Författare: Carita Liljendahl

Glad måndag! 14-11-2022

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Lite fler bidrag den här gången. En glad pumpa utanför Servicehuset Esplanad. Där jobbar min massör Bettan som jag går hos ett par gånger i månaden. Ser ju lite ut som om det stora ljuset inne i pumpan var en tand 😀

Företagarfesten firades på restaurang Kapellet i lördags. Maten var superdelikat, såsom alltid.

Jag väntade hela gårdagen på att få ett foto av mig själv, där jag poserar med pokal och blommor och diplom, men kanske jag får det nu på måndag. Det här inlägget skriver jag redan på söndag, vis av erfarenheten att måndag, tisdag, onsdag är ett race utan like för att göra tidningen.

Alltså. Glad måndag kan jag säga för att MITT företag och alla andra företag som är medlemmar i föreningen Lovisa Företagare är utsedda till Årets Företag 2022. Detta med anledning av att Lovisa Företagare i sin tur tidigare i år utsågs till den bästa lokalföreningen i Finland i klassen med medlemsantalet 201–499. Grattis till oss alla! Visar en bild av mig själv senare, om jag får den på e-posten.

Kvällens efterrätt.

Fars dag med besök på kyrkogården

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer
Ganska många tända ljus på gamla kyrkogården, fastän det inte syns så bra på bilden. Det är fars dag i Finland i dag. Min pappa har varit borta sedan 9.4.1978, en dag som för alltid är etsad i mitt minne. Pappa bestämde sig då för att han inte orkade leva längre. Jag skulle fylla 16 år följande månad.

Självmord blir trauman som många personer bär med sig sitt liv ut. De formar generationer av människor. Så många som har drabbats på olika sätt, och ändå upplever jag att det här är något vi fortfarande håller tyst om. Kanske det på något sätt är förenat med skam.

Alla har sina orsaker att inte prata om nära och kära som fattat beslutet om att ta sitt liv, och det får vi acceptera och respektera. Alla har sitt personliga sätt att sörja och bearbeta sorgen. Så ska det få vara.

Jag har valt att tala om det här alltid då det är möjligt. Men jag möter ju också människor som inte vill ta del av andras erfarenheter på detta plan. Då får jag förstå det och hålla tyst.

Sedan finns det tack och lov även människor som stöttar och som gärna sätter ord på sina känslor. Vare sig de upplevt det hemska själv eller inte, men som på något sätt ändå varit med om det som för alltid lämnar spår i vårt innersta. Det finns ju så många frågor vi aldrig får svar på. Men man lär sig leva även med dem.

Pappa ❤ Du är älskad och mycket saknad ❤ Du och mamma gav mig mitt liv, och jag är tacksam för de femton år jag fick tillsammans med dig. Vi ses nån gång igen, nånstans.

Skyltsöndag, den 13 november 2022

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Finemang, under torsdagens promenad hittade jag en skylt!

Här intill fanns förr Shells bensinstation. Den stängdes och ST1 tog över bränsleförsäljningen, som sker från obemannad plats. Alltså bränslet köps med bank- eller kreditkort.

I byggnaden där Shell tidigare sålde allt möjligt som hör bilar till, och även ätbart och drickbart, öppnades en ny försäljningspunkt som heter Selli.

Det finska ordet huoltamo kan betyda allt från garage till verkstad, men också bensinmack.
Verbet huoltaa betyder underhålla, ge service, reparera.

Öljynvaihdot = oljebyten.
Pyyhkijät = vindrutetorkare.
Polttimot = lampor av olika slag.
Renkaiden vaihdot = däcksbyten. Rengas = däck, vaihto = byte. Vaatteiden vaihto säger finnen om klädbyte, och det går även att göra vaihto i matcher, byta ut spelare.

Kysy lisää = fråga mer!

Det är bloggväggen BP som håller i trådarna för den trevliga söndagsutmaningen Skyltsöndag.

Aktiv 10–11 november

~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer
Torsdag 10 november: Hela 5779 steg blev det totalt den här dagen. Först rände jag på dagen runt på stan bland annat i Nya Östis ärenden. Allt från luciakuponger och -affischer som skulle ut till presentkort som skulle köpas.

På sen eftermiddag blev det en runda från hemmet, via barndomens stadsdel Garnison och sedan hem igen.
På bilden ses ett nytt hus som håller på att byggas istället för det fina 1700-tals hus, Tenngjutarens hus, som olyckligt brann ner för några år sedan. Jag tror att det nya huset till sin modell ska bli ungefär som en kopia av det gamla.

Fredag 11 november: 3960 steg. Till och från massage, sedan till Degeri Sport Bar. Tog skjuts hem. Man får ju inte bli överaktiv 😄 Viktigt också att tanka kalorier i gott sällskap! Och att skåla för livet, för vänskap och för att det var den 42:a dagen på raken som jag varit aktiv, promenerat.

I dag vernissage i Päivis hemgalleri, efter det företagarnas fest med prisutdelning. Bägge blir ju jobb för mig. När jag nu en gång är där, på festen, så… Det är helt ok, ibland, att jobb och fritid går hand i hand. Mitt jobb är, och har alltid varit, en livsstil.

Från bank till kyrktorg

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

I dag har jag förhandsröstat i församlingsvalet. Här fanns för länge sedan Sparbanken för Östra Nyland, i ett vackert stenhus som sedermera revs, tyvärr. Bankhus blev det sedan ändå av det här som av vissa kallas ”squash-hallen”. Och då Aktia-banken försvann från stan flyttade församlingen hit och nu heter platsen Kyrktorget.

Hittills 2700 steg i dag då jag gick till och från massagen, och en kort promenad till blir det ännu ikväll till och från en krog. Måste ju tanka in lite kalorier också 😀

Annars tänker jag ibland att det måtte vara trist att läsa denna blogg 🙄 Inget rafflande kärleksliv att rapportera om. Inläggen handlar om promenader och jobb…
Frågan infinner sig. Är det många 60-åringar som har ett rafflande kärleksliv? Är jag udda på nåt sätt? 😱😂
Och hur ska jag kunna träffa någon ny kärlek då jag jobbar så mycket? Vem orkar se på mig som vecka efter vecka sitter vid datorn och ger järnet för att en lokaltidning ska komma ut? Snudd på arbetsnarkomani.

En hälsoblogg skulle det här heller inte bli, så jag ska fortsätta lyfta fram mina ohälsosamma vanor också.

Ni är många som läser, det ser jag genom statistiken. Tacksamt många kommenterar också. Många av er har jag aldrig träffat IRL, men ni är jättefina vänner ändå ❤

Så även om jag ibland undrar, ska jag fortsätta blogga är svaret rätt självklart: Klart jag ska! Till mångens glädje och kanske till någons förtret 🤣

Fem en fredag, MÖRKER

~ Carita Liljendahl ~ 38 kommentarer

Temat hos Elisamatilda denna fredag är mörker. Och visst är det mörkt ute mest hela tiden nu. I dag vaknade jag till ytterligare en grå och regnig dag. Men sådär överlag har jag nu den här hösten, då jag börjat promenera varje dag (hållit på sedan den första oktober), tyckt att det är bättre så här ändå. Snö och kyla och halka gör ju promenaderna lite krångligare.

Har inte fått mina Ice bugs ännu, väntar på att sportaffären ska höra av sig då skorna jag beställde har kommit.

Den här bilden tog jag på min promenad igår. Den passar ju bra i mörker-temat.

Vad tycker du om att vrida klockan åt det ena eller andra hållet?
– Jag tycker det är onödigt. Vi kunde ha normaltid året om.

Vad innebär mörkret för dig?
– Ju äldre jag blir, desto tyngre på något sätt. Försöker lätta upp det med mjuka lampsken och levande ljus.

Har den här hösten varit mörk eller ljus för dig?
– Ljus om jag ser till mående, och så där allmänt sätt odlar jag tacksamhet bland annat för att vi inte har krig i vårt land. Mörk har hösten varit för att den är en dyster årstid med bara några få ljusa timmar.

När famlade du senast i mörker?
– Jag gör det ibland om jag behöver på toa mitt i natten.

Av vilken anledning var du senast uppe mitt i natten?
– Jag fick inte sömn natten mot i dag så jag började lyssna på Radio Extrems maratonsändning Näsdagen till ära. Sedan förivrade jag mig och sa att jag donerar femtio euro till insamlingen om programledarna ringer upp mig, och det gjorde dom 🤣💪 Så där satt jag i direktsändning per telefon halv två på natten.

Första jultårtan och annat ditt & datt

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer

Ni som följer min blogg vet att jag revolterar och köper en adventskalender redan i oktober eftersom de kommer ut i affärerna då. Sedan öppnar jag luckorna 1–24 november. Nu har jultårtorna, som vi kallar dem i Finland, börjat säljas så då är det dags att äta den första.

Pusslet blev klart i tisdags. Jag har alltid sagt att ingen annan får komma och stöka till det då jag pusslar. Men nu hade jag en kompis hos mig, som brukar hjälpa med olika praktiska saker, och vi satte som teamwork de sista sextio bitarna.

Då det ofta blir fler bilder fotograferade än publicerade i mina ”Aktiv året om”-inlägg så lägger jag ut dem efteråt. Särskilt speciella är ju bilderna inte. Grådaskig november i en småstad. Men kanske min blogg efter tretton år utgör något slag av dokumentation av vardagslivet här ändå.
Samma grådaskiga dag (igår den 9.11.2022), Alexandersgatan fotograferad åt andra hållet.

Aktiv 7–9 november 2022

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Måndag 7.11: 3355 steg. Varmt och härligt höstväder, +8 grader ännu klockan 17. Inget regn, ingen blåst då jag promenerade, men tidigare på dagen var det blötare och såtillvida tristare.

Att promenera ensam går helt bra. Jag går i mina tankar och så tar jag några foton, stannar ibland upp för att stretcha, för i dag fick jag ont i ryggen halvvägs. Första bilden är tagen vid finska skolan och Almska gården.

Inte stans vackraste vy. Bangatan som går under infartsbron.

Tisdag 8 november: 2700 steg i extremt rask takt, så fort jag bara klarade att gå, runt ett par kvarter och kyrktrapporna upp och ner fyra gånger 🙂

Det var varmt också sent på tisdagskvällen. Här ses en del av kyrkan och västra utfarten från eller infarten till centrum.
Onsdag 9 november: 3387 steg visar mobiltelefonen. Kändes som att jag gick mer för sträckan var ganska lång.
Staketet till vänster på bilden är ju sannerligen inte det vackraste i Lovisa, ser jag nu 🙄😂

Disigt, grått novemberväder men +9 grader varmt och inget regn.
Hämtade en matig macka från Bistro Kronan och hade den i påse i handen hela promenaden.
Tidningen borde snart vara klar, klockan är halv fem. Jag hann alltså ut innan det blev riktigt mörkt.

Fick lite ont i ryggen då jag kommit halvvägs och tvingades stretcha tre gånger.

Totalt 28 180 steg på nio dagar. Heja mig 💪! Fyrtio dagar i sträck av minst en promenad per dag 😎🏆🥇🍁

Sen kvällspromenad, tidig väckning

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
Raska promenaden, med intervallträning i kyrktrapporna, skedde igår runt kl. 22. Mina långa arbetsdagar gör att det ibland blir så här. Vissa medarbetare har tidningen som kvällsjobb, och igår skulle jag kvittera korrektur på brådskande material inför luciavalet.

Sedan blev det tidig väckning. Klockan 8.05 är tidigt för mig… bank-bank, knack-knack… renovering pågår i närliggande bostad.

Trees on Tuesdays, sommarminne

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Otrolig fart på också denna dag. Minutschema, även för att hinna hjälpa mamma mitt på dagen. Produktionen av Nya Östis går på högvarv och jag vet inte om jag hinner skriva nåt mer i dag, men promenad ska det bli ikväll som vanligt och dem samlar jag i ett inlägg som publiceras längre fram.

Vet sällan var tiden tar vägen. Först är den 8.30-9, sedan är den 13, dags att göra ärenden på stan. Sedan är den 14 då jag kommer hem och plötsligt 15.30 och nu börjar det bli mörkt.

Bestämde ändå att den här dagen ska bli bra. Jag ska inte tappa nervtrådar, i alla fall inte så att oskyldiga drabbas.
Tio bollar i luften är vardagsmat då tidningen produceras måndag, tisdag, onsdag. Allt sker ju på distans. Kommunikation via Messenger, whatsapp och mejl. Pling pling.

Inga ärenden är onödiga. Skulle vi sitta i ett redaktionslandskap skulle alla dessa ärenden ändå komma till mitt bord, på ett eller annat sätt. Knack på dörren, klapp på axeln – ”ursäkta att jag stör, men jag måste få fråga”… 😀 Så är det och så har det alltid varit, och det går att göra tidning också fastän vi som leder jobbet sitter i olika städer.

Mot slutet av veckan hoppas jag alltid på lite lugnare takt.