Balkongprydnad och bitar som hittar sina platser

Nu gjorde jag så att jag köpte en dekoration, delvis tillverkad av plast, för balkongen. Jag har haft en del äkta grankvistar där men de har torkat så fort och barren skräpar. Den här tycker jag att ser så äkta ut, och nu är det höst på balkongen!

Efter arbetsdagen med tidningen och en trevlig lunch med kolleger flyttade jag från datorn till pusselbordet.

Det är bara så toppenroligt med alla dessa detaljer!

Att hitta den där pusselbiten som fattas

Det här pusslet har 1500 bitar. Det är 90 centimeter brett och 60 centimeter högt.

Bästa avkopplingen, har jag konstaterat tidigare, och det säger jag fortfarande. Vi brukar fråga oss, hur klarade vi oss innan mobiltelefonerna kom?

Jag kan fråga mig – vad gjorde jag innan pusslen kom in i mitt liv? Eller hur kopplade jag av?

Missförstå mig rätt. Även om jag inte varit sambo på sex och ett halvt år har jag ett liv utanför pusselvärlden. Dels via jobbet, dels via otaliga vänner.

Ibland tänker jag förstås att så KUL det skulle vara om jag träffade en man som också gillade att pussla. Då kunde man tillsammans ta sig an 2000 eller 3000 bitar. Men att leta efter honom, och även finna honom, är troligen som ett leta efter en nål i en höstack. Eller som att leta efter EN specifik bit i ett 1500 bitar stort pussel 😀

Mina vardagskvällar förgylls ofta av pusslen. Då jag går till bordet med pusslet kommer jag bort från datorn som annars alltid pockar på min uppmärksamhet och skapar ett jobb som aldrig tar slut.

I söndags fick jag ramen klar. I går vid 19-tiden såg pusslet ut som på bilden. Jag tror att jag avancerade lite till fram till 21-tiden, men jag gjorde det här som ett förhandsinställt inlägg, då jag vet att tisdagen blir full av jobb igen från arla till särla.

 

”Dom har nog bra vägkost!”

”Noilla on kyllä hyvät eväät” (finska) – dom där har nog bra vägkost, sa ett par killar som gick förbi vår kundvagn i Tokmanni i dag. Jag dricker inte cider så de där balarna med drycker är inte mina 🙂 Men det var en kul reaktion av killarna, och visst var det andra som tittade långt efter vagnen.

Ja, men vet ni… skolorna har höstlov snart och somliga reser bort. Mestadels inom hemlandet, men ändå.

I corona-tider ska man helst också storhandla, så att man inte behöver gå i affärer fler gånger än en gång i veckan, om ens det.

Let the fun begin!

Under två veckors tid har jag inte pusslat. En vecka lät jag förra pusslet ligga framme. Sedan plockade jag isär bitarna och ytterligare en vecka gick utan att jag påbörjade ett nytt.

Pussel har funnits på hög här hemma, eftersom jag fått använda sådana då jag gett bort pussel som jag blivit klar med. Byteshandel alltså.

Men i dag bad jag min syster köpa ett Jan van Haasteren-pussel till mig då hon var i bokhandeln. Han skapar mina favoritmotiv – älskar dem ❤

Nu tog jag till mig ett med 1500 bitar. Har snart hittat kantbitarna. Men klart att det tar tid innan tusenfemhundra bitar gått genom mina händer 😀

Jag har tappat räkningen då det gäller antal jag pussel jag gjort de tre senaste åren. Men de flesta finns dokumenterade på min blogg 😀

Blandade Lovisabilder

Det lokala lilla bageriet Hardoms bröd har jag för vana att tillsammans med Bettan besöka varannan fredag. Så även i går.

Fortsätter ha nästan ledig dag. Sov till klockan tio, har inga problem med sömnen på det sättet, vilket jag är tacksam för. Kan ibland ha svårt att få tag i sömnen då jag lägger mig och även ligga vaken en timme eller två under så kallade vargtimmen. Då grubblar jag vanligtvis på sådant som jag ändå inte kan lösa just då, något som har med jobbet att göra eller något annat som oroar mig.

Men för det mesta sover jag bra, även då som jag drömmer mycket, det gör jag – det ena tokigare än det andra 🙂

Den här bilden från Östra Tullgatan nära mitt hem tog jag den 21 september. I dag är de löv som finns kvar på trädgrenarna bruna, orange, gula eller röda 🙂

I dag har jag skrivit tre texter. Ett långt reportage på 6700 tecken och två översättningar som alla hör till en välgörenhetstidning som Lions Club Lovisa ger ut inför julen.

Andra segern för Tor i Finlandsserien

Ja, det blev ett par hyfsade bilder trots att jag känner mig ringrostig efter en lång paus. Har inte fotograferat innebandy på över ett halvår!

Lovisa Tor har inlett spelet i Finlandsserien bra, seger borta för en vecka sedan och seger hemma även i dag med siffrorna 9–3 över Sudet från Kouvola.

Tors Jere Jokinen till vänster och Sudets Petri Pöntinen till höger. Petri spelade ännu ifjol hos oss.

Det var strongt av Tor att stå tillbaka och inte släppa in ett enda mål fastän laget råkade på tre utvisningar efter varandra och stundvis spelade med bara tre utespelare mot gästernas fem.

Det är helt klart klasskillnad mellan lagen i division ett, där Tor höll till förra säsongen, och Finlandsseriens lag. Tor har inte heller direkt tappat spelare, vilket fansen kanske fasade för då vi degraderades i våras. Tvärtom. Vi har många rutinerade spelare, även med kompetens från ligan (Elitserien i Sverige). Dessutom massor av hungriga och duktiga juniorer som fostrats i Tor.

Så jag ser med glädje fram mot kommande säsong. Det enda spöket nu heter Corona… och det är tyvärr inget litet spöke.

Jonathan Flinck, ifjol ligaspelare i Ådalens IF, nu tillbaka i moderföreningen Tor.

Men Tor har skött sina plikter bra. Handsprit finns. Ansiktsskydd rekommenderas. Nere vid planens nivå får man inte vara alls om man inte bär mask. Distans mellan människor är också stark rekommendation. Hoppas att allt fler börja inse allvaret med reglerna.

Fem en fredag, SKRÄP!

Kläder är inte detsamma som skräp, men jag borde rensa min garderob, igen.

Nu då jag har tid att vara med och då jag tycker att frågorna är ganska lätta att svara på hoppar jag åter på Elisamatildas tåg med Fem frågor en fredag!

Hur ser det ut i din källare/förråd?
– Eftersom jag har flyttat ofta de senaste sex åren har jag rätt bra ordning där. Två resväskor (få se när man behöver dem på nytt), en stor matta, några burkar målningsfärg, ett bowlingklot, en del krukor…

Vad samlar du på dig mest?
– Det var en svår fråga. Jag samlar inte på något direkt men jag tycker om krukor och vaser, försöker ge bort eller slänga då jag köper nya. En del plagg har en tendens att bli oanvända i skåpen, men jag samlar inte på dem.

Vad i ditt hem behöver rensas ut?
– Kläder i första hand. Gammalt ut, nytt in har jag redan tänkt en längre tid 😀

Är du bra på att rensa ur din mejlkorg?
– Ja, jag är extremt noga med den vi använder i jobbet och vill inte ha något oläst eller onoterat i den privata heller. Men vissa mejl som landar automatiskt i mapparna Socialt och Kampanjer i GMail borde jag rensa oftare.

Vad sparar du gärna som andra kastar?
– Jag har svårt att slänga krukväxter. Allt som ens visar minsta lilla löfte om liv i form av nåt grönt försöker jag rädda 😀

Inte YES! med så många GÄSS!

Det var ju nästan som en scen ur Alfred Hitchcocks film ”The Birds” (1963). Tusentals gäss lyfte från åkern i Skinnarby då vi närmade oss dem. Fåglarna för också ett hiskeligt väsen, men det mest mäktiga och kanske även skrämmande, var ljudet av deras vingar.

Fåglarna gör stor skada på åkrar och ängar, smutsar ner parker och stränder. Jag är en vän av djur och natur, men jag tycker att man borde få skjuta bort en del fåglar i viltvårdssyfte.

Åtta hål och en tandborste

Det är väl bra att jag har tänkt på tandborsten nu då jag varje dag äter en godisbit ur adventskalendern!

Det är åttonde oktober i dag och därför finns det åtta hål i kalendern 😀

Men äter man godis kan man få hål i tänderna, aja baja! Om man inte borstar dem noga och nu är det snart dags att byta borste (har även en elektrisk).

Stöder gärna cancerforskning

… genom att köpa choklad även om det inte är nån jättestor summa som går till insamlingen. Jag brukar också köpa Rosa bandet och delta i insamlingar som stöder cancerforskningen på andra sätt.

Jag har ju själv hunnit tänka att jag har bröstcancer, men den gången klarade jag mig med några biopsiundersökningar.

Sedan kan jag nog också tycka lika som en skribent, minns inte mer vem hon var och var hon skrev vad hon tyckte… Men det handlade i alla fall om att hon anser att det inte finns så mycket att förknippa med ljusrött då man tänker på cancer. Livet är inte ljusrött för dem som drabbas. Ingen svävar liksom på ljusröda moln i väntan på besked, då man undrar om man har bröstcancer eller inte.

Vet inte varifrån idén med allt det rosa kommer. För mig är det ändå viktigast att på olika sätt stöda forskningen.