Kronobron är en del av projektet Lovisa Bostadsmässa 2023. Arbetena ska påbörjas i höst. Det blir spännande att följa dem och att sedan se hur bron klarar väder och vind.
Snart byggs Kronobron
Fina fönster, del 188
Sedan finns det vissa ”serier” ser jag som har bara ett inlägg. ”Black and white” kunde jag ju hålla bättre igång 🤔😂 Arbetsvyer har det nu blivit lite fler av då vi oftare är ute på fältet. Quess what var en gång en populär gissningstävling, utan priser.
Fina grindar, portar och dörrar – jag får skärpa mig där!
Öppna trädgårdar och Lovisabyggnader är inte svåra att skapa inlägg för.
Jag vill inte sluta med någon serie och inte har jag för avsikt att ta bort dem från bloggrollen ännu heller. Alla är kära och intressanta på sitt sätt, fanns ju någon gång en orsak till att jag började med dem 🙂
Det här fina fönstret är från sommarcafeterian/loppiset Bric-á-brac i Pernå kyrkoby.
Grattis Tove Jansson!
Det här är en sida ur boken ”Ordets gåva” som jag köpte till mig själv då jag fyllde 60 år, för ett presentkort jag fick av en god vän.
Kapitlet är ”Självständighet”, det syns bara suddigt i nedre kanten.
Men just i dagens läge har orden ”Det är gott att vara ensam, oberoende” stor betydelse på många sätt.
Jag bor ensam sedan åtta år tillbaka. Jag trivs för mig själv, för det mesta. Inte alltid genomgående med att vara ensam, men ett visst oberoende är ganska skönt. Ekonomiskt oberoende, tillsvidare har jag klarat mig ensam helt bra.
Självständigheten för landet jag bor i är guld värd. Men helt ensamma ska vi inte vara. Oberoende på vårt sätt, ja. Men samarbete med andra länder behövs, och nu är det här med försvarsalliansen Nato väldigt aktuellt. Samarbete. Stark tro på demokrati och på en fortsatt fred, som våra förfäder har kämpat för. På samma sätt som Ukraina nu kämpar för sin frihet, sitt oberoende.
Tove Jansson, och boken jag läser långsamt, har stor betydelse för mig och ger mig innehåll i livet. Saker och ting att reflektera över. Sådant jag gärna då och då skulle dela med någon annan.
Det är gott att vara ensam, då vi så önskar och vill, då vi själva valt det.
Oberoende likaså, men för min del betyder det inte att jag jag aldrig behöver någon annan människa.
Varmt grattis Tove Jansson där som du finns nånstans i dag. Och tack för allt du skapat ❤ 🙏
Molnformationer fascinerar
Vad jag inte såg var att bakom örnen finns något som liknar en katt, ett stort ljusrött katthuvud. Två ögon, två öron.
Någon har också sett en tjej med långt hår här.
Fascinerande!
Trees on Tuesdays från arkivet
Genom tiderna var det en annan bloggvän som började med den här utmaningen. Hon slutade mig veterligen blogga helt och jag vet inte vart hon tog vägen. Men hennes idé lever vidare och sånt är alltid kul tycker jag.
Enorm trädgård i Pernå kyrkby
Och sedan som pricket på i:et – några bilder från utedasset på gården. Kan det finnas något vackrare?
Glad måndag! 08-08-2022
Besökte äntligen Ordodlarens trädgård
Jag konstaterade helt uppriktigt att det inte är längre väg från Lovisa till Sannäs än från Sannäs till Lovisa, där OO och hennes man ofta säljer sina produkter, bland annat med chilismak, på olika evenemang.
Här visar hon upp en ännu präktigt blommande dahlia.
I dag firades den nationella Öppna Trädgårdarnas dag och jag visar senare bilder från en trädgård i Pernå.
Skyltsöndag, den 7 augusti 2022
Och det här räknar jag som riktiga skyltar. För alltid har jag inte haft sådana, det har kunnat vara texter på planscher eller annat, då som jag inte hunnit med eller hittat bidrag som kan kallas regelrätta skyltar. Men alla får vara med, i den här utmaningen finns inga stränga regler som utesluter någon.
Skyltsöndag är en av de trevligaste utmaningarna och den förvaltas av bloggaren BP som har bloggen Konst eller konstigt. Hon och jag och många andra har hållit på med det här i många år. Haka på även du, om du inte redan gjort det 🙂
Jag känner igen mig, i Mumin!
Känner SÅ igen mig i den här seriestrippen som finns i Tove Janssons bok ”Ordets gåva”, där olika korta texter, men även tecknade serier, från hennes produktion finns samlade.
”Men ni uppmuntrade ju mig…?” Ja, så har jag också upplevt det ibland. Någon som låtit mig förstå att han är intresserad av mig.
Där ligger sedan Mumin och jag med våra blomsterbuketter på marken. Vi har avslöjat att vi varit eller är förälskade, förtjusta, kära. Men föremålet för vår beundran rider vidare, mot nya äventyr, och förstår inte vad de går miste om 😂
Ja, det är ju både med ironi och egensinnig humor som jag skriver det här. Men här finns också det där lilla unset av sanning, och en besvikelse om uppstått mer än en gång de senaste åtta åren.
Mumin och jag, vi får trösta varandra ❤ Och Lilla My, hon får gärna komma med sin syn på saken 🙂
