I går, fredagen den 11 juli, blev en dag då jag kunde notera många plus på listan av bra saker som hände i mitt liv. Jag fällde några tårar då jag gav min födelsedagspresent till mannen som ännu på papperet är min make. Hans födelsedag är ju förknippad med så många fina minnen i kiosken där släkt och vänner uppvaktat honom.
Men jag tar bilderna i rätt ordning! Och vad var det jag vågade? Det skriver jag i slutet av inlägget.
I Strandparken finns den här sommaren bänkar som olika konstnärer fått pryda med sina målningar. Nu fick jag det äntligen gjort, det vill säga att ta bilder på två av dem. Ska försöka komma ihåg att fotografera de andra också och visa dem här.
Vi firade Bennys födelsedag på kioskens terrass och här är hans barnbarn ute och spatserar med gammelfarmor.
Länge hade vi trott att det var en katt som härjade i en av blomsterrabatterna på sommarstället. Men i går hade skurken lämnat bevismaterial efter sig och vi behövde inte ringa polisen utan kunde lösa brottet själva 🙂
Då jag visste att det skulle spelas jazz vid bodarna på Skeppsbron den här kvällen tänkte jag att där skulle det vara kul att sitta. Fick veta att även hon och han skulle vara där. Men då bestämde jag mig för att den här staden är också min.
Jag cyklade dit ensam. Tänkte att där måste finnas någon jag får sällskap av och det gjorde det också. Senare på kvällen, då bandet hade börjat spela kom allt fler människor och några kramade om mig, sa att de läser min blogg och att jag är modig då jag öppet vågar skriva om mina känslor.
Nu hoppas jag att slutet av sommaren bjuder mig på fler PLUS än minus. Om jag vågar mig ut bland andra människor måste det ju bli fler PLUS. Sitter jag ensam hemma verkar det bli mer tårar än skratt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Va? Fyllde din man år igår? 😉 Det gjorde mitt gamla ex också! Och jag ringde och grattade, även om han aldrig grattar mig och vi varit skilda en himla massa år. Hos sig hade han tillfälligt sitt numera ex, som jag som då tyckte hade ”knyckt” min man, men det var ju han som inte kunde säga nej, utan valde nyförälskelsen, vilken också gick i stå.
Du fick många modiga PLUS! Heja, heja! 😉
Jag gjorde likadant idag, skrev PLUS och MINUS, har gjort så förr också, rätt nyttigt 😀
Kram ❤
Det är ett bra sätt att notera plus och minus, man måste tänka efter och ser att det positiva ofta kan överväga det negativa 🙂
Ett sådant sammanträffande att din man fyllde år i går! Och att vi har liknande livsöden.
Många kramar till fina dig ❤
Skönt att läsa att du hade en bra dag. 🙂
Kram
Tack. Men idag blev det svårare igen, det finns människor som tycker jag skriver så jag borde polisanmälas 😦
De måste ha en verklig dålig uppfattning om livet. Jag tror inte att de gör det men om de skulle ändå göra det så vet jag varför polisen inte har tid med riktiga brott.
Jag har läst varje inlägg i ämnet och du är en snäll människa som trots det dom hände månar om din man.
Eller är det det folk tar illa upp.
Detta är din blogg. Du har rätt att skriva det du känner. Du kränker ju ingen så vari ligger folks ilska.
Men om det inte passar för vissa att läsa så kan de väl strunta i att besöka din sida.
Ditt stöd, och många andras, håller mig uppe.
Men det känns ändå hemskt när det finns folk som tycker att jag ska sluta blogga om det här, det är som om mina ledsna känslor inte skulle få finnas.
Kan de inte istället låta bli att läsa bloggen, precis som du säger.
Kramar ❤
Har de en bra förklaring varför du ska sluta? Eller är de bara en finne på arslet?
Kramar! ❤
Jag vet inte varför några tycker jag ska sluta skriva, typ att det är dags att sluta sörja, eller att jag ska tänka på andra och tredje part.
Man behöver ju inte läsa min blogg om man blir irriterad.
Somliga tycker det är motstridigt att jag öppet säger att jag fortfarande älskar maken och sedan ändå säger att livet är svårt, att jag tycker det är tufft att se honom i hans nya liv. Själv tycker jag att just DET är mitt liv just nu.
Kram till dig som orkar stötta ❤
Det här visar hur rakryggad du är. ETT STORT PLUS.
Är det lenkki ni åt?
kramis
Korv kallas nog lenkki ibland från länkkorv, men det här är inte riktigt en typisk sådan.
Kram/macilane
Kram!
Älskar bänkarna! Skicka över konstnären till Stockholm säger jag bara.
Det var på tiden att du vågade! Fortsätt med den inställningen!
Jag vågade igår, men idag är en del människor sura på mig igen och jag skräms till att ta bort en del inlägg fastän jag skrivit sakligt 😦
Den ”färggranna bänken med texter” är målad av min käresta, Suvi Aalto. Ville bara säga. 🙂
Ja just det! Den var fin och jag ska ta bilder av de andra också för alla är ju vackra på sitt sätt!
Så bra att du tog beslutet att gå till Skeppsbron ensam. Man kan inte sitta hemma och sukta, utan man måste ut och träffa andra människor.
Kram, Ingrid
Du har så rätt!
Keep it up…som de säger på andra sidan ”pölen”.
Kram till dig.
Jag gör så gott jag kan. Kramar!
Hejja!!!!! 😀
Tack tack! 🙂