Nu har jag en längre tid haft ganska lite problem med magen/tarmen, och jag tänkte att promenaderna också har hjälpt och kommer att hjälpa. Men i dag hade jag en dålig dag på denna front. Inte under promenaden, men innan. Fick ändå tidtabellen att hålla.
Så det är bara att acceptera. Alla dagar är inte bra-mage-dagar eller soliga-promenad-dagar. Men promenaderna vill jag inte vara utan. De ger mig frisk luft och naturupplevelser och kanske också starkare muskulatur på sikt.
Snart ska jag göra en affärsrunda, senare gå min promenad och ikväll blir det modeshow på Societetshuset.
Det blir ett lite längre inlägg i dag då jag kombinerar Elisamatildas Fem en fredag med min hälsostege.
Totalt blev det 4485 steg i dag. Hurra för mig!
Elisamatilda frågar:
Var gick du senast en promenad?
– Från Drottninggatans promenadstråk genom en del av gamla stan, mot Skeppsbro-området och tillbaka längs Strandparken.
Vad har du för vardagsskor?
– Bekväma mörkblå och mjuka av märket Ecco.
Hur många steg ungefär går du en vanlig dag?
– Tidigare promenerade jag ganska lite, cyklade mer. Nu är jag med i Folkhälsans kampanj Hälsostegen och har satt som mål 2500 steg per dag, vilket inte är mycket för dem som promenerar massor. Men för mig är målet ett sådant jag gott och väl klarar av, och numera är det vanligt att jag går 3500-4000 steg per dag.
Är du den långsamma eller snabba i gångtrafiken?
– Definitivt den som tar det långsamt och lugnt och njuter av omgivningen. Jag rusar inte för att ”inte missa bussen, eller för att grönt snart blir rött vid trafikljus” eftersom vi inte har trafikljus i Lovisa och sällan har jag bråttom nånstans 🙂
När är du som mest aktiv?
– Talar vi om tidningsjobbet, så är jag mest aktiv klockan 10-15. Nu har promenaderna kommit in i livet och den aktiviteten sker oftast mellan 15 och 18.
Det blev nog den intressantaste promenaden hittills, i alla fall vädermässigt sett 🙂
4077 steg visade mobilen i dag efter promenaden.
I dag ska mamma skjutsas till pensionärsmöte, dagen ändrad då det är seniorvecka. Sedan blir det ett Teams-möte och annars troligen ganska vanliga tidningsrutiner med framtidsplanering, mejlkorrespondens, telefonsamtal osv. Och en promenad även i dag, men vet inte vilken tid.
Jag har satt det lägsta målet för mig själv, 2500 steg per dag. Det kommer att vara en utmaning, fastän det inte låter mycket för den som är van att promenera långt varje dag. Men för mig som har ett jobb som under vardagarna kräver att jag sitter mycket vid datorn blir det en utmaning, men också bra och kul i sig, att hitta den där tiden att varje dag ta en runda utomhus.
Fina naturupplevelser alltså. Doften av skog och förmultnande löv. Solens varma strålar och alla vackra färger. Så här fint kommer det förstås inte att vara alla dagar då jag ska ut, men jag hoppas på en fortsatt fin och varm höst.
Jag kommer troligen att ha gångstavarna som hjälp för det mesta, och då månaden är slut hoppas jag att jag vill fortsätta promenera. Kanske jag har fått bättre kondition och starkare muskler och därmed även slipper ont i ryggen och benen?
Var ute och åt på Degeri Sportbar i går med tre väninnor. Trevligt med lite miljöombyte och en annan slags meny. Crispy chicken bites med dipp, mozzarellasticks och sånt. Enkel men god plockmat. Då jag promenerade hem passade jag på att ta några foton med natt-inställning på mobilen, den funktionen är bra fastän telefonen snart är fyra år gammal.
Orsakullans fråga den första oktober: Bröstcancerdagen, köper du Rosa bandet och rosa varor i oktober?
Svar: Jag har inte ännu gjort det, men jag ska göra det. Dagen, försäljning och insamlingar som berör detta ämne är viktiga 💝
De här bilderna är från igår. Jag hade ett fotouppdrag i närheten och tog fotona då jag väntade att min syster skulle hämta mig då vi skulle med mjölk till mamma.
Har inte på ett tag kommit ihåg att delta i Orsakullans utmaning. I dag den 27 september frågar hon ”Soppor och grytor hör hösten till. Lagar du sådant?” Svar: I ett singelhushåll blir det numera sällan så att jag kokar själv. Men gör jag det blir det någon soppa. En gryta har jag inte tillrett på länge, men jag kan om jag vill 🙂 Tomatsoppa köper jag ibland som halvfabrikat.
På sidan land.se hittade jag för en tid sedan Nisse Simonssons tio råd till dig som vill bli gladare. Jag ska nu dela med mig av dem, några per dag!
Glädje och lycka kommer från dina egna tankar.
Livet går i tankens riktning.
Man kan grubbla sig sjuk – och man kan tänka sig frisk.
❤🍁 Ha en fin tisdag!
I går började jag tänka i lite djupare banor på diagnosen HSP-person (high sensitive person). Det är en diagnos som jag är ganska säker på att jag kan ge mig själv.
När jag var barn fick jag ofta höra ”du är så känslig”. Jag tror att jag hade lätt för att börja gråta och att jag ansågs vara en som gnällde och pep, jag ”pirrade eller marrade” som vi säger på östnyländska. Det betyder att någon lätt brister ut i gråt eller uppför sig gnälligt.
Det här har på olika sätt förföljt mig genom livet. Då jag upplevt att jag har mobbats i olika sammanhang, både som barn och som vuxen, har jag fått höra att jag är överkänslig och reagerar onödigt starkt på mångt och mycket. ”Ta det inte så hårt, ta det inte personligt, var inte så känslig”.
Som om det var något FEL då en människa är känslig. Som om DET var själva diagnosen. Du är överkänslig, ta ett piller och det går om!
Istället kunde vi ju fråga om det inte är ett allvarligare fel att inte förstå att det finns människor som inte är gjorda av teflon.
Det är bara att faktum att jag med åren har blivit allt känsligare. Jag är väldigt lättrörd nuförtiden, men är säker på att det har med med empati att göra än med hysteri och överkänslighet.
Som barn kunde jag inte tåla höga ljud och bråk. På ett scoutmöte blev det mycket skrik och stoj och jag minns hur jag slutligen satt där och höll händerna för mina öron.
Nuförtiden kan vissa dofter bli för mycket för mig. Vissa höga ljud likaså. Det får inte blir för stökigt, men jag klarar av att sitta på en match där det hejas och skriks, slås på trummor och används tutor. Kanske för att jag känner mig trygg i det sammanhanget?
Som en HSP-person är det är inte alltid trevligt att läsa av stämningar i ett rum där jag vet att det finns människor som inte tycker om mig. I olika chefspositioner har jag genom åren tvingats fatta en del obekväma beslut och uttrycka bestämda åsikter. I de sammanhangen har jag kanske tolkats som hård och känslolös, men jag har ofta lidit på mitt sätt då jag insett att jag inte kan vara alla till lags.
Ett dilemma ligger kanske just där. Som en HSP-person vill jag att alla ska ha det bra. Jag vill vara vänlig och snäll, jag vill lyssna och hjälpa, förstå och finnas till. Vilket ofta leder till att jag glömmer bort mina egna behov och att jag inte kan lösa alla andras problem och bära deras bördor.
Därför är jag ett lätt offer för energitjuvar och det är nog något jag får kämpa med och emot resten av mitt liv, tror jag.
Efter några veckor är det dags att rösta på vinnaren i finalen, där tre deltagare nu är klara, men sju ska ännu utses. Två av tre kommer från Lovisa, och tänk då att här finns vackra hem från hela Finland med!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 