många sitter i rullstol, somliga har inga ben alls. Folk lider i krig och annat elände.

Men jag har också fått mig sagt att det är tillåtet att sörja ett ont knä, ett tillfälligt ”förlorat ben”, eller i alla fall förlorad normal rörelseförmåga. Jag får gråta över det, på samma sätt som vem som helst annan får sörja och gråta över olika förluster i livet.

Sedan har jag min egen speciella humor. Här kommer jag med flottigt hår ut från massören. Således inte till min fördel på bilden, men sånt vill jag sluta tänka på. Det är som det är. Livet och utseendet.

Mottagningen ligger i ett servicehus där det bor många äldre personer. Ledstången passade mig perfekt i dag. Jag sa ”hit flyttar jag, då har jag nära till allt, kanske jag också skulle få en plats i vattengymnastiken som mitt ben skulle behöva”.

Att handla till mamma blev en pärs. Kundvagnen utgör ganska bra stöd, men leder till att jag nog inte rör mig på korrekt sätt.

I dag var alltså en dag då knäet knappt höll alls. Det går att leva här hemma, men ska jag ut och gå 50–100 meter är det kört – just nu.

Efter att vi hade handlat till mamma funderade vi med syrran var vi kunde ta en behövlig paus. Var kommer jag in, där det inte finns trappor. Dörren från trädgården till Café Favorit var öppen och jag klarade 50 meter från bilen. En liten prosecco hägrade framför mina ögon och då gick det ju att kämpa för den. Den lilla bakelsen är en muffins med fantastisk smak av citron.

Och långt inlägg blir det men jag vill också svara på Elisamatildas fredagsfrågor.
Temat är Roliga frågor.

Vad kommer spela mest roll när du blir 80?
– Känns nu som att hälsan är viktigast. Ben som bär, huvud som funkar.

Har du lånat eller tagit något du sen aldrig lämnat tillbaka?
– Det har säkert hänt, men inte varit medvetet drag.

Fixar du saker själv, eller låter du någon annan fixa åt dig?
– Ber numera rätt ofta om hjälp, men kan fixa rätt mycket själv också om jag orkar och vill.

Vad var din favoritleksak som barn?
– Troligen min första nallebjörn.

Vilket är det konstigaste djuret?
– Dyngbaggen. Såg ett intressant program om den en gång. Ett sånt liv den har 😱🤣 Men allt har en mening. Livet för den fullt av viktigt arbete!

    Med ett brett smil i fejset…

    ~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

    … är jag här på väg bort från läkarcentralen Mehiläinen där jag har min företagshälsovård. Det här är utsikten från andra våningen varifrån jag, på grund av trilskande knä, tog hissen ner, inte trapporna.

    Det ser lite skojigt ut med kyrktornet på husets tak 🙂

    Här har jag världens bästa läkare ❤ Jag skulle unna alla att hitta en så sympatisk och kunnig person. Allt går smidigt och nu har jag remiss till röntgen för knäet och förnyat recept för blodtrycket, som var bra (jag hade gjort uppföljningar hemma). Jag kollade också om jag kan ta melatonin för att ha lättare att somna, att den kan kombineras med den medicin jag nu tar och det blev grönt ljus även där.

    Har åter en natt bakom mig då jag somnade klockan 05… lade mig 23.30. Sånt går ju inte i längden. Dels beror den dåliga sömnen på att jag inte kan hitta något bra läge att ligga utan att knäet säger sitt.

    Hahaa. Nu blir det bara texter om krämpor och mediciner, såsom till denna ålder hör 😀
    Men jag var på riktigt glad och nöjd och hade ett brett smil i ansiktet när jag gick ut.

    Efter läkarbesöket. Kaffe och croissant med mandelmassa, som jag delade med syrran på Café Favorit. Lite som en annorlunda fastlagsbulle. Jättegod!

    Augusti-Mumin, skumpa och sånt

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Det är första augusti i dag och ett stänk av vemod infinner sig. Men bara ett litet stänk. För än har vi sommar kvar, trettioen dagar i augusti kan bjuda på vilka härligheter som helst.

    Muminfamiljen verkar ha skördetid på gång 🥰

    Ni kanske har sett att jag på startsidan här på bloggen lottar ut ett glasunderlägg av god kvalitet. Motivet där är Lovisas rådhus, vår ljusröda bakelse. Det här underlägget köpte jag till mig själv, med väderkvarnen som motiv.

    Slutade jobbade klockan fyra och träffade en kollega på Cafe Favorit. Karelsk pirog som saltig förrätt och Lovisabakelsen som söt efterrätt. En glas skumppa och lite vatten också.

    Såg bostadsmässans bussar många gånger i dag men hann inte få fram kameran. Lite vemodigt känns även det, att mässan slutar på söndag. Å andra sidan öppnas då helt andra möjligheter att röra sig på området, på gångbron och spången och i parken på Drottningstranden, utan att betala för det.

    Det började ösregna vid halv sju-tiden och plötsligt blev det nästan mörkt som i en säck inne. Jag har redan några kvällar tänt levande ljus. Det är både mysigt och vemodigt att hösten närmar sig, men tiden går för fort under sommaren.

    Jag får tänka att den går precis lika fort på vintern. Och i år slipper jag kämpa med snö som packar in bilen, eller att köra den varm då det är -20 grader, eller att flytta den för att plogbilarna ska kunna putsa p-platserna vid gatan. Jag har nämligen bilen kvar bara en dryg vecka, sedan behöver ägaren själv sin Saab. Fäller nog en liten tår då det blir dags att säga adjö till Herra G… 😢

    Kaffe, kaka och kvällsrunda

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    God kaka på Cafe Favorit, kaffe och en trevlig pratstund med en av tidningens medarbetare. Skönt med lite lugnare tempo ibland. Min massage blev inställd, siktar på nästa vecka.

    Tiden att rösta på Lovisanejdens Lucia gick ut i dag och jag hämtade tre lådor av sex med röstsedlar. Hur det går i valet får vi veta på söndag.

    Sammanlagt 2800 steg i dag. På kvällsrundan såg jag att det kommit upp fina stjärnor i fönstren till byggnader vid torget. Förr fanns här ljus som liknade nåt slags stora blockljus. Liknelser med allt möjligt annat har också genom åren uttalats. Så de här stjärnorna är finare!

    Aktiv 18–20 november 2022

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer
    Fredag 18 november: 4883 steg, hurra! På dagen diverse ärenden på stan. På kvällen en runda bland annat via barndomskvarteret, stadsdelen Garnison, här Klapphusgatan. Frisk nordlig vind och minus tre grader.

    Lördag 19 november: Jubileumsdag. 50 dagar i sträck har jag promenerat minst 2500 steg. För det mesta mer än så. I dag var det första dagen som det tog emot en aning. Jag kände mig inte i bästa form, så jag gick inte särskilt raskt. Minus en grad men en skoningslös nordanvind som små snöflingor ystert dansade i. Men just för att det var min femtionde promenaddag ville jag inte bryta trenden med att stanna inomhus. Blir jag sjuk, såsom rätt många blivit nu både i influensa och i corona, så tänker jag förstås om, då är vila ett måste.

    Totalt blev det ändå 4249 steg, eftersom jag på kvällen gick ut en sväng i periodpausen i Tors match mot SS Storm i Sjundeå 🙂

    Söndag 20 november: 2600 steg, alltså precis aningen över dagens mål.
    Hade kommit snö i natt så jag ställde in cykeln i förrådet och putsade bilen fastän jag inte skulle köra nånstans.
    Ganska kall blåst och jag fick se efter var jag satte fötterna för att inte halka.
    Postade två postcrossing-vykort, en bra anledning att komma iväg på en uppfriskande runda.

    Tre dagars saldo 11732 steg vilket jag är mycket nöjd med!

    Hälsostegen, dag 29, och blandade bilder

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

    Det var här som mina hälsosteg började lördagen den första oktober då Folkhälsans kampanj startade. Det var väldigt vackert väder den dagen och jag hörde gässen väsnas på Lovisaviken inför flytten söderut.

    Sedan dess har jag promenerat, i ur och skur, varje dag, ibland ensam, ibland i sällskap med någon annan. Och i dag var jag tillbaka i åsentrapporna. Det har regnat mest hela dagen men öste inte ner just då som jag tog mina 3674 steg.

    Många har frågat om jag tänker sluta gå då kampanjen slutar. Det måste ha uppstått något missförstånd, för varför skulle jag sluta? Jag slutar gå bara om jag skadar fötter eller ben, eller om jag blir så sjuk att jag inte kan promenera.

    Kanske missförståndet bottnar i att jag skrivit på Facebook, där jag länkar till mina inlägg, att jag slutar BLOGGA om hälsostegen varje dag. Jag kommer att föra statistik över mina steg även framöver, och jag fortsätter fotografera på mina promenader. Alla steg noteras i bloggen men antalet INLÄGG som har Hälsostegen som rubrik blir färre då jag skriver om flera promenader i bara ETT inlägg 🙂

    Jag gick upp för trapporna, så den här bilden tog jag egentligen redan innan stigningen började.

    Och den här bilden tog jag före promenaden började. Gurkmejalatte och en halloweenbakelse på Café Favorit i sällskap av min syster. Många andra bekanta råkade också vara där så det blev prat om allt möjligt från stigande elpriser till åldrande föräldrar.

    Jag går baklänges med bilderna nu, för den här bilden tog jag av pusslet igår kväll med kamerans nattfunktion. Samma funktion på kameran då jag fotograferade nejlikorna som jag köpte i onsdags.

    Det där med potatis…

    ~ Carita Liljendahl ~ 27 kommentarer

    måste jag väl ta tillbaka. Det jag skrev igår, att någon potatiskris inte skulle beröra mig 😀
    Å andra sidan, det är sällan och väldigt små portioner av pommes frites som jag äter.
    Varje gång det kommer pommes frites med en matportion ber jag om att bara få en LITEN portion, och det oaktat blir över hälften kvar.

    Men ibland äter jag Locales goda lilla portion med dip. Så gjorde jag igår.

    Tidigare på dagen träffade jag Inge-Maj och Bengt på Cafe Favorit tillsammans med syrran och mamma. Då gottade jag mig åt denna kaka, det var nåt med jordgubbar och champagne!

    Nämnda café är en av många favoriter här i lilla Lovisa. I trädgården får kunderna flytta möblerna hur de vill och i denna sommarvärme (+29 igår) vill de flesta sitta i skuggan.
    I dag ska jag träffa en kollega och sova över hos henne. Skärgårdsmiljö ska det bli. Trevligt också hoppas jag. Och kanske jag tar mig ett dopp i havet? Få se!