Övrigt

Ytterligare en arkivbild

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Utsikt från gamla kyrkogården i Lovisa.

… som jag tog i lördags, får pryda bloggen i dag då jag mest jobbat hemifrån.
Jag var ute på ett kort ärende, men överlag försöker jag att inte röra mig så mycket ute bland folk, i affärer och så. Då och då måste jag förstås handla mat och dryck.

Torsdagarna börjar med att jag gör upp preliminära planer för innehållet i nästa veckas tidning. Listan går ut till medarbetarna, tankar och idéer bollas via mejl.

Sedan hade jag ett samtal med en forskare vid ett universitet i Tammerfors. Vårt sätt att jobba på Nya Östis har väckt intresse även där 🙂

Följer lite så där på sidan om med vad som händer i USA. Hoppet lever för att Biden ska vinna. Trump kommer förstås att protestera och börja härja, men vi får ta en dag i taget med det också.
Konstigt nog härjade han inte alls och talade inte om valfusk för fyra år sedan, då han själv blev vald…

Gatubilder från Lovisa

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Den här gatan skriver jag om i morgondagens tidning. Nya trafikarrangemang väntar, för att hastigheterna ska  hållas nere i Gamla stan.

Även Strandvägen snyggades upp för kanske ett år sedan. Mellan cykelvägen och körfilen kom stenläggning och nya lyktor. Till höger kan finns P-platser för bilar. Vid övergångsställena har vägen fått ett litet trafikhinder i form av höjning och avsmalning.

Vägen med utsikt söderut.

Jag hör till dem som sällan klagar, för jag tycker att det här blev snyggt. Men oj oj, nog gnälldes det medan projektet pågick. Vad kostar detta? Och farthindren är ”för höga”… ja, man SKA ju inte kunna göra över dem med 80 km/timmen…

Kantstenar som var för vassa och skar sönder bildäck utgjorde ju en blunder, men sånt händer och de byttes ut. Något brunnslock asfalterades igen, men även det åtgärdades.

Mycket bra har hänt och händer i Lovisa ❤

Jag kan inte vaka i natt…

~ Carita Liljendahl ~ 26 kommentarer

… hur gärna jag än vill följa presidentvalet i USA i realtid.
Vakar jag till fyra, fem på morgonen finsk tid finns det inte en chans att jag ska orka hjälpa mina medarbetare att få Nya Östis klar på onsdag kväll.

November 2016.
Jag minns det nästan som om det var i går.
Jag bodde inte på den här adressen då, för här har jag bott bara tre år och två månader.
Men jag minns. Jag vaknade upp i bostaden på förra adressen, slog på radion, och ville inte tro mina öron.

Var det ett skämt eller en mardröm jag hade vaknat till? Donald Trump hade valts till USA:s president!

Det går inte att på några rader summera det jag känt under de fyra år som jag följt honom. Men jag ska försöka beskriva vad jag känner.
– Trump är en vandrande katastrof som gör mig ledsen och nedstämd
– Trump kan inte ses som ett föredöme för världens barn, han är inget att se upp till
– Trump får mig att tro att USA är ett u-land, där inga normala demokratiska regler gäller, det stora barnet i sandlådan kan skrika ”jag godkänner inte valresultatet, allt är fake news” och så bankar han motståndaren med spaden i huvet (Obs! BARN beter sig bättre än Trump)

Dessvärre avspeglar Trump troligen en del av hela världen där girigheten regerar. Pengarna styr.

Jag saknar Barack Obama SÅ mycket och jag ber till alla gudar som kanske på något sätt kan skapa rättvisa i världen att låta Joe Biden få en chans nu. Om han är bra för USA och för världen vet jag inte. Men han kan inte vara sämre än Trump.

Hoppas jag får vakna till en Trumpfri värld i morgon.

 

En bra dag med lagom av allt

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Måndag, tisdag och onsdag sitter jag mest vid datorn. Jag tror inte att ni läsare finner det så intressant att dag ut och dag in läsa om mitt jobb på det sättet.

Jag tar emot texter, stiliserar och bearbetar dem, fördelar arbete till höger och vänster, läser mejl, skickar mejl, håller kontakt via telefon och Messenger och sms med ett femtontal medarbetare, planerar innehållet i veckans Nya Östis och även för de kommande två, tre tidningarna.

De här bilderna tog jag i lördags då syrran och jag lade ner ljus på kyrkogårdarna. Det var vindstilla den dagen som ni ser och vi passade på att fotografera lite vid Lovisaviken.

I går blåste det rätt mycket och i dag har det också varit en del friska vindar. Men vi kom undan den storm som drabbade västra Finland och Österbotten.

Varit ute på ett par uppdrag tillsammans med en kollega i dag. Alltid bra att lossna lite från kontorsstolen och få frisk luft i lungorna.

Här ser man allt lite dubbelt 🙂

Det är något speciellt med bokhandlar

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer

Min mammas faster Greta jobbade på den gamla bokhandeln i Lovisa. Ett vackert hus på Alexandersgatan som tyvärr hamnade under grävskopan och revs ner då nytt skulle byggas på samma plats.
Min syster jobbade också där en tid.
Jag kan fortfarande drömma om att jag är inne i den bokhandeln och minns hur det såg ut där, också i övre våningen och i lagret samt i Gretas kontor.

Vi har en fin bokhandel också i dag i Lovisa och nu har den flyttat ner till gatunivå på Drottninggatan. En gata som diskuterats mycket på stan för att arbetena med att snygga upp den krävt tid. Men det blir SÅ fint då det blir klart, tycker jag.

Drottninggatan har blivit enkelriktad och fått snedparkering. Det gula lilla huset till vänster har såvitt jag vet skyddsbeteckning. Det borde snyggas upp, just nu förfaller det tyvärr.

Här i köpcentret Gallerias övre våning fanns bokhandeln förr. Där torde inom kort öppnas en italiensk glassbar.

Här öppnade Lovisa Bokhandel i dag. Jättefina, stora och ljusa utrymmen.
Det är kanske inte så svårt att gissa att jag köpte ett comic-pussel 🙂 Och faktiskt redan tre julkort. Ska försöka hinna pyssla några kort också.
Förstås hittade jag även fina klistermärken.

Har med avsikt fotograferat så att inga andra kunder syns på bilden. I en liten stad känns det som att jag behöver be om lov eller säga till personen att hen kommer på bild i min blogg.

Den här bokhandeln blir man glad av att gå in i ❤

Ungefär 4000 steg blev det i dag

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

… då jag med syrran besökte Tokmanni för att köpa allt från gravljus till toapapper och mull. Jag har inte på länge dock hittat tillräckligt stora innerkrukor, ni vet sådana där med hål i botten. Är det så att affärerna tror att vi inte alls planterar om växter vintertid?

De flesta stegen gick vi förstås på kyrkogårdarna i Lovisa. På gamla kyrkogården ligger min pappa, morbröder, farbröder, mormor, en kusin, min farmor (som jag aldrig sett)… och på nya kyrkogården har morfar sin hjältegrav då han stupade i kriget. Ja, alltså på bägge kyrkogårdarna finns många släktingar och vänner.

Hjältegravarna på nya kyrkogården.
Ett ljus till morfars minne. Jag tänder det ofta på muren, men lägger det sedan ner vid stenplattan med hans namn.

Vid morfars sten säger jag alltid tyst för mig själv: ”Tack morfar för att Finland är självständigt i dag. Jag är ledsen för att jag inte fick lära känna dig”

❤

Buhuuu! Jo, jag blev skrämd!

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
En trevlig häxa bakom disken.

I morgon är det Alla helgons dag och den här helgen under fredag–lördag firas Halloween på olika sätt också i Finland. Det har kommit allt mer prylar till salu. Godis, ljus, blomster- och pumpadekorationer – you name it.

För mig är det okay med spex och olika skrämmande ting. Pumpadekorationer och ljus är också fina. I morgon är det ändå viktigare för mig att komma ihåg alla de som gått bort. Att lägga ner ljus vid gravarna på kyrkogården hos nära och kära.

I Lovisas R-kiosk hoppade jag ändå högt då jag gick förbi det här godisbordet. Jag var inte ens nära att köpa något eller att röra vid godisklubborna… ändå skrek det där monstret till så att jag hoppade högt 😀

Utan strumpor i skorna

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Det är slutet av oktober månad. Elva grader varmt och jag kan gå utan strumpor i skorna. Hurra!
Förvisso gick jag utan strumpor bara till skräpcontainern och återvinningen på gården, men det var skönt!

Prognosen för de närmaste sex dagarna visar +8–+10 grader, det välkomnas också av mig.

Naturen kanske skulle behöva kylas ner på våra breddgrader. Det sägs att den inte mår bra utan snö och minusgrader. Men hur klarar sig naturen då där som man aldrig har snö och minusgrader? Min logik haltar troligen 😀

Livet här hemma

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Jag är tacksam för att jag har ett jobb. Det finns alltid något att skriva om i en lokaltidning. Även fastän nästan inga evenemang arrangeras.

Och för min del finns det hela tiden något att organisera och planera. Det mesta nu åter via mejl och telefon och andra kanaler, då vi alla ska försöka undvika fysiska möten.

Det finns dagar då jag inte alls går ut. Dagar då jag behöver finnas tillhanda vid datorn. Onsdagen är en sådan dag. Men i morgon ska jag ut, bland annat till frissan där jag också köper en del andra produkter som har med välmående att göra.

En del av kvällen går i pusslandets tecken. Härligt att det tidsfördrivet finns!

Det är roligt att leta efter de olika ansiktena och andra detaljer i pusslet.

Det blir mörkt redan efter klockan 16. Då tänds ljusen på balkongen och inne på sekretären.

Jag läser fortfarande boken ”Ett blodkärl som brast”. De korta kapitlen, de lättförstådda meningarna och den gripande storyn gör boken till en sådan som man kunde sträckläsa på en eller två dagar. Men jag vill läsa den med eftertanke och låta saker sjunka in.

Visst är det skrämmande att tänka att vem som helst kan få en hjärnblödning när som helst och sedan drabbas av förlamning, afasi och andra komplikationer. Men då jag läser boken förstår jag också att vara tacksam för varje någorlunda frisk dag jag får ❤

Nallarnas dag

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Jag hörde om dagen på tv men så glömde jag bort det.
Sedan läste jag Nickis blogg, och tänkte att jag vill också uppmärksamma mina nallar!

Och det var nog bra att jag tog i dem. Samma gäller Snobben och Mumin i förgrunden.
Min äldsta nalle, den jag fick då jag var ungefär fyra år gammal, ser något konfunderad ut. Och Mumin spärrar upp sina blå i förskräckelse. Han frågar sig  ”tänker du ta bild av oss utan att damma av oss”?! Snobben verkar sova medan nallen jag fick av Dimi en gång verkar full av beundran då hon blickar upp mot gamla nallen.

Nåjo, jag gjorde det. Fotograferade först och såg sedan att precis, här behöver det dammas av! Så nu sitter sällskapet i min soffa och ser på tv. I morgon ska de snyggas upp ❤