… är förstås ett med motiv av Jan van Haasteren. Det här är en detaljstudie av pusslet, som jag inte öppnat än eftersom det jag håller på med nu inte är klart 🙂
Det här är ett förhandsinställt inlägg från igår, eftersom hela den här dagen torde gå i innebandyns tecken. Bussen startar klockan 10 och matchen i Pargas börjar klockan 14. Hemma är vi kanske kring 20–21.
För att få stegen till dagens promenad ska jag gå så mycket jag kan under våra pauser på resan och även då det är periodpauser i matchen sticker jag ut och bekantar mig med omgivningen vid idrottshallen där i Pargas, en plats som jag aldrig besökt förr 🙂
Igår satt jag ganska länge ute på balkongen sent på kvällen, in mot midnatt. Jag läste tidningar och lyssnade hur stormen rev i trädkronorna utanför fönstret. Ibland har jag dagar då jag inte slår på teven alls. Nyheterna är ju numera deprimerande och rätt mainstream. Har man sett ett par sändningar kan man innehållet från dem utantill för resten av kvällen.Pusselläget i torsdags. Lägger inte bitar varje dagar, men när jag väl gör det sitter jag en stund och sorterar och passar in bitarna. Då flyger tankarna fritt, bort från jobb och olika ”måsten”.En liten solros som ser aningen trött och vissen ut. Men den lyste faktiskt upp buskaget på mammas gård den där dagen då jag tog bilden.Höstträd från en promenad nyligen då det var mest mulet, grått och ganska blött.
Snart ska jag göra en affärsrunda, senare gå min promenad och ikväll blir det modeshow på Societetshuset.
Lite har det avancerat varje dag, här bara en detaljstudie. Den femte oktober frågar Orsakullans utmaning: Internationella dagen för lärare, berätta om en lärare.
Oj, det finns flera jag har minnen av. De hade så roliga namn också förr, öknamn skulle många säga i dag. Mögle, vår mattelärare, Slattre som vi hade i modersmålet, Struttan i gymnastiken, Blondis i biologin, Snorre i historia… Samtliga har gått ur tiden.
Men läraren i psykologi finns kvar, Märtha Ordodlaren 🙂
Ofta kände jag att alla lärare var GAMLA, mycket äldre än vi elever. Men det var ju alla inte alls. Ibland skilde bara tio år mellan oss och det betydde ju att då jag var arton var en lärare 28 eller 30.
Den som känner mig vet att jag inte gillar gardiner. Har endast persienner i sovrummet och ibland använder jag dem som finns i köket, men där finns inga gardiner.
Här som jag sitter om kvällarna och läser, pusslar och skriver vill jag se ut över balkongen och himlen. När mörkret faller på har jag dragit för ett par tunna spetsgardiner. Problemet är dock att hängena som gardinerna sitter fast i inte löper ordentligt på skenan… vilket kan ge mig rejäla nervproblem, och då ska ni ändå veta att jag är en i grunden lugn person.
Nu har jag löst flera ”problem” genom att flytta stora växter upp på bordet. De får ljus under vintern, jag ser ut så mycket som jag behöver och kan även njuta av de levande ljusens sken från balkongen.
Inget mer krånglande med trilskande gardiner och vill någon granne hålla koll på vad jag gör, så varsågoda bara. Här händer dessvärre inget spännande, men går det att använda mitt liv som sömnpiller är det ju alltid bättre än mediciner 😉
Win-win säger jag! Och eftersom här inte bor någon annan behöver jag inte fråga vad någon annan tycker och tänker 😎💪👍
Ramen till pusslet, som jag inte har bråttom med, blev klar i går kväll. Jag letade länge efter den sista biten. I dag firas det med en liten Lovisabakelse!
Mestadels har vi haft härligt höstväder med sol och +11 grader eller till och med mer. Sedan kom regnet, molnen syns på bilden och temperaturen dalade till sju grader.
Som ni ser har den nya trottoarstumpen fått asfalt. När det har skett vet jag inte 😮 kanske det hände på morgonen efter en natt som jag inte var hemma?
Igår publicerade jag de tre första av Nisse Simonsons råd till dig som vill bli gladare, och som jag hittade på sajten land.se. Här kommer de tre följande:
Ge akt på vad du tänker – och spräng bort mörka tankar. Du ska inte idissla – stäng av det negativa tänket. Du bör sluta vara surmulen. Lägg undan dina sorger – och snart skiner solen igen.
Ibland kan det förstås vara lättare sagt än gjort, i alla fall om du har en riktigt stor sorg som du går igenom. Men jag tror att råden är tänkta att tillämpas vanliga vardagar då småsaker grämer oss.
Orsakullans fråga i dag är: Vokaler och konsonanter, kan du rabbla upp vokalerna i alfabetet. Svar: ja, det kan när som helst 🙂
Något att göra. Så var det dags igen! Ett nytt pussel! Hos Elisamatilda har Fem en fredag temat Att göra.
Vilka titlar har du på din att läsa-lista? – Hinner inte med böcker i så stor grad nu, därför finns dagstidningar på min att-läsa-lista. Och i långsamt mak Tove Janssons tunga bok, som är härlig att hålla i händerna, Ordets gåva.
Vilka är höjdpunkterna på helgens att göra-lista? – Efter dagens säga-adjö-till-älskad-liten-hund-vän blir det en höjdpunkt om jag kan gå på en höstmarknad imorgon.
Vad bockade du senast av? – Under veckan en hel massa sånt som jag har på to-do-listan på jobbet.
Vad är något du inte kommer hinna med innan veckans slut? – Läsa alla bloggar jag önskar och även att kommentera hos ett stort antal bloggvänner som jag skapat kontakt med genom åren. Men ni ska veta att jag gör så gott jag kan. Läser i alla fall, även om jag inte alltid hinner kommentera ❤
Vad är något ofärdigt du inte jobbat med på minst ett år? – Min fjärde roman. Egentligen har jag inte skrivit på den de senaste åtta åren efter skilsmässan. Dels tog kreativiteten stryk under den tunga tid som följde efter skilsmässan, dels har jag nu ett så tidskrävande jobb där texter står i centrum att det där med att ännu skriva en roman inte riktigt får plats i kalendern 🙄😂
Alla gåvor får inte plats på bloggen, dels för att jag ätit upp dem eller så småningom dricker upp dem. Blommor vissnar och dör, men det gör ändå inte minnena av dem. Jag har långt över hundra foton på ett minneskort och jag ska spara de bästa från det i mitt personliga arkiv ❤
Det här är en smyckestavla som jag fått av Päivi. Hon har haft mig i åtanke då hon pynjat med den. Vetat vilka färger jag gillar och vilket material. Svart, grått, silver, sammet.
Andra vänner vet att jag gillar att pussla och har låtit göra ett pussel av bilder där vi alla syns ❤Ingen har missat att jag gillar James Bond. Inte min syster heller. Det här kortet spelar upp signaturmelodin då det öppnas 🙂Och den här SOV-boken kan jag läsa om och om igen. Texterna är roliga, kloka, fyndiga. Och varje teckning av Mauri Kunnas är så full av detaljer att jag kommer att hitta nåt nytt där minst ett år framöver 😄
Hur har din vecka varit? – Bra. Klagar inte så länge vi får leva i land där fred råder, och då covidtestet var negativt i måndags började ju veckan bra. Tiden går alltid fort från måndag till torsdag.
Har du upplevt något nytt i veckan? – Covidtestet, mitt första i livet. Olika vyer på datorn som sett annorlunda ut, irriterar till en början, sedan vänjer jag mig. Säkert en hel del annat nytt också som jag inte ens tagit fasta på. I jobbet upplever jag så gott som varje dag något nytt.
Vilket problem fick du lösa i veckan? – Tveklöst handlar de nu om lånebilen jag har. Startproblem två dagar, i dag funkade inte den elektroniska öppningen av dörrarna. Tack och lov kan man ännu använda ”gammal hederlig nyckel”.
Vad har du haft för mål med veckan? – Att hålla mina arbetstider, sluta jobba senast 17–18. Har lyckats till 95 procent. Hurraaaaa för mig!
Kommer helgen bli bättre? – Det hoppas jag. Veckan har inte varit dålig, men imorgon ska jag inte jobba alls. Eventuellt ta en shoppingtur med min syster. Länge sedan vi var till exempel i Gammelby Tokmanni, och dit tar det ändå bara 15 minuter med bil.
Några kvällar har jag lugnat ner med mig att lägga pussel. Det är så mycket som snurrar runt i hjärnan nu. Skulle det ”bara” vara jobbet. Men kriget kryper in under mitt skinn och igår kom tårarna igen. Viljan att hjälpa är stor överallt och det var i samband med en intervju med en familj som tagit emot trettio flyktingar här i närheten av Lovisa som jag blev starkt berörd.
På massagen, som också inkluderar healing, fick jag veta att mitt hjärta har gråtit mycket den senaste tiden. Så är det då jag är en High Sensitive Person. Suger åt mig som en svamp av allt möjligt.
I dag skiner solen, det verkar vara hela +6 grader där ute, så snön ska nog försvinna sakta men säkert 🙂 Ska träffa en väninna på eftermiddagen och kanske se Mellofinalen hos min syster ikväll. Har bara skrivit ett jobbmejl idag, ett måste då det handlade om en grej som händer i morgon. Annars ska jag vara LEDIG💪!
Har kommit igång med att pussla ihop ramen, kantbitarna, till senaste pusslet. Distraktion, terapi, vardagsgöra – kalla det vad som helst men det håller tankarna, stundvis, borta från kriget.
Visst följde jag ändå det som tv rapporterade om vår president Niinistös besök hos Biden i USA. Likaså det som våra kvinnliga statsministrar, Sanna Marin och Magdalena Andersson, sade.
Jag litar på dem som leder våra länder. Jag litar på Sverige och på övriga Norden och på västländerna överlag och det goda ska segra 🙏 Men det kommer tyvärr att kosta. Såsom det kostade Finland 1939–1940.Vardagslivet fortsätter också med Tors innebandymatcher. Seger 12–2 i dag. Vi toppar tabellen i Finlandsserien och har goda chanser att avancera till division ett. Men det blir kvalspel ännu längre fram i vår.