… men kanske lite intressant ändå. Från dagens promenad, del två. Sneddade över torget och knäppte den här bilden av den stora snöhögen som finns där 🙂 Vårstädningen har ändå påbörjats i Lovisa och det betyder att stora snöhögar som innehåller sand och annat skräp forslas bort. Vi kan inte vänta tills solen och värmen gör jobbet. Förklaringen finns här.
Trees on Wednesdays! Har inte tidigare ens lagt märke till att det finns ett par ståtliga tallar vid Tokmannis parkering 🙂
Ikväll har jag följt fullmäktigemötet via strömning på nätet, bara med ett öga dock eftersom jag inte behöver skriva om det den här veckan.
Vi har fått in ett vårtecken till Nya Östis Facebookgrupp. Blomman vintergäck, som gäckar vintern och tränger sig upp fastän vi ännu har snö. I dag har vi haft sol och några plusgrader så snön smälter, långsamt men säkert.
Såsom jag tidigare sagt – längre ljusare kvällar, lite varmare väder, mindre halt underlag… gör mina promenader aningen längre. 4406 steg i dag 💪
Promenaddagen delades upp i två pass. Några raska steg blev det inte, bara här och där under sträckor på tio meter. Annars var det säkrast att trippa fram, fastän jag hade Ice Bugs. Knappt 2800 steg, men jag är nöjd – med tanke på regnet, blåsten och halkan.
I natt kom det tio centimeter snö och var minusgrader. I morse regnade det och som bäst har det varit +5 grader, men jämngrått hela dagen. Extremt halt på många ställen.
Jag borde ha fotat de fina fem röda rosor jag uppvaktade en kollega med i dag, å understödsföreningens vägnar på en 50-års dag. Men det glömde jag. Det var ändå dagens ljuspunkt, att få en pratstund och krama om varandra.
Inget muntert uteväder men frisk luft blev det. Resten av kvällen stannar jag inomhus med levande ljus, teve, pussel, tidningar och böcker.
Plötsligt ser jag två plirande ögon i mitten av snöhögen. En stor näsa också.
… och jag tror att de flesta av er förstår det. Det har inte varit av rädsla för att få provsvaret, utan för att själva provtagningen inte var särskilt angenäm att tänka på om jag säger det diplomatiskt.
Jag är tacksam för att screening för tarmcancer möjliggörs. Den är gratis vartannat år för oss alla som fyllt 60 år.
Men det var en hel del att läsa, papper att fylla i och instruktioner att förstå.
För att inte tala om själva förverkligandet 🙄😱💩
Jag hade tid på mig att lämna in provstickan till den 31 mars. Fick det här brevet på fjolårssidan.
Men alltså… hallå! Hur roligt kan detta vara på en skala från noll till tio?
Nu är bajsprovet på väg till ett laboratorium i Helsingfors, i ett pappkuvert, inkapslat i ett plaströr och i en plastpåse där det även finns en absorberingsduk. Troligen för alla eventualiteters skull.
Vi är många som har fått det här testpaketet, men inte har jag sett många skriva om det, än mindre visa bilder 😂
Med några vänner har vi pratat om det här. ”Ja, jag borde göra det, det är ju så bra att vi får göra det gratis… men…”
Det här var väl ett skitroligt eller skithemskt inlägg?
Glad måndag blev det i dag med fyra postcrossing-vykort. Favoriten med Daniel Craig högst i högen kom från Japan. Kortet med långtradarna från Tyskland och sedan även ett kort från USA och ett från Frankrike.
Annars är det full fart på jobbet som gäller igen. Fyra timmar har flugit iväg, men solen skiner och jag tror jag får sällskap på promenaden i dag.
Solen skiner från en klarblå himmel, det är dripp och dropp och ett par plusgrader. Jag får för mig att jag ska gå till trappan som tar mig från Backgränd upp över stock och sten till Östra Åsvägen. Där började mina promenader den första oktober.
Jag tar stavarna med mig och knatar iväg längs Alexandersgatan ner till Drottninggatan. I mitt stilla sinne tänker jag att trapporna nog varken sopas, skottas eller sandas under vintern. Mellan lördag och söndag fick vi också tio centimeter snö till.
Mycket riktigt. Jag har startat från gränden där nere vid det gula huset. Här finns ännu inga trappor men några typer har ändå gått här före mig eftersom det finns en stig. Har dom klarat det ska väl även jag göra det?
Jättebra att jag här inte visste, och inte ens tänkte på, vad som väntade mig högre upp. Med stavarna som stöd, och stundvis även med räckets hjälp, hasar jag mig uppåt steg för steg. Jag borde ha räknat trappstegen, men å ena sidan såg man dem knappt, och å andra sidan krävdes full koncentration för att hålla sig på benen.
Viloplats? Ja, kanske på våren, sommaren och hösten, men nu fanns här 30–50 centimeter snö.
Halvvägs upp hade jag ändå den här utsikten, och det var värt besväret att ta sig hit.
De tre sista avsatserna uppåt. Här finns ännu räcken på bägge sidorna, men det var nog inga trappor att tala om, de hade snöat igen.
Riktigt sista biten upp fanns ett räckte endast på vänstra sidan. Det var brant och det var halt. Jag vågade inte hurra för mig själv innan jag på darrande ben hade kommit över snövallen vid gatukanten och ut på Östra Åsvägen.
På ganska svaga ben tog jag mig långsamt ner för Östra Åsvägen där det ställvis var så mycket snö att bara en bil får plats.
Jag tänkte att det nog var ett slags vansinne att göra det jag gjorde. Men jag klarade det, med lite styrka och mycket envishet. Kanske snart sex månaders daglig träning gjort sitt, även fastän jag inte tränat som en elitidrottare.
Totalt 3693 steg i dag, 21 procents aktivitet på klockan och min 163:e promenaddag på raken sedan starten i höstas 💪😎☀
För en dryg vecka sedan spelade Tor innebandy här i befolkningsskyddet, som också har idrottsplan, i Grankulla.
Igår vann vi grundseriens sista match med 6–1 över SBS Kings, vilket betydde att vi behöll första platsen i tabellen. Det i sin tur betyder hemmaplansfavör i kvalet för avancemang.
Jag bränner av alla Grankullaskyltar nu på en gång 🙂 Hoppas hitta nya här i stan till nästa vecka.
Att Grankulla kallas Finlands Monaco och är vänort med Danderyd i Stockholm lärde jag mig först i dag via Wikipedia. Att det är ett välbärgat samhälle med många flotta villor och låg skattesats visste jag sedan tidigare 🙂
Länkar till flera skyltare som är med i denna roliga söndagsutmaning hittar du på BP:s blogg.
Toast med getost, en bild tagen i juli 2018 på Ölvin, en krog som inte längre finns. Enbart som minne här och som illustration.
Hann inte igår svara på Elisamatildas frågor och tycker att de är ganska svåra, så här blir en del ”minns inte”-svar.
Minns du hur du firade din 5-årsdag?
– Nej, minns inte alls. Det är 55 år sedan.
Vilka fem saker från barndomen har du i förråd/källare?
– Inga i källaren, och kommer inte ens på fem fastän de kanske nog finns. Här hemma en gammal nalle, en gammal tomte och fotografier.
Hur firade du din födelsedag för fem år sen?
– Då fyllde jag 55 år. Bra att bloggen finns, kunde kolla där att jag bjöd på kaka på jobbet och fick sedan efterhand en del presenter 🙂
Vilka fem kända personer skulle du bjuda på ditt nästa kalas?
– Om det ska vara kändisar? Ukrainas president Volodymyr Zelenskyy, skådespelaren Daniel Craig, skådespelaren Marianne Mörck, finska statsministern Sanna Marin och vår utrikesminister Pekka Haavisto. Men det var inte lätt att välja 😀
Har du just nu fler än fem saker på din önskelista?
– Jag har ingen egentlig önskelista. Stora saker jag önskar mig är att Ryssland skulle sluta anfalla Ukraina. För egen del önskar jag få vara frisk så att mina dagliga promenader kan fortsätta.
Delade upp arbetsdagen i dag så att den började med tre timmar administration och mejlhantering. Sedan hade jag massage. Efter den angenäma behandlingen gick jag till Bistro Kronan för att köpa holländsk ost, fikonmarmelad och praliner. Därefter gick jag hem, hade promenaden för dagen då avklarad.
Tog bilen, åkte ut till Hardom Bröd för att köpa lokalt lantbröd. Sedan en sväng via Galleri Emelie (bilden) vid Saltbodtorg. Tyvärr missade jag Anette Sundströms utställning No filter, den hade slutat den 4 mars. Men den hade haft många besök. Köpte istället två stora vykort av Kristina Elo som är konstnär och mamma till Mimosa Elo som har inramningsverksamhet i anslutning till galleriet.
Kråkan, räven, haren och många andra härliga figurer, fina stilleben och tavlor, har Kristina skapat längs åren. Jag gillar kråkan som sitter och käkar pajer, bullar eller vad det nu må vara och dricker saft eller en har en drink framför sig 😍
Fortsatte jobba lite då jag kom hem, men brukar försöka hålla tempot nere kring fem timmar på fredagarna.
Fick i dag ihop 3500 steg och på mars månads tio första dagar är jag redan uppe i totalt 36 018 steg. Det bådar gott för att jag ska kunna komma upp till över 100 000 på en månad, för första gången sedan jag började promenera i oktober. I dag var det dag 161 på raken💪!
Så vad gör jag nu? Har ätit en pralin. Högg nyss in på osten och marmeladen. Köpte ett Sauvignon Blanc vin så den flaskan öppnas också snart.
Njuter av livet och det vackra vårvädret! Vy från promenaden, Karlskronabulevarden, då jag gick hem från massagen.
Troligen helt typiskt marsväder. Minus fem grader på dagen, klarblå himmel, sol. ”Oh, vad vackert” sade jag högt för mig själv då jag rattade bilen längs Strandvägen. Skulle handla till mamma i dag, men kör sällan bara två kilometer med bilen. Tar en lite längre runda för att motorn ska bli varm.
Efter de vanliga torsdagsrutinerna med tidningen hade jag ett möte på Bistro Kronan. Diskuterade bland annat läsarresan som går till Österlen i Sverige i sommar och sedan via Köpenhamn till norra Tyskland.
Tavlan i bakgrunden har målats av vår lokala konstnär Kristina Elo.
Eftermiddagsbelysning, vackert motljus i tulpanerna på bordet, i växterna och i glasprodukterna på fönsterbrädet.
Jag känner mig tillfreds för att jag blivit bättre på att sätta gränser. Håller ledigt kvällar och veckoslut. Jobbet blir gjort ändå. På ett lite annat sätt än förr, och vissa saker skippas helt enkelt. Jobbet är en stor del av mitt liv, viktigt och roligt. Men hela livet får inte präglas av enbart jobb 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 