Den här bilden togs den 4 juni, så det är ytterligare grönare här på vår gård nu. Men det här är ungefär vad jag hinner med på måndagar, tisdagar och onsdagar. Jag kommer ut på gården med skräp och returpapper till tunnorna 😀 Annars är det jobb, jobb och åter jobb vid datorn.
Ja, jag vet. Jobbet tar inte slut fastän jag skulle hålla på dygnet runt. Dagligen får jag fundera vad vi ska lämna ogjort. Då en tidning växer, växer även förväntningar och krav. Något tag kommer gränsen då vi inte längre kan uppfylla allas önskningar. Eller sanningen att säga har den kommit redan. Allt det som vi får tips om att vi ska skriva om hinner vi inte med. Men vi gör minsann så gott vi kan.
På torsdag har vi ett digert paket om kommunalvalet. Personintervjuer och grafik med lokala siffror för alla kandidater från varje röstningsområde. Mycket jobb, men vi hoppas att läsarna uppskattar.
I morgon fullmäktigemöte på kvällen, före det Finland-Ryssland eftermiddagsmatch i fotbolls-EM. Tiden rusar, halva juni har gått. En gång till den här sommaren ska jag få ha en dryg vecka ledigt, börjar nu se fram emot det 🙂
Som jag på grund av jobbet mestadels tillbringat inomhus. Onsdagen är sista produktionsdagen för Nya Östis, slutspurten. Att göra jobbet utomhus är inte helt omöjligt, men väldigt mycket av det material som jag kontinuerligt behöver finns på stationära datorn. Och nätkontakten måste funka, sitter jag på ett ställe där den brister titt som tätt – då brister också många personers nerver 😀
Så det blir ett par bilder hemifrån.
Några damer från huset där jag bor hade ordnat med trevligt kaffekalas utomhus i dag. Jag sa till mig själv ”nu tar du din lagstadgade fikapaus och går ut om det så bara är för en kvart” och det var förstås hur trevligt som helst!
Jag tog ett foto där också men vågar inte publicera det då jag inte frågade lov av alla som syns på bilden om det är ok att landa på min blogg.
En kruka av två med luktärter. Ska tukta dem inom kort, gjorde det redan tidigare, men de växer sig fort rangliga. De ska också få mera jord 🙂 Såsom också ekplantan ska få ❤
I torsdags hade vi med Nya Östis-gänget en workshop på restaurang Kapellets terrass. Femton personer hade möjlighet att delta. Vi diskuterade rubriker och ingresser, men även mycket annat som har med tidningens innehåll och produktion att göra. På bilden ser ni vår lunch 🙂Fredagsmat, kycklingkorg. i sällskap av Barbro och hennes hund Ronnie. Utomhus på Café Skeppsbron. ”Inte ett moln, så långt ögat kan nå” … högsommarvärme, sol, blå himmel!Bloggens författare – jag 🙂 Bilden tagen av min syster i Engströms trädgård söndagen den 30 maj.
… men jag utgår från att alla inte har läst min blogg i tolv år, och att alla inte minns vilka bilder jag visat. Kanske har jag tagit bilderna från olika vinklar, under olika årstider.
Här fanns tidigare en bank på gatunivå. Nu finns här en begravningsbyrå och en disponentbyrå. I övre våningen finns bland annat bostäder. Byggnaden ligger vid Alexandersgatan.
Det här inlägget tidsinställde jag redan i går eftersom vi i dag har workshop med Nya Östis. Förmiddagen går till förberedelser för följande veckas tidning. En lista över alla artiklar ska alltid skickas ut då, och artikelidéer likaså.
På eftermiddagen träffas femton medarbetare för att diskutera ingresser och rubriker. Det finns alltid saker att lära sig och kunskap som behöver fräschas upp. Redan det att träffas IRL efter alla restriktioner som pandemin fört med sig innebär en upplevelse.
Om våra kunskaper borde fräschas upp så gäller samma sak detta hus. Målningen på väggen är fin, men byggnaden är annars i erbarmligt skick… Jag tror att den har någon skyddsbeteckning, men de skulle vara så fint om någon tog sig an huset och renoverade det. Byggnaden ligger på paradplats vid Drottninggatan i centrala Lovisa.
Särskilt roligt är det en dag som denna. Nya Östis fyller sex år och det är angenämt att sitta och trycka Gilla på alla reaktioner och att skriva en och annan kommentar.
På fyra timmar hade vi fått 200 reaktioner ❤
Jag har jobbat på tidningen sedan sommaren 2016, så den kom ut under ett drygt år utan att jag var med. Jag började som frilansare då jag startade eget företag i juli 2016. Redaktionschef blev jag i november 2017 och chefredaktör i augusti 2019. Så flyger tiden iväg!
Såsom jag skrev i vår Facebookgrupp i dag så har jag dessvärre inte fått vara med om en enda fest. Läsarfesten 2019 arrangerades i slutet av juni. Då hade jag i och för sig nyss blivit utsedd till chefredaktör, men Kim Wahlroos var då fortfarande vid rodret. Våren 2020 kom pandemin, så vi kunde inte fira 5-årsfest på torget såsom vi brukar. I år kunde vi inte heller samlas.
Och så säger dom att posten har allt färre brev att dela ut…
… i och för sig kan denna ganska stora skörd bero på att det varit påskhelg och att antalet utdelningsdagar nuförtiden är bara tre under vanliga vardagsveckor. Måndagen var ju helg så den utdelningsdagen föll bort. På tisdagar och fredagar får vi heller inga brevförsändelser i Lovisa. Tidningar delas däremot ut med både morgon- och dagspost.
Papperslöst samhälle blir det inte heller. Både mitt eget företag och Nya Östis behöver alla fakturor på papper då de ska till bokföringen som sådana. Elektroniska kopior duger inte där.
Den här månaden kommer också extra mycket post då korsordet vi hade i tidningen på påsken har sista inlämningsdatum den 26 april.
Och igår hade jag kommit så här långt med pusslet 😀
Har börjat med förhandsinställda inlägg som jag gör på helgerna, och helg var det ju igår. Jag vill gärna skriva minst ett eller två inlägg per dag, men då jag jobbar som mest intensivt händer det att jag nästan glömmer bort bloggen. Sedan blir det bråttom på kvällen att få till nåt 😀
Jobbade sex timmar igår trott att det var annandag påsk. Nya Östis ska ut en gång i veckan och det går inte om precis alla skulle vara lediga på en måndag. De flesta har kunnat vara lediga, men vi var ett litet team som delade upp dagen och det funkar hur bra som helst. Jag har många superlojala och duktiga medarbetare ❤
Vi har också jobbat så att vi har artiklar färdiga även för tidningar som kommer ut först senare den här månaden, och mycket är planerat även för maj månad. Då vi gör så kan vi som håller i trådarna för produktionen sova lite lugnare 🙂
Igår tog jag den här bilden vid halvsextiden på kvällen. De här pusselmotiven är SÅ roliga 😀
Detaljstudie av pusslet jag håller på med just nu. Med motiv från en mer eller mindre kaotisk födelsedagsfest för barn 🙂
Jag har lite saknat den utmaningen. Det var Photo by Susan som inspirerade oss andra att delta, men nu har hon inte skrivit något sedan sommaren 2020, och jag vet inte om hon bara slutat blogga eller om något annat hänt henne.
Som sagt – jag gillade den utmaningen, och hur det än är med Susan tror jag hon tycker det är både kul och okay om vi andra fortsätter med bilder i serien. Samma som Flowers on Fridays.
Hörde på tv i dag att Åland har haft +14 grader. Inte en fin egenskap att vara avundsjuk, men LITE avis blev jag allt, för vi har fortfarande ganska mycket snö kvar. Hade väl som mest +5 i dag men blåsten gör att det ibland känns som minusgrader.
I dag är jag ändå glad för varje dag som jag vaknar frisk och så länge som nära och kära klarar sig utan covid-19.
Förlängda restriktioner är att vänta. Tycker nu redan mycket synd om företagarna speciellt inom restaurangbranschen. Man ska inte behöva hänga på varandra på barer i fyllan och villan, skrika och sjunga… Men i en liten stad, där smittspridningen är under kontroll, borde man få gå ut och äta. Med vett och etikett i bagaget, så att våra små företag överlever.
Man kunde hålla restaurangerna i de större städerna (läs Helsingfors och Åbo) stängda, för där är smittspridningen stor nu.
Ett par dagar mycket jobb kvar för att få ut våra 44 sidor i storspridningen av Nya Östis. I dag fick jag också Teams installerat och klart för användning så att vi kan börja hålla regelbundna redaktionsmöten på distans. Vi har absolut känt till möjligheten tidigare, vi är inte bakom flötet 😀 Men vi har klarat oss med telefonsamtal och mejl och Messenger.
Nu känns det ändå som att coronapandemin inte får något fort slut och inte restriktionerna om möten/träffar heller, så nu ska vi börja ha digitala träffar 🙂
Jag är ännu inte riktigt du med nya WordPress. Det är tråkigt – det förtar min lust att blogga. Men jag har inte tänkt ge upp ändå, inte låta WP:s ändringar slå ner mig.
Min förra kollega från KSF Media, Jan-Erik ”Erkki” Andelin, skrev den 8 mars en tankeväckande krönika i Hufvudstadsbladet. Jag har sparat den i en plastficka eftersom jag senare i år kan använda den vid ett tillfälle som jag inte öppet yttrar mig desto mer om just nu.
Jag tar inte heller här på min blogg ställning till sådant som jag vet att river upp himmel och jord hos dem som tycker att NÖ:s linje är fel 😀
De är inte många, men de argumenterar ibland mycket tydligt och starkt för sina åsikter, till exempel i insändarspalter och på sociala medier.
Av mig tar det för mycket tid och kräver energi att svara på argumentationen, och att försöka förklara varför Nya Östis är som den är – det verkar ofta helt lönlöst.
Det som är intressant är att ”Erkki” också skriver ”Å andra sidan är det där med journalisten som ”maktens vakthund” ganska slitet”.
Nya Östis har förändrat medielandskapet i östra Nyland genom att gå helt sin egen väg. Tidningen väcker intresse även nationellt sett på en nivå som jag senare hoppas kunna återkomma till – och då talar jag inte om att någon nämner oss i en krönika, i en insändarspalt eller i sociala medier.
Jag ser på det här som så att mångfald behövs också då det gäller utbudet av lokala tidningar. Alla måste inte vara vakthundar. De som har ekonomiska resurser och journalistiska verktyg för att syssla med sådant gör det. Ibland klarar NÖ av sådana jobb, ibland räcker resurserna inte till.
NÖ:s innehåll är för det mesta helt unikt, människonära och totalt lokalt, och så länge som jag står vid rodret ska det så förbli.
Vi tänker framåt, vi tänker annorlunda.
Härfinns hela krönikan på webben, öppen tyvärr endast för prenumeranter eller beställare av digitala innehållet hos Hufvudstadsbladet.
Jag tror det är dags att ta itu med följande Jan van Haasteren-pussel i dag 🙂 Har inte räknat antalet bollar, men många är dom!
Den här dagen har formligen flugit iväg. Det är SÅ mycket jobb med tidningen, i alla fall det tre första dagarna i veckan. Och ändå har jag en biträdande redaktionschef som hjälper mig. Nya Östis har vuxit, förväntningarna bland läsarna därmed också.
I går var det rätt många minusgrader men ändå regnade det. Med den påföljd att regnet förvandlades till is (underkylt regn) och isen klirrade melodiskt mot fönsterrutor och fönsterbleck. I dag har många bilägare svurit då det krävts en halvtimme minst för att få isen bort från fönstren.
Jag kom ut på en kort promenad då jag skulle till bokföringen med Nya Östis fakturor och andra papper. Sedan hade jag ett fotouppdrag några hundra meter bort vid ett egnahemshus. Ett äldre par som flyttat från Helsingfors till Lovisa för att komma undan coronan. Helt slipper man förstås inte hotet om smitta i en liten stad, men här är onekligen inte alls samma trängsel som i affärerna i huvudstaden.
Paret älskar lugnet i Lovisa ❤ sitt fina hus och trädgården de får uppleva för först gången på våren nu 2021.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 