En_fråga_om_dagen

Fem en fredag, Dagens ord

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Fredagens ord kan bra vara Original.
Hartwalls long drink är fredagsdrycken 🙂 och detta får vara en symbolbild.

Men Elisamatilda ställer följande frågor i sin utmaning för dagen:

Sover du sämre vid fullmåne?
– Ibland gör jag det och senast som det var fullmåne denna månad kände jag av det rätt mycket.

När var du senast vaken mitt i natten?
– Jag vaknar alla nätter. För det mesta somnar jag om, men det var väl för några dagar sedan, vid fullmånen, som jag låg vaken länge.

Sover du tungt eller lätt, och hur märks det av?
– Både och. Ibland så tungt att jag inte har hört av ljud som nån annan talar om senare. Ibland vaknar jag minsta lilla ljud.

Vad lyser upp i höstmörkret?
– Inomhus levande ljus. Utomhus de färger som ännu finns i buskar och träd.

Vad gör dig överlycklig?
– Om jag får vara frisk och att mina nära och kära har det bra.

På tal om Dagens ord så har jag fortsatt fylla i boken jag köpte före nyår och där jag varje dag ska svara på en fråga. En fråga om dagen, heter den. Jag har bara glömt att rapportera om dem här på bloggen. Igår var frågan ”Vad har du inte tillräckligt med tålamod för?” Mina svar är: handarbeten, jag stickar och virkar och syr inte. Att skruva ihop Ikea-möbler eller annat som kräver massor av pill räcker tålamodet INTE till för och detsamma gäller manualer och instruktionsböcker, eller långa texter om sådant på nätet 😀

Första pelargonen och dagens fråga

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det blev en ampelpelargon till balkongen i dag. Jag har inte ännu bestämt mig för om den ska få hänga, eller om den ska få stå i en högre kruka. Om den inte hänger klipper jag bort plastbanden/hängena, som jag egentligen tycker att är lite fula 🙂

Det är bra med inglasad balkong för nu stormar det nästan ute. Eller det är i alla fall rejäla kastvindar. På vissa håll skulle Finland få snö i dag. Vi har tack och lov ändå +11 grader här i söder, mulet och som sagt mycket blåsigt, men ingen snö tillsvidare.

Jag var ute på en kortare paus, köpte en glass och körde runt lite med bilen. Det låg många små grenar och kvistar överallt på vägarna.

Nu ska jag göra administrativt jobb för tidningen, bland annat betala fakturor, innan jag slutar jobba för i dag.

Dagens fråga i boken ”En fråga om dagen” är: Är du avvaktande?
Jag svarar: I vissa fall, ja. Kanske då det gäller kärlek. Vill uppleva den, men är av många skäl avvaktande.

Bilder jag lovade visa

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Lovade en gång i ett tidigare skede att visa bilder på tavlorna som mina väninnor Ann-Britt och Päivi gjort av kasserade smycken. Några av tavlorna finns till salu i restaurang Kapellets cafeteria i Lovisa.

Haft en rätt lång arbetsdag även i dag, avslutades med marknadsföringsmöte. Imorgon ska jag jobba bara tre timmar och sedan har jag frissa, skönt!

Bilen startade inte i dag heller men nu kom vi på att kopplingarna till batteriet var lösa. Vi har haft, och har ställvis fortfarande, så gropiga vägar att det inte är underligt alls att bilarna tar stryk. Det är menföre helt enkelt.

Det är ett pilligt jobb att plocka isär smycken och att sedan limma ihop delarna så att de formar olika mönster.

Jag har inte på länge deltagit i Orsakullans utmaning. Hon skriver att det i dag är Saint Patrick’s day och frågar om vi dricker grön öl idag? Mitt svar är nej, för jag dricker inte öl överhuvudtaget. Däremot dricker jag grå Long Drink 🙂

Frågorna i boken ”En fråga om dagen” har jag också svarat på ända sedan jag köpte den och inledde noterandet vid årsskiftet. Frågan för i dag är: Har du provat något nytt i dag? Hur jag än grubblar kommer jag inte på att jag skulle ha gjort något nytt i dag och inte har jag provat nya kläder heller. Inte ens ätit nåt jag inte ätit förr.

Första Runebergstårtan!

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Runebergsdagen firas den femte februari i Finland, men så länge väntade inte jag på tårtan. Följande som jag äter ska vara bakad på ett av våra lokala bagerier, eller säljas på ett lokalt café. Den här köpte jag i stora livsmedelsaffären. Hembakt lär den vara, men från Lovisa var den inte.

Hade gjort en halvtimmes snöarbete på mammas gård, så en liten tårtbit behövdes 🙂

Då det varje dag kommer ny snö plogas portarna igen. Åtminstone via den ena vill vi komma in med bil, och hemhjälpen likaså. Små gångar håller vi uppe till vedlidret och till fågelmaten. Mamma putsar själv ibland framför postlådan och trappan.

Orsakullan Madeleine har i sin januariutmaning på den 22 januari följande ord ”Konstiga saker barn gör…”
Jag kommer inte på något direkt konstigt som barn gör. Att vara spontan, att leva i nuet och att ha fantasi. Att säga sånt som vi vuxna tycker är tokigt eller roligt, betyder inte att barn är konstiga. Så nä… kommer inte på nåt konstigt barn gör 😀

Dagens fråga i ”En fråga om dagen”-boken är: Söker du äventyr eller trygghet?
Svar: Definitivt trygghet. Såväl med tanke på min vardag som på eventuellt förhållande med en partner. Äventyrens tid är förbi 😂 Kanske inte helt vad gäller framtida resor, men så som läget ser ut i dag reser jag heller ingenstans.

På den tiden då man reste

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… fotograferade jag, inspirerad av en bloggvän i Sverige, rätt ofta brunnslock. Det här fina fanns i San Remo i Italien. Om det är ett brunnslock egentligen vet jag inte, men det fanns på marken. Fastän det här lika bra kunde vara något som finns på en vägg, beroende på hur man ser på bilden.

I går var frågan i min bok ”Till vilken destination kommer din följande resa att gå?” Den frågan kan jag inte svara på egentligen. Har ingen resa i sikte. I början av februari är det två år sedan jag var i Sverige. Dit skulle jag vilja resa på våren eller i sommar. Om coronaläget lättar. Annars kanske min längsta resa den här våren går till någon grannstad. Borgå eller Kotka?

Ditt och datt, och favoritaccessoar

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Frågan för den 12 januari i boken ”En fråga om dagen” handlar om favoritaccessoaren.
Jag använder sällan smycken numera, men vill jag bära ett är det ett halsband som min systers son, min gudson Conny, valde till mig då han var barn. Jag vet inte ens om han minns det själv, att han valde ut just detta smycke. Hans mamma hade frågat ”Vilket smycke ska vi välja till Tita-moster?”
Jag hade kanske födelsedag på kommande då. Och Tiiiiita är mitt smeknamn 🙂

Jag har fått det här berättat för mig så jag vet inte hur ordagrant och rätt jag kan återge den här händelsen. Men Conny hade pekat på ett smycke och sagt ”det där”. Jag vet inte hur stor hans entusiasm var 😂, för då jag tänker efter att ett barn ska välja ett smycke till en moster, kanske det inte är den mest intressanta uppgiften.

Men med handen på hjärtat. Han träffade rätt. Hängsmycket är HELT i min smak och mycket viktigt för mig.

Det har blivit mildare ute. Plus en grad nu. Såg på tv att det var verkligt oväder i Sveriges Storliden. Blixthalka, underkylt regn, blåst. Och blir det kallt där sägs det att det kan komma en meter snö! Oh my God… världen är verkligen rätt märklig nuförtiden.

En vanlig dag är inte en trist dag, en vanlig dag är en bra dag

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Har det varit en vanlig dag i dag? Varför eller varför inte?
Det är frågan i min fina bok, ”En fråga om dagen”.

Mitt svar blir att ja, det har varit en vanlig dag, denna söndag. Jag skriver ofta ledaren till Nya Östis då. Och så har vi ibland layoutövningar med Pia, en av medarbetarna. En vanlig söndag, en trevlig söndag!

Vanlig dag såtillvida idag även för att jag har – SURPRISE – putsat snö från bilen! Öppnat dörrarna till den med varmvattenpåse. MEN hörni… i dag köpte jag också silikonstift från macken! Så få nu se om det hjälper.

Till vanlig dag hör även pussel. Kolla på TV om där kommer nåt sevärt. Ta det lugnt helt enkelt.
Och alla dagar försöker jag komma ihåg att starta med kort meditation. Ett par minuter räcker och ger styrka. Glömmer jag det på morgonen tar jag igen det senare. Man ska, förstår ni, inte vara för sträng och krävande mot sig själv. Inte någonsin.

En jullåt på hjärnan…

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Frågan i boken ”En fråga om dagen” lyder i dag såhär:
Vilken låt har du på hjärnan just nu?
– Av någon anledning är det ”Tomten jag vill ha en riktig jul” 😂🤣
Vet inte varför den började spela i mitt huvud redan IGÅR och fortsatte i dag. Julen är ju förbi!
Sedan lyssnade jag i bilen på Radio Nova och där kom någon spansk låt, som också var bra. En sådan låt som fastnade lätt.

Och ja, hurudan är en riktig jul? ”Sådan den var som då man var liten”, sjunger Busungarna. På vår gård har vi mycket snö och den fina granen kanske några dagar till.

På mammas gård skottade jag snö i dag och fick mycket hjälp av en kollegas son. Det gick undan, på 35 minuter var vi färdiga med allt och jag tycker vi hade roligt 🙂 Tack N och K!

Orsakullan ber oss fortsätta på meningen ”Det här tackar jag staten för…”
Det finns mycket jag tackar staten för och gärna betalar skatt för. Till exempel för sjukvården och polisväsendet, utbildningsmöjligheterna och mycket annat.

Så är det dags igen

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

… att ta itu med ett nytt pussel. Det känns roligt och bra efter några veckors paus!

Frågan i boken denna dag lyder så här: Är du lycklig? Varför eller varför inte?
Jag skriver att jag är lycklig och tacksam. Jag är hyfsat frisk, tror jag. Jag har vänner och jag har ett jobb.

Orsakullan frågar, eller ber oss fylla i: Som hund och katt…
Det ordspråket förknippas ofta med att människor strider, att de inte går ihop, beter sig som en hund och en katt då de möts. Men vissa hundar och katter kommer ju överens med varandra 🙂

Som hund och katt är du ganska långt beroende av människan.

Avslutningsvis lite prov på mod! Försökte få till några selfies i onsdags då jag hade varit hos frissan. De spegelvända bilderna blir ju inte bra, men när är vi nöjda med bilder vi tar av oss själva med mobiltelefonens kamera?

Nästa gång ska jag låta fixa ögonbrynen. Nu ska det bli lite ordning på gumman igen!

Vad har varit svårast i dag?

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Det är dagens fråga i boken ”En fråga om dagen”. Jag fyllde i tre saker. Ingen av dem är något oöverkomligt svårt eftersom det finns många i världen som har betydligt större bekymmer än jag.

A) Det var svårt att vakna i morse, så jag vaknade inte i morse utan mera ”mitt på dan”, tjugo över elva. Kanske inte som värsta tonåringen, men halvvärsta?

B) Det var svårt att få upp dörrarna till bilen. Snön var lätt att putsa bort, fönstren var inte isiga, men dörrarna hade isat fast. Femte gången på en kort tid som jag behövde påse med varmvatten för att komma in.

C) Det var svårt att skotta upp mammas port (den finns ungefär där jag står när jag tar bilden). Snön var packad och hård och isig. Annars var snön ganska lätt, så med spade och snöskuffare orkade jag ta upp så pass mycket att vi kommer in där med bilen. Förutsatt att de som röjer snön från gatorna inte plogar fast porten igen…