Till jultraditionerna hör att föra ljus till släktingars gravar på två kyrkogårdar. Här har vi lagt ner två ljus vid morfars hjältegrav, han var en många som stupade i kriget mot Ryssland i slutet av 1930-talet. Vem som har satt ytterligare ett ljus där vet vi inte. Varje stupad har vid sin minnessten en lykta och där finns alltid ljus till julen.
Det gällde i år att veta exakt var stenen låg och jag har nu lärt mig, andra raden söderifrån, första stenen från vänster. För nu fanns det så mycket snö att stenarna inte var synliga.
Samma var det på gamla gravgården där bland andra pappa ligger. Så mycket snö att stenen knappt syntes och jag kom med nöd och näppe fram dit i någon annans upptrampade spår. Vi hade spade i bilen men snön var frusen så i år nöjde vi oss med att lägga ljus vid bara pappas grav.
Jag fick många trevliga och fina gåvor, och några av dem visas på bilder längre fram. Den här chokladen är tillverkad för hand, somliga är bra på sånt. Tina heter hon som gjort mästerverket.
Och så avslutningsvis i detta inlägg – den traditionella söndagsskyltningen, årets sista faktiskt! Nästa söndag skriver vi redan 01-01-2023! Utmaningen förvaltas av BP med bloggen Konst eller konstigt 🙂
Bilden är tagen på en av mina kvällspromenader. Här kan vem som helst skylta gratis på torget i Lovisa. Så vacker är det ju inte då alla gamla nitar finns kvar, jag hoppas att de två skyltplatser som finns snyggas upp till sommarens bostadsmässa 🙂
Sådant meddelande har jag fått då jag gick med i Tinder. Nu har jag inte haft någon som helst nytta av appen eftersom jag inte vill betala månadsavgift för att se ”vem som gillar mig”. Jag får nämligen aviseringar där det står ”du är populär”, ”se vem som gillar dig” osv. Men då jag vill göra det kommer jag ingen vart om jag inte börjar betala!
Utpressning, säger jag och ställer frågan till er som vet mer om Tinder. Finns det ingen Tinder-app som inte kräver att jag betalar för att få veta hur pop jag är?
Bilden har inget med Tinder att göra, men nåt slags illustration behöver ju varje inlägg. Tog den på min promenad i söndags.
Tillbaka till Tinder. Jag fick ett meddelande av en man som jag hade ”tryckt gilla på”. Det är det enda som skett gratis via appen.
Mannen skrev att vi har visst haft kontakt förr, för några år sedan, via en dejtingsajt. Mycket möjligt, tänkte jag, han såg bekant ut. Vi slutade skriva efter några meddelanden. Efter det har jag inte haft kontakt med nån. Men populär lär jag vara 🤣
Innan jag ens kom igång och förstod lite ditåt hur jag ska svajpa och var jag ska trycka vad hade jag av misstag tryckt ”gilla” på en kvinna…
Tinder är kanske ändå inget för mig 🙂 Jag såg ett bra program på SVT1 igår, Mitt livs hotell. Det handlade om en äldre dam som drev ett gammalt hotell, där hon hade vuxit upp medan hennes föräldrar skötte verksamheten. Damen var som jag, ensam och utan barn. Hon var inte direkt ledsen för det, men tycker såsom jag att det ibland skulle vara trevligt med sällskap, någon att göra saker tillsammans med, gå ut och äta, på bio eller matcher och sånt. Så hon hade testat Tinder och dejtingsajter.
Såväl hon som jag tycker det är märkligt att över 90 procent av de som finns där ute, och som vet att de ska dejta 60-plussare, vill ha sex och inget annat. Huh huh, säger damen och jag instämmer. Hur är de där männen funtade egentligen? Finns det faktiskt inga män som INTE vill börja med att hoppa in mellan lakanen direkt?
Och att jag skulle börja betala månadsavgift för att veta vem som gillar mig? Nej, verkligen inte. För det är ändå sedan något avtal som jag inte blir av med i första taget.
Måndag 21 november: Det känns lite enahanda med de här inläggen, så jag kanske förnyar mig på nåt sätt i rapporteringen om vad jag gör, hur mycket jag promenerar, vart och när 🙂 Idag kombinerades 2000 stegs promenad med snöarbete, dels egen bil som putsades, dels en del av mammas gård. Hade inte stegräknaren med när jag gjorde snöjobben, så jag räknar med att jag kom upp till 2500 minst, och nyttomotion över en halvtimme blev det då vi också handlade till mamma.
Tisdag 22 november: Valde att promenera mitt på dagen. Hade ärenden till bokföringen, sedan bokhandeln och ett fotouppdrag i en pizzeria. En extra sväng via en park, ett extra kvarter, och jag fick ihop 3096 steg. På bilden ses gamla posten.
Det här med att tanka ljus på dagen och få den friska luften då känns extra bra, dessutom blir det en välkommen paus mitt under de mest hektiska arbetsdagarna. Kvällspromenaderna har också sin charm då jag inte ens behöver tänka på hur jag ser ut, men att gå ensam i mörkret är inte alltid trevligt.
Onsdag 23 november: Nu ser jag Mårran överallt. Det här är ju verkligen hon. En stor näsa, två ögon på sidan om den och en stor kropp. Hon vaktar stadens fina julgran som kom till torget i måndags. Olika ärenden på stan på dagen och en sväng runt ett par kvarter på kvällen gav mig 3391 steg.
Nu har jag troligen varje dag noterat allt för få steg i kampanjen. Jag har litat på min mobiltelefon. Men då jag tänker efter noterar den ju inte alls alla steg jag tar, om jag inte håller den i handen hela tiden.
Ända sedan den första oktober har jag haft min aktivitetsklocka, men inte hittat platsen där stegen noteras. Och i dag då jag hittade den, så visade klockan (som sitter på armen från tidig morgon till sen kväll) totalt 12 537 steg! Telefonen visade lite under 3000…
Om jag tänker efter vad jag promenerat i dag, så gick jag ju här hemma från rum till rum. Sedan gick jag ner med skräppåsen och till bilen. Jag åkte iväg till ett möte. Gick från P-platsen till mötet, upp för trapporna till bostaden. Sedan hade vi en fotosession eftersom jag i samband med mötet hade en intervju. In och ut ett par gånger, upp och ner för trapporna, och så tillbaka till bilen.
Körde iväg till Loviisan Sanomat där jag hade ett paket att hämta. In och ut där.
Efter det från bilen till hemtrappan och åter några varv inne i bostaden. Sedan från hemmet till en matrestaurang, gående. Och då jag trodde att jag bara hade fått ihop 1800 steg tog jag en extra marsch runt några kvarter i regnet. Hur skönt som helst.Nej, här åt jag inte. Jag gick förbi 🙂
Men som sagt. Mobilens stegmätare har lurat mig! Jag går betydligt mycket mer per dag än jag trodde att jag gjorde! Så härefter litar jag enbart på aktivitetsklockan!
Bilderna kommer i lite omvänd ordning, inte kategoriskt så som jag fotat dem under promenaden. Valde att börja med den jag tyckte blev bäst 🙂
I dag blev det 3263 steg. Totalt är jag uppe i 32 023 steg. Målet på 31 dagar är 75 000.
Det känns riktigt bra varje dag då jag är ute. Allra bäst förstås de här dagarna då det är +12 grader och sol. Friska vindar stör mig inte. Men grå dagar med regn är inte lika roliga. Då går jag kanske bara ett par kvarter för att få ihop dagens mål som är 2500 steg.Vårt fina rådhus, åter en gång 🙂 Även andra var ute och gick den här soliga höstdagen.Klarblå himmel, kan minsann inte klaga 🙂 Bra avbrott i jobbet att komma ut, så det här får gärna bli en vana. Ska nån dag gå till lokala sportaffären och höra mig för om de har Icebugs, för att vara på den säkra sidan att jag kan få sådana om en månad eller två. Mycket är ju nuförtiden svårt att få tag på bums, leveranstiderna är långa. Och jag vill inte att mina promenader ska sluta abrupt för att jag inte har skor som klarar av halka.
I dag fick jag med nöd och näppe ihop drygt 2500 steg. Dels beror det på att jag har en bråd dag på jobbet, dels på att jag fick ont i vänster sida av rygg och i vänster höft. Jag kunde inte gå längre än det här i dag 😢 Jag gjorde troligen ett misstag, och det ska jag försöka att inte upprepa. Jag kombinerade promenaden med ett pressinfo och där blev jag stilla stående ungefär en halvtimme. Att stå stilla på hårt underlag så pass länge passar inte min rygg. Jag borde ha bett om att få en stol, men det bär ju lite emot att ”vara den gamla som måste sitta” när alla andra står 🙄🤣Det blåste, var +9 grader och mulet. Löven prasslade omkring och ibland var det knöligt underlag 🙂På väg mot pressinfot i köpcentret Galleria som ligger längre fram bakom hörnet. Observera pojkarna som hoppar i trampolinen, de verkade inte frysa i kortärmat, men håller man igång såsom det gjorde blir det ju inte kallt. Jag frös inte heller, men i kortärmat gick jag inte heller.Fick bita ihop då jag tog mig hemåt, så pass ont gjorde det, men jag hoppas att ju mer jag går varje dag, desto starkare blir musklerna och kanske jag inte längre efter en vecka eller två får lika ont som i dag.
… och bra är det att inte på förhand veta vilka utmaningar som väntar en längs dagen. Sov gott hela natten, var inte uppe en enda gång – ni vet, på vissa besök i ett litet kaklat rum 🤣
Här är jag på väg ut från Mehiläinens arbetsplatshälsovård. Som företagare anlitar jag detta företag. Jag har, lyckligtvis 🙏 inte många gånger behövt anlita vården, förnyat blodtrycksmedicinen bara. Under coronapandemin var det ju inte heller lätt att komma till vården om det inte var nåt jättebrådskande.
Nu hade jag ändå bokat tid för fem blodprov, och domen får jag på torsdag. Egentligen, är det med min torra humor sett, ganska märkligt att jag vill betala 152 euro för att få veta vilka alla fel jag har 🙄🤣 Från Folkpensionsavstalten får jag ändå avdrag på 60 procent, så summan blev inte SÅ blodig. Men blod tappades jag på, och servicen var BUENO! Mycket trevlig labbskötare och då jag efteråt fick ge respons för betjäningen blev det en full tia!
Arbetslivstjänster, andra våningen, står det här. Mehiläinen, det är bi på svenska, alltså en insekt. Och visst stack den mig!Fascinerad av träd har jag blivit och här kommer dagens andra bidrag till Trees on Tuesdays 🙂
Det var en ganska somrig dag i dag, +16 är ju jättelagom så här års!
Vimlet från LHH-dagarna är ett minne blott, men lite kommers är här ändå 🙂
Sedan det här med att alla dagar inte blir som jag tänkt mig. Mamma behövde akut hjälp. Hennes blodtryck hade stigit och hon var rädd. Då en mamma är rädd ringer hon sina döttrar i första hand, inte sjukhus och ambulans. När barn är rädda ringer de, eller ropar på, sin mamma eller pappa. Om döttrar och söner, mammor och pappor finns.
Allt ordnade sig. Mamma fick den hjälp hon behövde ❤
… alltså evenemanget Lovisa Historiska Hus som firades här 27–28 augusti. Så jag sätter nu ut en blandat kompott.
Vimmel på torget där det såldes allt möjligt. Tänk om det såg ut så här alla dagar i lilla Lovisa 🙂Här var det otroligt varmt att köa utanför Villa Limppu. Huset har fått nya ägare. Jag tittade bara från utsidan.Åker med museibussen över bron i stadsdelen Garnison och här ser vi även det gamla Brännvinstornet, som också hade öppet under LHH-dagarna.Trängsel på Mariegatan, där några husobjekt fanns, men förstås också försäljare som på trottoarerna längs gatan hade ställt ut bord med allehanda prylar. Vädret var ju toppen!Hantverk och delikatesser i Karlskronabulevardens park lockade många.Vy med gamla hus vid Norrtullsgatan. Det här var inte med som objekt i LHH, men det är väldigt fint och jag har bara väntat och väntat att ägarna någon gång skulle öppna portarna till trädgården eller också till huset.
Har ännu foton kvar från några hus, som jag senare visar separat.
Innan jag går ut i andra dagens vimmel på evenemanget Lovisa Historiska Hus visar jag blandade bilder från gårdagen. Den romantiska sängen finns på en parkliknande gård bakom ett hus som tidigare var hotell och restaurang. Här i gårdsbyggnaden fanns också en uteservering för många år sedan. Bägge byggnaderna, också den stora i sten, som inte syns på bilden, skulle kräva en viss renovering. Men som pop-up-café för stadens finska marthaförening funkar platsen utmärkt. Här serverades kaffe, bulle, paj och annat gott och stämningen var helt underbar. Adress Mariegatan, bakom servicehuset Esplanad.Museibussen, som ägs av en förening vars uppgift är att bevara gamla fordon, är av årgång 1966. Det var svettigt värre att åka i den, för naturligtvis fanns det ingen annan luftkonditionering än takluckorna. Bussen stånkade sig fram, upp för en brant backe mot åsen och genom gator som var smala då det fanns bilar och människor överallt. Men alla passagerare var glada, det hördes förtjusta utrop och glada skratt. Turen kostade ingenting för passagerarna. Bussen körde en viss rutt från klockan 10 till 17 och passagerarna kunde hoppa på och av nästan var som helst där det fanns plats för bussen att stanna.Under en kort stund fanns det bara ståplatser i bussen.Jag som sällan lyckas få människor med på bild då jag fotograferar i Lovisa, har ju här slagit ett rekord 🤣 Bilder av det här slaget går att få endast under LHH-dagarna. Här ser vi en del av försäljarna och kunderna i Karlskronabulevardens park där det finns allt från hantverk till bakverk, bröd, inlagda delikatesser, sylt, marmelad, glass och ostar till salu.Försäljning på torget. Loppisvaror men också mycket antikt. Härligt att vi flera år haft sådan tur med vädret, för här står man ju ogärna med sina prylar i regn och rusk.
LHH pågår ännu i dag. Husen, som det är inträde till, har öppet klockan 10–17. Marknader och andra begivenheter pågår ungefär samma tid, men i dag kan somliga börja plocka ihop lite tidigare.
Det är inte bara framför rådhuset dessa fina planteringar finns på torget. De finns också vid Brandensteinsgatan. I bakgrunden syns skylten till en bank som fanns i huset förr. Nu har där inte på år och dar funnits en bank i just den här fastigheten. Men det är väldigt trevligt att orden Bank + Pankki får stå kvar.
Lovisa hade ännu i min ungdom, innan kärnkraftverket började byggas, svenskspråkig majoritet och därför står det svenska namnet först. På den tiden fanns gatunamnen på svenska också högst uppe på en skylt, och det finskspråkiga under. I dag är det tvärtom. Det var arbetsdrygt och troligen även kostsamt på den tiden som namnen på skyltarna skulle ändras.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 