Författare: Carita Liljendahl

Kvällsvy från igår

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Det grävs en hel del i den här staden. Omfattande rörsaneringsprojekt. Här i korsningen av Drottninggatan och Östra Tullgatan. Har hållit på flera månader och några månader till lär det ta.

Jag hörde att kartorna som visar var avlopp och el-ledningar och annat går under jorden inte alltid stämmer överens med verkligheten. Det gör jobbet både långsamt och farligt för dem som ska utföra det. Då känns det inte tacksamt om nån gammal gubbe står och hötter med näven och skriker att jobbet går för långsamt och blir dyrt. ”Gräv själv surgubbe” skulle jag ha lust att säga då. Så skulle vi få se hur fort det skulle gå…

I dag är det innebandymatch i Sjundeå. Har tänkt åka dit för att heja på Tor 💙💛

I torsdags såg jag på svenska hockeygalan i Tv. Rördes till tårar då ALS-drabbade Börje Salming leddes in av sin familj på scenen för att ta emot hyllningar och pris 😢😍🏆🙏

Hur galet som helst – Mårran kom på besök

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Jag läser ju Pappan och havet nu, Tove Janssons bok om Muminfamiljen. Där finns så många klokheter om hur vi skräms av till exempel skuggor och sådant som vi upplever som okänt.

Tidigare har jag sett olika Mårran-liknande figurer där jag bott, 2015 såg det ut så här 🙂

I dag fanns Mårran plötsligt på golvet i sovrummet. ”Nä men det är ju bara skuggan av din skräpkorg”, skriker Lilla My och kastar sig skrattande på rygg.

I boken Pappan och havet läser jag så här:
Mårran. Var det nån som gjorde nåt åt henne att hon blev så där? – Det vet ingen, sa mamman och drog upp svansen ur kölvattnet. Snarare var det väl så att ingen gjorde nånting åt henne. Jag menar, ingen brydde sig om. Och knappast kommer hon ihåg det eller går omkring och funderar på saken. Hon är som regnet eller mörkret eller en sten som man måste gå runt för att komma vidare.

Fem en fredag, och svar till Orsakullan

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Orsakullans novemberutmaning för dagen är: ”En bortappad…” och om vi ska fylla i fortsättningen, så skriver jag ”… telefon, vore katastrof!”.

Kan låta som värsta i-landsproblemet, och är ju egentligen det. Utan telefonen är vi helt i blåsten. Det ska vara tvåstegs- och trestegsverifieringar överallt numera och koderna duggar tätt till telefonen.

Senast i dag bad Microsoft oss som använder Outlook i jobbet ladda ner en app för autentisering och sedan skulle också en QR-kod skannas. Horribelt, säger jag fastän jag inte är tekniskt bortkommen. Det är för allas säkerhet, säger någon förstås då och ja, det är det. Men därför, en sådan mardröm det skulle vara att tappa telefonen, eller om den går sönder, eller blir stulen 😱

Hade inga andra foton att ta till, så jag öppnade balkongdörren och förevigade pelargonerna som står sig fina fortfarande. Den 18 november!

Och så övergår jag till Elisamatildas utmaning, Fem en fredag, Inflation.

Vad har det blivit för mycket av hemma?
– Olika osorterade högar av papper, en del kläder och andra saker. Vill åter få ordning på allt.

Vad skulle du gott kunna göra av med?
– Vissa plagg och annat som samlats i skåp.

Vad har tillkommit i ditt hem som inte passar in?
– Finns inget sånt just nu.

Vad har du lagt mest pengar på i år?
– Hyra för bostaden.

Vad har mest ökat i pris som du vanligtvis köper?
– Jag har ganska dålig koll på vad saker kostar, men bensinen är väl dyrare nu än för ett år sedan.

Aktiv 15– 17 november 2022

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Tisdag 15 november: 3172 steg. Hemåt uppför Östra Tullgatans backe. Ganska kall vind, men oj så skönt varje dag med frisk luft!
Onsdag 16 november: 3259 steg. Lite ny rutt, via brandstationen och finska skolan som syns här på bilden. Nästan minusgrader, men ingen blåst. Rätt klädd var det åter ett skönt ”syreskutt”.

Torsdag 17 november: 4851 steg! Överraskade mig att det blev så många. Till frissan och affären, sedan hem. På sen eftermiddag med syrran en runda. Noll grader men varken regn eller snö och inte blåst heller.
Vi babblade så mycket att jag glömde ta foton! Men tog bilder av mig själv innan jag gick ut, för att visa nyklippta frisyren. Och även om det här är selfies så är det nog mycket mera jag. Bilder jag känner igen mig i, jämfört med bilden av ”mallgrodan” som poserade med företagarpriset 😂

Fick pysselinspiration

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Jag gillar att då och då köpa glassiga magasin. Jag läser dem långsamt, tycker om att känna det glansiga pappret.

I den här tidningen finns massor av bra pysseltips. En del är avancerade och sådana som passar dig som virkar, stickar eller som är bra på att baka. Andra är enkla och går snabbt att fixa till.

Jag har inspiration att förverkliga ett eller ett par av tipsen. Ska se om jag får det gjort under någon dag då jag har ledigt från tidningsjobbet.

Min blogg är ju reklamfri och jag brukar då och då säga att sånt här inte sker i samarbete med till exempel Allers. Jag har köpt tidningen själv och jag får inte en cent betalt för något överhuvudtaget som jag skriver här.

Något som är bra med mörkret

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

Jag tycker det är trist då det är så mörkt mest hela tiden. Blir kanske inte direkt deppad… promenaderna piggar nog upp mig trots allt. Men ändå. Hösten och vintern är inte riktigt mina årstider.

Då gäller det att se ens NÅT positivt med mörkret.

Vi har en vacker kyrka som lyser så fint i mörkret.

Men jag tänkte också då jag klädde på mig före promenaden. Vem ser hur jag ser ut?
Hade dubbla byxor i dag då det var nästan minusgrader. Ett av de båda paren var korta sommarbyxor som slutade ovanför vristen. Under dem hade jag leggings. Raggsockor i promenadskorna. Blå jacka, rostfärgad scarf för att hålla luvan tätt runt huvet. Reflexband runt armar och runt ena vristen.

Klädd på detta sätt går jag inte in i en affär. Men vem bryr sig då jag är ensam ute på promenad och det är mörkt som i en säck på många platser. Väljer förstås nog för det mesta upplysta leder, men ingen känner igen mig ändå 🙂 Jag möter inte ens många andra som går. De flesta cyklar eller åker bil.

Vichy- och läskberget

~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

… ändå inte fläskberget 🤣

Till vardagen hör då och då besök i Tokmanni, och där finns det här berget av läsk och Hartwalls vichyvatten.
Liten finskalektion samtidigt. Lite bakom och ovanför berget står Tervetuloa = Välkommen.

Fortfarande lite suddigt då jag tar nattbilder med mobilen och så är där en ”spökbil” 🙂
Promenaderna dokumenteras i separata inlägg, då och då, under kategorin Hälsostegen 2022, vars rubrik jag eventuellt ändrar på nästa års sida. Eller så gör jag en ny Kategori, få se!

Aktiv 12-14 november

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Lördag 12 november: Hann med nöd och näppe få ihop 2500 steg som är minimimålet per dag. Knatar här upp för en backe på Alexandersgatan. +13 grader var ju inte fy skam så här sent på året. Det blåste ändå rejält.

Hade lovat förse mamma med en wienerschnitzel från Neste Ankkurituuli som take-away. Efter det vernissage i ett hemgalleri och på kvällen företagarföreningens fest. Så som sagt, jag hade ont om tid.

Söndag 13 november: 3820 steg från gamla kyrkogården hem. Det var en krispig, något fuktig afton men ingen blåst. Det här är en del av gamla stan. Drottninggatans södra del i närheten av Saltbodtorget.
Måndag 14 november: 3212 steg. Hade jobbat sju timmar i sträck och blev sedan varse om att jobbet aldrig tar slut, världen blir inte klar, det kommer hela tiden nya mejl och varje vecka ska en ny tidning ut. Så det är bara att stänga av, stiga upp från stolen, hoppa i dojorna, trä reflexbanden på armar och ben, och gå ut. +6 grader, ingen blåst, inget regn, tacksam för det hyfsade vädret.

Bilden av skolan blev inte så bra. Men här gick jag som barn, i den dåtida folkskolan, i dag Generalshagens skola, en grundskola för årskurserna 1–6.

Totalt antal steg sedan första november: 46 451.
Promenerat varje dag sedan första oktober: 45:e dagen i går måndagen den 14.11.2022.

Märks det att jag gillar statistik och siffror? 😂

Inte de bästa bilderna

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
Bilderna från den här kvällens promenad blev inte bra. Jag var tydligen ostadig på handen?
Men den här arkitekturen av ett hus på Drottninggatan gillar jag.
Bilden på sjukhuset vid Östra Tullgatan blev inte heller bra. Ser spökligt ut.

Och nej, nej. Jag försökte undvika att dubbelhakan skulle synas och jag försökte le… men jag är ju helt onaturlig 🤣 Inte fotografens fel. Och blommorna syns ju inte då jag lyfter diplomet framför buketten 🙂
Jag ser ju rentav mallig ut, och det var INTE meningen. Jag är glad och tacksam men inte en mallgroda 🙂

Jag har fått många gratulationer via Facebook, men till saken hör – och det nämnde jag även i inlägget där – att Årets Företagare är Loviisalaiset Yritykset, alltså alla företag i Lovisa som är medlemmar i föreningen Lovisa Företagare. Under Loviisalaiset Yritykset står det Carita Liljendahls mediabyrå. Det är mitt företag, som i år fyllde sex år. Jag har sedan sommaren 2016 sålt olika tjänster i form av artiklar, fotografier, översättningar m.m. till andra företag och till föreningar. Nu säljer jag i huvudsak mina tjänster till Understödsföreningen för Nya Östis.