Tom kalender

Det är sällsynt, att det inte finns en enda anteckning i kalendern för en viss dag. Jag har med avsikt försökt hålla det så. Under ”semestern” högst en sak per dag bokad och helst bara roliga saker. Vissa dagar vill jag inte ha nånting noterat alls. Det finns att göra ändå.

Bilden är en närstudie av en ytterkruka med härlig patina. Jag köpte den då jag första gången flyttade efter skilsmässan. Den hör fortfarande till favoriterna här hemma.

Bubbel, Lovisabakelse, Semesterlista och allt möjligt annat som huvet är fullt av nu

Eftermiddagspaus, en tanke om att det ändå finns något jag kan kalla ”semester” förde mig och min syster hit. På hennes initiativ. ”Måste ju skåla för att du har lite ledigt nu”! Javisst! Krävdes inga långa övertalningar.
Bubbel och Lovisabakelse, eller Lovisamuffins som den också kallas i folkmun 🙂

Tillbaka hemma vid 17-tiden började jag lyssna på Svenska sommarklassiker.

Tomas Ledins ”En dag på stranden” – Låt alla världens telefoner ringa, jag är inte anträffbar 😎

Ted Gärdestad ”Sol vind och vatten är det bästa jag vet – men det är på dig jag tänker i hemlighet” 😍

Ted Gärdestad Himlen är oskyldigt blå – ”Dina ögon kommer alltid att le mot mig”.

Peter Lundblads version av ”Ta mig till havet” – vi tar vägen mot stranden, vi som aldrig setts förr… det var enkelt att våga, bara öppna en dörr… Galen av längtan är jaaaaaag… dofterna samlas och luften är tung, ta mig till havet – och stanna tills natten blir dag 🎹… om jag lever i morgon, spelar ingen roll alls.

För att ta mig själv ner på jorden lite så finns det en to-do-lista även för semestern.
Men se där – inga tråkiga saker förutom en – städa skåp. Det kanske jag skippar då jag väljer att göra allt det roliga först istället.

Blåsa såpbubblor.
Åka till Raseborg.
Ut på kryssning med gammalt segelfartyg på Lovisaviken.
Låta fixa naglarna sommarfina (aldrig varit i en nail-studio på sånt förr)
Ut och äta med vänner.
Säga ”ja” till allt spännande, romantiskt och roligt, om sånt dyker upp!

Och blir det regn… skulle jag gärna springa naken ut med schampo i håret.
Om jag bodde på en plats där det inte skulle väcka allmän förargelse 🤣

Jag känner mig varm och lycklig inombords. Är i balans just nu och tacksam för så mycket.

Fredagsnjutningar

Tidig eftermiddag hade jag shindobehandling. Den här gången gick den extra på djupet och rörde mig till tårar i ett visst skede. Varma befriande tårar och ingen hysterisk ledsen gråt. Mycket skönt.

Sedan mat, vin och efterrätt tillsammans med två väninnor på restaurang Locale.

Restriktionerna är ännu stränga vad gäller servering av alkohol. Den slutar klockan 18. Men det är ju inte bara för vinets skull man går ut och äter. Vi började klockan 16 och gick hem halv sju. Vem säger att man måste äta senare än så och sitta hela natten och uggla 😀

Pizza med mozzarella, tomat och basilika för mig.
En flaska vitt vin delades på tre personer, och en chokladkaka med jordgubbar till efterrätt delades på två personer 🙂

Lediga dagar – wohoo!

Det är inte så att jag inte gillar solen 🙂 Men för att få en bild överlag, där man ser nånting i motljus tog jag den här bilden igår kväll.

Nu har det mesta ute i naturen exploderat i blom. Trädens grenar har fått mössöron och andra skott, och snart spricker löven ut. I går hade vi +20, ställvis varmare, i dag har vi haft +25.

Jag lovar mig själv alla år att jag inte ska pinas av värmen, inte sucka då jag kliver in i en stekhet bil 😀

Det blir lite favoriter i repris eftersom jag inte fotat så mycket annat 🙂 Bara flyttat på blommorna.

Men nu ska jag ha några lediga dagar! Jag har knappt vågat säga ordet högt tidigare, för vad som helst kan hända i dessa covid-tider. I en liten organisation, då en understödsförening ger ut en tidning, betyder det att jag i sista hand har stort ansvar och blir någon sjuk, eller blir deras barn sjuka… ja, då avbryter jag min ledighet.

Men jag vågar hoppas att jag i det stora hela ska kunna koppla av nästan tio dagar! En så lång period har jag som privatföretagare inte varit ledig på fem år.

Kalendern har börjat fyllas med träffar av olika slag. Jag är glad och tacksam för det. För att jag har nära och kära och vänner i mitt liv ❤

Skuggspel och tankar om företagsamhet

Dagarna mörknar minut för minut… skuggorna blir längre.
Jag gillar skuggformationer, under alla årstider som jag ser dem här hemma.

Eftermiddag och kväll i arbetsrummet, väggen ovanför datorn.

Jag jobbar oftast helt och hållet hemifrån om onsdagar då tidningen ska ut följande dag. Därför blir det ofta arkivbilder en sådan här dag.

I går kväll var väggen så här vacker i mitt vardagsrum.

Nu väntar några dagar av planering för nästa veckas tidning. Men på lördag börjar jag varva ner. Jag ska faktiskt försöka ha en hel vecka ledigt. Det är LYX för en privatföretagare och för en chefredaktör som har ansvaret för att en tidning kommer ut en gång i veckan, året om.

Då andra skriver på finlandssvenska/östnyländska på Facebook ”de sku liksom va loma nu” (loma är finska och betyder semester)… brukar jag ärligt sagt känna ett litet sting av avundsjuka. Jag minns ju hur det var en gång, för ett antal år sedan.

Många har fyra, fem eller sex veckor betald semester. Och lärare, dom har hela sommarlovet ledigt 😀

Ironiskt kan jag därför ibland ställa frågan ”Semester, är det nåt man kan äta?”… men jag ställer den inte på FB. Jag är inte missunnsam och jag har själv valt att bli företagare.

Jag ångrar inte valet jag gjorde sommaren 2016, fastän jag sedan dess inte har haft någon semester att tala om. Inga längre lediga perioder än en vecka och ingen betald semester.

Men frågar någon mig om jag vill ha det, och samtidigt börja lyda under någon annan. Någon som bestämmer vad jag ska skriva om i en tidning, någon som säger när jag ska börja jobba och håller kolla på när jag slutar… så svarar jag ”Nej, tack! Jag vill vara min egen chef.”

Månadsbilden – juli 2019

Nu är det juli månad hos Muminfamiljen. Mycket att planera inför och fundera på. Packa picknickkorgen, ha förstahjälpen redo och kompassen om man råkar tappa bort sig 😀

Fiskhåv och metspö behövs i juli, plättlaggen likaså 🙂

Själv kommer jag att försöka hålla ledigt fem dagar i slutet av månaden. Jag hade planerat vara ledig i början av augusti, men eftersom jag tar över som chefredaktör då kan jag ju inte börja värvet med att semestra 😀

I dag har det varit sedvanliga förberedelser för kommande tidningar, sidplanering, mejlhantering, textredigering. De sista grejerna från läsarfesten har burits bort.

Det har blåst som attan i dag och vi har en terrängbrand på gång i Kejtala. Avundas inte brandmännen i blåsten och hettan… Men är tacksam för att räddningsenheterna finns och de frivilliga brandkårerna likaså.

Nu grönskar det, solen skiner…

… och det skulle inte förvåna mig om det blev åska snart. Det var tryckande varmt då jag var med mamma på torget. Hon skulle köpa blommor till gården och sin trappa. En del sorter hon ville ha fanns, andra var slut. Men då hände det som ofta händer bara i små städer där ”alla känner alla”.

Blomsterhandlarna lovade se till att så fort som de blommor mamma vill ha åter finns till salu, levereras de hem till henne. Tummen upp för denna service!

Rådhuset badar i sol intill grönskande träd.

Jag har ofta skrivit om hur mitt jobb är en livsstil. För det mesta på gott, ibland ”på ont”, då man upplever att man måste vara on-line hela tiden.

Jag tror att Nya Östis kan vara unik på många sätt. Vi behöver inte skriva om allt det som alla andra skriver om. Vi kan ha en helt egen stil med ett totalt unikt material som läsarna bara får i vår tidning.

Då gäller det att kunna släppa det gamla tänket att allt ska fort ut på webben, eller att vi måste ha det och det som andra skrivit om. En tidning som kommer ut bara en gång i veckan kan mera vara mycket mer än en traditionell gammaldags tidning – som jag upplever att vissa tidningar är – det vill säga att man gör såsom man alltid gjort.

Gamla nyheter är gamla nyheter men unikt material är alltid unikt. Och att ta in sådant som läsarna skriver till oss är viktigt. Inget är för litet för den lokala tidningen.

Det här har jag ägnat dagarna åt under min semester. Att fundera på framtiden. Jag klipper sällan helt av bandet till jobbet då jag har semester, helt enkelt för att jobbet ÄR en livsstil. Ingen säger att jag MÅSTE ägna jobbet en tanke, jag VILL själv göra det.

Jag har släppt produktionen för en vecka, men inte framtidsvisionerna och alla idéer. Dom finns i mitt huvud och dom finns som otaliga dokument i min dator.

Vår bygd behöver sin lokaltidning och det finns inte ord nog att beskriva hur mycket jag brinner för Nya Östis.

 

Skål – skönt med semester!

Brukar höra till att dricka ett glas mousserat då semestern börjar. För privatföretagaren stundar nu en vecka obetald ledighet. Senast jag var ”ledig” var första veckan i oktober då jag var på Nya Östis läsarresa 🙂

Hade ett bra möte med min vikarie i dag. Många konstruktiva idéer och tankar inför framtiden. Jag hoppas vi så småningom ska kunna dela dem med allt fler inom teamet och få entusiasmen att frodas.

Det är roligt att göra lokaltidning. Men jag tror att det behövs en hel del nya grepp. Vad vill folk läsa i sin hyperlokala tidning som kommer ut en gång i veckan? Inte så mycket om sånt som de redan fått gratis via andra kanaler? Materialet hos oss ska vara unikt!

Men aj jo… nu sa jag inte jobba, inte tänka så mycket på tidningen… inte på en vecka!

Semesterdag 8, inga måsten

Varannan dag har jag försökt se till att inte ha något speciellt på programmet. Det har nästan lyckats. Men då dagsprogrammet ändå i huvudsak bestått av träffar med vänner känner jag att den här oavlönade semestern har varit mycket lyckad såhär långt.
Redan de första fem dagarna av ledighet kändes det som om jag varit ledig nästan två veckor!

Man må tycka vad som helst om trädgårdstomtar, men den här är mycket personlig. Han har målats om då färg från andra gårdsjobb blivit över. Inte kan man ju ha röd luva på sommaren 😀

Teaterbesök, övernattning i stuga med dopp i Lovisaviken, skumppa och glada skratt och god mat med fina vänner har varit några av höjdpunkterna. Ja, och så har jag kollat på EM i friidrott, förstås.

I går unnade jag mig besök av städföretag och medan det jobbet pågick cyklade jag ner till Skeppsbron där det blåste friska vindar från sydost. De svalkade i hettan, jag drack ett par lonkero och läste Staffan Bruuns ”Mitt liv på HBL”.

Igenkänningsfaktorn är hög, särskilt vad gäller delar av journalistjobbet på 1980-1990-talet, men kul är det också att läsa om personer man känner. Tror att det blir allt mer spännande ju närmare slutet och ”uppgörelsen” med KSF Media man kommer.