Den här tiden på året är underbar. Varje kväll har jag ett nytt skådespel utanför mina fönster.
Solnedgångar
Kulturhistoria i Svenskby
För en dryg vecka sedan var jag ute på en åktur i Strömfors, en by som hör till Lovisa. Svenskby (Ruotsinkylä) är en del av Strömfors och där finns en härlig gammal bensinstation. Inne i stationen var barsidan stängd, men då här finns en ombudspost och lite annan verksamhet kunde vi titta in och kolla de gamla prylarna.
Då jag var osäker på vilken by Gulfbaren finns i presenterade jag mig för en av de anställda som ”turist”. Hahaa, det borde jag inte ha gjort. Hon sa på finska ”Nå men hejsan, är det du? Du var ju här för nåt år sedan och gjorde reportage till Östra Nyland”…
Ridå. Alla känner apan och apan känner ingen 😀
Det förgängliga är så vackert
Plötsligt ligger de bara där på bordet, kronblad som pionen tappat. Och pistiller. Som ett konstverk. Med kvällssolens sista strålar över sig.
Jag kan inte städa bort dem i kväll. Men i morgon ska jag göra det.
Det blir poetiskt. Det här med alltings förgänglighet.
Många blad hänger ännu kvar. Envisa. De ger sig inte. De har fångat upp pistillerna som i skålar.
Vissnande blommor – min bloggarvän BP får säga vad hon vill 🙂 – är fantastiska konstverk!
Härliga tider!
En ny dyna, den grå som är ryggstöd, blev det från inredningsaffären i dag. Köpte också ett ljus och en ny badhandduk därifrån. Support all the local!
Tomatplantorna i bakgrunden är mycket små tillsvidare, men de har nu fått gott om sol några dagar. Bara att vänta, vattna, gödsla då och då, prata med dem osv 😀
Ja, våren är härlig – nästan så man glömmer coronaeländet stundvis.
De flesta människor förstår att hålla avstånd, visa respekt, vara försiktiga.
Det ser folktomt ut som vanligt i Lovisa på bilden med den italienska glassen. Men många rör sig nog utomhus nu. Vi får så småningom börja göra lite mer, gå till bibban till exempel. Och restauranger och cafeterior får öppna den första juni. Dock bör vissa regler om avstånd och hygien och annat följas.
Trees on Tuesdays, del 3
Tycker om att fotografera träd – finns ju många sådana i Finland 🙂
Det är Susan som håller i utmaningen, fler träd hittas på hennes blogg.
Det var en kylig dag för en vecka sedan då jag var på utfärd med en vän. Strömfors kyrka var ett resmål och här ses hjältegravar intill den. Och så det här ståtliga trädet då.
Var ute en sväng i dag
… med papper till bokföringen och korsordslösningar till Hörnan.
Det hör till en chefredaktörs vardag att sköta sådant också. Sprätta upp kuvert med korsordslösningar och se till att de kommer vidare till den som i sin tur ska kolla alla lösningar och se vem som vinner ett gåvokort.
Under den korta promenaden tog jag den här bilden. Jag antar att det här är något slags spaljéer för kommande blomsterdekorationer i Sibeliusparken. Likadana finns i parken intill, där Forselles-statyn står.
Glad måndag! 04-05-2020
För en tid sedan skickade jag det här kortet inom postcrossingen till en samlare i Tyskland. Man erhåller ju slumpmässiga adresser då man vill sända kort, och mottagaren skriver vilka önskemål han eller hon har.
Mottagaren får ändå inte komma med regelrätta krav då det gäller korten, avsändaren får skicka vilket hen vill.
Inge Löök är en känd konstnär som bor och verkar i Lovisa. Hennes glada gummor har blivit kända också utomlands. Därför var det extra roligt att mottagaren i Tyskland önskade sig ett kort som Inge Löök målat. Hon berättade också vilka kort hon har (de är numrerade), och jag råkade hemma ha ett av de kort kvinnan i Tyskland saknade i sin samling 🙂
Tomatbarnen – välkomna!
I fjol var jag nybörjare vad gäller tomatodling. Väninnan Pia drev då upp plantor, och samma har hon gjort i år. Förhållandena har ändå varit lite annorlunda den här våren då hon hade ett litet miniväxthus på ett soligt fönsterbräde.
I dag var det dags för omplantering. Tomatbarnen flyttade från lägenheten i Valkom till lägenheten i city. Pia planterade om dem i lite större krukor. Jag har i år allt annat jag behöver, till exempel gödsel och stödpinnar och klätterställningar. För i år vet jag ju vad tomatbarnen behöver för att de ska växa och bli nästan två meter höga ❤
I maj månad ifjol fick jag plantor som var mycket mindre. De slokade rätt fort och jag blev helt förskräckt och trodde jag hade tagit livet av dem på en halv dag 😀 De fick pinnar som växtstöd, de fick sol, de fick kärlek. Under svala nätter tog jag in dem och gav dem ljus under en lampa.
I dag sade Pia ”hej då” till tomatbarnen och önskade dem lycka till i nya hemmet. Nu är det mamma Carita som tar över, och jag vet att de kräver omsorg varje dag, vilket de också ska få.
Sedan belönar de mig förhoppningsvis med en riklig skörd mot slutet av sommaren. I fjol fick jag över 60 tomater… minst!
Skyltsöndag, den 3 maj 2020
Jag råkar ha minst tjugo skyltar på lager, och det är ju bra 😀
Samtidigt känner jag att jag hela tiden hittar nya!
Den här fotograferade jag för en knapp vecka sedan då jag var ute på en bilrunda med en vän.
Se upp för igelkottar! Kör sakta! Underbart ❤
Det fanns minst tre skyltar på Mustila arboretums gård som bad oss vara försiktiga eftersom många igelkottar rör sig på området.
Fler skyltar hittas hos Skyltsöndags förvaltare, bloggaren BP.
Mums med våffla!
Säsongen på badstranden har kommit i gång. Inte så många som hoppar i havet och plaskar tillsvidare och inte solar man i bikini heller. Men i dag kändes det för första gången den här våren, tycker jag, att det fanns löften om sommar i den stundom friska vinden. Den var liksom inte kall och elak.
Musa och Leena som driver Plagens kiosk har haft öppet från och till faktiskt även under vintern. Deras våffeldagar är populära. Man får söta våfflor med jordgubbssylt, hallonsylt eller choklad, och ibland även våfflor med salt tilltugg.
Det är take away som gäller och avstånd vid luckan där våfflorna säljs. Men det funkar och folk respekterar alla regler.
Träden utanför huset där jag bor blommar så här vackert nu. Är det körsbärsträd?
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 