Jag tror att det är 24:e säsongen som jag följer Lovisa Tors innebandylag. Det har varit uppförsbacke och nedförsbacke, härliga segrar och bittra förluster. Vi har spelat på högsta nivån i landet, innebandyligan, men håller nu till i Finlandsserien som är steget under division ett, även Divari kallad i Finland.
I går startade säsongen på bortaplan mot Borgålaget PSS inför en ganska stor publik, där en stor del hejade på Tor. Det räckte ändå inte till med supporterskapet denna gång, förlustsiffrorna skrevs 5–2. Tor hade mycket boll och dominerade stundtals stort, men PSS gjorde flesta målen och det är ju de som räknas. Alltid extra surt att förlorade ett ”lokalderby” mot Borgå eller mot lag från Sibbo. Men vi får ta och komma igen!
För mig också dags att ”damma av innebandykameran”. Bra belysning i en hall och möjlighet att sitta nära sargen underlättar då det gäller att få hyfsade bilder i en fartfylld sport.Systersonen, och min gudson, Conny till höger på bilden och Tors målvakt Riku Ahtiainen i bakgrunden. På fotot som finns på Nya Östis webbsajt syns JAG 🤣 En ljushårig typ med svart munskydd och svart jacka.
Om jag skulle få välja vilken ost jag köper då skulle den här finnas på min lista varje vecka. Nu fanns den en tid i K-Supermarket, ungefär som för att reta mig bara… Nu har hyllan varit tom ett par veckor och inte finns osten i någon annan affär heller. Den affär som tar in denna ost har mig som garanterad kund och då köper jag även annat än bara osten.
Hos Elisamatilda är det temat VAL som gäller denna fredag. Det har inget med politiska val att göra och jag kanske ska lämna osagt vad jag tänker om resultatet i Sveriges val. Men för att ni inte ska tro att jag tycker om SD:s politik där måste jag ju erkänna att jag tycker att resultatet är ”beklämmande och skrämmande” 😦
Vad stod du senast och valde mellan? – Brukar välja bland bröd och ostar, men favoritosten har jag dessvärre inte hittat på några veckor nu.
Hur kommer du fram till ett beslut? – Det är ju bara att välja om det finns mer än två saker och om båda inte kan väljas. Väljer det som känns mest rätt och bra och roligt för mig, om det bara går.
Hur länge velar du? – Inte länge. Jag står sällan länge och funderar och jag kollar nästan aldrig priser.
Ångrar du någonsin dina val? – O ja, det händer då och då. Kan bli impulsköp som jag ”ångrar” och ibland väljer jag bara fel och tänker efteråt att jag borde ha gjort si och så, men då är det bara att svälja förtreten.
Vad kommer du att välja härnäst? – Vilka kläder jag ska ha på mig då jag går ut.
Igår kväll firade vi Dimis födelsedag på Locale. Jag var ganska trött och orkade inte äta upp hela portionen. Men på något sätt gav kvällen mig ändå ny energi. Dimi är en vän som jag kan föra djupa diskussioner med, vi är på samma nivå. Det handlar om att ge och att få. Vi måste inte vara av samma åsikt om allt men vi kan prata om allt.
Jag har också andra vänner som jag kan prata om det mesta med. Ingen nämnd och således ingen glömd ❤ Ni är alla värdefulla på ert sätt, och ni vet vem ni är.
I dag fattade jag också beslutet om att ha ett öppet sinne. Åtminstone under just den här dagen. Våga göra även sånt du känner tveksamhet inför, sade jag till mig själv.
Dimis efterrätt pavlova.
Vissa kvällar orkar jag inte ta några telefonsamtal. I kväll har jag talat med två vänner och med min mamma, sammanlagt över en timme. Och jag blev inte trött alls. Det var bra samtal som inte sög min energi. Inte ens fastän en del av det ena samtalet handlade om tråkiga saker. Av någon anledning hade jag ork för allt möjligt i dag.
I morse kändes det som att den orken inte fanns. Men jag hade min korta förmiddagsstund med meditation och bad om krafter och sinnesro där, och en förmåga att göra en sak i taget, inte låta stressen ta över. Det funkade. Och så tror jag också att det här med att vara omgiven av många olika vänner också GER energi. De typer som slukar din energi ska du mota bort.
Nyligen skrev min bloggvän på andra sidan potten ett inlägg om de tankar som väcks då vi tycker att vi skrivit allt, sagt allt, visat alla bilder. Alltså bloggtorkan som vi alla drabbas av någon gång.
Jag har nu mestadels bilder av skyltar på lager, och en del tilltänkta för Trees on Tuesdays, men nu blir det ett äppelträd på onsdag istället. Fotograferat i Annemammas trädgård i Pernå i augusti då det var Öppna trädgårdar. Vet inte om jag kommer ut i dag, senare ikväll då tidningen är klar har jag tänkt träffa en väninna.
Men ja, det där med bloggtorka. Det är ju inte så att det inte skulle hända något i min vardag eller i mitt liv överhuvudtaget. Ändå känns det ibland som att det mesta är sagt, fotograferat och skrivet. Vardagarna rullar på. De är inte enahanda och tråkiga, men mest handlar det ändå om artiklar och utgivning av texter, planering av kommande tidningar, budgetfrågor för nästa år, massor av mejlkommunikation… Och skriver jag ut det dag efter dag blir ni snabbt uttråkade.
Det är +14 grader i dag och nu ska det regna, från och till, fram till söndag. Hösten är här och mina tankar går allt oftare till idén om att flytta söderut under de månader som jag upplever som de tyngsta, alltså oktober–mars. Kanske möjligt då jag gått i pension? Att bo åtminstone två eller tre månader på hotell eller att hyra nån lägenhet där det är varmare. Den som lever får se.
Jag har aldrig varit sådär superintresserad av basket, men ju bättre det gick för Finland i Eurobasket, desto mer började jag följa matcherna. Att vi idag snubblade på målsnöret mot regerande mästarna Spanien i kvartsfinalen gjorde mig inte besviken. Tvärtom. En sådan bragd av oss att komma ens så långt!I Finland har vi flera tv-kanaler – heheh om ni inte visste det! … och en av dem heter MTV3. Där går realityserien Suomen Kaunein Koti (Finlands vackraste hem). Tio avsnitt med tre deltagare i varje, och från de tre första har Lovisa gått vidare med husen Råbacka och Korvfabriken. Bilderna jag visar här är tagna via tv-skärmen och visar Pia Siréns och Mirella Pendolins hem. De har förvandlat Kasténs gamla korvfabrik till en underbar personlig oas.Lite suddig bild då den är tagen via tv-skärmen men det här är köket i Pias och Mirellas hem.
Efter några veckor är det dags att rösta på vinnaren i finalen, där tre deltagare nu är klara, men sju ska ännu utses. Två av tre kommer från Lovisa, och tänk då att här finns vackra hem från hela Finland med!
Text på en vägg i köpcentret LUNDI i Borgå. Det här hade förstås passat in på Skyltsöndag, men jag har nu så många bilder av riktiga skyltar på lager att den här får gå ut och beskriva hur jag känner mig nu.
”Du har så fint hår” sade kassan i Systembolaget i går till mig. Glad blev jag och jag hade ju precis kommit från frissan då. Dessutom hade jag dagen innan fått mina provsvar från arbetshälsovården. ”Sällan vi ser en 60-åring ha så här bra kolesterolvärden”, sade sjukskötaren där. Jag trodde jag skulle ha vuxendiabetes också och få bannor för övervikten, men vi kom fram till att den inte alltid är farlig. Jag kan ännu röra på mig och jag känner att jag mår bra för det mesta. Det räcker.Café Favorits gård den 19 augusti. Ett av många fina sommarminnen.En staketstolpe i Borgå.
Några bilder från fredagen den andra september då det var Shopping by night i grannstaden Borgå.
Ett gott råd!Vi sitter med syrran på en bänk i en park för att vila rygg och ben efter en strapatsrik shoppingkväll 🙂Stadshuset i Borgå. Fick nästan liten medelhavs-Nizza-känsla med den här bilden 🙂
Här ser det ju inte så väldans vackert eller välkomnande ut. Gamla busstationen, här lastades varor in och ut. Sedan snart ett par år tillbaka får vi våra coronavaccin här, antingen på bokad tid eller ibland på walk-in. Jag fick mitt fjärde i dag, Moderna, halv dos.Men sedan gott folk. Det här var väntrum på busstationen även då den var en busstation. Här såldes dessutom biljetter. Visst är det nostalgiskt. Som taget ur någon finsk film på 1960-talet.
Här sitter vi nu och väntar de 10–15 minuter som vi förväntas vänta efter att vi fått vaccinet, för att vara säkra på att vi inte får en snabb allergisk reaktion eller andra problem.
Stolarna har inte alltid hört till interiören, de finns här nu för att det är coronavaccinationsplatsens väntrum. Men här fanns en blomkiosk då jag var barn. Jag är nu i den åldern att jag ofta drömmer om, eller önskar, att en del av det som fanns förr skulle komma tillbaka.Och genom den här dörren gick jag ut då jag hade suttit mina tio minuter efter vaccineringen.
Jag hade en febertopp i natt. Stressrelaterat, har jag nu lärt mig. Febern försvinner till morgonen. Det blev lite för mycket igår då min tidtabell sprack när mamma behövde akut hjälp. Hoppas nu slippa biverkningar av vaccinet. Att vakna ensam mitt i natten och känna sig dålig är jobbigt. Det hjälper ju alltid att ha någon att prata med men steget till att ringa någon mitt i natten känns långt.
… och bra är det att inte på förhand veta vilka utmaningar som väntar en längs dagen. Sov gott hela natten, var inte uppe en enda gång – ni vet, på vissa besök i ett litet kaklat rum 🤣
Här är jag på väg ut från Mehiläinens arbetsplatshälsovård. Som företagare anlitar jag detta företag. Jag har, lyckligtvis 🙏 inte många gånger behövt anlita vården, förnyat blodtrycksmedicinen bara. Under coronapandemin var det ju inte heller lätt att komma till vården om det inte var nåt jättebrådskande.
Nu hade jag ändå bokat tid för fem blodprov, och domen får jag på torsdag. Egentligen, är det med min torra humor sett, ganska märkligt att jag vill betala 152 euro för att få veta vilka alla fel jag har 🙄🤣 Från Folkpensionsavstalten får jag ändå avdrag på 60 procent, så summan blev inte SÅ blodig. Men blod tappades jag på, och servicen var BUENO! Mycket trevlig labbskötare och då jag efteråt fick ge respons för betjäningen blev det en full tia!
Arbetslivstjänster, andra våningen, står det här. Mehiläinen, det är bi på svenska, alltså en insekt. Och visst stack den mig!Fascinerad av träd har jag blivit och här kommer dagens andra bidrag till Trees on Tuesdays 🙂
Det var en ganska somrig dag i dag, +16 är ju jättelagom så här års!
Vimlet från LHH-dagarna är ett minne blott, men lite kommers är här ändå 🙂
Sedan det här med att alla dagar inte blir som jag tänkt mig. Mamma behövde akut hjälp. Hennes blodtryck hade stigit och hon var rädd. Då en mamma är rädd ringer hon sina döttrar i första hand, inte sjukhus och ambulans. När barn är rädda ringer de, eller ropar på, sin mamma eller pappa. Om döttrar och söner, mammor och pappor finns.
Allt ordnade sig. Mamma fick den hjälp hon behövde ❤
I dag firas företagardagen i Finland. Mitt företag fyllde sex år i juli i år, vilket jag glömde uppmärksamma så jag får göra det nu i stället 🙂 Hurraaaa för Carita Liljendahls mediabyrå! Hurraaaa för mig som vågade starta eget då jag var 54 år gammal! Hurraaaa för att jag tillsvidare överlevt från dag till dag, kunnat betala hyra och mina fakturor!
Rosenknopparna fotade jag i Rosenstrandens park den 18 augusti, de kommer väl till pass här.
Men visst är det ofta ett slit att vara egenföretagare, och ensam med alla utgifter. Så fort jag har en vecka ledigt eller två syns det i plånboken. Inte i form av pengar utan i avsaknad av dem. Nåväl, vi gör ju numera mestadels inköp med olika kort, så det är mera bildligt det där att tala om tunna eller tjocka plånböcker.
Måndagar och tisdagar är mest hektiska. Jag hinner inte tänka mycket då. Tog en språngmarsch för att få frisk luft. Förde mitt företags papper till bokföringen och inhandlade ett presentkort från en affär till den som vann i augustikrysset i vår tidning. Det var bara +9 grader så det blev en rejäl dos frisk luft, vilket behövs då jag annars sitter mycket vid datorn.
Jag skulle ändå inte längre i den här åldern vilja vara anställd och inte få bestämma själv vad jag skriver om. Så även om det ofta blir långa och ensamma dagar som företagare är det värt det och jag hoppas orka de år som krävs tills jag kan få pension och kanske lite trappa ner.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 